På banan igen

Idag var det dags för shapingkurs igen. Efter förra veckans kursomgång var förtroendet både för mig själv som hundtränare och -ägare och för Torres koncentrationsförmåga kört i botten och det var så sent som en timme innan kursen skulle börja som jag bestämde mig för att gå. Jag tänkte att jag skulle gå dit och ta det för vad det var. Jag skulle inte ha några förväntningar på Torres idag. Om det gick så gick det - annars skulle jag köra lite passivitetsträning eller dra med mig bocken bort till agilitybanan istället.

Men när jag kom dit fick jag i alla fall en glad nyhet. Den tiken som var i höglöp förra veckan hade slutat löpa helt (hon luktade naturligtvis fortfarande väldigt gott, men det var mer acceptabelt flörtande som ägde rum än utfall, rullande ögon och två meter långa dregelsträngar). Den andra löptiken hade fått stanna hemma, så det var bara den tredje löptiken som deltog idag. Det var en enorm skillnad mot förra veckan! Kanske berodde det också på att jag förra veckan hotade med att det skulle bli att få lägga sig under snipp-snipp-kniven annars...

Fortfarande var inte koncentrationen hundraprocentig och det blev ett par avstickare till de andra hundarna och naturligtvis till löptiken, men han var till största delen väldigt träningsvillig och han klarade faktiskt alla moment vi tränade (förutom när instruktören kom för att titta, men så är det ju alltid...). I vanliga fall hade jag klassat den här omgången som en ganska dålig träningsomgång, men med tanke på förutsättningarna (och med tanke på att vi knappt tränar något alls hemma nu när vi har lånehunden) så är jag supernöjd med dagen och jättestolt över Torres, och jag har fått tillbaka suget och inspirationen för att träna igen!

Frustration

Idag började jag på en ny kurs igen. Torres är inte riktigt sig själv nu när Alba är här så det är guld att ha en kurs att gå på då jag bara kan ägna mig åt honom. Men det har inte varit lätt de senaste gångerna. Det har varit fullt av störningsmoment. Vid det första kurstillfället på kantarellsökkursen var vi i en av banorna på Storegård som var full av tistlar. Hundar brukar kunna tåla de flesta underlag, men inte tistlar. De trippade som på tå kring dem, och det var inte lätt att koncentrera sig på det de skulle göra samtidigt som de skulle ha koll på var de satte tassarna.

Inför nästa gång flyttade vi ut till parkeringen istället. Här pågick det weight pulling. Det innebär att hundarna (ofta pitbull eller andra hundar av kamptyp) tränar upp sin styrka genom att dra tunga kedjor, vagnar el dyl. Det låter mycket när man drar kedjor över en grusväg, och självklart blev kurshundarna intresserade av detta. Dessutom ställde sig en person med en häst precis bredvid där vi höll på. Som om det inte räckte med det så går det två getter lösa på Storegård. De får gå runt som de vill och självklart måste de då gå dit där vi höll till. Inte så lätt för hundarna att koncentrera sig då...

Den tredje gången var det en tik på kursen som gick samtidigt som vår som hade börjat löpa. Som tur var höll den kursen till inomhus medan vi var utomhus, men det märktes ändå att Torres blev påverkad. Dessutom var getterna återigen väldigt intresserade av oss, och dessutom kom både katter och igelkottar och hälsade på.

Eftersom kantarellsökkursen nu är slut hoppade jag som sagt in på shapingkursen igen. Jag var ganska glad eftersom den skulle hålla till inomhus, och då skulle ju flera av störningsmomenten upphöra. Men jag hade visst ropat hej för tidigt. Inte mindre än tre(!) av tikarna på kursen löpte, varav en var i höglöp... Det gick verkligen inte att träna idag. Det fanns inte en gnutta koncentration eller träningsvilja i Torres - det var bara tjejer, tjejer, tjejer som gällde. Han skällde och gnydde och drog i kopplet så jag höll på att fara omkull flera gånger. Av kursens en och en halv timme lyckades vi nog träna effektivt i max 1o minuter. Jag fick gå back to basics - belöna om han ens tittade på mig.


