På Malmö Arena. 1: Jag är typ yngst av alla i publiken. 2: Danskar blir inte mindre högljudda och störande när de är fulla. 3: Min mobilkamera SUGER!
måndag 31 maj 2010
[mobilblogg] Eric Clapton och Steve Winwood
På Malmö Arena. 1: Jag är typ yngst av alla i publiken. 2: Danskar blir inte mindre högljudda och störande när de är fulla. 3: Min mobilkamera SUGER!
söndag 30 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Besked
Äntligen har vi fått reda på något! Äntligen har man något att förhålla sig till! Nu har vi fått veta att vi blir arbetsbefriade efter nästa vecka, så nu hoppas vi en lång och skön sommar med vackert väder. Så här långt sommarlov som jag får nu har jag inte haft sedan jag var typ 13 år. Herregud så skönt!
Och helt plötsligt har det börjat ramla in erbjudanden och förfrågningar. Nu har jag ett par olika grejer på gång, förhoppningsvis ska väl ett par av dem leda till något mer konkret inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag är hoppfull i alla fall. Dock lutar det just nu fortfarande mest åt Göteborg. J har fått ett konkret erbjudande därifrån och nu är det bara ett kontrakt som ska skrivas under innan det är klart för hans del.
Nu letar vi bostad med ljus och lykta. Jag har hittat några drömobjekt, men det är inte helt oväntat hård konkurrens om bostäderna i Göteborg. Och det är svårt att sitta här nere i Skåne och bestämma vilka områden i Göteborg vi kan tänka oss att bo i. Tanken just nu är därför att hitta en hyreslägenhet eller en billigare bostadsrätt så länge, och sedan få tid att leta efter "drömhuset" när vi väl bor där uppe.
Nu ska jag sluta gräma mig över Göteborgsvarvsfiaskot och fokusera på framtiden istället!
Och helt plötsligt har det börjat ramla in erbjudanden och förfrågningar. Nu har jag ett par olika grejer på gång, förhoppningsvis ska väl ett par av dem leda till något mer konkret inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag är hoppfull i alla fall. Dock lutar det just nu fortfarande mest åt Göteborg. J har fått ett konkret erbjudande därifrån och nu är det bara ett kontrakt som ska skrivas under innan det är klart för hans del.
Nu letar vi bostad med ljus och lykta. Jag har hittat några drömobjekt, men det är inte helt oväntat hård konkurrens om bostäderna i Göteborg. Och det är svårt att sitta här nere i Skåne och bestämma vilka områden i Göteborg vi kan tänka oss att bo i. Tanken just nu är därför att hitta en hyreslägenhet eller en billigare bostadsrätt så länge, och sedan få tid att leta efter "drömhuset" när vi väl bor där uppe.
Nu ska jag sluta gräma mig över Göteborgsvarvsfiaskot och fokusera på framtiden istället!
torsdag 27 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Det var tur att jag inte läste detta innan loppet...
Från Göteborgsvarvets hemsida med medicinska råd inför att springa när det är varmt:
"Om du känner dig dålig eller får andra symtom på t. ex. upphörd svettning med kall hud, tungt att andas, illamående, kräkningar eller obehagskänsla/smärtor i bröstet så bryt omedelbart! Om Du inte blir bättre på 5-10 min efter du brutit, sök kontakt med sjukvården."
Äh, det är bara veklingar som bryter! ;-)
"Om du känner dig dålig eller får andra symtom på t. ex. upphörd svettning med kall hud, tungt att andas, illamående, kräkningar eller obehagskänsla/smärtor i bröstet så bryt omedelbart! Om Du inte blir bättre på 5-10 min efter du brutit, sök kontakt med sjukvården."
Äh, det är bara veklingar som bryter! ;-)
Men trots att...
