[mobilblogg] Det är inte bara jag som älskar snön

Hunden är också i extas! Det är helt sjukt skoj att vara med ute och promenera med honom nu! Underbart!!

Livrädd!

Min syster fortsätter med att försöka pracka på mig fler trädgårdstomtar. Nu har hon hittat en ny som hon vill skicka till mig och utöka min samling med. Hjälp - jag måste flytta och skaffa hemlig adress!!

SJ, SJ, gamle vän

Jag gick in på SJ:s hemsida för att se priserna på biljetter tur och retur till Örebro i februari. Jag hittade biljetter för dryga 500 kr, vilket är ett ganska hyfsat pris. Eftersom jag inte var riktigt säker på att jag skulle kunna åka just de datumen tänkte jag att jag skulle köpa en ombokningsbar biljett. SJ erbjuder också alternativet att få tillbaka pengarna om man behöver avboka sin biljett. Detta skulle kosta 750 kronor. Detta UTÖVER de 500 kronorna som biljetten kostar. Då får man heller inte tillbaka de 750 kronorna man har lagt ut i avbokningsmöjlighetsavgift (nej, det heter inte så, men jag kom inte på något bättre ord). Alltså vill SJ att man ska betala 1250 kr för att kunna få tillbaka 500 kronor. It's an offer I can't resist...

[mobilblogg] Sagan om tomten

Förra året fick min snälla syster en enligt henne utmärkt idé - att jag skulle börja samla på trädgårdstomtar. Så, jag fick en sådan i födelsedagspresent. Under det gångna året har tomten levt en något undanskymd tillvaro bakom en hink. Men idag efter att J hade julpyntat på balkongen tittade jag ut och fick se tomten mitt i blickfånget. Ser du nu E, vi uppskattar dina presenter!

[mobilblogg] Så fort man vänder ryggen till...

...så kommer någon annan och tar ens plats här i världen.

Snuskiga kommentarer undanbedes...

...men efter att jag drog ut min visdomstand för snart två veckor sedan så kan jag bara öppna munnen så pass mycket att jag kan få in en mindre banan. Det gör inte så ont, men det är som att käften har låst sig och jag måste bända upp den med fingrarna för att kunna gapa större. Är det normalt???

[mobilblogg] Efter stormen

Ser ni trädet som ligger där? Och ser ni bilen som står där till vänster? Den är min. Vilken tur att det blåste åt DET hållet... Och det bästa av allt: nu kommer vi slippa fågelskit på bilen från fåglarna i trädet i framtiden!

Sluta tjata!

Har fått en massa påtryckningar om att skriva om USA-resan. Och, ja, jag har tänkt att jag ska göra det, men jag vill vänta tills jag har lite schyssta bilder därifrån att visa upp. Och jag har en sisådär 3000 bilder att gå igenom (och ingen tid att göra det på), så det kommer att dröja ett tag....

:-)

[mobilblogg] Lidingöloppet 15k, check!

Har ju känt mig krasslig i veckan, så jag var inte säker på att jag skulle kunna springa. Jag avvaktade in i det sista och tog beslutet att springa idag. Och det kändes helt ok, men det gick långsamt. Det var fruktansvärt trångt (stigen var bara en meter bred på sina ställen) så jag kunde inte springa i den takt jag ville, och det var också väldigt backigt. Hade siktat på 1.30 men kom in på 1.32. Nåja, jag sprang hela vägen i alla fall! :)

Allt på en gång

Jag har lyckats pricka in tre stressmoment under en och samma helg. Imorgon fredag sticker jag till Stockholm direkt efter jobbet. På lördag ska jag springa Lidingöloppet 15K. Skyndar till centralen och åker hem till Lund direkt efter loppet. Kommer hem vid halv nio på kvällen. Då väntar C vid stationen. Hon ska nämligen bo i min lägenhet i några dagar medan hon går på kurs i Hässleholm. På söndag morgon blir det att gå upp tidigt och hoppa på tåget till Kastrup för att ta flyget till USA.

Ikväll ska jag alltså:

* Packa till Stockholmsresan
* Förbereda mig för ett tufft, kuperat, femton kilometer långt terränglopp med allt vad det innebär av kolhydratuppladdning och dylikt.
* Tvätta de sista kläderna inför USA-resan
* Packa inför femton dagars USA-resa
* Städa innan C kommer
* Förbereda lägenheten för att vi ska vara borta i drygt två veckor
* Köpa hundmat och fixa allt inför Torres pensionatsvistelse
* Köpa presenter till familjen i USA

Undrar ni varför jag är ute i sista minuten? Jo, därför att mitt i allt detta börjar min kropp att strejka och göra ont och inte vilja göra någonting alls. Orkar knappt ens gå på promenad med hunden. Så de senaste kvällarna har jag bara degat och sovit och tyckt synd om mig själv.

Stressad? Jag? Nä då, inte alls...

Jag drömde i natt...

...att en ytlig bekant stal min hjortronsylt. Jag vaknade upp av att jag storgrät. Tack gode gud att det bara var en dröm...

Ingen har väl missat denna..?

Men jag lägger in länktipset ändå: Fail Blog.

Jag var nog sist med att upptäcka den sidan. Jag undrade varför alla sprang omkring och skrek Fail! så fort jag gjorde något dumt här på jobbet (vilket händer flera gånger om dagen) men jag bara nickade och skrattade med..!

Jag är smart!

Haha, fick i alla fall höga poäng på Illustrerad Vetenskaps IQ-test. Om det nu säger nåt, vill säga! Jag klarade Mensas gräns (som är 131) i alla fall! :-)

Jag har inget annat att skryta om, jag tar det jag får!

Beroende

Hej jag heter Hanna och jag är sockerholist. Jag skäms för det, men jag är världens största godisgris. När vi har godis hemma så gömmer J det för att jag inte ska hinna äta upp allt innan han har hunnit få något. -Vi kan väl spara det till kvällen, säger han. Men nåt så dumt kan jag inte gå med på - finns det godis ska det ätas NU. Jag känner till alla skrymslen i vår lägenhet så det är ju självklart att jag letar upp godiset och äter upp det i alla fall, men i takt med att jag hittar hans gömställen så blir han allt mer kreativ i att hitta på nya. Igår hade vi godis kvar sedan lördagskvällens mys framför tv:n. Efter fotbollsmatchen hade jag lågt blodsocker och det enda jag hade i tankarna var godispåsen med sitt härliga innehåll som skulle vänta på mig därhemma. Så kommer jag hem, och naturligtvis så har J gömt godispåsen eftersom han tycker att vi ska äta den efter middagen. Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på honom. Så jag letade naturligtvis, högt och lågt och överallt, men ingenstans fanns godispåsen att finna. Jag tryckte i mig bananer, nektariner, cashewnötter och nachochips men ingenting kunde tillfredsställa min kräsna gom. Jag var på riktigt dåligt humör. Eftersom vi gick ut på en långpromenad med Torres så dröjde det ända till klockan 21 innan vi började göra mat, och godispåsen togs inte fram förrän vid 22-tiden. Då var jag i upplösningstillstånd. Och vet ni var han hade gömt den? I en termos! Smart, J. Smart.

