Published with Blogger-droid v1.5.5.2
tisdag 31 augusti 2010
@mobilblogg: Så här vet man att man har sprungit ett lopp bara för tjejer:
Kors i taket!
Igår morse vaknade jag av ett ljud i lägenheten. Det här var inget vanligt "knäpp i väggen", och inte var det hundarna som lät heller för de låg och sussade sött på golvet nedanför sängen. Nej, det var någon i lägenheten. Någon hade brutit sig in!!!
Jag vågade knappt andas. Det här är min största mardröm, och nu hade den besannats. Jag låg stilla och lyssnade. Jag hörde snörvlingar, så det var med hundra procents säkerhet en människa. Det verkade som att personen just nu befann sig i badrummet. Jag vände mig mot J för att väcka honom (någon måste ju skydda mig mot inbrottstjuven liksom...) men döm om min förvåning när jag puttar på täcket och det bara är luft där under! Var är J???
Ja, ni har säkert gissat rätt. Det var J som befann sig i badrummet. Ni förstår att det har nog aldrig förut hänt att han har vaknat och gått upp före mig på morgonen. Inte ens nu när han jobbar och jag är hemma och kan sova så länge jag vill. Därför fanns det inte ens i min fantasivärld att ljuden skulle komma från honom - att han skulle vara uppe innan jag vaknat. Det var mer logiskt att en inbrottstjuv satt och lurade i badrummet...
Någon som har sett några flygande grisar de senaste dagarna???
Jag vågade knappt andas. Det här är min största mardröm, och nu hade den besannats. Jag låg stilla och lyssnade. Jag hörde snörvlingar, så det var med hundra procents säkerhet en människa. Det verkade som att personen just nu befann sig i badrummet. Jag vände mig mot J för att väcka honom (någon måste ju skydda mig mot inbrottstjuven liksom...) men döm om min förvåning när jag puttar på täcket och det bara är luft där under! Var är J???
Ja, ni har säkert gissat rätt. Det var J som befann sig i badrummet. Ni förstår att det har nog aldrig förut hänt att han har vaknat och gått upp före mig på morgonen. Inte ens nu när han jobbar och jag är hemma och kan sova så länge jag vill. Därför fanns det inte ens i min fantasivärld att ljuden skulle komma från honom - att han skulle vara uppe innan jag vaknat. Det var mer logiskt att en inbrottstjuv satt och lurade i badrummet...
Någon som har sett några flygande grisar de senaste dagarna???
måndag 30 augusti 2010
@mobilblogg: Full fart i bagarstugan!
Idag fick det bli bananfullkornsbröd och rågbagels.
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
söndag 29 augusti 2010
"Man tager vad man haver"-bröd
Det här receptet kom till en dag då jag var enormt sugen på att baka matbröd men varken hade jäst eller vetemjöl hemma. Jag blandade då på måfå ihop några slattar av olika sorters mjöl och kli och annat smått och gott som jag hittade i skafferiet. Resultatet blev faktiskt väldigt bra! Efter det har jag bakat det här brödet många gånger med olika sorters mjöl och gryn varje gång.
Det som är så bra med det här brödet är att det är så otroligt enkelt att göra. Man bara blandar ihop alla ingredienser på fem minuter, skjutsar in smeten i ugnen, och sen en knapp timme senare är det bara att njuta av nybakat bröd! Jag bakar ofta det här på helgerna. Det är nämligen perfekt när man har hund - brödet blir klart lagom till man kommer tillbaka från morgonpromenaden! :-)
Tänk på att mängden mjöl och gryn som behövs varierar med vilken sort man använder eftersom olika sorter absorberar olika mycket vätska. Ju grövre mjöl och ju mer gryn och frön man använder, desto mer smular brödet. Bröd som är bakat av bikarbonat är bäst att äta samma dag som det bakats, annars går det bra att frysa.
"Man tager vad man haver"-bröd (1 limpa)
8-10 dl mjöl/gryn: Blanda gärna flera olika sorter, ca 1-2 dl av varje sort
1 msk brödkryddor
2 tsk bikarbonat
valfri smaksättning (t ex 1 dl russin, 1 dl hackade torkade aprikoser, 3 msk linfrön)
1/2 dl brödsirap eller flytande honung
5 dl naturell yoghurt eller filmjölk
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda ihop alla torra ingredienser (börja med den mindre mängden mjöl) samt smaksättningen i en bunke.
3. I en annan bunke, blanda yoghurt/fil och sirap/honung.
4. Blanda ner de torra ingredienserna i de blöta. Blandningen ska vara lite kladdig men inte rinnande. Blanda i mer mjöl om det behövs.
Så här ska smeten se ut
5. Häll ner smeten i en smord brödform och sätt in i ugnen i ca 55 minuter.
6. Låt svalna i formen en stund innan du stjälper upp brödet. Smaklig måltid!
Färdigt! Till just det här brödet har jag använt 2 dl grahamsmjöl, 2 dl dinkelmjöl fullkorn, 1 dl kruskakli, 1 dl rågkross, 1 dl grovt rågmjöl, 1 dl dinkelgryn, och smaksatt med russin, linfrön och kanel.
