Paus

Det är lite glest mellan blogginläggen för tillfället, och kommer så vara ett tag. Det beror på att det är rätt mycket som händer runt omkring mig, och jag måste prioritera annat just nu. Ni behöver dock inte oroa er för mig, jag mår bra och är nog tillbaka på banan snart igen!

@mobilblogg: Malta

Har nog aldrig bott på ett lyxigare hotell. Vräkigt är bara förnamnet... Mitt rum här är lika stort som min lägenhet hemma, med två stora dubbelsängar, och det bor jag själv i. Så om någon av er skulle vilja komma ner hit och hålla mig sällskap så finns det gott om plats! :-D

Published with Blogger-droid v1.6.4

@mobilblogg: Deutschland über Alles!

I högtalarna sjunger Die Prinzen om sauerkraut, jag bakar supersalta pretzels och J tillverkar fejk-lederhosen. Klosterbieren ligger på kylning och bratwurst-beställningen ska hämtas upp imorgon. Här pågår förberedelserna för fullt inför J:s något försenade Oktoberfest på lördag. Den som inte jag kan vara med på. Men, men - jag ska ju åka utomlands och bo på femstjärnig resort så jag ska väl inte klaga... :-D

Published with Blogger-droid v1.6.4

Jag hör röster!

Strax efter klockan 6 i morse var jag ute och gick med hunden. Vid den här tiden brukar det inte vara så mycket folk ute förutom några tidiga morgonpendlarcyklister och en och annan stackars hundägare. Jag gick helt ensam längs Kävlingevägen när jag helt plötsligt hör en kvinnoröst som tycks prata med mig. Jag vänder mig om och ser ingen. Torres verkar inte reagera inte så jag tänker att jag måste ha inbillat mig. Jag fortsätter en bit till och hör samma kvinnoröst igen. Jag kan inte riktigt utröna vad rösten säger, men jag är ganska säker på att den pratar engelska. Jag vänder mig om igen, men det är ingen där nu heller. Rösten har hörts tillräckligt starkt för att personen den tillhör måste befinna sig inom ett par meter från mig. Jag säger försiktigt "Hellooo..?". Inget svar. Jag provar en gång till, lite högre denna gång, men får fortfarande inget svar. Det finns helt enkelt ingen annan där. Nu börjar jag tro att jag är knäpp på riktigt.

Jag börjar gå riktigt snabbt och hjärtat rusar. Inte nog med att jag inte vet var rösten kommer ifrån - den förföljer mig dessutom. Men Torres reagerar inte. Är det här på riktigt eller drömmer jag? Finns det spöken? Eller är det någon som spelar mig ett spratt?

Jag tar upp min telefon ur jackfickan för att ha den nära till hands om någon skulle hoppa på mig. Då hör jag telefonen tala till mig, med en kvinnoröst på engelska. Efter att jag  uppdaterade min telefon till Android 2.1 fick jag nämligen installera om alla icke förinstallerade appar, bland dem Endomondo (en GPS-tracking-applikation som jag använder när jag är ute och går eller springer). Och den här nya versionen av Endomondo pratar tydligen med mig lite då och då... 

De filmade målgången i Yddingeloppet...

...och lade ut filmen på nätet. Så nu har jag fått det bekräftat att jag ser ut som en älg när jag springer. Tack så mycket. Nu måste jag försöka hitta en annan hobby där jag ser snygg ut...

@mobilblogg: Bilkö p.g.a. broreparation

Jag tror jag jobbar sent idag...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Idag sprang jag...

...Yddingeloppet. 12 km terräng - som en avslutning på säsongen. Gick OK, det var trångt och lerigt och backigt, men jag kom i mål på 1.08. Och för att väga upp att jag varit så nyttig sitter jag just nu med två pizzor, två glassar och ett kilo godis framför mig....

Facebook

Fick bilden nedan skickad till mig och insåg till mitt samtidiga nöje och fasa att jag för varje "karaktär" kan komma på minst en facebook-vän som skulle motsvara denna i verkligheten... Men vem av dem är jag..?

Tror att jag kanske är "Personen som desperat vill få sitt liv att framstå som lite mer intressant"

@mobilblogg: För andra gången denna vecka...

...masar jag mig upp klockan 05.50, drar på mig reflexjackan, och ger mig ut och springer. Fy f-n vad duktig jag känner mig *klappar mig själv på huvudet*!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagens Hanna

Vi har några icke svensktalande på jobbet, så vi håller oss ofta till engelska. Idag vid lunchen satt vi och pratade om olika engelska brytningar och vad vi tyckte var svårt att uttala på engelska. Jag har alltid tyckt att ord med många R i, som error, är speciellt svåra att uttala. Inte hjälpte det att jag flyttade till Bostonområdet, där dialekten helt utesluter R (t ex cah istället för car). Jag bidrog därför till konversationen med detta lilla inlägg:

"Well, I have a problem with my R's...".

En pinsam tystnad spred sig runt bordet. Till slut böjde sig en kollega fram och frågade på svenska

"Du menade dina 'R' va?".

Då insåg jag vad det jag sade hade låtit som.

Well, det gäller att göra ett bra intryck på den nya arbetsplatsen....

Helgmys

När jag var arbetslös flöt alla dagar till slut ihop och det var ingen skillnad på vardag och helg, förutom det att J var hemma på helgerna så att jag slapp vara ensam. Nu har jag jobbat min första vecka, och nu känner jag verkligen hur mycket jag uppskattar helgen igen! Förra veckan var helt kaotisk. Nytt jobb med allt vad det innebär - få in nya rutiner, lära mig en massa nya saker, träffa nytt folk, använda hjärnan för första gången på tre månader, gå upp tidigt, lämna och hämta hunden på dagis och pendla till Malmö. Ovanpå det hade jag dubbla hundkurser och löpträningspass. Jag hann knappt vara hemma och ta det lugnt alls. På fredagskvällen var jag så slut att jag nästan somnade gåendes under kvällspromenaden med hunden. Helgen fick således gå i slapphetens tecken.