...jag sprang på 8 minuter sämre tid än förra året så slutade jag 200 placeringar bättre. Skumt. Fler som blev påverkade av värmen, kanske...?
söndag 23 maj 2010
Platt fall
Besviken. Det är väl det ord som bäst sammanfattar min Göteborgsvarvsupplevelse. Därefter kommer arg, sur, irriterad, förbannad, ledsen....
Jag hade tränat så bra och så strukturerat. Jag kände att mitt mål på sub 2 timmar var helt inom räckhåll - kanske skulle kroppen till och med räcka till 1.55. Jag hade räknat ut att jag var tvungen att springa med ett tempo på 5.43 min per kilometer för att komma under två timmar, och eftersom jag sprang milen på 49 så sent som i måndags så skulle det inte vara några som helst problem.
Jag kände mig frisk och kry och pigg i benen och i huvudet. Jag såg fram emot starten så himla mycket - nu skulle jag få bevisa för mig själv att all min träning och hårda arbete givit resultat och att jag kunde slå förra årets tid (2.10) med god marginal. Jag såg till och med en möjlighet att kanske, kanske kunna slå brorsan också...
Så går starten. Det är trångt, men jag följer med strömmen och tack vare att jag blivit uppseedad och fått en bättre startgrupp så går det ändå ganska smidigt och efter bara någon kilometer kan jag löpa på i det tempo jag vill och har räknat med. Allt känns bra och det går till och med lätt över Älvsborgsbron. Fram till halvvägsmarkeringen går allt enligt plan och jag passerar milen på 57 minuter. Sen händer något. Jag börjar känna mig yr så jag ser till att dricka extra mycket vid vätskekontrollen vilket resulterar i att jag får akut håll. Jag saktar ner och hållet går över i pulserande kramper. Helt plötsligt blir jag jätteillamående och svimfärdig och måste stanna och spy. Tänker direkt på att bryta, men efter att jag spytt känns det lite bättre och jag bestämmer mig för att fortsätta. Efter nån kilometer kommer kramperna tillbaka och nu går det inte ens att jogga längre. Jag får gå dubbelvikt eftersom jag inte kan räta på mig av smärtan. Jag får frossa, så trots värmen fryser jag.
Jag borde egentligen bryta loppet redan här. Men jag är för envis. Och så vet jag att många följer mig både live och via sms, och jag vill inte göra dem besvikna. Jag får helt enkelt bita ihop. Kramperna kommer och går, och jag försöker jogga när jag kan. Efter 18 km måste jag spy igen. Jag inser att kroppen inte vill längre, men nu är det ju inte så långt kvar. Och efter att jag spytt andra gången minskar kramperna så mycket att jag faktiskt kan jogga hela vägen in i mål. 2.18 blir tiden.
Jag är så besviken. Det här som jag har tränat så mycket inför. Och jag vet att jag har kapacitet till så mycket mer egentligen. Varför jag mådde så dåligt vet jag inte, men troligtvis var det på grund av värmen. Det var 26 grader i skuggan och när jag har tränat har det som mest varit 18, så jag är helt enkelt inte van. Ambulanserna åkte i skytteltrafik med folk som hade kollapsat och någon sade att det var fem gånger så många som hade brutit loppet mot normalt.
Jag får försöka känna någon slags stolthet över att jag faktiskt tog mig i mål överhuvudtaget, men just nu är det svårt. Jag får glädjas med mina vänner som gjorde riktigt bra prestationer istället. Grymma LB och brorsan som sprang på under två timmar och klarade sina mål. Är även imponerad av G som knappt har löptränat, T som hade så ont i höfterna att hon grät, och LK som hade ont och inte var tränad men som ändå tog sig i mål.
Nästa år ska jag ha revansch...
Jag hade tränat så bra och så strukturerat. Jag kände att mitt mål på sub 2 timmar var helt inom räckhåll - kanske skulle kroppen till och med räcka till 1.55. Jag hade räknat ut att jag var tvungen att springa med ett tempo på 5.43 min per kilometer för att komma under två timmar, och eftersom jag sprang milen på 49 så sent som i måndags så skulle det inte vara några som helst problem.
Jag kände mig frisk och kry och pigg i benen och i huvudet. Jag såg fram emot starten så himla mycket - nu skulle jag få bevisa för mig själv att all min träning och hårda arbete givit resultat och att jag kunde slå förra årets tid (2.10) med god marginal. Jag såg till och med en möjlighet att kanske, kanske kunna slå brorsan också...
Så går starten. Det är trångt, men jag följer med strömmen och tack vare att jag blivit uppseedad och fått en bättre startgrupp så går det ändå ganska smidigt och efter bara någon kilometer kan jag löpa på i det tempo jag vill och har räknat med. Allt känns bra och det går till och med lätt över Älvsborgsbron. Fram till halvvägsmarkeringen går allt enligt plan och jag passerar milen på 57 minuter. Sen händer något. Jag börjar känna mig yr så jag ser till att dricka extra mycket vid vätskekontrollen vilket resulterar i att jag får akut håll. Jag saktar ner och hållet går över i pulserande kramper. Helt plötsligt blir jag jätteillamående och svimfärdig och måste stanna och spy. Tänker direkt på att bryta, men efter att jag spytt känns det lite bättre och jag bestämmer mig för att fortsätta. Efter nån kilometer kommer kramperna tillbaka och nu går det inte ens att jogga längre. Jag får gå dubbelvikt eftersom jag inte kan räta på mig av smärtan. Jag får frossa, så trots värmen fryser jag.
Jag borde egentligen bryta loppet redan här. Men jag är för envis. Och så vet jag att många följer mig både live och via sms, och jag vill inte göra dem besvikna. Jag får helt enkelt bita ihop. Kramperna kommer och går, och jag försöker jogga när jag kan. Efter 18 km måste jag spy igen. Jag inser att kroppen inte vill längre, men nu är det ju inte så långt kvar. Och efter att jag spytt andra gången minskar kramperna så mycket att jag faktiskt kan jogga hela vägen in i mål. 2.18 blir tiden.
Jag är så besviken. Det här som jag har tränat så mycket inför. Och jag vet att jag har kapacitet till så mycket mer egentligen. Varför jag mådde så dåligt vet jag inte, men troligtvis var det på grund av värmen. Det var 26 grader i skuggan och när jag har tränat har det som mest varit 18, så jag är helt enkelt inte van. Ambulanserna åkte i skytteltrafik med folk som hade kollapsat och någon sade att det var fem gånger så många som hade brutit loppet mot normalt.
Jag får försöka känna någon slags stolthet över att jag faktiskt tog mig i mål överhuvudtaget, men just nu är det svårt. Jag får glädjas med mina vänner som gjorde riktigt bra prestationer istället. Grymma LB och brorsan som sprang på under två timmar och klarade sina mål. Är även imponerad av G som knappt har löptränat, T som hade så ont i höfterna att hon grät, och LK som hade ont och inte var tränad men som ändå tog sig i mål.
Nästa år ska jag ha revansch...
fredag 21 maj 2010
En maskrosäng...
... och en ljus hund är inte riktigt någon bra kombination. Tror ni det här går bort i tvätten?
måndag 17 maj 2010
Demens
Häromdagen satt J och jag och pratade om en grej vi skulle göra. Den här grejen skulle utspela sig den sjuttonde maj och det var väldigt viktigt att vi kom ihåg vilket datum det skulle vara. Lyckligtvis var det ju ett ganska lätt datum att komma ihåg - syttende mai, liksom.
Idag är det den sjuttonde maj, och jag kom ihåg datumet!
Problemet är bara att både J och jag har glömt vad det var vi skulle göra den sjuttonde maj...
Idag är det den sjuttonde maj, och jag kom ihåg datumet!