Provar att länka

i bloggen också http://www.uppdragbarn.se. Hoppas på att Vattenfall skänker 20 kr till Childhood Foundation på detta sätt. Gör det du också!

Min hund...

...är rädd för både åskan och fullmånen. Det var inte lätt igår...

I form?

Igår var det dags för IForm-loppet. Jag hade i början av sommaren satt som mål att vara under 50 minuter på milen men av en massa olika anledningar har jag inte haft tid eller möjlighet att träna distanslopp. Jag sprang min första distansmil sedan Göteborgsvarvet i söndags och det var lite väl sent. I början av loppet fick jag upp en j-a fart eftersom jag försökte ta mig förbi alla som gick, så jag sprang den första kilometern på 4.30. Låg på 24.40 efter 5 kilometer och var jättepeppad eftersom jag kände att jag hade en rekordtid på gång, men efter halva andra varvet kroknade jag helt och var uppe i nästan 6 min/km. Hade så fruktansvärt ont i magen också (note to self: ät inte fiberhavregrynsgröt innan ett lopp...) så de sista kilometrarna var en pina. I slutet sprang jag ikapp de som gick 5 km (man startade nämligen samtidigt och vi som sprang 10 km sprang två varv på 5-kilometersbanan) så då fick man börja kryssa mellan personer som gick i bredd igen och även om jag hade haft krafter kvar så hade jag inte kunnat spurta sista kilometern eftersom det var så fullt med folk. Sprang i mål på 53.34 i alla fall och det får jag vara nöjd med eftersom jag trodde på 55 minuter.

Känner att jag är väldigt tung och sliten i kroppen också. Eftersom jag har blivit "tvingad" att börja spela fotboll igen så har det blivit träning nästan varje dag de senaste veckorna och det känns. Ikväll ska jag spela match men imorgon ska jag få vila igen. Det ska bli så skönt!

[mobilblogg] Dags att flytta?

Då kanske den här tvårummaren i Arlöv kan vara nåt? Men är den verkligen 59 kvm? Från fredagens metro bostad.

Presskonferens

Jag började detta år med en plan på att göra Tjejklassikern. Jag hade tänkt att det skulle ge mig motivation att träna. Men sanningen är att man inte behöver träna särskilt mycket inför distanserna i Tjejklassikern - man kan klara dem bara man har någorlunda bra grundkondition. Därför bytte jag till Klassikerhalvan. Eller, ja, det berodde ju även på att jag var klantig nog att beställa flygbiljetter till USA samma dag som Lidingö Tjejlopp går. Men jag är ändå glad att jag bytte eftersom det känns ganska omotiverat att göra de långa resorna till de olika städer som tävlingarna går i för att göra en distans som inte känns som en utmaning. Och nu har jag ändrat mig igen. Ska man göra det så ska man göra det ordentligt. Så en halvfärdig Tjejklassiker och en halvfärdig Klassikerhalva senare byter jag inriktning och satsar på den riktiga Klassikern istället. Och jag har fått med mig brorsan också! Jag skriver det här i bloggen för att det ska bli officiellt och för att jag inte ska kunna dra mig ur! =D

Det här blir en riktig utmaning, men jag är sjukt peppad och taggad nu! Och nu krävs det träning! (Och ingen annan tror att jag ska klara det heller, vilket peppar mig ännu mer!) :-)

Nån annan som vill hoppa på the crazy train???

Giftasmogen

Jag är ganska tillfreds med mitt liv just nu. Jag trivs med att ha min hund (som tar mer tid och engagemang än man kanske tror). Men tydligen tycker andra inte att det räcker. Under den senaste månaden har jag fått frågan "när ska du gifta dig och skaffa barn då?" av ungefär 20 av varandra oberoende personer (och då överdriver jag inte). Jag är tydligen i ett stadium i livet då det förväntas att jag ska stadga mig och skapa små mini-mes.

Idag pratade jag med pappa i telefon. Vi pratade om att jag var sugen på att köpa hus så att jag kunde få en trädgård till Torres (och eventuellt ytterligare hundar).

Pappa: -"Och för barnbarn" (varpå jag sväljer morgonkaffet i fel strupe) "Mamma och jag vill ha ett barnbarn".
Jag: -"Pappa, du har redan ett barnbarn" påpekar jag.
Pappa: -"Ja, just ja, förlåt mig"
Jag: -"Det är inte mig du ska säga förlåt till, det är ditt barnbarn"
Pappa: -"Nej, så klart, förlåt Torres!"
Jag: -"Nej, pappa, du har ett riktigt barnbarn också"
Pappa: -"Va?"
Jag: -"Ja, du har en sondotter i Norge"
Pappa: -"Ja, just ja, hon ja"

Pappa kan inte ens hålla reda på ETT barnbarn. Hur skulle han då klara av fler?

Förvirrad

Jag körde ett rätt tufft träningspass idag, 10 km inklusive 10*30+30-intervaller. Jag mådde rätt illa i slutet, jag brukar ha krafter kvar för spurt och utfallssteg i slutet men idag stapplade jag verkligen fram de sista stegen. Efteråt var jag helt trött och yr  i huvudet och kände mig ganska borta. Jag åkte i alla fall och handlade och lyckades med bedriften att TVÅ gånger ta någon annan persons kundvagn. Första gången tog jag en kundvagn som var full med stora hundmatspåsar. Rätt lustigt att jag tog fel eftersom jag aldrig handlar hundmat på Willys och speciellt inte det märket som fanns i vagnen. Killen som "ägde" vagnen sa till mig att det var hans vagn och vi skrattade bort det med "det är lätt hänt" och "man blir ju lite förvirrad när man blir äldre". Lite senare stod jag bland müslin när en kille som ser väldigt stressad ut kommer och drar undan min kundvagn bakom mig och innan jag hinner säga något har han sprungit bort och ställt sig i kassan. Jag inser då att min egen kundvagn står kvar vid mjölkdisken och den vagn som jag lagt mina senaste varor i tillhör honom. Jag ser sen hur han står i kassan och plockar upp vara efter vara ur vagnen och säger "det här har inte jag handlat" till kassörskan... Ehhmmm - pinsamt!