Jag och J åkte ganska mycket bil under sommaren och hösten och likt alla andra par som har varit tillsammans för länge och inte längre har något att prata om så skaffade vi ett par ljudböcker för att lyssna på under bilfärderna. Vi har hittills lyssnat igenom Stieg Larssons sista bok i trilogin (en tegelsten som passade utmärkt till en bilresa fram och tillbaka till Lappland) samt ett par deckare. Häromveckan åkte vi till Göteborg och på vägen hem satte vi på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Säga vad man vill om Browns stilistiska förmåga eller historiens trovärdighet men spännande var boken i alla fall. Så spännande att vi inte kunde sluta lyssna. Brown avslutar alla sina kapitel med meningar av typen "När hon tittade in genom fönstret fick hon se den mest fruktansvärda syn hon kunde tänka sig", och då måste man ju bara lyssna vidare för att få reda på vad det egentligen var hon såg i det där fönstret...

Vi kunde ju inte gärna sitta och köra runt med bilen bara för att få lyssna på ljudbok, så vi såg ingen annan råd än att rucka på våra principer och låta ljudboken få följa med oss hem till lägenheten. Hela helgen satt vi sedan hemma i soffan i mörkret och lyssnade färdigt på de 133 kapitlen, med hundpromenader som de enda avbrotten (på lördagseftermiddagen gick vi till och med ut och sprang med hunden bara för att få hans motionsbehov avklarat så snabbt som möjligt så att vi kunde fortsätta lyssna).

Och j-ar vad mysigt det var - det här blir det definitivt repris på!

Superwoman!

Jag skulle egentligen ha bloggat om mitt nya jobb, men det får bli en annan gång. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt än och jag har information overload i min hjärna så jag ska inte ens tänka på jobbet nu i helgen.

Istället tänkte jag skriva om att jag lyckades byta glödlampan i strålkastaren på min bil! Nu blev ni väl jätteimponerade, va??! Men faktum är att det var mycket svårare än det låter...

Jag strävar alltid efter att jag ska klara mig själv och inte vara beroende av någon annan (läs: en man) för att fixa saker åt mig. Redan när jag var liten fick jag vara med pappa och laga punkteringar på cykeln och byta däck på bilen. Det har varit jättenyttigt att veta hur man gör när olyckan varit framme och man har fått punktering mitt ute på en öde landsväg, och ingen riddare på en vit springare har funnits i närheten att spela the-damsel-in-distress-card för. I början på veckan slutade den ena strålkastaren att lysa. Jag hade aldrig bytt en lampa på en bil förut, och jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att lära mig just den färdigheten. Jag svängde in på Shell och fick hjälp av tjejen i kassan att välja rätt glödlampa, men när jag bad om råd om hur man skulle göra för att byta blev hon tyst en liten stund och sa sedan "Nä, det är väl jättelätt, det står ju i instruktionsboken...". Jag tågade ut ur butiken, rotade fram instruktionsboken och öppnade motorhuven och insåg att man inte såg någonting alls där man skulle byta lampa eftersom det satt en stor svart låda i vägen. Jag försökte känna mig fram men just den här kvällen öste snöblandat regn ner och mina händer blev snabbt obrukbara i kylan. Snälla S som satt med i bilen lät mig köra in i deras garage men där var det för dålig belysning för att jag skulle kunna se vad jag gjorde. Det var bara att ge upp och åka hem.

Dagen efter skulle J hjälpa mig. Nu var det dagsljus och uppehåll så nu hade vi inget att skylla på. Jo, det skulle vara att Toyota visst har byggt bilar för småväxta japanska bilister med pyttesmå händer, för J kom inte ens ner till lampan med sina lite mer välväxta fingrar. Nu kändes det som att det enda alternativet som återstod var att köra till verkstaden med bilen, men hur pinsamt skulle inte det vara (speciellt med tanke på att "byta-glödlampa"-stycket var en av få saker som stod under "saker-du-kan-reparera-själv"-kapitlet)? Så, jag plockade fram min inre superwoman, klämde och kände och tryckte och drog i lite saker och till slut fick jag loss lampan. Efter ännu mer fixande och trixande lyckades jag även trycka fast den nya! Hurra!

Jag blev så j-a stolt över mig själv - framförallt eftersom jag klarade någonting som en man inte klarade! :-D

@mobilblogg: Test

Hmmm, testade att skicka förra bilden via Picsay, men den blev så liten. Blir den större nu, tro..?

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Nya utsikter!

Den här trevliga utsikten har jag från kontoret på mitt nya jobb (berättar mer om det senare). Sitter i World Trade Center :-O i Västra Hamnen i Malmö. Har havet rakt framför mig, om jag tittar till höger tornar Turning Torso upp sig, och närmaste granne åt andra hållet är Kockum Fritid! SWEET!! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Aj då!

Min kaffemugg får inte plats i mugghållaren! Vad ska jag göra???

Published with Blogger-droid v1.6.3

Helg i Götet

I fredags kväll åkte vi upp mot Göteborg för att hälsa på Je och Jo och nytillskottet T. Det började inte så bra för oss. Av olika anledningar kom vi iväg nästan en timme senare än vi tänkt. Väl på väg kom vi på att ingen av oss hade kommit ihåg att ta med kameran trots att vi hade lagt den väl synligt på köksbordet. Resan upp gick bra (fattas bara annat när det var jag som körde) men när vi väl var i Göteborg blev det problem. Det är lite krångligt att köra till Je och Jo. För att komma till dem ska man köra på en avfart mitt i Götatunneln. GPS:en får aldrig någon signal i tunneln men eftersom vi har kört den vägen några gånger innan vet vi vilken avfart det är. När vi kom ut ur tunneln hade GPS:en dock ännu inte hunnit fatta var vi var, utan ledde mig att köra en helt galen väg. Vi snurrade runt i Göteborg i tio minuter innan vi ens började komma in i rätt stadsdel igen...