Hade ansträngt mig med att ugnstorka både blodpudding och falukorv för att motivera Torres, men det hade jag inte mycket för...

Nu känner jag mig nästan nödd att hoppa av kursen. Det kommer ju att löpas i flera veckor och vi kan verkligen inte ha det så här. Jag blev både frustrerad, stressad och arg idag och så vill jag inte att det ska vara när jag går på kurs. Torres mår ju inte heller bra av det, han blir ju också väldigt frustrerad. Och jag tror ju knappast att jag kommer att kunna träna bort det här beteendet innan nästa veckas kursomgång.

Sedan känns det som om jag har två alternativ inför framtiden: antingen får jag kastrera Torres eller så får jag byta hundskola. Kastreringen har jag varit tveksam till eftersom man inte kan veta hur det påverkar hunden psykiskt. Dessutom är J negativ till det. Men jag vill ju inte byta hundskola heller eftersom jag trivs så bra där. De andra hundskolorna jag har tittat på har dock haft fördelen att de har regler om att en tik som löper antingen ska hållas hemma eller i alla fall avskilt från de andra hundarna på kursen.

Vilket val det än blir så blir det väldigt tråkigt...

Jag blir så ledsen...

...över folk som "misshandlar" sina hundar. Jag har några gånger mött en kvinna som har varit ute med en tollarhanne. Jag tror inte att den är så gammal. Den är väldigt nyfiken och vill gärna leka med Torres. När vi har mött dem brukar hunden gnälla lite eftersom den så gärna vill hälsa på Torres. Det är ett vänligt lek-gnäll, man ser på hela hundens kroppsspråk att den är vänlig och nyfiken och bara vill hälsa och leka. Den går mot Torres men drar inte i kopplet. Vad gör kvinnan då? Jo, hon rycker till hårt i strypkopplet (helt utan förvarning) och skäller ut hunden efter noter. Sedan brottar hon ner hunden och tar ett "fingerbett" (ni som har sett Cesar Millan - the dog whisperer - vet vad jag menar) på strupen. Jag blir helt förbluffad! Hunden var absolut inte aggressiv utan bara nyfiken och leksugen! Vad tror hon att hon ska få för resultat när hon behandlar hunden så? Jag kan tänka mig två utgångar: I bästa fall blir hunden "bara" rädd när den ser andra hundar och kommer att hålla sig undan dem i framtiden (=en osocial hund som inte kommer att lära sig hundspråket). I värsta fall kommer mattes beteende visa att andra hundar är farliga, och hot som man måste skydda sig själv och sin matte emot (=en aggressiv hund som kommer att göra utfall och attackera andra hundar).

När jag ser folk behandla sina hundar så känner jag mig tvungen att visa att man faktiskt kan få hunden att lyda utan att ta till våld eller dra i kopplet. Jag tar fram godis och klicker och min allra mjukaste, lenaste röst och berömmer Torres nästan överdrivet mycket när han gör det jag ber honom om. Nu när jag mötte tollaren med matte idag såg jag direkt hur hon ryckte i kopplet när hunden tittade på Torres och viftade på svansen. Jag bad då Torres snällt om ögonkontakt (vilket tar en stund, Torres är ju lika intresserad av den andra hunden som den är av honom) och när jag fick det berömde jag jättemycket, gav godis och klappade om, och sedan gick Torres perfekt fot, viftade på svansen och tittade på mig när vi mötte den andra hunden. Tollaren däremot, gick med stukat självförtroende och svansen mellan benen.