----

Det måste vara nåt fel antingen på mig eller på min pulsklocka. Jag borde ju ha en maxpuls runt 193 (220-27) men när jag joggar tempo så ligger min puls enligt pulsklockan runt 185-190 och i vissa intervaller över 200, vilket borde betyda att jag i princip är död. Det kanske förklarar varför jag mådde dåligt :-)

Schulman

Jag hade väl aldrig trott att jag någon gång skulle säga att jag gillar Alex Schulman. I allt han tidigare har gjort (1000 apor, till exempel) har han varit en egenkär jäkel som gjort sig ett namn enbart genom att vara elak mot andra. Särskilt rolig var han inte heller. Men jag har fått tänka om. Efter att ha blivit tipsad om och läst Pappabloggen har jag ändrat min syn på Alex Schulman. Han skriver med värme och kärlek och en stor portion humor. Kanske är det livet som pappa som förändrat honom. Hur som helst - in och läs! :-)

T9

Igår hörde jag talas om en hundpark ute vid Fjelie där det skulle finnas prova-på-agility-banor och andra roliga aktiveringssaker för hundar. Jag har ju länge varit sugen på att testa agility med Torres så jag tänkte att jag skulle åka ut och prova på den banan ikväll. Jag skrev nyss ett sms till en kompis och skrev att jag skulle åka ut och "prova på bl a agility" och när jag skickat sms:et såg jag att t9 på nåt mystiskt sätt fyllt i ordet "älg" efter "bl a". Alltså tror min kompis att jag ska "prova på bl a älgagility". Hur roligt skulle inte det se ut???Älgagility

[mobilblogg] Lappland dag 2

J gick på flugfiskekurs. Under tiden gick jag, mamma och Torres över Satsfjället. Torres var helt tokig av lycka - här finns ju oändliga ytor att springa lös på - och bäckar och myrar och lergropar att bada i. Vi människor njöt av utsikten och plockade hjortron så nu blir det hemlagad sylt till frukostgröten imorgon!

[mobilblogg] Torres är i Lappland...

...för första gången och han njuter för fullt. Matte och husse har fullt sjå med att hindra honom från att hoppa i varenda vattendrag han ser. De påstår att man kan få "vattensvans" om man badar för länge i 14-gradigt vatten. Pyttsan - nåt som är så roligt kan väl inte vara farligt?

Ett år går snabbt

Nu har det snart gått ett helt år sedan vi hämtade vår lilla valp. Jag kan inte fatta att det har gått så snabbt - han är ju nästan fullvuxen nu. Och när jag ser på bilder från när han var valp kan jag inte förstå att han en gång har varit så liten...


...eller att han har blivit så stor trots att han fortfarande är en valp i sinnet...
Världens bästa hund är han i alla fall!

Nu börjar allvaret

Om två månader kommer jag att befinna mig i USA. Då ska jag vara i form, det har varit mitt mål hela sommaren. Jag har tränat ganska bra, men problemet är att för varje kalori jag tränar bort, så äter jag det dubbla. Nu när det börjar närma sig måste jag lägga i en högre växel. Ingen mer glass (buh-huh), ingen mer choklad (BUUH-HUUUH). Måste bli av med sockerberoendet. Jag ska ner 4 kg. Och därmed basta. Har inte haft på mig bikini på tre år, men i Florida ska jag ha det. Och jag ska inte känna mig som en blåval i den!

J köpte Wii Active till mig igår. Jag hade inte bett honom om det. Jag undrar hur jag ska tolka den presenten..? Jag provade en stund igår och blev faktiskt riktigt svettig! Dock var gummibandet som följde med alldeles för lätt så jag ska se om jag kan binda fast wiimoten på en hantel istället.

Personlighetstest

Jag gjorde ett personlighetstest på en karriärssajt. Det här blev resultatet:

"Din personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra."

"Karriärer som skulle kunna passa dig: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare." 

Jaha.... har testet fel eller har jag valt helt fel väg i livet..?

Länktips

Dagens tips är Improv Everywhere, en amerikansk improvisationsgrupp som "ställer till scener" på offentliga platser. Jag älskar verkligen såna här "upptåg" som är så bra gjorda att de får människor att bli förvånade och glada istället för utskämda och arga!

http://improveverywhere.com/ - klicka på "Mission highlights" till höger

Dags igen...

...att plocka ner löparskorna från hyllan och damma av dem. I Form-loppet väntar härnäst och sedan höstens stora mål och detta års sista klassikeretapp - Lidingöloppet 15k. Jag har inte sprungit en meter sedan Göteborgsvarvet - jag har inte vågat eftersom jag fick så ont i knät då.  Symptomen tydde på det så kallade "löparknät" så det enda jag kunde göra var att vila det (eller rättare sagt träna på andra sätt - cykling och simning t.e.x). I onsdags gav Lotta och jag oss ut på en liten lugn sjukilometersrunda runt St Hans Backar och Norra Fäladen för att testa kroppen. Det kändes lite tungt i benen i början men helt okej konditionsmässigt. Och knät kändes bra ända tills vi lämnade backarna och kom ut på asfalten. Eftersom Lidingöloppet är ett terränglopp är jag inte så orolig men just nu vet jag inte om jag kanske borde skippa I Form-loppet som ju går på asfalt.

Idag testade jag för första gången att jogga lite lätt med Torres. En stor anledning till att jag ville skaffa hund var att jag skulle kunna få sällskap och trygghet på mina löparrundor eftersom jag helst springer ganska sent på kvällen. Och till min stora lycka gick det hur bra som helst. Han verkade tycka att det var jätteroligt! Visst blev det några stopp för uträttande av behov men så fort han var klar tittade han på mig och visade att han var beredd att börja springa igen. Och tvärtemot vad jag trodde var det jag som fick öka på stegen för att hänga med i hans tempo! Nu blev det bara en kort testrunda på fyra kilometer men i framtiden ska vi nog klara av betydligt längre rundor. Jag har ju tänkt strukturera upp min löpträning lite med tre pass i veckan - ett intervallpass, ett tempopass och ett distanspass,  och jag tror att Torres kommer att bli ett utmärkt redskap för att hålla farten på tempo- och intervallpassen! Det är så kul när man hittar aktiviteter som är roliga och nyttiga både för honom och för mig!

Luttrad

Det är omöjligt att tågpendla mellan Lund och Malmö just nu. De bygger om spåret i Arlöv så endast ett spår åt gången är öppet. Det går därför två tåg i timmen jämfört med tio normalt. Aldrig går de i tid, och igår var det dessutom så fullt på tåget att det var precis att jag kunde tränga in mig genom dörrarna innan de slog igen en millimeter bakom min rumpa, och sedan stod vi packade som sillar utan att ha något att hålla i när tåget krängde. Och tro inte att AC:n fungerade heller. Jag fattar inte hur Skånetrafiken tänker, de kan väl åtminstone sätta in längre tåg eller ha ersättningsbussar. Jag är så otroligt glad att jag kan cykla till jobbet!

[Mobilblogg] Sexton grader

Förra veckan pratade de om värmerekord på vansbrosimningen. Den här veckans dåliga väder gjorde att temperaturen i vanån sjönk till friska 16,6 grader. Det plus motströms plus regn plus vågor plus kramp i handen är inte lika med någon härlig upplevelse. Nåja, nu är halvsimmet avklarat i alla fall. Och man kände sig riktigt het i våtdräkt, simglasögon och badmössa.

Arg!