Eftersom vi visste att parkeringen vid Je och Jo endast accepterade bensinkort (som vi inte har något) som betalningsmedel ringde vi Jo och frågade var vi skulle parkera och han föreslog ett parkeringshus en bit ifrån dem. Vi körde ditåt men såg aldrig någon P-skylt och körde därför för långt. När vi väl kommit runt (här var fullt av enkelriktade gator och spårvagnsfiler) skulle vi svänga in på deras väg igen men missförstod en skylt, körde fel väg och hamnade i tunneln igen. Suck! Här stängde vi av GPS:en och körde på kvinnlig intuition istället, hittade snabbt rätt (såklart!), och parkerade i parkeringshuset. Medan J packade ur bilen gick jag för att betala parkeringsavgiften. Då upptäckte jag att man även här bara kunde betala med bensinkort. Eftersom parkeringshuset skulle låsas kl 22 och vi nu var farligt nära det klockslaget var det panikrush tillbaka till bilen, panikipackning, och panikivägkörning. Vi hittade till en obevakad utomhusparkering vid kanalen, för att även där upptäcka att bensinkort var enda betalningsmedlet, förutom mynt - vilket vi som tur var kunde skrapa ihop tillräckligt av för att i alla fall klara oss över natten.

Är bensinkortsinnehav ett krav för Göteborgskt medborgarskap???

På lördagsmorgon var det - med mina arbetslösa ögons mått - tidig uppstigning som gällde. Lille T skulle nämligen döpas. Jag känner mig ju inte helt bekväm i kyrkan, jag har svårt för det där med böner och psalmer och predikan och sånt, men det var intressant att se hur ett dop går till och lille T var så söt när han charmade prästen med sitt leende! Efter dopet fick vi smörgåstårta, chokladkaka och marängtårta, vilket ju var den största anledningen till att jag gick på dopet! ;-)

J har kidnappat T

 Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos Je och Jo där vi kollade film och tjötade tills ögonen ramlade ihop av trötthet. Det var som vanligt jättekul att träffa dem, det blir ju alldeles för sällan nuförtiden.

Det var KAAAALLT i Göteborg!

På söndagsmorgonen blev vi utkörda tidigt eftersom Je och Jo skulle åka bort (påstod de i alla fall). J och jag styrde istället kosan ner mot Mellbystrand där vi bara skulle hämta Torres hos svärmor samt några verktyg vi lämnat kvar veckan innan. Men eftersom vädret var så fint och vi ändå var där kunde vi inte låta bli att först ta en härlig strandpromenad och sedan bygga vidare på trädäcket och jobba lite i trädgården. Nu är det faktiskt inte så mycket jobb kvar, lite småpill som att fila till några kanter samt att bygga om planket vid sidan. Glömde ju som sagt kameran hemma men får visa en bild på hur det såg ut förra helgen:

Före. Ser kanske inte så skabbigt ut på bild men trät under var genomruttet. Hur lyckas Torres alltid komma med på mina bilder, förresten???

Här är själva grunddäcket färdigbyggt, ca 10 kvm större än det förra. Efter att detta kort var taget har vi byggt på trappsteg upp till dörrarna, finsnickrat lite vid kanterna och lagt kantsten. Har klippt hortensian till ett bonsaiträd här också :-)

@mobilblogg: Tänkte laga kvällsmat, men...

...någon somnade så sött i mitt knä och nu kan jag inte flytta på mig...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Det är helt okej att han är gay...

...men det här var mer än jag ville veta:

(Från Expressens sida "Leva & bo")

Agility!

I flera år, innan jag ens hade hund själv, har jag varit intresserad av agility. Det ser så roligt ut för både hussar/mattar och hundar, man får röra på sig och det är viktigare med fart och glädje än med perfektion. En av de största anledningarna till att jag skaffade Torres, förutom att jag ville ha sällskap på kvällslöprundorna, var att jag ville få prova på agility själv. Sen satte olika saker käppar i hjulet. Först fick jag vänta tills Torres var över ett år gammal så att han skulle ha växt färdigt och inte skada sina leder. Sedan hittade jag ingen hundskola som hade agilitykurser för nybörjare. Sedan passade kurstiden inte in i mitt schema, eller så blev den inställd p g a för få anmälda. Men nu har vi äntligen fått plats på en kurs och idag var det dags för första omgången!

Jag har absolut ingen tävlingsambition utan vill bara ha agilityn som en rolig aktivering och utmaning för både mig och Torres. Han är ju ganska ängslig så mitt mål är att öka på hans självförtroende genom att han får klara av saker som han är rädd för. Idag fick han prova på tunneln. Han var till en början livrädd för den - precis som han alltid har varit - och jag trodde aldrig att det skulle gå. Men med hjälp av lock och pock och massor av tålamod och köttbullar tog han sig till slut igenom den! Och när han väl kommit på att tunneln inte var så farlig ville han inte sluta springa fram och tillbaka genom den. :-) Som jag njöt! Att han klarade att vända något läskigt till något roligt kändes så otroligt skönt, och även om han skulle suga fullkomligt på agility kan jag ta med mig detta och se det som en seger ändå.

Det här ska bli så roligt! Älskade, älskade hund!!!

