Midsommar

Lite random bilder från midsommar. Var lite dålig med kameran - jag hade fullt upp med att dricka snaps! :D


Musikquiz - tjejerna mot killarna


D och M


Midsommarstången blir bara bättre och snyggare från år till år


BBQ-master J och T


Ballongleken


Go tjejerna!


Underbart midsommarväder!


Söta L


MAAAT! Och snaps...

Vackra knän

Varje sommar är det samma visa. Jag spelar fotbollsmatch, slänger mig med knäna först på marken enligt min egenuppfunna glidtacklingsteknik (fråga mig inte varför jag gör så, det är rent instinktivt) och skrapar upp knäna och smalbenen. Så även i år. Trots att jag egentligen har slutat spela fotboll men okej då, jag kan väl hoppa in i en match. Resultatet är att jag har hunnit samla på mig ett antal souvenirer från mina fotbollsmatcher i form av ärr på knäna. Dessa har sedan skaffat sig kompisar från mina andra sporter, främst inlinesåkning och cykling.

Jag tycker inte att mina knän är så vackra så oftast brukar jag täcka dem med leggings eller piratbyxor även när det är riktigt varmt ute. Förra sommaren var jag på ett bröllop där jag skulle ha en kort klänning på mig. Jag tycker att det inte blir lika fint när man måste ha leggings till festklänningen och jag beklagade mig över detta faktum till J. Han sa att det är bara du som tänker på dina ärr så jag tog mod till mig och klädde av mig mina leggings och gick till festtältet där folk stod och minglade i väntan på brudparet. Det första som händer är att en tjej som jag aldrig träffat förut utropar Men GUUUUD, vad har du gjort på dina knän????.

Jag tog på mig mina leggings igen.

Men i år har jag tänkt sluta skämmas för mina knän. Jag tänker gå i shorts eller kjolar om det är varmt. I år vill jag bli solbränd på låren också! Folk får väl stirra eller fråga om de vill. So be it. Och hittills har varenda människa jag känner frågat när de sett mig. Jaja, mina ärr är en del av mig - love em or leave em.

[mobilblogg] Extrahund

J:smammas vanligtvis så snälla och beskedliga hundar har plötsligt rykt ihop flera gånger de senaste dagarna med blodvite hos både människor och hundar som följd. Jag har därför åtagit mig att passa den ena av dem medan man funderar på en mer långsiktig lösning. Det är så himla tråkigt när sånt här händer. Det kom helt utan förvarning och har aldrig hänt förut. Hoppas verkligen att det löser sig...

[mobilblogg] Naturupplevelse i stan

I dammen vid St Hans har ett svanpar bosatt sig och fått ungar. Varje dag roar jag mig med att gå förbi och se hur mycket de har vuxit sen sist. Sånt är livet som arbetsbefriad...

[mobilblogg] Framme i Mellbystrand.

Nu får Torbjörn vila sig en stund i gräset som belöning. Nu ska jag bara vänta in resten av gästerna så kan midsommarfirandet börja. 16 pers blir vi i år. Det kommer bli grymt!

[mobilblogg] Har besegrat Hallandsåsen

Och på den här vackra lastbilsparkeringen tar jag mig en välförtjänt korv med bröd.

[mobilblogg] Tar en paus innan åsen...

...och tar en pratstund med mina vänner korna så länge. Vi förstår varandra så bra.

[mobilblogg] Grattis!

Morfar 90 år

I samma ögonblick

som jag skickade in inlägget nedan fick vi ett erbjudande om en kanonfin lägenhet i Eriksberg. Helt nybyggd (huset är inte ens färdigt än) och i fina omgivningar. Så nu hamnade saker och ting i ett annat läge igen...

Tvekan

Nu är det kalla fötter här i huset. Det finns de som tvekar över en flytt norrut, och "starka krafter" försöker hålla oss kvar här nere. Just nu är jag bara förvirrad...

En härlig upplevelse!

Vätternrundan - klassikerns andra etapp och den jag såg allra mest fram emot. Jag tyckte ju att Tjejvättern förra året var en enda lång njutning och även om jag visste att det skulle bli tuffare nu med längre distans och fler backar så tyckte jag ändå att det skulle bli jätteroligt. Och förväntningarna infriades med råge! Jag kände direkt efter målgång att jag vill vara med nästa år igen!