Förresten: Ni som har sagt att ni har provat/ska prova recepten jag lägger upp här - berätta gärna hur det blev! Jag tar gärna emot tips på förbättringar av recepten också! :-)
Det som är så bra med det här brödet är att det är så otroligt enkelt att göra. Man bara blandar ihop alla ingredienser på fem minuter, skjutsar in smeten i ugnen, och sen en knapp timme senare är det bara att njuta av nybakat bröd! Jag bakar ofta det här på helgerna. Det är nämligen perfekt när man har hund - brödet blir klart lagom till man kommer tillbaka från morgonpromenaden! :-)
Tänk på att mängden mjöl och gryn som behövs varierar med vilken sort man använder eftersom olika sorter absorberar olika mycket vätska. Ju grövre mjöl och ju mer gryn och frön man använder, desto mer smular brödet. Bröd som är bakat av bikarbonat är bäst att äta samma dag som det bakats, annars går det bra att frysa.
"Man tager vad man haver"-bröd (1 limpa)
8-10 dl mjöl/gryn: Blanda gärna flera olika sorter, ca 1-2 dl av varje sort
1 msk brödkryddor
2 tsk bikarbonat
valfri smaksättning (t ex 1 dl russin, 1 dl hackade torkade aprikoser, 3 msk linfrön)
1/2 dl brödsirap eller flytande honung
5 dl naturell yoghurt eller filmjölk
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda ihop alla torra ingredienser (börja med den mindre mängden mjöl) samt smaksättningen i en bunke.
3. I en annan bunke, blanda yoghurt/fil och sirap/honung.
4. Blanda ner de torra ingredienserna i de blöta. Blandningen ska vara lite kladdig men inte rinnande. Blanda i mer mjöl om det behövs.
Så här ska smeten se ut
5. Häll ner smeten i en smord brödform och sätt in i ugnen i ca 55 minuter.
6. Låt svalna i formen en stund innan du stjälper upp brödet. Smaklig måltid!
Färdigt! Till just det här brödet har jag använt 2 dl grahamsmjöl, 2 dl dinkelmjöl fullkorn, 1 dl kruskakli, 1 dl rågkross, 1 dl grovt rågmjöl, 1 dl dinkelgryn, och smaksatt med russin, linfrön och kanel.
Förresten: Ni som har sagt att ni har provat/ska prova recepten jag lägger upp här - berätta gärna hur det blev! Jag tar gärna emot tips på förbättringar av recepten också! :-)
En härlig hunddag!
Jag har försummat Torres träning och mentala aktivering lite grann de senaste veckorna. Till största delen är det för att jag inte har samvete nog att lämna Alba (lånehunden) ensam hemma och bara gå ut och träna med Torres, och det är stört omöjligt att träna med båda hundarna samtidigt. Idag bestämde vi oss därför för att ägna dagen åt hundarna. Beväpnade med kaffetermos och köttbullar blev det en tur till Skrylle där vi lade två spår, tog en långpromenad och körde lite personsök. Det var ett år sedan vi spårade med Torres sist, och Alba har vad jag vet aldrig spårat "organiserat", så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag lade därför två relativt enkla och korta spår med bara en vinkel. Men oj, vad jag underskattade hundarna! Båda var jätteivriga och jag behövde inte ens ge kommando innan de var igång. Jag hade tänkt att vi skulle filma och ta kort och lägga upp men jag hann inte för det gick undan som tusan! Torres hade inga problem att komma ihåg vad han skulle göra och Alba verkar vara född till spårhund för hon visste precis vad som gällde. Max en halv minut tog det innan de hittade målet. Och oj, så roligt de tyckte att det var! Det är vid såna här tillfällen det är extra underbart att ha hund - när man kan jobba tillsammans och det går bra och både hund och förare tycker att det är superroligt. Jag blev jättepeppad att komma ut och spåra snart igen!
Hann inte ens säga kommandot innan Torres var igång och spårade
Två duktiga hundar får köttbullar efter väl utfört uppdrag
Hann inte ens säga kommandot innan Torres var igång och spårade
Två duktiga hundar får köttbullar efter väl utfört uppdrag
fredag 27 augusti 2010
@mobilblogg: Present
Nyss när jag kom hem från gymmet och öppnade dörren blev Torres själaglad och började genast leta efter sin boll för att ge den till mig. När han varken hittade den eller någon pipleksak kom han tillbaka till mig tomhänt (eller heter det tommunnad när det gäller hundar..?). Jag sa då lite besviket "Va, får jag ingen present idag?". Genast sprang han iväg och hämtade ett tuggben och gav det till mig. "Vad ska jag med ett tuggben till?" frågade jag. Då lade han sig besviket ner och tittade på mig med förebrående ögon som om han försökte säga "otacksamma matte". Ibland är han ganska rolig, min voffsing...