@mobilblogg: Suck och stön

För andra helgen i rad åkte vi - ett gäng grabbar och jag - ut till stugan i Mellbystrand för att bygga nytt trädäck (före-och-efter-bilder kommer). Som könsrollsföreskrifterna påbjuder så snickrade grabbarna medan jag hade marktjänst, vilket innebar att serva killarna med mat, dryck och fika, diska, städa, och ta hand om hunden (halva förra helgen fick jag också hjälp och sällskap av snälla Lina). Stugan är av en lite äldre modell - köket är nog original från 60-talet, och att laga mat i det brukar innebära diverse överraskningar, som att proppen går mitt i matlagningen eller att maten plötsligt blir vidbränd. Förra helgen skulle jag göra bruschetta (av överblivna korvbröd, jag kände mig riktigt påhittig). Jag satte in dem i ugnen, tog ut dem max fem minuter senare och kunde konstatera att de möjligtvis kunde användas som grillkol.

Idag skulle jag bjuda grabbarna på något gott, och eftersom det råkade falla sig så att det var en stor högtidsdag (min och John Lennons födelsedag) så tänkte jag baka en sån där härligt god mandelmarängtårta. Vis av erfarenheten från förra helgens misslyckade brödrostning satte jag nu plåten längst ner i ugnen. Nu var ugnen dock på överraskningshumör och bestämde sig för att strunta i att grädda halva tårtan medan den andra halvan blev grillad till oigenkännlighet. Det var bara att slänga, erkänna sig besegrad i omgången, och masa sig ner till närbutiken för att köpa såna där färdiga tårtbottnar som smakar luft och konserveringsmedel.

Som lunch tänkte jag servera hemgjord pizza. Jag tänkte att jag nu skulle överlista ugnen genom att ta ut plåten efter halva tiden och vända på den (nej, inte upp och ner - så dum är jag inte...) så att den kunde bli jämnt tillagad. När jag sen tog ut pizzan såg den riktigt fin ut, perfekt gräddad, så nu skulle killarna bli glada. Men nä, nu hade ugnen bytt taktik! Istället för att grädda ojämnt i sidled så gräddade den nu ojämnt i höjdled, så när killarna skar i pizzabottnen så fick de bara upp en degig massa...

Men tro inte att jag tänker ge upp. Nästa gång ska jag lyckas, ugnsj-l...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Firar fölsedan...

...med höstutflykt till Österlen (här är vi vid äppeltavlan i Kivik). Underbart väder, precis som jag hade önskat mig!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Ny lägenhet?

Det här hade varit nåt: 57 - 111 rok. Måste ju vara i paritet med Stockholms slott. Och priset var inte så högt för den storleken på lägenhet heller. Måste köpa!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Trattisar!

Gillar inte ens svamp, men hittar man så måste man ju plocka. Och så kan man ju passa på att göra J - som inte följde med till Örebro - avundsjuk. Mohahahaha...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Sniffar bebbe!

Två veckor gammal systerson. Har precis bytt honom mot ett stycke hund! Hoppas inte J blir arg...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Prisad hund?

Igår frågade en kvinna mig om Torres hade vunnit en utställning. Jag tänkte att hon frågade för att Torres är så otroligt vacker och för att han självklart skulle vinna om han ställde upp i en utställning. Anledningen till att hon frågade, sa hon dock, var att hon trodde att den rosa bajspåsen jag hade knutit om kopplet var en prisrosett...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: På tåget till Örebro...

...med 32 kg hund som tycker det är läskigt att åka tåg och väldigt gärna vill sitta i mitt knä och fisa lite...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Årets skörd

Jag älskar växter, trädgårdsarbete och att odla. Jag brukar ha en ganska prunkande grön balkong. I våras satte jag som vanligt en massa frön - i år skulle det bli tomat, basilika, oregano och ruccola. Sen blev det bestämt att vi skulle flytta och för att slippa böket med att bära en massa tunga krukor så planterade jag aldrig om mina plantor. I juli kom sedan beskedet att vi trots allt inte skulle flytta så då fick plantorna äntligen flytta ut i stora krukor i solskenet på balkongen. Tyvärr verkade det vara för sent att plantera ut. Inte en enda tomat fick jag. Så för ett par veckor sedan tänkte jag att det fick vara nog med vattning och skötsel till ingen nytta, så jag lämnade tomatplantorna till sitt öde. Det är ju trots allt lättare att forsla bort och slänga dem om de har fått vissna ner först.

Det är snart dags att olja in trätrallen på balkongen så för att underlätta det arbetet tänkte jag idag rensa bort krukorna. Och vad skådar då mitt norra öga? Tomater trivs tydligen med att bli misskötta: Inte bara har plantorna mitt i allt det vissna skjutit nya skott, det har också kommit en sådan här liten goding:

Den här lilla godsaken ska jag skydda med mitt liv. Den ska få så mycket kärlek, och jag ska spara den för att avnjuta vid något riktigt speciellt tillfälle. Eller kanske bjuda in släkt och vänner på skördefest..?

(Går)dagens Hanna

Igår tänkte jag vara riktigt huslig. Jag åkte och köpte prima högrev och ställde mig och kokade dillkött, som skulle räcka till såväl middag som flera matlådor. Flera timmar senare (det tar tiiiid att göra dillkött) var maten äntligen färdig och jag lät matlådorna svalna på diskbänken medan vi åt middag.

På morgonen när jag gick upp upptäckte jag att jag hade glömt ställa in matlådorna i kylen. Det var bara att kasta skiten. Suck.

Dillkött och potatis ser inte lika aptitligt ut när det ligger i papperskorgen...

Nya mål..?