Hur fan kan man medvetet lura äldre, godtrogna, snälla, försvarslösa människor??? Hur kan man se sig själv i spegeln när man lever på att utnyttja människors godhet??? Jag är så j-a arg just nu att jag kokar! Det borde vara skottpengar på vissa människor!!

Det är ändå tur att det bara är pengar det handlar om. Men ändå - ingen kommer att våga hjälpa andra om det ska visa sig att det slutar så här. Och vad får vi för samhälle då??

Grattis Mikael & Josefine

Tack för i lördags! Ni är så fina tillsammans och jag är så lycklig för er skull! Ni har båda dragit vinstlotten! :-)

[mobilblogg] Halvvägs på väg...

...till ett bröllop i falköping och J kommer precis på att han glömt kostymen hemma...

[mobilblogg] Casualties so far: 1

Apan Alexander blev översvämningens första dödsfall. Han ska nu få en fin begravning i containern utanför huset. Vila i frid, Alexander.

[mobilblogg] Min fina nyinglasade balkong...

...fungerar numera som förråd för alla vattenskadade kartonger och resväskor. Vardagsrumsgolvet är ännu mer belamrat, det är för sorgligt för att jag ska vilja ta kort på det...

[mobilblogg] Översvämning

Den har synen mötte oss när vi kom ner till vårt förråd. Hela källaren var översvämmad med 5-10 cm vatten efter kvällens oväder. Vi får se hur mycket som har blivit förstört... Suck.

Gulligt

Dagens länktips: My milk toof. Så himla sött- jag är kär!!!

För övrigt kan jag stolt meddela att Torres var så duktig på spårkursen igår att instruktören frågade oss om vi inte var intresserade att börja tävla! Jag har världens bästa hund!!! 

Problem på jobbet

Dumma MSN Messenger låter mig inte logga in idag. Och jag som måste kommunicera med testarna på andra sidan kontoret... Gaah, jag måste ju använda mail - såååååååå 2001!!

[mobilblogg] Glad midsommar!

En äkta ingenjörsmidsommarstång, hopsatt med silvertejp!

Dagens Hanna

Dagens Hanna är egentligen en Dagens Steph (ja, jag FICK nämna hennes namn, som tur är är hon en tjej som kan bjuda på sig själv!). Steph och jag satt i alla fall vid frukosten och pratade om sällskapsspel i allmänhet och frågespel i synnerhet.

S: "Jag är så sjukt oallmänbildad"
H: "Jag är riktigt kass på historia och då speciellt på årtal."
S: "Jag med, jag kommer bara ihåg ett enda årtal."
H: "Vilket då?"
S: "1951"
H: "Jaha...(letar febrilt i minnet efter kända händelser 1951, men kan inte komma på något). Vad hände då?"
S: "Det minns jag inte!"

Efter att ha skrattat så att jag svalde morgonfilen i fel strupe gick jag tillbaka till datorn för att jobba, men jag kunde inte riktigt släppa det där mystiska årtalet. Jag googlade och wikipediade men det enda av vikt jag kunde hitta som inträffade det året var Koreakriget. Jag frågade henne om det var det hon tänkte på, men Koreakriget hade hon inte ens hört talas om. "Vänta", sa hon, "när var andra världskriget?". "1939-45", svarade jag. "Aha, men då var det DET årtalet jag kom ihåg!".

Steph förgyller mina dagar med sina kommentarer. Vi får se om hon lyckas samla ihop till en egen kategori här på min blogg!

Utslängd

Idag har jag simmat igen. Det kändes jättebra - jag simmade om alla andra i bassängen! Att de andra var gravida eller gamla eller tjocka tog jag ingen hänsyn till, jag var bara glad över att vara snabbast! Efter att jag hade simmat tre kilometer blev jag utslängd. Nu tror ni säkert att det var för att jag överskred hastighetsgränsen i bassängen, men nej - det berodde på att de skulle stänga. 

Vädret har varit precis så som jag beställde det också. Regn de dagar jag jobbar och sol när det är helg och ledigt. Så har jag planerat det fram till vecka 32 då jag har semester och ska upp till Lappland. Då ska det vara strålande sol, 27 grader varmt och vindstilla, förutom på morgnarna då det ska vara lite kallare så att det nappar bättre.

Som fisken i vattnet

Igår inhandlade jag korvskinn och flaskbottnar a.k.a. baddräkt och simglasögon (Jag hade här kunnat skriva om hur ångestladdat det var att prova baddräkt, men det gör jag inte. Jag hade också kunnat skriva om hur pinsamt det var att stå halvnaken och vara i färd med att dra på baddräkten i provrummet när en unge sliter upp dörren och hennes pappa står bakom henne, men det hoppar jag också över.) och sen begav jag mig till Delphinenbadet för att möta upp Lina. Jag var ganska nervös eftersom jag inte simmat på typ femton år, men när jag väl kom i vattnet så kände jag mig nästan som hemma igen. Vi simmade 2000 meter bröstsim på ca 45 minuter. Sen tänkte jag ta några längder crawl också, men jag hann bara tre meter innan jag fick världens kramp i vaden. Nåja, man kanske ska vara snäll mot kroppen och ta det lugnt så här första gången på femton år... :-)

Hur som helst så har jag ont i knät idag. Jag stukade högra knät i en fotbollsmatch för många herrans år sen, och nu har jag fått ont på precis samma ställe (inre sidoligamentet). När jag skadade mig då för många år sen så hade jag en väldigt lång rehabiliteringstid och fick även besvär flera år efteråt, så nu är jag livrädd att jag ska ha repat upp skadan igen och att det ska bli lika illa som då eller att jag inte alls ska kunna simma. Ska det göra ont i knät när man simmar? Jag trodde ju att det var en av de mest skonsamma träningsformerna.

HURRA HURRA HURRA!

Ett redigt skånskt trefaldigt leve för världens finaste hund som blir ett år idag! GRATTIS TORRES!!! Jag tror att han kände på sig att det var hans födelsedag för när jag vaknade i morse så stod han där och tittade på mig med sina vackra bedjande ögon. Han fick ett grisöra i födelsedagspresent och till kvällen vankas det köttbullstårta. Jag hoppas att de kommer ihåg att fira honom på dagis också, så där som de gjorde för mig när jag var liten.

Puss min älskade vovve! Du är störst, vackrast och bäst!!

Tjejvättern 100 km

Det låter mycket mer att säga "hundra kilometer" än "tio mil" så vi kör på det. Idag har jag cyklat hundra kilometer längs Vättern. Hur mysigt som helst. Jag fattar inte att jag inte har cyklat tidigare - jag har äntligen hittat en motionsform som är både rolig och fartfull men ändå ger ganska tuff träning. Jag menar - hur kul är det att springa egentligen? Man bara springer och springer och det är ingen variation alls. Under cykelturen får man kämpa och använda benmusklerna i uppförsbackarna, ligga och njuta av fartvinden i nedförsbackarna och sedan mala på och höja pulsen på raksträckorna. Jag njöt under hela turen idag! Jag ska definitivt fortsätta cykla! Kanske även investerar i en riktig racer om jag blir riktigt biten... 