Jag är så glad att jag har bytt kursanordnare och upptäckt att det finns alternativ till att uppfostra hunden genom bannor och stryphalsband. När jag gick valpkurs och lydnad med Torres fick vi lära oss (Cesar Millan-style) att människa-hund-förhållandet ska bestå av 90% disciplin och 10% kärlek. Om inte hunden satte sig perfekt vid min sida eller om den reste sig upp under platsliggningen så skulle man genast gå dit och bestraffa genom att dra i kopplet eller ta tag i nackskinnet och morra "NEJ". Jag tyckte att det kändes fel från början. Torres är en väldigt mjuk hund och lite ängslig och behövde snarare uppmuntras än bestraffas. Men, jag var nybörjare på hundträning och kursanordnarna var experter, så jag gjorde som de sa. Resultatet var att jag fick en hund som inte tyckte att det var roligt att gå på kurs, utan höll ner huvudet när vi gick in på planen.

Nu vet jag som tur är bättre. Jag har fått lära mig att nyckeln till att lyckas med hundträningen är att hunden tycker att det är roligt att träna, att den får självförtroende genom att den får uppmuntran för saker den gör som är bra (istället för bannor för det som är dåligt), och att den får aktiveras och tänka själv. Då får man en hund som inte bara är lydig, utan framförallt samarbetsvillig. Man får en hund som vill lära sig, som vågar prova och misslyckas, och då blir det oändligt mycket roligare att träna den också!

Många av de "fel" hunden gör beror på att den inte riktigt förstår vad den ska göra. Den förstår ju faktiskt inte mänskligt språk. Jag tänker alltid att om Torres inte gör helt rätt när jag försöker lära honom något så beror det inte på att han är korkad och olydig, utan på att jag inte är tillräckligt tydlig när jag försöker visa honom vad han ska göra. Tänk dig om du själv skulle gå på kurs. Läraren står och berättar om ett helt nytt ämne som du inte kan något om, och använder ord du inte förstår. När läraren efter lektionen förhör dig på dess innehåll svarar du fel. Du får då en smäll på fingrarna med linjalen. Nu har du visserligen lärt dig att du inte får svara fel, men du har ju fortfarande inte förstått det du skulle lära dig på lektionen.

Tänk dig istället att läraren på kursen ger dig en kort introduktion i ämnet. Sedan får du experimentera och prova dig fram och ställa frågor. Läraren vägleder dig men du får själv ta in kursmomenten i din takt och efter din förmåga. Varje gång du har förstått någonting får du beröm av läraren, så ditt självförtroende ökar. Du börjar så smått förstå ämnet och vill lära dig mer. När läraren bedömer att du kan ämnet har han ett förhör med dig. Du klarar några av frågorna och får massor av beröm för detta. Det du inte har förstått tar läraren om igen så att du får chansen att lära dig.

Även om exemplen ovan är lite överdrivna så illustrerar de ändå skillnaden mellan den klassiska träningen med disciplin som viktigaste ingrediens, och operant träning (fortsättning här).

Vilken kurs skulle du vilja gå på? Och i vilken kurs skulle du vilja vara lärare?

Det grymmaste jag har sett!

Jag har inte kommit på några nya tricks att lära Torres på länge. Nu kan han alla tricks jag har i mina hundböcker och några till som jag har kommit på själv, men nu har inspirationen tagit slut. Vilken tur då att snälla P skickade videon nedan till mig! Tror det här är det grymmaste och roligaste "tricket" jag har sett en hund göra. Nu har jag definitivt nåt att bita i!



Vilken sjukt vältränad hund det här måste vara, han sätter ju inte ner frambenen en enda gång. Hoppas det inte sliter för mycket på höfterna bara...

Jag tar förresten gärna emot tips på tricks jag kan lära Torres. Om ni ser eller tänker ut något kul så säg gärna till!

Skvaller!

Nu väntar ni er säkert nåt juicy gossip men då kommer jag tyvärr att göra er besvikna. Det här inlägget kommer att handla om hundträning. Så om du inte är lika begeistrad över de fyrfota vännernas läraktighet som jag är så kan du sluta läsa redan här!