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
torsdag 26 augusti 2010
@mobilblogg: Middag
Published with Blogger-droid v1.5.3.1
Lite upp och lite ner och så lite upp igen
Jag har fått ganska många kommentarer IRL om att mitt humör, baserat på mina blogginlägg, verkar åka berg- och dalbana. Och det stämmer väl till viss del. Igår hade jag en sån pissdag. Det började med att jag vaknade på morgonen och kände mig lite låg efter att ha drömt konstiga drömmar. J skulle iväg till jobbet och då kom den där känslan åter - att jag inte har något jobb att gå till, att det inte finns nån riktig mening med att gå upp ur sängen.
Jag tänkte på att jag, om allt hade gått som planerat, egentligen skulle ha bott i Göteborg nu. Göteborg - med klippor och hav och skogar. Jag skulle ha ett spännande, välavlönat jobb att gå till med ett hunddagis precis bredvid kontoret, och en nybyggd lägenhet i Eriksberg som väntade på mig i december. Istället sitter jag här i min lilla lägenhet i Skåne. Arbetslös och osäker på vad som väntar i framtiden. Och den här månaden får jag hela 1490 kronor i a-kassa (nej, jag missade inte en nolla). Jippie!
Jag försöker finna någon slags tröst i att jag faktiskt har gjort något för någon annans skull - att jag gav upp min "dröm" för att någon annan skulle få vara lycklig. Men jag är lite för egoistisk för det. Jag kan inte låta bli att vara lite ledsen ändå ibland.
Men det lustiga var att igår, när jag var nere på morgonen, så var det flera vänner som helt out of the blue hörde av sig och frågade hur det var med mig. Jag blev jätteglad. Sen ringde min gamla kollega N och frågade om jag ville äta lunch med henne och det nappade jag såklart på. Jag hann knappt komma hem från lunchen innan jag fick SMS från en annan kollega, A, som föreslog en promenad med hundarna, så vi var ute och gick och pratade skit i över två timmar.
Det var precis vad jag behövde. Jag fick ny energi och inspiration och idag är jag mycket gladare! Vänner is the shit!
Jag tänkte på att jag, om allt hade gått som planerat, egentligen skulle ha bott i Göteborg nu. Göteborg - med klippor och hav och skogar. Jag skulle ha ett spännande, välavlönat jobb att gå till med ett hunddagis precis bredvid kontoret, och en nybyggd lägenhet i Eriksberg som väntade på mig i december. Istället sitter jag här i min lilla lägenhet i Skåne. Arbetslös och osäker på vad som väntar i framtiden. Och den här månaden får jag hela 1490 kronor i a-kassa (nej, jag missade inte en nolla). Jippie!
Jag försöker finna någon slags tröst i att jag faktiskt har gjort något för någon annans skull - att jag gav upp min "dröm" för att någon annan skulle få vara lycklig. Men jag är lite för egoistisk för det. Jag kan inte låta bli att vara lite ledsen ändå ibland.
Men det lustiga var att igår, när jag var nere på morgonen, så var det flera vänner som helt out of the blue hörde av sig och frågade hur det var med mig. Jag blev jätteglad. Sen ringde min gamla kollega N och frågade om jag ville äta lunch med henne och det nappade jag såklart på. Jag hann knappt komma hem från lunchen innan jag fick SMS från en annan kollega, A, som föreslog en promenad med hundarna, så vi var ute och gick och pratade skit i över två timmar.
Det var precis vad jag behövde. Jag fick ny energi och inspiration och idag är jag mycket gladare! Vänner is the shit!
fredag 20 augusti 2010
@mobilblogg: Den perfekta accessoaren...
(Nej, J får inte ta med sig Torres på middagen. Jag vill ju inte att han ska bli en brudmagnet...)
Published with Blogger-droid v1.5.3.1
torsdag 19 augusti 2010
@mobilblogg: Dubbel lycka
Ni som haft hund vet hur underbart det är att komma hem och bli mött i dörren av en superglad hund som överöser en med kärlek och tycker att man är världens bästa? Jag kan avslöja att det är dubbelt så härligt att bli överöst av kärlek från två hundar som tycker att man är världens bästa!
Sen att det blir dubbelt så mycket indragen skit som ska städas upp och dubbelt så mycket fälld päls överallt behöver vi inte låtsas om!
Published with Blogger-droid v1.5.3.1
onsdag 18 augusti 2010
Paprikasoppa
När jag var på skidresa i Frankrike för några år sedan fick vi en paprikasoppa till förrätt en av middagarna. Tusan, tänkte jag, för jag är inte särskilt förtjust i paprika - den är bara till för att dekorera med eller ge lite häftig färg i salladen. Men jag blev väldigt positivt överraskad - soppan var en av de godaste jag har ätit. Så när jag kom hem försökte jag återskapa soppan och letade recept och hittade till slut fram till något som var hyfsat nära den franska soppan. Den fick till och med klart godkänt av min pappa, som är väldigt tveksam till soppor. Dessutom är den väldigt billig och enkel att göra, så jag tänkte att det kunde få bli dagens recepttips!
I den franska varianten ingick massor av grädde. Nu när jag går på en lite mer kalorisnål diet så skippar jag grädden, och soppan blir väldigt god ändå. Utan grädde innehåller soppan bara 142 kcal/portion. Med matlagningsgrädde 182 kcal/portion och med vispgrädde 234 kcal. Sedan tillkommer ju förstås bröd.