Ville komma under 4 timmar, men kom in på 4.01 (inklusive depåstopp, effektiv cykeltid ca 3.40). Men jag är ändå ganska nöjd med den tiden med tanke på att jag bara cyklat i en månad. Till Halvvättern nästa år ska jag vara ännu bättre tränad. Det ser jag fram emot! :-)

Nu är det simning som gäller. Jag har inte simmat på typ 15 år och om en månad ska jag simma 1,5 km motströms i kallt vatten. Att säga att jag är nervös är ingen överdrift. Så veckans projekt blir att hitta en baddräkt som jag inte ser ut som en kassler i, och sedan skaffa 10-kort på Delfinen. Några axel- och armmuskler behövs väl också, så det får nog börja styrketränas. Usch... jag är så sjukt svag i armarna, det är nästan pinsamt...

Det är sommar!

Det finns några ofelbara tecken på att det är sommar: uteserveringarna på Lilla Torg öppnar, folk börjar ha picknick i St Hans backar, och jag har blodiga knän. Jag är känd för mina blodiga knän. Andra människor slutar ha blodiga sommarknän i tioårsåldern men jag vägrar bli vuxen. Först och främst beror det på min egenuppfunna glidtacklingsteknik på fotbollsplanen där jag slänger mig med knäna först (det sker helt instinktivt, men det är f-n så effektivt). När jag i år beslutade mig för att sluta med - eller i alla fall dra ner på - fotbollen var min första tanke "Yes, inga fler blodiga knän, nu blir det shorts i sommar!".

Jag har ju istället för fotbollen börjat cykla och springa en del. Bland annat försöker jag cykla till jobbet så ofta som möjligt när det inte är min tur att hämta och lämna på dagis. Det är ca 2,2 mil enkel väg och det är både mysigt att cykla och bra träning. Jag har också köpt cykelskor med clips, såna där som gör att man sitter fast i pedalerna. Fråga mig inte varför jag köpte sådana- jag går på allt sånt där som ska göra att man cyklar tre sekunder snabbare per mil. Hur som helst så har jag inte riktigt fått in tekniken för hur man kommer ur clipsen snabbt. Detta resulterade i att jag inte lyckades sätta ner foten när jag skulle stanna. På hela den 2,2, mil långa sträckan är den en tre meter lång vägstump där det inte är asfalt utan stora vassa stenar eftersom de bygger om där. Där ramlade jag. Jag välte cykeln och tog emot mig med knät på de vassa stenarna. Utgången kan ni tänka er. Så - nu är det sommar!

P.s. Idag packade jag klänning och strumpbyxor i klädväskan. Det är JÄTTEHÄRLIGT när strumbyxorna fastnar i såret hela tiden...

[mobilblogg] I mål. Vid liv.

Första halvmaran avklarad. 2.10 inkl toapaus.

Tankarna vandrar

Jag är på kurs på kontoret i Lund och nu har jag satt mig i J:s gamla tomma rum för att göra mina kursuppgifter. Jag har lite svårt att koncentrera mig - de flesta andra jobbar som bäst när de sitter ensamma i ett tyst rum, men jag är tvärtom. Jag har faktiskt lättare att koncentrera mig när det är människor och sorl runt omkring mig. Det bästa stället för mig att läsa är på t ex ett café eller på tåget. När det är för tyst så hör jag alla andra ljud så mycket bättre - ventilationen, datorfläkten, o.s.v. och det tycker jag är mycket jobbigare än människor som pratar. Jag känner mig tryggare och lugnare med människor runt omkring mig.

Så istället för att göra mina viktiga uppgifter så stirrar jag ut genom fönstret. Det är rätt intressant. Skåne är ju som bekant ett väldigt platt landskap. Men just i Lund är det rätt stor höjdskillnad inom staden. Inte som i Göteborg, där det är kullar och klippor, utan hela staden är en enda lång uppförsbacke, där vårt kontor ligger högst upp. Detta i kombination med det platta landskapet gör att jag har milsvid utsikt, även om jag nu bara sitter på fjärde våningen i huset. Härifrån kan jag se min egen balkong, Barsebäcksverket, havet, och till och med Danmark om jag anstränger mig. Ganska trevligt.

Detta var nog det mest meningslösa inlägget hittills. Jag har som sagt svårt att koncentrera mig. Nu måste jag samla ihop mig och sätta mig in i uppgiften. Men först ska jag bara kolla om det har hänt nånting på Aftonbladet....

[mobilblogg] Dålig blodcirkulation

är det nog fråga om när man kommer hem från löpturen med ett vitt finger...

Hälften är gott nog...

Jag har bytt inriktning på mitt motionerande. Jag gör halvklassikern istället. Lite mer utmaning än tjejklassikern, men FRAMFÖRALLT så går halv-lidingöloppet på lördagen innan jag flyger så jag kan göra det i år! Jag ska fortfarande köra Tjejvättern, men sen börjar jag med Vansbro halvsim i juli.

Jag har tjatat med mig min bror också! Skönt att slippa vara ensam. Men idag fick jag reda på att han brutit revbenet så jag hoppas verkligen inte att simningen är i fara... Krya på dig, brorsan! För min skull!!!

Nu ska jag åka med L till Skrylle och försöka mig på mitt sista (och enda) långdistanspass innan Gbg-varvet. Minst 15 km ska det bli. Håll tummarna för mig!

[mobilblogg] Dagens Hanna

Tappade ett paket fil på golvet på ica. Man SKA INTE låta mig bära ömtåliga saker!

Ska man skratta eller gråta?

Det blir visst ingen tjejklassiker för mig i år. Nej, jag har inte ångrat mig. Och nej, jag har inte skadat mig. Jag är bara fruktansvärt klantig. Jag tog fel på lopp och noterade datumet på det riktiga Lidingöloppet i min kalender, och beställde flygbiljetter till USA samma dag som det är Lidingö tjejlopp (den 27/9). Tyvärr är det så dumma regler att jag inte kan springa riktiga Lidingöloppet heller. Man får nämligen inte räkna med originalloppen i Tjejklassikern, trots att de är längre och att det inte skulle vara till någon fördel att byta ut dem. Jag får helt enkelt stå mitt kast.

Klanteriet för dock med sig några bra saker:

1.) Nu finns det ingen anledning att simma det där fåniga Tjejsimmet (köra 70 mil till Vansbro för att simma 1 km och sedan köra hem 70 mil igen - vansinne) i år. Jag får då en ledig helg i juni! :-)

2.) Jag har funderat på att göra halvklassikern nästa år. Och har man gjort halvklassikern så känns Tjejklassikern ändå inget värd ;-)

3.) Jag slipper stressa upp till Stockholm på lördagen (då jag trodde att tjejloppet skulle gå), springa loppet, och sedan stressa hem igen på kvällen för att stressa med packning och sånt innan flyget går tidigt på söndagen. Istället kan jag packa i lugn och ro och faktiskt ha semester en dag!