Nu har jag haft några dagar ledigt från all form av träning (förutom lätta promenader med hunden förstås). I första hand eftersom jag behöver återhämta mig efter Lidingöloppet och förkylning, men jag har också lite brist på motivation eftersom jag inte har något mål med min träning längre. Nu är Klassikern gjord och det har varit en både fantastisk och tuff upplevelse. Jag har lärt mig massor om mig själv och min kropp och hur den fungerar vid långvarig ansträngning, om kost och träningsupplägg och hur man förbereder sig både fysiskt och mentalt inför långa lopp. Jag har upptäckt hur underbart roligt det är att cykla (på en racer, förstås) och att jag faktiskt inte är helt kass på längdskidåkning. Jag har insett att jag faktiskt kan klara av mer än vad jag vågade tro för bara något år sedan.

Men nu känns det faktiskt lite tomt. Klassikern har varit mitt fokus så längre nu - något att jobba för, att se fram emot, och ett tydligt mål med min träning. Nu är frågan: Vad ska jag nu hitta på med mitt liv?

Mina "klassikervänner" ska göra om Klassikern nästa år. Det hade visserligen varit roligt att kunna putsa på tiderna - jag har ju knappast gått på max under loppen och skulle nog kunna kapa ett par timmar sammanlagt. Kanske vore det ett realistiskt mål att komma under 24 timmar totalt (detta år blev det 28)? Det jobbiga med Klassikern är (förutom böket med att träna längdskidåkning när man bor i Skåne) dock allt runt omkring. Det ska fixas resor och boende och logistiken ska fungera. Det är också ganska stora kostnader inblandade. Men den allra största anledningen till att jag inte vill göra om Klassikern är att jag inte vill simma i det där panikframkallande mörka Vansbrovattnet igen! :-)

Men vad ska jag göra istället? Jag måste hitta ett mål för 2011! Har ju i och för sig anmält mig (OCH J!!!) till Göteborgsvarvet nästa år, men det har jag ju sprungit förut. Jag behöver något större! Springa ett marathon? Lära mig ett nytt språk? Skaffa en till hund??? Okej, den sista idén är ännu inte riktigt förankrad hos min bättre hälft, men jag jobbar på det... ;-)

@mobilblogg: J har shoppat...

...ett par "byggarbyxor", som han kallar dem. Nu måste vi bara köpa ett hus som passar till byggarbyxorna...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Lidingöloppet

Jaha, så var då Klassikern avklarad. Nu känns det konstigt, och lite tomt på något sätt. Vad ska jag nu hitta på??? :-)

Det var dock inte alls säkert att jag skulle springa igår. Är ju som sagt förkyld. Igår morse hade jag ingen feber och halsen kändes mycket bättre. Men jag blev andfådd bara av att ta en morgondusch. Fick inte i mig så mycket frukost heller eftersom jag inte hade nån aptit. Hade inte det här varit den sista klassikergrenen så hade jag nog inte sprungit. Men nu när det var det absolut sista jag behövde göra och jag hade tagit mig hela vägen till Stockholm så kunde jag ju bara inte låta bli! :-)

Det gick hyfsat att springa. Jag tog det extremt lugnt, för trots att jag bara joggade långsamt så hade jag ändå mellan 185 och 195 i puls, vilket annars är en normal puls för mig när jag springer intervaller... Ett ganska bra tecken på att kroppen inte mådde så bra alltså, och eftersom jag hört skräckhistorier om folk som har sprungit med förkylningar och dragit på sig hjärtmuskelinflammationer så vågade jag inte öka tempot. Fokus fick vara på att ta mig runt utan att dö istället för att springa på en viss tid. Jag tog mig i mål på 3.41. En käring-tid, jag vet, men ändå...

Med tanke på förutsättningarna är jag extremt nöjd och stolt. Jag sprang hela tiden förutom i de värsta uppförsbackarna och jag kände, trots att jag aldrig sprungit så långt tidigare, att distansen faktiskt inte var något problem. Hade det inte varit för alla backar och hade jag varit helt frisk så hade jag nog kunnat springa mycket längre. Så brorsan och jag har faktiskt börjat smida planer för ett (platt asfalts-) marathon nästa år... :-)

Idag har jag ont i bröstet, men det är ju p g a förkylningen. Annars känns det oförtjänt bra i kroppen. Lite stel i låren och ryggen, men förutom det känns det ingenting. Härligt!!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: En pizza och en öl...

...smakar aldrig godare än när man har gjort en rejäl ansträngning!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Så, det var det!

Ett stycke Lidingölopp och därmed ett stycke Svensk Klassiker - check!

Published with Blogger-droid v1.5.9

Precis vad jag INTE behövde...

Det verkar som att någon där uppe inte vill att jag ska springa Lidingöloppet. Det började för någon månad sen när jag tappade ett skåp på min tå så att jag inte kunde gå och ännu mindre kunde få in foten i en löparsko och träna. För tre veckor sedan ramlade jag sedan av cykeln på väg hem från en fest (okej, jag var onykter men det var faktiskt inte mitt fel - jag blev påcyklad!) och fick ett sårigt, svullet, oböjbart vänsterknä som följd. Hence, ingen löpträning.

Lagom tills att svullnaden gått ner och såret börjat läka åker jag på cykelsemester till Bornholm. Dagen efter att jag kommit hem blev det ett spinningpass. Det verkade bli lite för mycket ansträngning på en gång för baksidan av det högra knät som svarade med att bli inflammerat. Det blev en veckas vila och zon-gel-kur. I lördags  hann jag med ett välbehövligt långlöppass på 16 km. Sen gick det två dagar och så blev jag förkyld...

Och nu sitter jag här - en dag innan årets kanske största utmaning, 3 mil kuperad terränglöpning och Le Grande Finale i Klassikern - och nyser och snörvlar. Det känns sådär kul just nu. Tyvärr har man för lite tid på sig att gå runt, så det är inget alternativ. Jag åker upp till Stockholm i alla fall och tar ett beslut när jag är på plats.