Paprikasoppa (4 portioner):
6 röda paprikor
2 klyftor vitlök
1 lök
3 mogna tomater
2 buljongtärningar (jag föredrar kycklingbuljong)
8 dl vatten
cayennepeppar, salt, svartpeppar
(1 dl grädde)
Sätt på grillen på ugnen (ca 250 grader). Skär paprikorna i halvor, ta bort kärnor och skaft. Lägg paprikorna med skalet uppåt i en oljad ugnsform. Sätt in paprikorna i ugnen och ta ut dem när skalet är svart och "bubbligt" (tar ca 15-20 minuter). Lägg paprikorna i en plastpåse och förslut den. Låt dem svalna en stund. Dra sedan bort skalet från dem.
Hacka lök och vitlök (det behöver inte vara finhackat, soppan ska ändå mixas sen) och fräs i lite olja i en kastrull. Hacka tomaterna (och ta gärna bort "mittsträngen" på tomaten eftersom den lätt blir trådig i soppan) och de skalade paprikorna och låt fräsa med någon minut.
Häll på vatten och buljongtärningar, koka upp, och låt koka på svag värme tills grönsakerna är mjuka (5-10 minuter). Ta kastrullen från värmen och mixa soppan slät med en mixerstav eller i en matberedare. Smaka av med salt, peppar och cayennepeppar, och häll ev. i grädde. Klart!
Servera gärna med vitlöksbröd. Smaklig måltid!
I den franska varianten ingick massor av grädde. Nu när jag går på en lite mer kalorisnål diet så skippar jag grädden, och soppan blir väldigt god ändå. Utan grädde innehåller soppan bara 142 kcal/portion. Med matlagningsgrädde 182 kcal/portion och med vispgrädde 234 kcal. Sedan tillkommer ju förstås bröd.
Paprikasoppa (4 portioner):
6 röda paprikor
2 klyftor vitlök
1 lök
3 mogna tomater
2 buljongtärningar (jag föredrar kycklingbuljong)
8 dl vatten
cayennepeppar, salt, svartpeppar
(1 dl grädde)
Sätt på grillen på ugnen (ca 250 grader). Skär paprikorna i halvor, ta bort kärnor och skaft. Lägg paprikorna med skalet uppåt i en oljad ugnsform. Sätt in paprikorna i ugnen och ta ut dem när skalet är svart och "bubbligt" (tar ca 15-20 minuter). Lägg paprikorna i en plastpåse och förslut den. Låt dem svalna en stund. Dra sedan bort skalet från dem.
Hacka lök och vitlök (det behöver inte vara finhackat, soppan ska ändå mixas sen) och fräs i lite olja i en kastrull. Hacka tomaterna (och ta gärna bort "mittsträngen" på tomaten eftersom den lätt blir trådig i soppan) och de skalade paprikorna och låt fräsa med någon minut.
Häll på vatten och buljongtärningar, koka upp, och låt koka på svag värme tills grönsakerna är mjuka (5-10 minuter). Ta kastrullen från värmen och mixa soppan slät med en mixerstav eller i en matberedare. Smaka av med salt, peppar och cayennepeppar, och häll ev. i grädde. Klart!
Servera gärna med vitlöksbröd. Smaklig måltid!
tisdag 17 augusti 2010
Comeback
Jag skrev ju häromdagen att jag skulle lägga om mitt liv och träna bättre, sluta småäta skräp hela tiden och istället äta nyttigare måltider och mellanmål. Jag har faktiskt hållit det löftet i hela fyra dagar nu (rekord för mig)! Har till och med gått ner ett kilo på köpet! :-)
Idag fick jag också äntligen tummen ur. Jag gjorde comeback på gymmet efter 2 1/2 månads uppehåll! Jag har bett folk tjata på mig och idag blev jag uppmanad av tre olika personer att dra min lata bakdel till gymmet. Då vågar jag ju inte annat än att lyda.
Det märks verkligen att styrka är en färskvara. Det var ju skitjobbigt att träna! Det var som att börja om från början igen. Jag fick sänka ALLA VIKTER UTOM EN (lårmaskinen - tror att fjällvandring och löpning har hjälpt benen att hålla sig i form). Vissa vikter fick jag sänka med nästan 20%... Värst var bröstpressen och axelpressen som jag fick sänka till 45 kilo. Jag blev helt knäckt... Efter passet var jag dessutom helt trött och mör i kroppen, jag som brukar bli uppiggad och adrenalinstinn efter ett pass.
Men samtidigt tänker jag att då har ju faktiskt styrketräningen fungerat! Jag har ju bevisligen varit mycket starkare än jag är nu och det är ju för att jag har ett träningsprogram som fungerar! Så kan jag bara se till att få tillbaka rutinen på gymmandet så ska jag kunna ta mina muskler tillbaka till forna dagars glans! :-)
Och ni får gärna tjata på mig så att jag håller det här nu! :-)
Idag fick jag också äntligen tummen ur. Jag gjorde comeback på gymmet efter 2 1/2 månads uppehåll! Jag har bett folk tjata på mig och idag blev jag uppmanad av tre olika personer att dra min lata bakdel till gymmet. Då vågar jag ju inte annat än att lyda.