En av rasen Golden Retrievers samtidigt största fördelar och nackdelar är att den är social och naiv. Den tror helt enkelt gott om, och är snäll mot, allt och alla. Fördelen med det är att jag kan låta Torres träffa vilken människa eller hund - hona som hane - som helst utan att jag någonsin är orolig för att han ska bli aggressiv eller göra något dumt. Står det en kamptränad pitbull med mord i blicken och tuggar fradga så tänker jag naturligtvis två gånger innan jag låter Torres springa dit och leka men jag är aldrig orolig för att Torres ska göra någon annan hund någonting.

Men samtidigt finns det såklart nackdelar med deras snällhet och naivitet. Förutom den mest uppenbara - att de är urusla vakt- och skyddshundar och troligtvis snarast skulle skydda mig genom att slicka ihjäl inbrottstjuven eller vifta ihjäl honom med svansen - så är det största problemet att han ska fram och hälsa på precis alla hundar vi möter. Man får ju liksom inte gå miste om en endaste lekkamrat! Om den andra hunden morrar eller skäller eller reser ragg eller på annat sätt med all önskvärd tydlighet visar att den vill bli lämnad ifred så har det ingen betydelse, den är troligtvis vänligt sinnad innerst inne och om man viftar på svansen och ler lite så ska man nog kunna blidka den... Vem vill inte leka med en stilig golden-kille liksom??!

Det här med att han springer fram till andra hundar är den största anledningen till att jag inte har honom lös oftare. Min största dröm är att jag ska kunna gå eller springa med lös hund och inte behöva bekymra mig för vad eller vem som väntar runt hörnet hela tiden, men dit är det låååångt kvar. Det går hyfsat när jag har Torres i koppel, då kan jag få kontakt med honom och belöna om han väljer att vända sig mot mig istället för mot den andra hunden. Men så fort han är lös och upptäcker hunden innan jag gör det så är det kört. Då hjälper inga klickers, köttbullar eller pipleksaker i världen.

Men nu har jag fått nytt hopp om livet. Igår när jag googlade runt hittade jag nämligen en sida om skvallerträning. Det verkar riktigt lovande, för det är en mjuk metod som handlar om att hunden, när den är "färdigtränad", ska ta kontakt med mig och "skvallra" när den ser en annan hund (eller kanin, eller cyklist, eller...) istället för att i första hand springa fram till hunden eller sätta efter kaninen. Det verkar nästan för bra för att vara sant, men det är verkligen värt att prova.

I vanliga fall, när hunden får syn på den andra hunden innan man själv har gjort det, börjar han springa mot den andra hunden och då försöker man få stopp på honom genom att kalla in den eller ropa sitt stanna-kommando. Vare sig inkallningen lyckas eller inte så är det en "åtgärdande" handling, d v s att hunden redan har påbörjat ett felaktigt beteende och att man försöker åtgärda detta. Det behöver ju naturligtvis inte vara något fel med det, men ännu bättre är ju att man förebygger det felaktiga beteendet och ger hunden ett alternativ att göra rätt direkt istället.

Vid skvallerträning belönar man hunden redan när denne upptäcker den andra hunden. Så fort man märker att ens hund har fått syn på den andra hunden klickar man, och om hunden är klickertränad så vet den att den nu har gjort något rätt och att belöning (godis, boll, kel...) väntar. Förhoppningsvis ska hunden då välja att vända sig mot mig för att ta emot belöningen istället för att dra mot den andra hunden. Snart lär sig hunden förhoppningsvis att man kan förvänta sig belöning när man upptäcker en mötande hund OM man väljer att stanna hos matte. I förlängningen ska hunden, även om den är lös, själv välja att ta kontakt med mig och skvallra om att den har upptäckt en annan hund eftersom det lönar sig. Som grädde på moset kan man få leka med den andra hunden som belöning!

Det bästa med den här metoden, förutom att den är mjuk, skonsam, och "frivillig" för hunden, är att man kan träna den varje gång man är ute på promenad och möter en annan hund eller ser en kanin. Det gäller bara att hela tiden vara uppmärksam på vad hunden ser, och då vara beredd med klicker och godis.