Blir det så att jag startar så får ni gärna hålla en och annan tumme för mig! :-)

GIANT missförstånd!!

Jag blev just väldigt varse (genom kryptiska SMS) om att mitt tidigare inlägg kan missförstås å det grövsta, så för att klargöra saken och undvika ryktesspridning:

JAG ÄR INTE MED BARN!

Det är en annan familjemedlem som fick barn igår! Jag förutsatte att de av er som läser här och känner mig i verkligheten visste vad som var på gång, och personen i fråga har valt att inte annonsera på internet att den skulle ha barn och då har jag respekterat detta och inte skrivit om det i bloggen heller! Jag är fortfarande lite kryptisk eftersom jag väntar på att personen i fråga själv ska få komma med nyheten innan jag gör det! Jag är hemskt ledsen över att det blev ett missförstånd och jag ber om ursäkt om jag nu gör er besvikna!!

Jag är verkligen inte gravid! ETT: Det hade varit väldigt otaktiskt av mig att bli på tjocken samma år som jag gör klassikern, TVÅ: Om jag hade varit gravid hade jag nog underrättat familj och vänner och framförallt barnets far innan jag blurtade ut det här på bloggen, och TRE: jag hade definitivt inte firat nyheten med ett glas vin som jag gjorde på bilden nedan..!

Så, nu har vi rett ut det! Men jag får väl ändå tacka för alla grattis ni skickade! :-D

Gläds i min ensamhet...

...för idag firar vi tillökning i familjen!! :-)

Som jag skrev innan...

...så avskyr jag att vara ensam. Det är ju inget roligt att laga middag när jag inte har någon att äta den tillsammans med, så kvällsmålet - kl 23.30 - består av detta:

Ett glas vitt och en chokladkaka

Jag kanske lyxar till det med en majskolv till efterrätt.

Award!

 Sofie har skickat en liten "utmaning" till mig och då kan jag ju inte vara sämre än att jag antar den! Uppgiften är att skriva sju sanningar om mig själv. Nu råkar det vara så att jag vet att mina föräldrar läser min blogg, så SÅ smaskigt kommer det inte att bli! ;-)

Men, here we go: Jag...

1. ...älskar att sjunga, men gör det bara när jag är ensam hemma eller när jag är full! :-) En av mina drömmar är att få sjunga i kör men eftersom jag inte har någon talang alls så får det förbli en dröm!
2. ...har jämt dåligt samvete för något...
3. ...är fruktansvärt dålig på att ta emot kritik, såväl positiv som negativ.
4. ...avskyr att vara ensam. Hade jag inte haft hundarna hade jag blivit helt knäckt av att vara hemma och arbetslös.
5. ...är extremt snål mot mig själv. Jag handlar i princip bara kläder som är på rea eller är väldigt billiga. Det enda jag alltid handlar till fullpris är träningsskor.
6. ...är målinriktad. Jag måste alltid ha ett mål att sikta på för att jag ska kunna motivera mig själv till något. Jag skulle t ex aldrig kunna träna hårt bara för tränandets skull, utan måste ha en tävling el dyl som mål för träningen.
7. ...har extrem åldersnoja och bävar inför att fylla 30 nästa år. 30, liksom... det är ju så gammalt!

Och så ska jag visst utmana några personer också. Det är väl inte så många av mina vänner som har bloggar, men ni som känner för det kan ju hoppa på! Ni som är utmanade är:

Jennie - som inte har uppdaterat så mycket på senaste tiden men som skriver om sin vardag och sitt liv som gift, särbo och nybliven mamma.
Malin - vars blogg mest handlar om träning.
Joakim - som är gift med Jennie och som inte heller har uppdaterat så mycket på sistone. Förstår inte vad det är som tar upp så mycket tid nuförtiden! ;-)
Elin - som jag inte ens vet om hon bloggar längre (men om du inte gör det så tycker jag att du ska börja igen! :-)).
Jojo - som är väldigt duktig på att skriva och som jag gärna skulle vilja läsa mer av. Jag tror att hon har en ny blogg någonstans men jag hittar inte adressen....

Kräftskiva

I lördags ställde jag till med kräftskiva hemma hos mig. Hela fredagen hade jag handlat och burit saker och bakat pajer och bröd och städat fram till efter midnatt. Under natten fick jag inte sova så mycket eftersom lånehunden började [STEPH-VARNING] kräkas [/STEPH-VARNING] igen. Denna gång tog hon sig dock ut på klinkergolvet så det var enkelt att städa bort. Eftersom jag skulle springa med Lotta på förmiddagen och hinna äta frukost i god tid innan det (min mage kräver att jag väntar minst tre timmar med att springa efter att jag har ätit) så hade jag satt klockan på 07.45. Då gick jag upp, åt frukost, gick ut med hundarna, diskade, och åkte sen och sprang 16 km i Skrylle. Efter att jag kom hem blev det en snabbdusch, sen ut till Citygross och Systemet för att handla det sista, hem och fixa lunch, städa mer, tvätta träningskläder, möblera om så att vi skulle få plats med alla, duka, och fixa den sista maten. Efter att gästerna hade börjat droppa in sprang jag omkring och försökte få allt på plats innan vi kunde börja äta. När jag väl hade satt mig ner och andats ut och kunde umgås med de andra slog tröttheten till som en påk i skallen. Så typiskt att det alltid blir så! Det blev till att pimpla kaffe och cola....

Vi fick plats med 14 personer och tre hundar i vårt lilla vardagsrum!