Det märks verkligen att styrka är en färskvara. Det var ju skitjobbigt att träna! Det var som att börja om från början igen. Jag fick sänka ALLA VIKTER UTOM EN (lårmaskinen - tror att fjällvandring och löpning har hjälpt benen att hålla sig i form). Vissa vikter fick jag sänka med nästan 20%... Värst var bröstpressen och axelpressen som jag fick sänka till 45 kilo. Jag blev helt knäckt... Efter passet var jag dessutom helt trött och mör i kroppen, jag som brukar bli uppiggad och adrenalinstinn efter ett pass.
Men samtidigt tänker jag att då har ju faktiskt styrketräningen fungerat! Jag har ju bevisligen varit mycket starkare än jag är nu och det är ju för att jag har ett träningsprogram som fungerar! Så kan jag bara se till att få tillbaka rutinen på gymmandet så ska jag kunna ta mina muskler tillbaka till forna dagars glans! :-)
Och ni får gärna tjata på mig så att jag håller det här nu! :-)
söndag 15 augusti 2010
@mobilblogg: Och här kommer bilden också!
Published with Blogger-droid v1.5.2
@mobilblogg: Min alldeles EGNA lilla täppa...
J:s mamma har två tomter i Mellbystrand. Den ena tomten med medföljande hus köpte de endast för att ha som atelje. J och jag gillar dock huset så bra att det är där vi brukar bo när vi är i Mellby och det är också där vi brukar stuva in hela stora gänget när det är dags för midsommarfirande. Eftersom huset bara tjänar som atelje och eftersom de redan har en annan tomt att ta hand om (plus tomten i Lund) så har de inte gjort särskilt mycket åt denna tomt, mer än att klippa gräset. Det har länge kliat i mina gröna fingrar så förra gången vi var här tog jag mod till mig och frågade om man kanske liksom skulle kunna få typ rensa lite sådär på tomten..? Och förstår ni vilken lycka jag kände när hon svarade "Du får fria händer, gör vad du vill!". Så nu har jag rensat och klippt och jobbat så att svetten har runnit (och blodet också, det finns gott om taggiga björnbärsbuskar på tomten) i flera dagar. Jag älskar det!
Av det ni ser på bilden har jag klippt ner rosbusken och buxbommen och trädet och rivit upp gräset över plattorna och ogräset längs huskanten och lockat fram rhododendron-buskarna som varit helt övervuxna. Det kanske inte ser så jätteimponerande ut, men om jag säger att J:s reaktion när han såg mitt verk var "Va, har vi stenplattor där?" och att jag själv inte visste att där fanns så mycket rhododendron så kanske ni kan tänka er hur det såg ut innan... Bara idag har jag kört 10 fulla skottkärror med trädgårdsavfall. Och det finns HUUUR mycket som helst kvar att göra! :-)
Idag när jag stod och klippte grenar som bäst frågade J mig "Om du skulle få välja mellan att åka till Liseberg en dag eller att åka hit och rensa ogräs i trädgården, vad skulle du säga då?". När jag inte kunde svara på frågan fortsatte han "Vi måste verkligen köpa ett hus med trädgård till dig, va..?".
Ett hus... Min högsta dröm...
Av det ni ser på bilden har jag klippt ner rosbusken och buxbommen och trädet och rivit upp gräset över plattorna och ogräset längs huskanten och lockat fram rhododendron-buskarna som varit helt övervuxna. Det kanske inte ser så jätteimponerande ut, men om jag säger att J:s reaktion när han såg mitt verk var "Va, har vi stenplattor där?" och att jag själv inte visste att där fanns så mycket rhododendron så kanske ni kan tänka er hur det såg ut innan... Bara idag har jag kört 10 fulla skottkärror med trädgårdsavfall. Och det finns HUUUR mycket som helst kvar att göra! :-)
Idag när jag stod och klippte grenar som bäst frågade J mig "Om du skulle få välja mellan att åka till Liseberg en dag eller att åka hit och rensa ogräs i trädgården, vad skulle du säga då?". När jag inte kunde svara på frågan fortsatte han "Vi måste verkligen köpa ett hus med trädgård till dig, va..?".
Ett hus... Min högsta dröm...
Published with Blogger-droid v1.5.2
fredag 13 augusti 2010
Eviction notice.