Jag har investerat i en sån här trevlig liten väska, med spänne som man fäster i byxlinningen, gott om utrymme för köttbullar, och en ficka för klickern på framsidan.

Jag läste om metoden så sent som igår och bestämde mig för att prova den med detsamma. Och jag tycker att det faktiskt redan har gett lite resultat. Jag har lyckats bryta Torres "förtrollning" (när han ser en annan hund, speciellt en av någon storvuxen ras, blir han i vanliga fall helt förtrollad och nästan okontaktbar) några gånger och han har valt att komma till mig och få godis. Det ska bli spännande att se om det här kommer att fungera - då kommer jag att bli världens lyckligaste golden-matte!



Den duktiga studenten

En härlig hunddag!

Jag har försummat Torres träning och mentala aktivering lite grann de senaste veckorna. Till största delen är det för att jag inte har samvete nog att lämna Alba (lånehunden) ensam hemma och bara gå ut och träna med Torres, och det är stört omöjligt att träna med båda hundarna samtidigt. Idag bestämde vi oss därför för att ägna dagen åt hundarna. Beväpnade med kaffetermos och köttbullar blev det en tur till Skrylle där vi lade två spår, tog en långpromenad och körde lite personsök. Det var ett år sedan vi spårade med Torres sist, och Alba har vad jag vet aldrig spårat "organiserat", så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag lade därför två relativt enkla och korta spår med bara en vinkel. Men oj, vad jag underskattade hundarna! Båda var jätteivriga och jag behövde inte ens ge kommando innan de var igång. Jag hade tänkt att vi skulle filma och ta kort och lägga upp men jag hann inte för det gick undan som tusan! Torres hade inga problem att komma ihåg vad han skulle göra och Alba verkar vara född till spårhund för hon visste precis vad som gällde. Max en halv minut tog det innan de hittade målet. Och oj, så roligt de tyckte att det var! Det är vid såna här tillfällen det är extra underbart att ha hund - när man kan jobba tillsammans och det går bra och både hund och förare tycker att det är superroligt. Jag blev jättepeppad att komma ut och spåra snart igen!



Hann inte ens säga kommandot innan Torres var igång och spårade


Två duktiga hundar får köttbullar efter väl utfört uppdrag

Videotest: Flyball

Idag var det avslutning på Shapingkursen. Det här var den bästa hundkurs vi någonsin gått, enligt både Torres och mig. Han tycker att det är så himla roligt att även när det är dags för vilo- och vattenpaus eller fri lek med de andra hundarna så vill han hellre fortsätta träna! För Torres som vanligtvis är lektokig och bara vill busa med andra hundar hela tiden är det ett enormt framsteg, och ett kvitto på att kursen är superrolig. Idag smällde det högt vid flera tillfällen under kursen (kan det möjligtvis ligga en skjutbana i närheten?) och hör och häpna - Torres var fortfarande kontaktbar! Om ni någonsin sett hur han blir när han får sin skott-panik så hade ni inte trott era ögon nu. Han satte svansen mellan benen, började springa bort, men vände efter några meter och kom tillbaka och fortsatte övningen! Jag höll på att börja gråta av lycka!

Efter kursen provade vi lite flyball. Det är en sport där hunden först ska hoppa över ett antal hinder. Sedan ska den springa bort mot en apparat som är laddad med en tennisboll i ett hål, slå med tassen på plattan på apparaten så att bollen ploppar ut ur hålet, och till sist springa bort och lämna bollen hos ägaren. Vi hade aldrig provat flyball innan, och jag trodde inte att det skulle gå så snabbt att lära honom, men det tog knappt 10 minuter! 10 minuter - fattar ni??? Tänk hur mycket man kan lära en hund på en livstid??! :-D

J passade på att filma lite, så jag tänkte testa att lägga upp filmen här på bloggen. Bollen syns tyvärr inte på videon, men jag lovar - han hämtar den! :-)



Är det förresten någon som vet någon bra (gratis) 3gp-converter? Det går nämligen inte att ladda upp 3gp-filmer på Blogspot. De jag har hittat och provat är trialversioner av betalprogram och då får man antingen bara en halv film eller, som ovan, reklam/text i videon.