På söndagen skulle jag och Lotta vandra en sväng på Romeleåsen. Jag hade sagt till Lotta att jag skulle höra av mig vid 11. Jag skulle ju med all säkerhet vara uppe då eftersom hundarna brukar väcka mig vid niotiden. Döm om min förvåning när jag vaknar av mig själv och tittar på klockan och den visar halv tolv. Så länge har jag inte fått sova sen jag vet inte när! Jag hann dessutom gå upp, duscha, göra frukost (fattiga riddare av allt överblivet franskbröd sedan gårdagen) och äta innan hundarna visade några livstecken. Festen tog visst hårt på dem också!

Däckad hund

@mobilblogg: Ta ett djupt andetag och räkna till tio...

...och upprepa sedan mantrat "jag älskar fortfarande min hund, jag älskar fortfarande min hund"...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Klockan 4.44 i natt...

...fick jag gå upp för att städa upp hundspyor. Det finns roligare sätt att vakna på.

Jag vaknade av att lånehunden satt på mina ben i sängen och ulkade. Trots det bryska uppvaknandet och den arla timmen hade jag sinnesnärvaro nog att skjutsa ner henne från sängen och försöka putta bort henne till hallen där vi har klinkergolv. Dock hann hon inte ända fram utan trevligheten hamnade precis på kanten till min ullmatta som är så stor att det är preciiiiis att den inte går in i tvättmaskinen. Jag fick ställa mig och skura golv och tvätta matta för hand mitt i natten. Jippie...

Och min första tanke när hunden mådde så dåligt var "Åh nej! Vi som ska ha en massa gäster på lördag! Tänk om det kommer att lukta!".

Det är skillnad på folk och folk...

Jag vet inte om danskarna är rasister eller homofober, men på Bornholm fick tyska bögar i alla fall ta en egen väg:

Är jag krävande?

Jag tycker själv att jag är en ganska snäll och diplomatisk människa. Jag brukar anpassa mig till de flesta situationer. Jag anser mig kunna samarbeta med de allra flesta, jag är hyfsat prestigelös och jag brukar inte vilja vara den som bestämmer. Jag är ganska generös med såväl min tid och mina saker/pengar utan att vilja ha något i gengäld. Jag tror också att jag är en tillitsfull och tolerant flickvän som tillåter min karl att göra det han vill (inom rimliga gränser, förstås).

Jag vet samtidigt att jag kan bli ganska gnällig om saker går emot mig och jag blir stressad. Om jag är hungrig eller frusen kan jag bli väldigt sur, och då är det bäst att jag får mat eller varma kläder så snabbt som möjligt. Jag vill att det ska vara jämlikt och rättvist och blir inte glad om vissa får dra hela lasset medan andra sitter på ändan och tittar på.

Men krävande? Stämmer den beskrivningen in på mig?

Anledningen till att jag måste få veta är att jag undrar om jag kan använda den här duschcremen jag köpte utan att läsa på baksidan först:

 

På banan igen

Idag var det dags för shapingkurs igen. Efter förra veckans kursomgång var förtroendet både för mig själv som hundtränare och -ägare och för Torres koncentrationsförmåga kört i botten och det var så sent som en timme innan kursen skulle börja som jag bestämde mig för att gå. Jag tänkte att jag skulle gå dit och ta det för vad det var. Jag skulle inte ha några förväntningar på Torres idag. Om det gick så gick det - annars skulle jag köra lite passivitetsträning eller dra med mig bocken bort till agilitybanan istället.

Men när jag kom dit fick jag i alla fall en glad nyhet. Den tiken som var i höglöp förra veckan hade slutat löpa helt (hon luktade naturligtvis fortfarande väldigt gott, men det var mer acceptabelt flörtande som ägde rum än utfall, rullande ögon och två meter långa dregelsträngar). Den andra löptiken hade fått stanna hemma, så det var bara den tredje löptiken som deltog idag. Det var en enorm skillnad mot förra veckan! Kanske berodde det också på att jag förra veckan hotade med att det skulle bli att få lägga sig under snipp-snipp-kniven annars...

Fortfarande var inte koncentrationen hundraprocentig och det blev ett par avstickare till de andra hundarna och naturligtvis till löptiken, men han var till största delen väldigt träningsvillig och han klarade faktiskt alla moment vi tränade (förutom när instruktören kom för att titta, men så är det ju alltid...). I vanliga fall hade jag klassat den här omgången som en ganska dålig träningsomgång, men med tanke på förutsättningarna (och med tanke på att vi knappt tränar något alls hemma nu när vi har lånehunden) så är jag supernöjd med dagen och jättestolt över Torres, och jag har fått tillbaka suget och inspirationen för att träna igen!

Så gör man!

När jag ändå är inne på att lägga upp instruktioner med bildserier så kan jag bjuda på en till. Jag har förstått - efter att ha pratat med flera väninnor - att det jag kommer att visa nedan är väldigt svårt och att det är vanligt att våra manliga motsvarigheter har stora problem med detta. Mina medsystrar och jag har efter bästa förmåga försökt att ge muntliga instruktioner men utan resultat. Därför ska ni här få en illustrerad steg-för-steg-instruktion. Nästa gång man står inför problemet och tänker "hur var det man gjorde nu igen?", så kan man kika in på denna sida och få en utförlig beskrivning. Det går också bra att skriva ut sidan med bilder och sätta upp den på väggen så att den finns nära till hands vid behov.


Hur man byter toalettpappersrulle:

1. Oh no! En smal, grå papprulle betyder att papperet på rullen är slut! Nu måste vi byta!

2. Vi börjar med att fälla upp locket på hållaren. Sedan för vi den grå tomma papprullen åt höger, så att den så att säga lossnar från hållaren:

3. Den grå tomma papprullen knycklar vi ihop och slänger. Vi ställer den alltså inte på golvet eller på handfatet:

4. Sedan tar vi en ny rulle. Oftast hittar vi en ny rulle i badrumsskåpet, men ibland har den nya rullen på något mystiskt sätt hamnat på toalettstolen. Kanske försökte den ta sig till hållaren, men orkade inte ända fram:

5. Vi trär på rullen på hållaren åt motsatt håll mot när vi tog av den grå tomma rullen - alltså från höger till vänster:

6. När rullen sitter på hållaren fäller vi ner locket igen:

Färdigt!!