Jag trodde att mitt Klassiker-äventyr automatiskt skulle innebära att jag skulle få en superslimmad vältränad kropp, men sanningen är att det är precis tvärtom. All träning har gjort att jag bara fått större aptit och äter mer istället (jag är en så kallad non-responder). Fettet sitter kvar där det alltid har suttit och behagar INTE flytta därifrån trots att jag pinat det med styrketräning, intervallöpning och långdistanscykling. Men nu är det j-ar i mig dags - nu ska träningen börja ge resultat. Nu ska fett-fan vräkas. Idag har jag skrivit in mig igen på Viktklubb.se och den här gången SKA jag hålla mina löften och INTE slarva. Nu ska jag ner till den magiska 60-kilosgränsen igen (som jag inte varit under en enda gång sen jag åkte till USA). Och träningen ska jag kick up a notch. Inte längre ligga och lata mig i soffan. Upp tidigt varje morgon och dra ut hunden på en långpromenad. Minst en mil om dagen ska jag gå. Få tummen ur och masa bort kroppen till gymmet igen. Och löpträningen - så fort tån är bra ska det bli löpning varannan dag, minst tre mil i veckan. Så det så.
Ska bara äta eeeeen sista chokladbit först...
Ska bara äta eeeeen sista chokladbit först...
torsdag 12 augusti 2010
Dagens Hanna
Under de senaste dagarna har jag röjt och städat varenda vrå i lägenheten, inklusive garderoben. Jag har provat igenom alla plagg jag inte använt på länge och slängt fem kassar med kläder. Ändå känns det inte som om antalet klädesplagg i garderoben har minskat alls. Konstigt det där... I vilket fall hittade jag flera par gamla jeans längst bak i garderoben. Speciellt ett av paren var jättesköna och jag kunde för mitt liv inte komma på varför jag gömt undan dem. De fick bli en del av dagens outfit.
Nu på eftermiddagen var jag ute och promenerade med Torres. Borta vid LTH mötte jag en tjej som på halvknagglig engelska frågade mig om vägen till Lunds centrum. Jag visade henne mot sjukhuset och sa att hon skulle svänga vänster när hon kom till Getingevägen (okej, jag vet att den vägen kanske inte är kortast, men den är rakast och enklast att förklara), så hon började gå däråt. Jag skulle ju åt samma håll men fick gå betydligt långsammare eftersom jag fortfarande har ont i tån. När tjejen kom fram till korsningen vid Getingevägen hade hennes försprång hunnit bli något hundratal meter, men jag hade henne fortfarande inom synhåll. Istället för att svänga vänster såg jag att hon fortsatte rakt fram mot Sofiagrillen. Jag insåg att jag kanske inte hade givit tillräckligt klara instruktioner så jag försökte ropa till henne men just då körde några bussar förbi så hon hörde mig inte. Det enda sättet att rätta till mitt misstag var alltså att springa efter henne. Det är dock inte så lätt att springa med en öm tå och trånga sneakers, utan jag fick snarare hoppa fram på ett ben. Dessutom kom jag nu på varför jag slutade använda de sköna jeansen. De töjer nämligen ut sig redan första dagen man använder dem. Och denna lilla brist gjorde sig ännu mer påmind när jag försökte springa med dem. Så hoppandes på ett ben, med ena handen hållande uppe jeansen och den andra handen hållande ett koppel med en hund (som tyckte det var JÄTTEROLIGT att matte började springa och tyckte vi kunde öka farten ännu mer och höll på att dra omkull mig flera gånger) gjorde jag mitt bästa för att snabbt komma ikapp tjejen samtidigt som jag försökte att inte snubbla på byxbenen. Det var väldigt kvavt ute idag och hoppandes på ett ben iklädd jeans blev man snabbt ganska andfådd och svettig. Jag kan bara föreställa mig vilken syn jag bjöd bilister och bussresenärer på. Jag kom ikapp tjejen utanför Sofiagrillen och förklarade samtidigt som jag pustade ut att jag nog hade förklarat vägen lite för otydligt och att hon skulle svänga ner på den gatan hon just korsat. Då fick jag svaret "Yeah, I know, I saw the sign. I was just gonna go in here and buy something to drink."
Där får man för att man försöker vara snäll och hjälpsam...
Nu på eftermiddagen var jag ute och promenerade med Torres. Borta vid LTH mötte jag en tjej som på halvknagglig engelska frågade mig om vägen till Lunds centrum. Jag visade henne mot sjukhuset och sa att hon skulle svänga vänster när hon kom till Getingevägen (okej, jag vet att den vägen kanske inte är kortast, men den är rakast och enklast att förklara), så hon började gå däråt. Jag skulle ju åt samma håll men fick gå betydligt långsammare eftersom jag fortfarande har ont i tån. När tjejen kom fram till korsningen vid Getingevägen hade hennes försprång hunnit bli något hundratal meter, men jag hade henne fortfarande inom synhåll. Istället för att svänga vänster såg jag att hon fortsatte rakt fram mot Sofiagrillen. Jag insåg att jag kanske inte hade givit tillräckligt klara instruktioner så jag försökte ropa till henne men just då körde några bussar förbi så hon hörde mig inte. Det enda sättet att rätta till mitt misstag var alltså att springa efter henne. Det är dock inte så lätt att springa med en öm tå och trånga sneakers, utan jag fick snarare hoppa fram på ett ben. Dessutom kom jag nu på varför jag slutade använda de sköna jeansen. De töjer nämligen ut sig redan första dagen man använder dem. Och denna lilla brist gjorde sig ännu mer påmind när jag försökte springa med dem. Så hoppandes på ett ben, med ena handen hållande uppe jeansen och den andra handen hållande ett koppel med en hund (som tyckte det var JÄTTEROLIGT att matte började springa och tyckte vi kunde öka farten ännu mer och höll på att dra omkull mig flera gånger) gjorde jag mitt bästa för att snabbt komma ikapp tjejen samtidigt som jag försökte att inte snubbla på byxbenen. Det var väldigt kvavt ute idag och hoppandes på ett ben iklädd jeans blev man snabbt ganska andfådd och svettig. Jag kan bara föreställa mig vilken syn jag bjöd bilister och bussresenärer på. Jag kom ikapp tjejen utanför Sofiagrillen och förklarade samtidigt som jag pustade ut att jag nog hade förklarat vägen lite för otydligt och att hon skulle svänga ner på den gatan hon just korsat. Då fick jag svaret "Yeah, I know, I saw the sign. I was just gonna go in here and buy something to drink."