Operant träning, forts

Detta är en fortsättning på det tidigare inlägget om operant inlärning.

Ett exempel på hur man använder operant träning är det jag lär Torres nu - att han själv ska städa upp sina leksaker och tuggben på kommando. Första steget är att han ska visa intresse för föremålet (som i det här fallet är en pipleksak). Jag leder honom inte på något sätt, utan när han själv av en slump tittar på leksaken så klickar jag och ger godis. Eftersom klicket betyder att han har gjort någonting rätt så börjar han undersöka vad det var som genererade klicket. Han provar en massa olika tricks. Han sätter sig, han lägger sig, han vinkar. En titt på leksaken igen blir till ett nytt klick och nytt godis och snart förstår han att det är leksaken som är det intressanta föremålet.

Nu vill jag att han ska göra mer än att bara titta på leksaken - nu ska han gå fram till den - så jag ger inte längre någon belöning för att han bara tittar på den. Torres tittar och tittar på den men klicket uteblir, och då blir han fundersam. Till slut går han fram mot leksaken. I samma ögonblick kommer ett nytt klick och sedan godis. "Jaha", tänker han, "jag ska gå fram till leksaken".

Så här fortsätter det, steg för steg. När han har klarat av ett delmoment så kräver jag lite mer för att han ska få sin belöning. Först ska han sätta nosen mot leksaken, sedan ta upp den i munnen, sedan bära den mot mig, sedan släppa den hos mig, sedan släppa den i en hink. I det här skedet lägger jag till kommandot "städa". Nu ska Torres klara av hela kedjan - på kommando springa och hämta sin leksak och släppa den i sin hink - för att få belöning. Från att vi började tills han klarade hela kedjan tog det max tio minuter.

Det roligaste är att hunden helt själv kommer på vad han ska göra. Jag leder honom inte på något sätt och jag tvingar honom framförallt inte till någonting. Och han tycker att det är otroligt roligt! Igår när vi hade tränat och skulle ta en paus kom han springande med pipleksaken och släppte den i mitt knä i soffan och ställde sig och viftade på svansen och ville träna mer! :-)

Operant inlärning

Jag fick önskemål om att skriva mer om min hund och hur jag gör när jag tränar honom, så varsågoda:

För ett par veckor sedan började jag en ny kurs med Torres - rallylydnad (om ni vill veta mer om vad det är kan ni läsa här). Jag har bytt hundskola inför den här kursen, och den nya hundskolan kör med helt andra metoder än den förra (där det var strypkoppel och total disciplin som gällde). Nu håller vi istället på med operant träning med hjälp av klicker. Operant inlärning innebär i kort att man förstärker goda beteenden hos hunden genom positiv feedback (betingning) som godis, lek eller beröm och att hunden då ska förstå att den har gjort rätt när den fått belöningen. Operant träning innebär i sin tur att hunden själv ska komma på vad den ska göra genom att man hela tiden ger belöning när den tar minsta steg i rätt riktning.

Klickerträning är ett sätt att underlätta träning med positiv förstärkning med hjälp av en klicker - en liten dosa med en metallflärp som avger ett speciellt ljud när man trycker på den. När man klickertränar så börjar man med att "klicka in" hunden, vilket innebär att man klickar och ger godis direkt flera gånger i rad under flera dagar så att hunden förknippar klickljudet med något positivt. Sedan börjar man med enkla övningar som till exempel "sitt". När hunden har klarat av det klickar man och ger godis. På så sätt lär sig hunden att klickljudet är en bekräftelse på att man har gjort rätt och att belöning väntar, och till slut blir det ofta så att klickljudet är en belöning i sig eftersom det skapar en välbehagskänsla hos hunden. Klickerträning är bra eftersom belöningen blir mer konsekvent och exakt (eftersom ljudet är samma varje gång, och eftersom man klickar exakt i det ögonblick då handlingen är rätt utförd).