Problemet är bara att både J och jag har glömt vad det var vi skulle göra den sjuttonde maj...
måndag 10 maj 2010
Det är viktigt med titlar
J skulle fylla i ett formulär inför sin säkerhetsscreening. De här flashiga titlarna hade han att välja mellan. Jag tyckte att han skulle välja Duchess, men han gick inte med på det.
lördag 8 maj 2010
Hårfager
I vårt projekt arbetar vi enligt Scrum-metodiken. I Scrum delar man upp projektet i tidsenheter som kallas sprintar och som i vårt fall är två veckor långa. I slutet av varje sprint har man en retrospective, ett möte där man blickar tillbaka på sprinten för att se vad som varit bra eller dåligt och vad som kan förbättras. Vi har en whiteboard med tre fält för kategorierna Good, Bad, och To improve. Vi skriver olika punkter på post-it-lappar som vi sedan sätter på den kategori där det passar in. Ofta hamnar lappar som "team-känsla" och "progress" under Good, medan "komma i tid till möten" är en typisk To improve-lapp.
Hur som helst, jag klippte mig i torsdags. Jag gav frisören i princip fria händer. Det skulle jag inte ha gjort. Hon gav mig nån slags 70-tals-Staffan-Götestam-film-look. Nu ser jag ut som en blandning mellan min mamma på gamla bilder (inget illa ment, mamma) och Skorpan i Bröderna Lejonhjärta (inget illa ment, Skorpan). Jag fick paniksticka ut till Nova och panikköpa hårfärg och paniklägga i lite mörkblont i underhåret så att det skulle se lite mindre ut som en mössa.
Mina kära kollegor vet om att jag inte är riktigt nöjd med frisyren. Jag gick nämligen runt och beklagade mig under hela dagen igår. De försökte uppmuntra mig, men jag vågade inte riktigt tro på deras komplimanger. Men under gårdagens retrospective satte min kollega J upp en väldigt söt lapp på Good:
Hannas nya frisyr
Det gjorde min dag.
Sen att han sa att han hade tänkt sätta upp lappen "Hannas frisyr" på To improve under vår förra retrospective spelar mindre roll.
Hur som helst, jag klippte mig i torsdags. Jag gav frisören i princip fria händer. Det skulle jag inte ha gjort. Hon gav mig nån slags 70-tals-Staffan-Götestam-film-look. Nu ser jag ut som en blandning mellan min mamma på gamla bilder (inget illa ment, mamma) och Skorpan i Bröderna Lejonhjärta (inget illa ment, Skorpan). Jag fick paniksticka ut till Nova och panikköpa hårfärg och paniklägga i lite mörkblont i underhåret så att det skulle se lite mindre ut som en mössa.
Mina kära kollegor vet om att jag inte är riktigt nöjd med frisyren. Jag gick nämligen runt och beklagade mig under hela dagen igår. De försökte uppmuntra mig, men jag vågade inte riktigt tro på deras komplimanger. Men under gårdagens retrospective satte min kollega J upp en väldigt söt lapp på Good:
Hannas nya frisyr
Det gjorde min dag.
Sen att han sa att han hade tänkt sätta upp lappen "Hannas frisyr" på To improve under vår förra retrospective spelar mindre roll.
onsdag 5 maj 2010
Vi har fem dagar på oss...
...att bestämma oss. Om vi vill flytta till Göteborg alltså. J var ju på intervju igår och var eld och lågor när han kom hem. Det lät verkligen som ett superspännande jobb. På måndag ska han svara på om han är intresserad av att flytta till Götet, och om han svarar ja kommer de att sätta igång en säkerhetsscreening av honom och därefter blir han med stor sannolikhet erbjuden jobbet.
Om fem dagar ska vi ha tagit ett "livsavgörande" beslut. Hjälp!!!
Om fem dagar ska vi ha tagit ett "livsavgörande" beslut. Hjälp!!!
måndag 3 maj 2010
[mobilblogg] Det är viktigt...
...att återställa vätskebalansen efter att ha sprungit vårruset. 25.20 gick jag in på. Inte jättenöjd, men det gick inte att springa snabbare eftersom det var för trångt. Blir så sur på folk som inte kan respektera startgrupperna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)