Där får man för att man försöker vara snäll och hjälpsam...
onsdag 11 augusti 2010
Lyxkonsumtion
Vad gör man när man precis har börjat gå på a-kassa och inte vet vilka inkomster man kommer ha i framtiden? Jo, man går och beställer en big-ass TV för alldeles för mycket pengar!
Jag har möblerat om i vardagsrummet så nu har soffan hamnat längre bort från TV:n. Det gör att vår lilla 32-tummare inte gör sig lika bra där längre. Vi har pratat ganska länge om att skaffa en större TV (dessutom är TV:n i sovrummet sönder, så tanken var att vi skulle byta ut den mot den i vardagsrummet), och jag hade väl tänkt att en sisådär 42-47 tum skulle vara lagom.
J har länge velat köpa en bra projektor och har sparat undan pengar just för detta ändamål. Jag har inte varit lika positiv till projektorköp - dels är själva projektorn ful och måste skruvas upp i taket, dels måste man dra en massa (fula) sladdar, ha en stor (ful) projektorduk och stora (fula) mörkläggningsgardiner. Så istället för att köpa en 47-tums-TV och en (ful) projektor så kom J på den geniala idén att kompromissa genom att köpa en jätte-TV för projektorbudgeten. Och när man ändå håller på att köpa ny TV, så kan man väl lika gärna slänga in cool teknik i den också. Idag har vi således beställt en 63-tums 3D-TV. Den kommer att ta upp halva väggen här hemma. Men j-ar vad det kommer bli kul att kolla på film! :-)
Nej, jag tänker inte berätta vad den kostade. Personligen tycker jag att det är lite pinsamt att lägga så mycket pengar på en TV. Men å andra sidan är det här ett av J:s största intressen, och han har ju lagt undan pengar till det ett tag nu. Man får väl unna sig lite lyx ibland...
Jag har möblerat om i vardagsrummet så nu har soffan hamnat längre bort från TV:n. Det gör att vår lilla 32-tummare inte gör sig lika bra där längre. Vi har pratat ganska länge om att skaffa en större TV (dessutom är TV:n i sovrummet sönder, så tanken var att vi skulle byta ut den mot den i vardagsrummet), och jag hade väl tänkt att en sisådär 42-47 tum skulle vara lagom.
J har länge velat köpa en bra projektor och har sparat undan pengar just för detta ändamål. Jag har inte varit lika positiv till projektorköp - dels är själva projektorn ful och måste skruvas upp i taket, dels måste man dra en massa (fula) sladdar, ha en stor (ful) projektorduk och stora (fula) mörkläggningsgardiner. Så istället för att köpa en 47-tums-TV och en (ful) projektor så kom J på den geniala idén att kompromissa genom att köpa en jätte-TV för projektorbudgeten. Och när man ändå håller på att köpa ny TV, så kan man väl lika gärna slänga in cool teknik i den också. Idag har vi således beställt en 63-tums 3D-TV. Den kommer att ta upp halva väggen här hemma. Men j-ar vad det kommer bli kul att kolla på film! :-)
Nej, jag tänker inte berätta vad den kostade. Personligen tycker jag att det är lite pinsamt att lägga så mycket pengar på en TV. Men å andra sidan är det här ett av J:s största intressen, och han har ju lagt undan pengar till det ett tag nu. Man får väl unna sig lite lyx ibland...
måndag 9 augusti 2010
Äntligen!
Nej, tyvärr syftar inte rubriken på att jag har fått jobb eller nåt sådant, utan på att jag äntligen har kommit på det perfekta receptet på amerikanska pannkakor! Det går väldigt sällan att översätta amerikanska recept direkt till svenska eftersom ingredienserna faktiskt är lite annorlunda. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vari skillnaden ligger, men det blir aldrig riktigt samma resultat som det blev med amerikanska ingredienser. I sju år har jag experimenterat med olika ingredienser och olika förhållanden mellan dem men aldrig riktigt lyckats. Tills nu! Nu fick jag till dem så där perfekta och fluffiga! Så nu har jag ätit pannkakor till frukost fyra dagar i rad! :-D
Jag älskar ju att laga mat och brukar ganska ofta experimentera mig fram. Antingen utgår jag från ett grundrecept och modifierar enligt my liking eller så slänger jag ihop lite saker helt på måfå. Ibland blir det jättebra, och ibland lite mindre lyckat. J agerar tålmodigt försökskanin. Han är för snäll för att riktigt säga sanningen om mina matalster men ofta kan jag bedöma smakligheten efter antalet portioner han tar. Tre portioner är maxbetyg. Om han låter hunden äta resterna på tallriken redan efter första portionen lagar jag aldrig rätten igen...
