[mobilblogg] Lidingöloppet 15k, check!

Har ju känt mig krasslig i veckan, så jag var inte säker på att jag skulle kunna springa. Jag avvaktade in i det sista och tog beslutet att springa idag. Och det kändes helt ok, men det gick långsamt. Det var fruktansvärt trångt (stigen var bara en meter bred på sina ställen) så jag kunde inte springa i den takt jag ville, och det var också väldigt backigt. Hade siktat på 1.30 men kom in på 1.32. Nåja, jag sprang hela vägen i alla fall! :)

Allt på en gång

Jag har lyckats pricka in tre stressmoment under en och samma helg. Imorgon fredag sticker jag till Stockholm direkt efter jobbet. På lördag ska jag springa Lidingöloppet 15K. Skyndar till centralen och åker hem till Lund direkt efter loppet. Kommer hem vid halv nio på kvällen. Då väntar C vid stationen. Hon ska nämligen bo i min lägenhet i några dagar medan hon går på kurs i Hässleholm. På söndag morgon blir det att gå upp tidigt och hoppa på tåget till Kastrup för att ta flyget till USA.

Ikväll ska jag alltså:

* Packa till Stockholmsresan
* Förbereda mig för ett tufft, kuperat, femton kilometer långt terränglopp med allt vad det innebär av kolhydratuppladdning och dylikt.
* Tvätta de sista kläderna inför USA-resan
* Packa inför femton dagars USA-resa
* Städa innan C kommer
* Förbereda lägenheten för att vi ska vara borta i drygt två veckor
* Köpa hundmat och fixa allt inför Torres pensionatsvistelse
* Köpa presenter till familjen i USA

Undrar ni varför jag är ute i sista minuten? Jo, därför att mitt i allt detta börjar min kropp att strejka och göra ont och inte vilja göra någonting alls. Orkar knappt ens gå på promenad med hunden. Så de senaste kvällarna har jag bara degat och sovit och tyckt synd om mig själv.

Stressad? Jag? Nä då, inte alls...

Jag drömde i natt...

...att en ytlig bekant stal min hjortronsylt. Jag vaknade upp av att jag storgrät. Tack gode gud att det bara var en dröm...

Ingen har väl missat denna..?

Men jag lägger in länktipset ändå: Fail Blog.

Jag var nog sist med att upptäcka den sidan. Jag undrade varför alla sprang omkring och skrek Fail! så fort jag gjorde något dumt här på jobbet (vilket händer flera gånger om dagen) men jag bara nickade och skrattade med..!

Jag är smart!

Haha, fick i alla fall höga poäng på Illustrerad Vetenskaps IQ-test. Om det nu säger nåt, vill säga! Jag klarade Mensas gräns (som är 131) i alla fall! :-)

Jag har inget annat att skryta om, jag tar det jag får!

Beroende

Hej jag heter Hanna och jag är sockerholist. Jag skäms för det, men jag är världens största godisgris. När vi har godis hemma så gömmer J det för att jag inte ska hinna äta upp allt innan han har hunnit få något. -Vi kan väl spara det till kvällen, säger han. Men nåt så dumt kan jag inte gå med på - finns det godis ska det ätas NU. Jag känner till alla skrymslen i vår lägenhet så det är ju självklart att jag letar upp godiset och äter upp det i alla fall, men i takt med att jag hittar hans gömställen så blir han allt mer kreativ i att hitta på nya. Igår hade vi godis kvar sedan lördagskvällens mys framför tv:n. Efter fotbollsmatchen hade jag lågt blodsocker och det enda jag hade i tankarna var godispåsen med sitt härliga innehåll som skulle vänta på mig därhemma. Så kommer jag hem, och naturligtvis så har J gömt godispåsen eftersom han tycker att vi ska äta den efter middagen. Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på honom. Så jag letade naturligtvis, högt och lågt och överallt, men ingenstans fanns godispåsen att finna. Jag tryckte i mig bananer, nektariner, cashewnötter och nachochips men ingenting kunde tillfredsställa min kräsna gom. Jag var på riktigt dåligt humör. Eftersom vi gick ut på en långpromenad med Torres så dröjde det ända till klockan 21 innan vi började göra mat, och godispåsen togs inte fram förrän vid 22-tiden. Då var jag i upplösningstillstånd. Och vet ni var han hade gömt den? I en termos! Smart, J. Smart.

Provar att länka

i bloggen också http://www.uppdragbarn.se. Hoppas på att Vattenfall skänker 20 kr till Childhood Foundation på detta sätt. Gör det du också!

Min hund...

...är rädd för både åskan och fullmånen. Det var inte lätt igår...

I form?

Igår var det dags för IForm-loppet. Jag hade i början av sommaren satt som mål att vara under 50 minuter på milen men av en massa olika anledningar har jag inte haft tid eller möjlighet att träna distanslopp. Jag sprang min första distansmil sedan Göteborgsvarvet i söndags och det var lite väl sent. I början av loppet fick jag upp en j-a fart eftersom jag försökte ta mig förbi alla som gick, så jag sprang den första kilometern på 4.30. Låg på 24.40 efter 5 kilometer och var jättepeppad eftersom jag kände att jag hade en rekordtid på gång, men efter halva andra varvet kroknade jag helt och var uppe i nästan 6 min/km. Hade så fruktansvärt ont i magen också (note to self: ät inte fiberhavregrynsgröt innan ett lopp...) så de sista kilometrarna var en pina. I slutet sprang jag ikapp de som gick 5 km (man startade nämligen samtidigt och vi som sprang 10 km sprang två varv på 5-kilometersbanan) så då fick man börja kryssa mellan personer som gick i bredd igen och även om jag hade haft krafter kvar så hade jag inte kunnat spurta sista kilometern eftersom det var så fullt med folk. Sprang i mål på 53.34 i alla fall och det får jag vara nöjd med eftersom jag trodde på 55 minuter.

Känner att jag är väldigt tung och sliten i kroppen också. Eftersom jag har blivit "tvingad" att börja spela fotboll igen så har det blivit träning nästan varje dag de senaste veckorna och det känns. Ikväll ska jag spela match men imorgon ska jag få vila igen. Det ska bli så skönt!