Det är tur att man kan se det positiva i tillvaron!

Annars har jag köpt en begagnad hybrid-racer-cykel så imorgon ska jag cykla till jobbet (ja, mamma, jag har köpt hjälm också). Vi har fått balkongen inglasad idag så sommaren är räddad (det blåser en hel del här uppe på 7:e våningen). Och sist men inte minst så har jag sökt ett nytt jobb (inom samma företag).

[mobilblogg] My new darling

Idag kom nya bilen. Vi har diskuterat namn fram och tillbaka, och till slut bestämde jag i sann demokratisk ordning att bilen skulle få det namn som hade namnsdag den dagen bilen kom. Och så klart - vem har namnsdag idag om inte självaste Engelbrekt...

Karma

Idag hade jag en riktig turdag. Först upptäckte jag att någon hittills okänd välgörare hade givit mig ett sent påskägg på bankkontot. När jag kom hem hittade jag månadens Cancerfonden-lott i posten och vann 200 kr på den. När jag sedan stoppade ner vinstlotten i plånboken upptäckte jag en sedan länge bortglömd hundralapp som hade gömt sig mellan några kvitton.

Jag blev såklart väldigt förvånad och undrade vad jag hade gjort för goda gärningar för att förtjäna sådan tur, men så fort jag yttrade de orden förstod Karma-guden att han nog tagit fel på person och måste åtgärda sitt misstag. I samma stund drog jag sönder snörhålen(!) på mina grusfotbollsskor. Sedan läckte vattenflaskan i påsen så att alla kläder som låg där i (med mobiltelefonen i jackfickan) blev dyblöta. Kvällen avslutades med att jag halkade i badkaret och slog i knät.

Så nu är ordningen i universum återställd.

På rätt väg

Förra veckan insåg jag att jag ska springa en halvmara om en och en halv månad. Gulp! Det finns ju som bekant inga genvägar till det perfekta ljudet så det var bara att bita i det sura äpplet och bege mig ut ensam i kvällsmörkret för att jogga. Förra veckan blev det två pass, ett på fyra km och ett på sex km. Igår hade jag tänkt springa 6 km igen men jag kom in i den berömda "zonen" och bara fortsatte och fortsatte att springa på bästa Forrest Gump-manér. Jag hade nog kunnat fortsätta ända till Malmö om det inte hade varit för att klockan blev mycket och J ringde och var orolig och undrade varför jag inte kommit hem än. Så jag vände hem och mätte upp sträckan jag hade sprungit på Funbeat (som är en jättebra träningssida) och det visade sig vara en mil. Och  jag var inte ens andfådd! Så nu är jag jättenöjd - jag har gått från noll till en mil på tre joggingpass. Plötsligt känns halvmaran inte helt omöjlig längre *peppar, peppar*...

Igår skulle vi göra en soppa på potatis och kålrabbi. Jag skulle ju ut och springa så J skulle laga maten. "Har du en sån där manual över hur man lagar den där soppan?" frågade han. Vadå datanörd?

[mobilblogg] Bob Dylan

En av prickarna där nere är Bobby - the man, the myth, the legend. Shit, vilken bra mobilkamera jag har...

[mobilblogg] Tantvarning

Fråga: vad gör man om man är 27 år, gräsänka, barnfri, det är fredagkväll och man precis har fått lön? Svar: man går på syjunta och virkar tossor, som vi säger i Skåne.

[mobilblogg] Jag kom, jag såg, jag segrade

Vi hade releasefest på jobbet. Vi bowlade. Jag slog 197. Hyfsat nöjd.

Så kan det gå!

Jag gick ut genom dörren förut för att gå med hunden till fårhagarna. Jag kom in genom samma dörr nyss som nybliven bilägare (jag skriver "nybliven bilägare" eftersom Kent-Åke inte klassas som bil, utan snarare som... ja, vrak). Det var väl inte riktigt det som var planen, men så blir det ibland. Man måste få vara lite spontan.

En Toyota Yaris blev det. Liten och söt och miljöbilsklassad. Registreringsnumret började med NRD (nerd), vilket vi tog som ett tecken. Den kommer i början av maj så tills dess får vi hålla tillgodo med Kent-Åke.

Kent-Åke, ja. Han för en tynande tillvaro. Han har varit en trogen vän och familjemedlem genom åren, men jag hoppas att han förlåter mig för att jag vill byta upp mig till en yngre modell. Jag hoppas att någon galen entusiast vill förbarma sig över honom, så att han ännu inte behöver face the inevitable - bilskrotens obarmhärtiga käftar. I alla fall inte innan de inför skrotningspremien igen.

(Bild från Toyota)

[mobilblogg] For all ya sushi lovers out there...

Dagens kap: Miso på Adelgatan i Malmö. Dagens 11-bitars och miso-soppa för ynka 55 kr! Och gott är det också!

[mobilblogg] Torres och flickvännen Alba håller tass

[mobilblogg] Så HÄR trött var jag i morse...

Det är vad 16 timmar i bil och två åksjuketabletter gör med mig.

Testar mobilbloggning!

Torres räcker ut disketrasan, som min musiklärare sade.

Enligt önskemål

Förlåt den dåliga uppdateringen på senaste tiden. Jag har så sjukt mycket att göra på jobbet nu och när jag kommer hem är det hunden som gäller. Det är det mitt liv består av just nu - jobbet, hunden, och så lite mer jobb. I alla fall - nu har fyra av varandra oberoende personer tjatat på mig att jag ska blogga om min insats på Tjejvasan, så jag vågar väl inte låta bli. 

Eftersom jag inte hade åkt förut och därför inte hade någon tid att seedas på så placerades jag i näst sista startgrupp. Det innebar att jag knappt kom någonstans under den första halvtimmen eftersom det var så tjockt med folk överallt. Många av de andra damerna verkade aldrig ha stått på skidor förut, för jag fick hela tiden väja för folk som ramlade framför mig i spåret. Speciellt i slutet av nerförsbackarna, där det alltid låg travar av ihopramlade kärringar. 

Första vätskekontrollen var efter en mil. Det var dock så mycket folk där så jag tänkte att jag skulle stanna till efter kontrollen och dricka den kolhydratdryck jag hade med mig i vätskebältet istället. Jag tog en halv mugg vatten och skidade vidare. En stund senare stannade jag till för att förfriska mig och fylla på energidepåerna med nämnda kolhydratdryck. Döm om min förvåning när jag upptäckte att den hade frusit till is! Jag som hade varit helt övertygad om att min kroppsvärme skulle förhindra just detta. Inte nog med att jag inte fick nån vätska, jag bar ju också på ett kilo dryck helt i onödan. Vid det här laget var jag rejält törstig och efter ett tag fick jag sån vätskebrist att det började svartna för ögonen. Jag var nära att ge upp men jag hade bara några ynka kilometer kvar till nästa vätskekontroll så jag bet ihop. När jag hade kommit dit roffade jag åt mig allt som fanns - vatten, blåbärssoppa, buljong, kaffe, vetebullar...

Jag blev förvånad av att min energi tog slut. Skidåkning i det tempot jag höll är ju ändå inte så extremt ansträngande. Jag har aldrig upplevt det på det sättet förut även när jag har tränat hårt. Men det är väl kanske inte så konstigt när man utsätter kroppen för konstant ansträngning och kyla under flera timmar.

Fylld av ny energi gav jag mig vidare i spåret. Då gav axlarna upp istället. Jag blev helt stel i nacken och kunde knappt använda armarna. Nu insåg jag vad jag borde ha fokuserat styrketräningen på... Sista milen, där det går mest nerför, blev därför den mil jag hade sämst tid på. Men jag kom i mål till slut i alla fall, efter 3 timmar och 15 minuter. Är nöjd med tiden eftersom jag hade räknat med fyra timmar. Samtidigt som jag inte vill göra om det igen så vill jag ändå göra det för att få en bättre tid. Om jag kan hamna i en bättre startgrupp, vara bättre tränad i axlar och rygg samt planera vätske- och kolhydratintag bättre så tror jag att jag kan spara in en 30-45 minuter bara på de faktorerna. Nu när man vet vad det innebär så kan man ju förbereda sig bättre på alla sätt!

Nåja, nu är det dags att börja fokusera på nästa utmaning istället: Göteborgsvarvet. Har aldrig sprungit så långt innan, så det ska bli spännande att se om jag klarar det. Jag har ju absolut ingen "löpartalang". Nu hoppas jag att det ska bli lite varmare och ljusare snart så att jag får lust att gå ut och jogga... 

Men först ska jag till Åre en vecka. Ska bli skönt med lite semester och snowboardåkning!

Lortgris

Vänta matte, jag vill inte gå in riktigt än! Jag har fortfarande en vit fläck i ansiktet som jag inte har hunnit smutsa ner!

Förändring

Jag känner att jag behöver förändring. Jag måste klippa mig. Jag är i valet och kvalet om jag ska klippa lugg... Är ju fräscht men måste ju stylas. Hmmm... Vad tycker ni?? Passar jag bättre i lugg eller utan?

Det här upptar hela min hjärnverksamhet just nu. Den var visserligen inte stor till att börja med, men det är ändå jobbigt...

En purjolök för 18 kronor

I väntan på att det blir klart med uppdraget jag skrev om tidigare har jag blivit förflyttad som akutresurs till ett projekt i Malmö i några veckor. Istället för löneförhöjningen på ett par sköna gröna tusenlappar har jag i praktiken istället fått en lönesänkning på 690 kr netto denna månad eftersom jag nu blev tvungen att köpa pendlarkort. Dessutom förlorar jag 45 minuter av min dag i extra pendlingstid. Nåja, uppdraget verkar roligt och utmanande så det kan det få vara värt.

Imorse när jag stod på stationen och väntade på tåget kom en kille fram till mig och sa "Du har en prislapp på dig!". Först gick ju tankarna till nån taskig maffiafilm "-You've got a price on your head", men snart insåg jag att jag faktiskt hade en prislapp som satt mitt på rumpan på kappan. En sån där klisterlapp man får ut när man själv väger grönsakerna på ICA. Undrar hur länge jag hade haft den där... Det var en purjolök för 18 kronor i alla fall.

Självömkan

Jag har blivit lite krasslig. Täppt i näsan och sånt där tjafs. Jag hostar och nyser och tycker synd om mig själv och beklagar mig inför J hela tiden men han har fullt upp med att ha ont i halsen själv så han har inte tid för nån medkänsla för mig. Tills för en stund sedan. Då fick jag upprättelse. Jag orkade nämligen inte äta upp min glass. -Oj stackare, du är verkligen sjuk!, sa han.

Ambivalens

Jag står vid ett karriärmässigt vägskäl just nu. Jag har blivit tillfrågad om jag är intresserad av ett uppdrag som skulle innebära några sköna tusenlappar mer i månaden, och vara en bra merit i karriären, men som också skulle innebära att jag kommer att behöva sitta som outsourcad konsult på ett annat företag med allt vad det innebär. Jag vet inte vad jag vill. Jag trivs så himla bra där jag sitter. Och pengar är väl inte allt???

Jag HATAR att behöva välja. Jag kan stå och fundera en kvart på morgonen innan jag bestämmer vilket pålägg jag ska ha på frukostmackan. Det ska tydligen vara typiskt för mitt stjärntecken (vågen) om man nu tror på sånt.

Förresten så drömde jag i natt att jag och L vann 10 miljoner kronor på ett lotteri, och jag ville inte berätta nåt för J, för jag var rädd att jag skulle behöva dela med mig av pengarna då. Haha, så snål är jag!

We'll miss you!

Nu har George Dubya Bush flyttat hem igen. Vi kommer att sakna dig, George. Inte för din politik utan för att du lyste upp vår tillvaro med dina kloka ord. Titta här så får du se vad jag menar!

Vuxenpoäng

Trots att jag nu är inne på mitt tjugoåttonde levnadsår så kan jag inte påstå att jag känner mig vuxen. I alla fall inte innan igår. Då hade jag en sådan där riktig vuxendag. Jag hade mitt livs första videokonferens, jag beställde taxi på företagets kundnummer, jag och J skaffade gemensamt bankkonto, och när jag kom hem kände jag mig så vuxeninspirerad att jag förpassade mina kvarvarande gosedjur till de sällare jaktmarkerna (förrådet). Nu har Hanna blivit stor!

Idag kommer vår nya soffa. Åh så skönt det ska bli. Vi har lärt oss av misstagen från vår gamla beiga soffa så vi har nu bestämt att i denna nya soffa får man varken kissa eller spilla rödvin.

Jag ljög förresten i första stycket ovan. Älgen Hälge fick stanna kvar i lägenheten, om än sittandes på garderoben. Helt hjärtlös är man ju inte!

Huvudlöst

När Torres tog examen kom han tvåa i lydnadstävlingen, och fick ett fint pris i form av en uppstoppad apa. Jag tror att Torres är en dålig förlorare. Så här fann vi nämligen apan i morse - dekapiterad:

Jag hoppas att han aldrig blir sådär arg på mig!

Pain-free

Allt har återgått till det normala igen. J är hemma från sin tjänsteresa så mina nya rutiner (gå upp tidigt, ta en långpromenad på morgonen, vara på jobbet innan 8, ta en långpromenad på lunchen, äta nyttig middag, ta en långpromenad på kvällen, lägga mig tidigt) gick i stöpet. Min konstiga värk är borta, det var väl bara nån sån där tredagars-släng av borrelia eller reumatism. Och Torres har inte lyft på benet igen sen i söndags så nu är han min lilla bääääbis igen. Mysigt! :-)

Nu har jag alltså inget att skylla på längre så nu måste jag komma igång med träningen. Måste, måste, måste träna armstyrka.