Bornholm!

I helgen åkte vi med "gänget" på en minicykelsemester på Bornholm. Jag hade aldrig varit där innan och jag hade föreställt mig att det skulle vara en liten, liten ö med små pittoreska fiskebyar men det var faktiskt stort och med "riktiga" städer. Fint och mysigt var det i vilket fall och vi hade ofattbar tur med vädret.

Tyvärr började inte resan på fredagen så bra. Jag hade missförstått ett mail och trodde att vi skulle åka med tåget en viss tid, men denna tid gällde tåget från Malmö. Tåget från Lund skulle avgå en halvtimme tidigare. J visste inte heller detta eftersom han inte ens läst mailen utan litade på att jag hade koll på läget. Som tur var tittade jag igenom informationen en gång till och insåg att jag hade sett fel, men det blev väldigt, väldigt stressigt eftersom jag skulle hinna åka och lämna hundarna hos två olika hundvakter. Vi cyklade snabbt som f-n till stationen och hann med tåget med en minuts marginal...

Vi bytte tåg i Malmö och det tåget vi gick på var knökfullt med folk, barnvagnar och väskor. Det var knappt att vi fick plats med våra cyklar. Jag fick stå upp och hålla i min cykel och blev så fruktansvärt åksjuk att jag nästan fick panik. Där var ingen som erbjöd mig sin sittplats trots att det syntes hur dåligt jag mådde. Jag hade inte tagit någon tablett heller eftersom jag inte trott att jag skulle behöva använda den förrän till båtresan. Båtresan var inte heller särskilt angenäm för det krängde och gungade som f-n.

När vi väl kom fram till Bornholm och fick gå av båten så blev det genast mycket bättre. Vi började direkt cykla de 3,5 milen mot Snogebaek där vi skulle bo och väl framme fick vi en välförtjänt dusch och en god middag. Kvällen avslutades med lite spikislagningstävlingar och ganska mycket alkohol (jag tyckte att jag hade fått så att det räckte, men det tyckte tydligen inte de andra, som alla skulle vara lika generösa och envisas med att bjuda på varsin runda...) på värdshuset.

Dagen därpå vaknade vi upp till en härlig frukostbuffé. Det märktes att vi inte var i Sverige för det fanns fler sorter alkohol än flingor till frukosten. Börjar inte alla sin dag med en Gammeldansk? Ett litet glas champagne med jordgubbar fick räcka för min del, dock... :-)

På väg mot Nexö

Vi cyklade längs stranden på vägen tillbaka. Superfint! :-)

Efter frukosten cyklade vi fem kilometer mot Nexö - den närmaste större byn. Medan de andra bakfulla latmaskarna skyllde på värkande bakdelar och knän och därför skulle stanna kvar i byn valde L och jag att ta en liten längre cykeltur på ca tre mil genom några jättefina skogsområden. Vi cyklade sedan längs stranden tillbaka mot hotellet där vi spelade lite mölkky (ett kubbliknande spel) innan middagen. Efter att vi hade ätit var det dags för värdshuset igen. Eftersom det var sista kvällen för året de hade öppet var det bartömning, och priserna var därefter. 10 kr stycket för shots... Livsfarligt!

Mums! Middag!

Det var ALLDELES för billigt i baren...

På söndagen var det dags att cykla tillbaka mot färjan igen. Nu började det kännas i rumpan (jag hade dumt nog lämnat blöjbyxorna hemma) så det var inte med sorg som jag klev av cykeln i Rönne. Jag passade på att knarka lite (mixa tre olika sorters åksjuketabletter) och det visade sig vara ett genidrag för jag klarade av hemresan betydligt bättre än ditresan.

Väl hemma i Lund var det underbart att få hämta hundarna och mysa med dem igen! Och även att ta ett långt bad och få sova ordentligt...

Tack alla för en supertrevlig helg och tack snälla underbara Sofie för att du tog dig an lånehunden med kort varsel!

En liten ändring, bara...

Jag har fått höra att det inte har varit så lätt att kommentera mina inlägg. Dels för att jag har använt ordverifiering som visats som en bild och som inte har kunnat ses av alla. Dels för att vissa, företrädelsevis ur den äldre generationen (host, host), helt enkelt inte har förstått hur man gör. Så nu har jag ändrat lite. Jag har tagit bort ordverifieringen och dessutom lagt kommentarerna under inlägget istället för på en egen sida. Om detta innebär att jag kommer att få en massa spam så ändrar jag tillbaka, men vi provar så länge.

Ni som är inte är födda på 1800-talet kan sluta läsa här. För er andra (host, host) kommer här en liten instruktion på hur man kommenterar:

1. Under inlägget hittar ni den här länken:

2. Man klickar där det står "X kommentarer" och då öppnas den här trevliga saken:

3. Man skriver en liten kommentar i det stora textfältet. Helst en trevlig sådan:

4. Sedan klickar man på den här saken och väljer vem man vill kommentera som:

 

Om man inte har ett Google/Blogger-konto kan man istället välja Namn/webbadress (man behöver inte fylla i någon adress, det räcker med namn):

och så kan man fylla i sitt namn. "Kalle", t ex, om man nu skulle råka heta det. Eller så kan man klicka på "Anonymt" om man är en fegis.

5. Sen är det bara att klicka på den här knappen:

Klart! Svårare än så är det inte! Lycka till.....