I vilket fall är problemet att jag aldrig skriver ner recepten på rätterna jag lagar, så nästa gång jag vill laga rätten så måste jag experimentera fram den igen eftersom jag aldrig lyckas komma ihåg vad och hur mycket av det jag hade i. Jag har helt enkelt inget bra ställe att spara recepten. Då kom jag på tanken att jag skulle kunna lägga upp recepten här på bloggen, dels för att kunna hitta fram dem själv igen, men även för att kanske kunna inspirera andra. Och varför inte börja med receptet på amerikanska pannkakor??? :-)
Amerikanska pannkakor (ca 15-20 st):
2 dl mjölk
2 dl filmjölk
1 ägg
25 g margarin
1 msk honung eller sirap
4 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
smaksättning (t.ex. vaniljsocker, kanel, hackade valnötter, blåbär...)
Smält margarin och sirap/honung i mikron. Blanda mjölk, fil, ägg och det smälta margarinet i en skål. I en annan skål, blanda mjöl, bakpulver, salt och smaksättningen. Häll ner de torra ingredienserna i de blöta. Rör tills klumparna försvunnit men inte längre. Låt smeten vila i rumstemperatur i ca 30 minuter.
Grädda tre pannkakor åt gången: Häll tre högar med smet, ca 1/2 dl var, i en varm stekpanna. Vänd pannkakorna när smeten har stelnat och det har bildats små bubblor på ovansidan. Stek på andra sidan tills den har fått färg.
Avnjut tillsammans med t. ex. sylt, smör och lönnsirap, äppelmos, honung eller farinsocker. Smaklig måltid!
Jag älskar ju att laga mat och brukar ganska ofta experimentera mig fram. Antingen utgår jag från ett grundrecept och modifierar enligt my liking eller så slänger jag ihop lite saker helt på måfå. Ibland blir det jättebra, och ibland lite mindre lyckat. J agerar tålmodigt försökskanin. Han är för snäll för att riktigt säga sanningen om mina matalster men ofta kan jag bedöma smakligheten efter antalet portioner han tar. Tre portioner är maxbetyg. Om han låter hunden äta resterna på tallriken redan efter första portionen lagar jag aldrig rätten igen...
I vilket fall är problemet att jag aldrig skriver ner recepten på rätterna jag lagar, så nästa gång jag vill laga rätten så måste jag experimentera fram den igen eftersom jag aldrig lyckas komma ihåg vad och hur mycket av det jag hade i. Jag har helt enkelt inget bra ställe att spara recepten. Då kom jag på tanken att jag skulle kunna lägga upp recepten här på bloggen, dels för att kunna hitta fram dem själv igen, men även för att kanske kunna inspirera andra. Och varför inte börja med receptet på amerikanska pannkakor??? :-)
Amerikanska pannkakor (ca 15-20 st):
2 dl mjölk
2 dl filmjölk
1 ägg
25 g margarin
1 msk honung eller sirap
4 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
smaksättning (t.ex. vaniljsocker, kanel, hackade valnötter, blåbär...)
Smält margarin och sirap/honung i mikron. Blanda mjölk, fil, ägg och det smälta margarinet i en skål. I en annan skål, blanda mjöl, bakpulver, salt och smaksättningen. Häll ner de torra ingredienserna i de blöta. Rör tills klumparna försvunnit men inte längre. Låt smeten vila i rumstemperatur i ca 30 minuter.
Grädda tre pannkakor åt gången: Häll tre högar med smet, ca 1/2 dl var, i en varm stekpanna. Vänd pannkakorna när smeten har stelnat och det har bildats små bubblor på ovansidan. Stek på andra sidan tills den har fått färg.
Avnjut tillsammans med t. ex. sylt, smör och lönnsirap, äppelmos, honung eller farinsocker. Smaklig måltid!
lördag 7 augusti 2010
Uppdatering
De senaste veckorna har jag verkligen flytt från civilisationen. Först i Lappland och sen nu senast i Mellbystrand. Mailboxen har fått vara ogenomgången och mobilen har fått stanna hemma största delen av tiden. Och det har varit sååå skönt..! Jag har verkligen behövt koppla bort allting ett tag. Det har varit alldeles för många negativa händelser på en gång den senaste tiden.
Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...
Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:
Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.
Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.
Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...
Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!
Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)
Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...
Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:
Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.
Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.
Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...
Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!
Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)
fredag 6 augusti 2010
@mobilblogg: Åskrädd hund
Det är tur att det finns stora filtar att gömma sig under.
Published with Blogger-droid v1.4.8
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)