Vi (brorsan och jag) startade strax före midnatt. Fick höra av många att det egentligen är den sämsta tiden att starta på. Antingen ska man vara med i de tidigaste startgrupperna så att man inte går så lång tid på kvällen utan att sova, eller så ska man starta på morgonen så att man hinner sova några timmar på natten. Jag hade planerat att sova några timmar på eftermiddagen men jag hade för många fjärilar i magen så kroppen fick inte ro. Hur som helst - det hade hunnit bli rejält mörkt när vi gav oss iväg och jag som aldrig kört racer i mörkret eller cyklat i klunga/på rulle förut hade fullt sjå med att koncentrera mig på att inte komma för nära bakhjulet på cykeln framför eller köra på någon tappad flaska som plötsligt dök upp på vägen. Det var en häftig upplevelse att cykla i mörkret. Man blev liksom hypnotiserad av alla röda baklyktor som åkte som i ett fackeltåg framför en. Härligt - men blött! Det regnade konstant hela natten så man hann bli rejält blöt och frusen. Fötter och händer domnade bort och eftersom jag inte hade någon känsel i fingrarna så hade jag stora problem att växla och att bromsa. I de första två depåerna fick jag ta av mig skorna och massera fötterna i en kvart för att få igång blodcirkulationen. Det var tur att det bjöds på varmt kaffe i alla fall!

Fram till Jönköping (ca 11 mil) var det väldigt lättcyklat, bara nån enstaka lite tuffare backe. Jag började också inse fördelarna med att ligga på rulle och en snäll medcyklist gav mig en snabblektion i cyklisternas teckenspråk och oskrivna regler. Efter frukosten (köttbullar med mos) tänkte jag därför att jag kunde hjälpa till att dra eftersom jag kände mig riktigt stark och jag hittade en grupp som höll samma tempo som jag. Men det var ett misstag. Efter Jönköping blev det nämligen riktigt kuperat och jag valde naturligtvis att dra i den allra längsta uppförsbacken. Har man en rulle efter sig får man inte dra ner på tempot förrän alla är inne i backen (eftersom de som är längst bak måste bromsa annars) så jag fick hålla tempot på 30-35 km/h i backen och det var en låååång rulle jag hade efter mig. Efter mycket stånk och stön kom vi äntligen upp för backen och jag var helt färdig men de som legat bakom mig och körde om mig tackade så mycket för hjälpen och sa att jag såg "urstark" ut, och då fick jag nya krafter och kämpade vidare! :-) Och det bästa med jobbiga uppförsbackar är att de ofta följs av långa, härliga nedförsbackar. I dessa låg jag och njöt i upp emot 60 km/h. Vilken adrenalinkick!

Lasagne till lunch i Hjo (efter 17 mil) och här blev det ett ofrivilligt extra långt stopp eftersom jag stod i toakö i en halvtimme... Trist när man bara vill iväg och cykla igen men samtidigt var det skönt att stå inne i värmen en stund när man var blöt och kall.

Efter Hjo kom solen äntligen fram. Det var fortfarande ganska kallt men kläderna fick i alla fall chansen att torka upp lite, och känseln i tår och fingrar kom tillbaka. Jag kände mig fortfarande riktigt pigg och stark men nu började också bakdelen bli väldigt öm, även om jag hade dubbla blöjbyxor på mig! I en uppförsbacke i Tiveden stod några människor och gav oss Guds välsignelse i högtalarna. En skylt sade "Gud hör din bön", så jag bad om "inga fler uppförsbackar", men det hörde han tyvärr inte...

De sista 10 milen var lite jobbigare. Många backar och nu gick inte heller återhämtningen lika snabbt. Värst var backen upp mot Hammarsundsbron och naturligtvis Brattebrobacken strax därefter. Att en backe har ett namn och en egen vägskylt brukar sällan vara ett gott tecken. Men varje milskylt som visade sträckan kvar till målet gav mig ny energi. Efter sista kontrollen i Medevi (som var den enda kontrollen där jag inte stannade mer än en kvart) kom jag snart ut på riksväg 50, och där var det några i en bil som körde om mig som började skrika på mig. "Kul med så många som hejar" tänkte jag, vände mig om och fick syn på syster med pojkvän! Det gav en extra energikick!

Nästa gång jag kom ut på stora vägen igen såg man Motala torna upp sig. Härifrån visste jag att det inte var några uppförsbackar kvar, så det var bara att pinna på! Jag insåg att jag hade möjlighet att komma under 14 timmar så jag trampade på utav h-e och snittade 35-40 km/h på raksträckan. Det var en helt underbar känsla att komma i mål på 13.58 och få ta emot medaljen!

Snälla syster och svåger skjutsade hem oss till mina föräldrar. De var borta på fest och det fanns inget att äta i huset så jag tänkte att jag skulle gå och handla mat efter att jag hade vilat en stund. Men jag slocknade totalt och vaknade inte upp förrän halv nio morgonen efter! 14,5 timmars sömn - nytt rekord!

Summa summarum så var Vätternrundan en helt underbar upplevelse! Jag njöt verkligen hela tiden och kände mig pigg och stark hela vägen. Jag hade ju gått in med inställningen att ta det lugnt och ha roligt och inte känna någon tidspress, så jag cyklade inte snabbare än att det kändes bekvämt, stannade extra länge på varje kontroll (nio stycken totalt) och åt och drack ordentligt och pratade med en massa trevliga människor. Tyvärr nollställdes min cykeldator någonstans mot slutet (jag trodde att jag hade nollställt den själv av misstag men jag fick just veta att många cykeldatorer nollställs automatiskt efter 10 timmars effektiv cykeltid) men min snitthastighet innan dess låg på 27-28 km/h så min effektiva cykeltid borde ligga på runt 11 timmar och det är jag riktigt nöjd med! Jag tog det ju trots allt ändå lugnt, är ju nybörjare på racer och har ju inte tränat optimalt. Nu vill jag verkligen göra om det här nästa år, för att se vilken tid man skulle kunna få om allt klaffar!

Någon som hänger på??

[mobilblogg] Grattis!

Morfar 90 år

[mobilblogg] 14 1/2 timme!

Nä, inte cykling. Sömn! Det märktes att man varit vaken i 34 timmar i sträck. Och cyklat 30 mil på det. En trevlig frukostpresent från mamma väntade på nattduksbordet när jag vaknade!

[mobilblogg] I mål på 13.58

Skönt att ha klarat av det. Dessvärre kommer jag varken kunna sitta, stå eller gå på två månader. Aj!

[mobilblogg] Näst sista depån

Fyra mil kvar. Nu har jag ont i kroppsdelar jag inte ens visste fanns...

[mobilblogg] Lunch klockan 8.

I Hjo, 13 mil kvar.

[mobilblogg] Köttbullar till frukost.

I Jönköping. Drygt en tredjedel avklarad.

[mobilblogg] Nu kör vi!

10 min till start!

[mobilblogg] I Örebro...

...och här är förstasidesnyheten att kossan Ester fastnat i ett dike. It's good to be home!

Snart åker jag...

...upp till Örebro. Imorgon natt är det start för Vätternrundan. Konstigt nog är jag inte ett dugg nervös över själva loppet, bara över att jag ska ha glömt något i packningen. Men jag tror att det beror på att jag inte sätter någon press på mig själv den här gången. Jag tänker inte sätta någon drömtid eller -snitthastighet, utan jag ska bara fokusera på att ha så roligt som möjligt och ta det lugnt och njuta av naturen. Förberedelserna har inte varit optimala. Jag har bara tränat 50 av de 100 mil jag hade tänkt få i benen innan loppet. Styrketräningen har jag också legat på latsidan med. Jag har inte heller kolhydratladdat eller levt särskilt nyttigt den senaste tiden. Men det skiter jag i - jag tar det lugnt och gör så gott jag kan, och det får räcka. Jag har levt under ganska mycket psykisk stress den senaste tiden så jag tänker inte DESSUTOM hetsa upp mig över ett oviktigt motionslopp. Jag var ju så bitter över misslyckandet på Göteborgsvarvet (vilket ni säkert märkte på mina blogginlägg) så den här gången sätter jag inga mål - då kan jag heller inte bli besviken!

Men ni får gärna önska mig lycka till ändå! :-)

Lagade slangarna...

...och nu när jag pumpade upp dem för att se om lagningen höll så upptäckte jag något besynnerligt:



Är det bara jag som tycker att den ena slangen är både dubbelt så lång och dubbelt så tjock som den andra (båda är helt uppumpade)? And more importantly - vilken ska jag använda???

[mobilblogg] Och igen.

Hur j-a mycket otur kan man ha? Två punkor på en och samma cykeltur (ja, pappa, jag kollade däcket noga vid första punkan)... Men nu har jag inga fler slangar med mig så nu får J komma och hämta mig!

[mobilblogg] 7 mil hemifrån...

...och så får jag punka. Jippie!

[mobilblogg] I Trosa

Om ni förväntade er nåt smaskigt, snuskigt när ni läste rubriken så måste jag tyvärr göra er besvikna. Vi är nämligen i staden Trosa. Här är verkligen jättefint, en riktig småstadsidyll vid vattnet. Här skulle jag kunna tänka mig att bo!

[mobilblogg] Här sitter jag och mina knän...

...och tar ett bad. Tänkte att jag skulle raka benen men så kom jag att tänka på en sak: VEM kommer att lägga märke till några hårstrån när resten av benen ser ut så här???

[mobilblogg] Ute och cyklar

Och nu ska jag sätta mig här vid stranden utanför Helsingborg och äta min smörgås. Lite solsken bara så hade allt varit perfekt!

[mobilblogg] Ja må han leva!

Världens bästa hund fyllde två år igår - en aktningsvärd ålder. Vi missade att fira igår, men det tar vi igen idag med - som sig bör - en ost-, korv- och leverpastejtårta. Grattis Torres!

[mobilblogg] Vad gör man när man redan skrapat upp ena knät när man spelat match?

Jo, man skrapar naturligtvis upp det ANDRA knät när man spelar nästa match! Så där, nu är båda knäna svullna och såriga. Jämnt och bra. Rättvist ska det vara!

[mobilblogg] Dagens skörd

Det här borstade jag nyss av från Torres (nä, inte enkronan förstås, den ligger bara där som storleksjämförelse). Det är nog tillräckligt för att bygga en ny hund. Förstår ni nu varför jag har skaffat en robotdammsugare???

[mobilblogg] Fy hundan, vilket väder!

Trots mattes lockande och pockande VÄGRAR jag att titta in i kameran - så sur är jag på att hon drar ut mig i det här j-a regnet. En dålig bild kan hon få. Hämnden är ljuv!

[mobilblogg] Idag kom sommaren och då blev det shortspremiär...

...och av den enkla anledningen hoppade jag in i en fotbollsmatch och använde min egenuppfunna glidtacklingsteknik med ett uppskrapat ben och ett sårigt och svullet knä som följd. Snyggt.

[mobilblogg] Har bytt telefon

Den ska enligt utsago ha bättre kamera än den gamla. Men det var lite krångligt att göra mobilbloggsinställningar. Jag testar med en bild på tårtan jag bakade till dagens kakklubbsmöte, som var det sista någonsin. Buh-huh, vem ska nu kunna tillfredsställa min sockersugna mage?

Vi går vidare...

Så där, nu har både J och jag fått våra kontraktsförslag från företagen i Göteborg. Samtidigt har jag fått flera samtal och mail från företag här nere som undrar om jag är intresserad av att jobba hos dem. Så nu är frågan: Vågar vi skriva under???

Jag är så kluven just nu. Jag ser fram emot spänningen och utmaningen som den här nya möjligheten ger, men jag inser samtidigt att jag lämnar mycket som jag kommer att sakna här i Lund. Jag har gjort otaliga plus- och minuslistor i mitt huvud:

Anledningar till att flytta: Naturen, nya karriärmöjligheter, närmare till min familj, nya utmaningar - en "nystart", dialekten (och så Jojo, Jennie och Joakim förstås ;-))...

Anledningar till att stanna: Vännerna, min lägenhet, en "lagom stor" stad...

Men jag vet ändå att jag är en person som i slutändan alltid går mer på känsla än förnuft. Problemet är ju att jag inte ensam i det här beslutet, det ska ju kännas bra för J också. Han velar mycket mer än vad jag gör. Tänk om någon kunde bestämma åt oss, så skönt det hade varit...