Och så blir det kanske lite nya möbler i helgen. Äntligen.

Dagens Hanna

Jag hade tänkt ha en bloggkategori som skulle heta Dagens Hanna. Den skulle naturligtvis vara fylld med diverse klantigheter som jag åstadkommer on a daily basis. Och jag har sedan dess med råge åstadkommit klantigheter nog att fylla både en och fjorton bloggar. Problemet är bara att jag aldrig har kameran tillgänglig när jag utför mina bravader. Och utan bildbevis blir det ju inget skoj.

Men, ändå:

Jag har, som jag skrev i mitt förra inlägg, fått värk i hela kroppen. Därför åkte jag Kent-Åke till jobbet idag. När jag kom ut i morse var alla rutor igenisade till den grad att de inte ens gick att skrapa. Jag fick då en snilleblixt och tog en dunk med spolarvätska och hällde över rutorna. Det gick jättebra, förutom när jag skulle ställa ner spolarvätskedunken på motorhuven. Huven var ju isbeklädd och därmed hal och dunken börjar därför glida iväg. Orörliga tanten Hanna försöker få tag i dunken men ryggen säger nej så istället far eländet ner i backen och kluckar ut över hela motorhuven och hela gatan. Ett tiotal människor står och betraktar mig. Jag knixar långsamt ner knäna och kan till slut böja mig nog för att få tag i dunken. Men då har ju redan halva innehållet runnit ut. Till råga på allt doppar jag mina nytvättade lammullsvantar i pölen så nu ligger de här bredvid mig på kontoret och luktar mums.

Och så skrattar mina kollegor åt mig för att jag rör mig som en 90-årig kärring. Hallå??? Medkänsla, tack!!

Värk

Jag har fått konstig värk i hela kroppen. Det började i söndags med att jag fick ont i lårmusklerna. Då tänkte jag att det var träningsvärk (vi köpte WiiFit i fredags och hade träningsläger med det hela helgen). Igår hade jag ont i hela benen. Det kändes precis som benhinneinflammation. Idag har jag ont i precis hela kroppen, ifrån fotlederna via benen, ryggen, nacken och ända ut i händerna. Nu kan det definitivt inte vara träningsvärk. Hur skulle jag kunna få träningsvärk i händerna? Så nu undrar jag vad detta beror på. Att jag börjar bli gammal, kanske??

Mognad

Några hundra meter bort från oss bor tre små damer. De är blonda och söta och alltid trevliga. De har många beundrare, men det är inte vilken karl som helst som duger för dem. Speciellt inte unga pojkspolingar som ännu inte är torra bakom öronen. Nä, då vänder de ryggen till och tittar åt andra hållet och låtsas som ingenting. De är av rasen West Highland Terrier, och Torres är jätteförtjust i dem. Kärleken är inte riktigt ömsesidig. Men plötsligt händer det! Torres insåg nyss att han måste visa att han har växt upp och mognat, så han ställde sig framför de tre små damerna, lyfte på benet och kissade! Fattar ni - han lyfte på benet! Det är ju jättestort!! Nu har han kommit in i puberteten och är inte längre min lilla bäbis. Nu är det slut på tjejigt sittkissande. Det är lite sorgligt, men samtidigt är jag lite stolt. 

*snyft, snyft*

Inspiration

Jag tycker att det är jätteskoj att laga mat, men till vardags finns det sällan tid att hitta på några nya, spännande rätter. Det blir lätt att man går runt på ett par standardrätter: i mitt fall korv stroganoff, grönsakssoppa och pasta med kyckling. Men nu när jag prenumererar på en frukt- och grönsakslåda från Årstiderna så får jag hem en massa roliga råvaror som jag inte använt förut. Och det är jättekul - jag tvingas hitta på nya recept för att ta tillvara på dem. I veckans leverans fick jag ett blomkålshuvud och en massa äpplen - och vips var rätten currystuvning med äpple och blomkål uppfunnen och uppäten tillsammans med kycklingkassler. Låter kanske äckligt men det blev faktiskt ganska gott! Jag fick också ett stort knippe bladpersilja. Trollade fram en burk kikärter och lite spiskummin ur skafferiet och abrakadabra - hemgjord falafel! Idag blir det en större utmaning - jag ska hitta på nåt spännande med en fänkål (eller heter det ett fänkålshuvud?). Jag funderade på en apelsinsallad med fänkål och så lite kyckling till det. Ska bli intressant att se resultatet!

Saknar...

Nu när jag varit uppåt landet ett tag och sett snö och fjäll och skogar och sjöar kan jag inte annat än undra: vad f-n gör jag i Skåne??? Jag gillar ju varken klimatet eller naturen här, och de två faktorerna har ju ganska så stor inverkan på hur lycklig man är...

Sen, när jag har tillräckligt med pengar, då ska jag flytta norrut igen och öppna hunddagis!

Tillbaka i den grå vardagen

Så där ja, nu var den här semestern avklarad. I morse var det dags att masa sig upp ur sängen klockan sex och trotsa kylan och mörkret för att ta sig till jobbet igen. Skoj så det förslår. Och som vanligt gjorde julfirandet mig gott - jag gick upp två kilo och fick tillbaka mina long-lost stressutslag.

Sen var vi i Trysil en vecka över nyår, och det var kjempegreit! Trevligt sällskap, god mat, fint väder, massa snö, KALLT (-25 grader som värst), några mil på längdskidorna och fem dagar på brädan. Åtta maskiner tvätt senare är man ganska mör.

Medan vi njöt av de norska fjällen var Torres hos mina föräldrar. Under den korta tiden hann hans päls växa flera centimeter, och helt plötsligt ser han ut som en vuxen golden. Vad har ni gett honom, mamma och pappa??? Som straff för att vi lämnat honom gav Torres mig en fläskläpp det första han gjorde när han skulle komma och hälsa. Sedan rev han mig ovanför ögat. Och när vi senare var ute och gick så skulle han prompt ner i en isig backe så att jag halkade och slog i mitt redan ömma knä. (Det är en tradition för mig att en gång varje vinter halka på isen och slå i mitt högra knä, vilket ni som läste min förra blogg redan vet. Dock uppstod det denna gång inget blodvite).

I och med att det är slut på semestern är det också dags att börja infria nyårslöftena. Så idag ska jag städa ut alla godsaker ur skafferiet. Hälsosamt liv - here I come!

--------------

Jag har lagt till Google AdSense på bloggen. Om man klickar på annonsen till höger så kommer jag få lite pengar för det. Om tillräckligt många klickar och jag får ihop till en utbetalning så kommer jag att skänka pengarna till Barnfonden!

--------------

Haha, det här var ju riktigt roligt! AdSense ska visa annonser som är relevanta för innehållet på sidan. Om jag t.ex. har skrivit om min hund så kan den visa annonser för hundkurser. Den första annonsen som dök upp var www.livanda.se - självhjälp mot panikångest, depression, övervikt.... Vad säger det om min blogg???