Jag har lyckats pricka in tre stressmoment under en och samma helg. Imorgon fredag sticker jag till Stockholm direkt efter jobbet. På lördag ska jag springa Lidingöloppet 15K. Skyndar till centralen och åker hem till Lund direkt efter loppet. Kommer hem vid halv nio på kvällen. Då väntar C vid stationen. Hon ska nämligen bo i min lägenhet i några dagar medan hon går på kurs i Hässleholm. På söndag morgon blir det att gå upp tidigt och hoppa på tåget till Kastrup för att ta flyget till USA.
Ikväll ska jag alltså:
* Packa till Stockholmsresan
* Förbereda mig för ett tufft, kuperat, femton kilometer långt terränglopp med allt vad det innebär av kolhydratuppladdning och dylikt.
* Tvätta de sista kläderna inför USA-resan
* Packa inför femton dagars USA-resa
* Städa innan C kommer
* Förbereda lägenheten för att vi ska vara borta i drygt två veckor
* Köpa hundmat och fixa allt inför Torres pensionatsvistelse
* Köpa presenter till familjen i USA
Undrar ni varför jag är ute i sista minuten? Jo, därför att mitt i allt detta börjar min kropp att strejka och göra ont och inte vilja göra någonting alls. Orkar knappt ens gå på promenad med hunden. Så de senaste kvällarna har jag bara degat och sovit och tyckt synd om mig själv.
Stressad? Jag? Nä då, inte alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar