Ehhhmmmmmmmmm....: oktober 2010

söndag 31 oktober 2010

Idag sprang jag...

...Yddingeloppet. 12 km terräng - som en avslutning på säsongen. Gick OK, det var trångt och lerigt och backigt, men jag kom i mål på 1.08. Och för att väga upp att jag varit så nyttig sitter jag just nu med två pizzor, två glassar och ett kilo godis framför mig....

lördag 30 oktober 2010

Facebook

Fick bilden nedan skickad till mig och insåg till mitt samtidiga nöje och fasa att jag för varje "karaktär" kan komma på minst en facebook-vän som skulle motsvara denna i verkligheten... Men vem av dem är jag..?

Tror att jag kanske är "Personen som desperat vill få sitt liv att framstå som lite mer intressant"

fredag 29 oktober 2010

@mobilblogg: För andra gången denna vecka...

...masar jag mig upp klockan 05.50, drar på mig reflexjackan, och ger mig ut och springer. Fy f-n vad duktig jag känner mig *klappar mig själv på huvudet*!

Published with Blogger-droid v1.6.3

måndag 25 oktober 2010

Dagens Hanna

Vi har några icke svensktalande på jobbet, så vi håller oss ofta till engelska. Idag vid lunchen satt vi och pratade om olika engelska brytningar och vad vi tyckte var svårt att uttala på engelska. Jag har alltid tyckt att ord med många R i, som error, är speciellt svåra att uttala. Inte hjälpte det att jag flyttade till Bostonområdet, där dialekten helt utesluter R (t ex cah istället för car). Jag bidrog därför till konversationen med detta lilla inlägg:

"Well, I have a problem with my R's...".

En pinsam tystnad spred sig runt bordet. Till slut böjde sig en kollega fram och frågade på svenska

"Du menade dina 'R' va?".

Då insåg jag vad det jag sade hade låtit som.

Well, det gäller att göra ett bra intryck på den nya arbetsplatsen....

Helgmys

När jag var arbetslös flöt alla dagar till slut ihop och det var ingen skillnad på vardag och helg, förutom det att J var hemma på helgerna så att jag slapp vara ensam. Nu har jag jobbat min första vecka, och nu känner jag verkligen hur mycket jag uppskattar helgen igen! Förra veckan var helt kaotisk. Nytt jobb med allt vad det innebär - få in nya rutiner, lära mig en massa nya saker, träffa nytt folk, använda hjärnan för första gången på tre månader, gå upp tidigt, lämna och hämta hunden på dagis och pendla till Malmö. Ovanpå det hade jag dubbla hundkurser och löpträningspass. Jag hann knappt vara hemma och ta det lugnt alls. På fredagskvällen var jag så slut att jag nästan somnade gåendes under kvällspromenaden med hunden. Helgen fick således gå i slapphetens tecken.

Jag och J åkte ganska mycket bil under sommaren och hösten och likt alla andra par som har varit tillsammans för länge och inte längre har något att prata om så skaffade vi ett par ljudböcker för att lyssna på under bilfärderna. Vi har hittills lyssnat igenom Stieg Larssons sista bok i trilogin (en tegelsten som passade utmärkt till en bilresa fram och tillbaka till Lappland) samt ett par deckare. Häromveckan åkte vi till Göteborg och på vägen hem satte vi på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Säga vad man vill om Browns stilistiska förmåga eller historiens trovärdighet men spännande var boken i alla fall. Så spännande att vi inte kunde sluta lyssna. Brown avslutar alla sina kapitel med meningar av typen "När hon tittade in genom fönstret fick hon se den mest fruktansvärda syn hon kunde tänka sig", och då måste man ju bara lyssna vidare för att få reda på vad det egentligen var hon såg i det där fönstret...

Vi kunde ju inte gärna sitta och köra runt med bilen bara för att få lyssna på ljudbok, så vi såg ingen annan råd än att rucka på våra principer och låta ljudboken få följa med oss hem till lägenheten. Hela helgen satt vi sedan hemma i soffan i mörkret och lyssnade färdigt på de 133 kapitlen, med hundpromenader som de enda avbrotten (på lördagseftermiddagen gick vi till och med ut och sprang med hunden bara för att få hans motionsbehov avklarat så snabbt som möjligt så att vi kunde fortsätta lyssna).

Och j-ar vad mysigt det var - det här blir det definitivt repris på!

söndag 24 oktober 2010

Superwoman!

Jag skulle egentligen ha bloggat om mitt nya jobb, men det får bli en annan gång. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt än och jag har information overload i min hjärna så jag ska inte ens tänka på jobbet nu i helgen.

Istället tänkte jag skriva om att jag lyckades byta glödlampan i strålkastaren på min bil! Nu blev ni väl jätteimponerade, va??! Men faktum är att det var mycket svårare än det låter...

Jag strävar alltid efter att jag ska klara mig själv och inte vara beroende av någon annan (läs: en man) för att fixa saker åt mig. Redan när jag var liten fick jag vara med pappa och laga punkteringar på cykeln och byta däck på bilen. Det har varit jättenyttigt att veta hur man gör när olyckan varit framme och man har fått punktering mitt ute på en öde landsväg, och ingen riddare på en vit springare har funnits i närheten att spela the-damsel-in-distress-card för. I början på veckan slutade den ena strålkastaren att lysa. Jag hade aldrig bytt en lampa på en bil förut, och jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att lära mig just den färdigheten. Jag svängde in på Shell och fick hjälp av tjejen i kassan att välja rätt glödlampa, men när jag bad om råd om hur man skulle göra för att byta blev hon tyst en liten stund och sa sedan "Nä, det är väl jättelätt, det står ju i instruktionsboken...". Jag tågade ut ur butiken, rotade fram instruktionsboken och öppnade motorhuven och insåg att man inte såg någonting alls där man skulle byta lampa eftersom det satt en stor svart låda i vägen. Jag försökte känna mig fram men just den här kvällen öste snöblandat regn ner och mina händer blev snabbt obrukbara i kylan. Snälla S som satt med i bilen lät mig köra in i deras garage men där var det för dålig belysning för att jag skulle kunna se vad jag gjorde. Det var bara att ge upp och åka hem.

Dagen efter skulle J hjälpa mig. Nu var det dagsljus och uppehåll så nu hade vi inget att skylla på. Jo, det skulle vara att Toyota visst har byggt bilar för småväxta japanska bilister med pyttesmå händer, för J kom inte ens ner till lampan med sina lite mer välväxta fingrar. Nu kändes det som att det enda alternativet som återstod var att köra till verkstaden med bilen, men hur pinsamt skulle inte det vara (speciellt med tanke på att "byta-glödlampa"-stycket var en av få saker som stod under "saker-du-kan-reparera-själv"-kapitlet)? Så, jag plockade fram min inre superwoman, klämde och kände och tryckte och drog i lite saker och till slut fick jag loss lampan. Efter ännu mer fixande och trixande lyckades jag även trycka fast den nya! Hurra!

Jag blev så j-a stolt över mig själv - framförallt eftersom jag klarade någonting som en man inte klarade! :-D

torsdag 21 oktober 2010

@mobilblogg: Test

Hmmm, testade att skicka förra bilden via Picsay, men den blev så liten. Blir den större nu, tro..?

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Nya utsikter!

Den här trevliga utsikten har jag från kontoret på mitt nya jobb (berättar mer om det senare). Sitter i World Trade Center :-O i Västra Hamnen i Malmö. Har havet rakt framför mig, om jag tittar till höger tornar Turning Torso upp sig, och närmaste granne åt andra hållet är Kockum Fritid! SWEET!! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Aj då!

Min kaffemugg får inte plats i mugghållaren! Vad ska jag göra???

Published with Blogger-droid v1.6.3

måndag 18 oktober 2010

Helg i Götet

I fredags kväll åkte vi upp mot Göteborg för att hälsa på Je och Jo och nytillskottet T. Det började inte så bra för oss. Av olika anledningar kom vi iväg nästan en timme senare än vi tänkt. Väl på väg kom vi på att ingen av oss hade kommit ihåg att ta med kameran trots att vi hade lagt den väl synligt på köksbordet. Resan upp gick bra (fattas bara annat när det var jag som körde) men när vi väl var i Göteborg blev det problem. Det är lite krångligt att köra till Je och Jo. För att komma till dem ska man köra på en avfart mitt i Götatunneln. GPS:en får aldrig någon signal i tunneln men eftersom vi har kört den vägen några gånger innan vet vi vilken avfart det är. När vi kom ut ur tunneln hade GPS:en dock ännu inte hunnit fatta var vi var, utan ledde mig att köra en helt galen väg. Vi snurrade runt i Göteborg i tio minuter innan vi ens började komma in i rätt stadsdel igen...

Eftersom vi visste att parkeringen vid Je och Jo endast accepterade bensinkort (som vi inte har något) som betalningsmedel ringde vi Jo och frågade var vi skulle parkera och han föreslog ett parkeringshus en bit ifrån dem. Vi körde ditåt men såg aldrig någon P-skylt och körde därför för långt. När vi väl kommit runt (här var fullt av enkelriktade gator och spårvagnsfiler) skulle vi svänga in på deras väg igen men missförstod en skylt, körde fel väg och hamnade i tunneln igen. Suck! Här stängde vi av GPS:en och körde på kvinnlig intuition istället, hittade snabbt rätt (såklart!), och parkerade i parkeringshuset. Medan J packade ur bilen gick jag för att betala parkeringsavgiften. Då upptäckte jag att man även här bara kunde betala med bensinkort. Eftersom parkeringshuset skulle låsas kl 22 och vi nu var farligt nära det klockslaget var det panikrush tillbaka till bilen, panikipackning, och panikivägkörning. Vi hittade till en obevakad utomhusparkering vid kanalen, för att även där upptäcka att bensinkort var enda betalningsmedlet, förutom mynt - vilket vi som tur var kunde skrapa ihop tillräckligt av för att i alla fall klara oss över natten.

Är bensinkortsinnehav ett krav för Göteborgskt medborgarskap???

På lördagsmorgon var det - med mina arbetslösa ögons mått - tidig uppstigning som gällde. Lille T skulle nämligen döpas. Jag känner mig ju inte helt bekväm i kyrkan, jag har svårt för det där med böner och psalmer och predikan och sånt, men det var intressant att se hur ett dop går till och lille T var så söt när han charmade prästen med sitt leende! Efter dopet fick vi smörgåstårta, chokladkaka och marängtårta, vilket ju var den största anledningen till att jag gick på dopet! ;-)

J har kidnappat T

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos Je och Jo där vi kollade film och tjötade tills ögonen ramlade ihop av trötthet. Det var som vanligt jättekul att träffa dem, det blir ju alldeles för sällan nuförtiden.

Det var KAAAALLT i Göteborg!

På söndagsmorgonen blev vi utkörda tidigt eftersom Je och Jo skulle åka bort (påstod de i alla fall). J och jag styrde istället kosan ner mot Mellbystrand där vi bara skulle hämta Torres hos svärmor samt några verktyg vi lämnat kvar veckan innan. Men eftersom vädret var så fint och vi ändå var där kunde vi inte låta bli att först ta en härlig strandpromenad och sedan bygga vidare på trädäcket och jobba lite i trädgården. Nu är det faktiskt inte så mycket jobb kvar, lite småpill som att fila till några kanter samt att bygga om planket vid sidan. Glömde ju som sagt kameran hemma men får visa en bild på hur det såg ut förra helgen:

Före. Ser kanske inte så skabbigt ut på bild men trät under var genomruttet. Hur lyckas Torres alltid komma med på mina bilder, förresten???

Här är själva grunddäcket färdigbyggt, ca 10 kvm större än det förra. Efter att detta kort var taget har vi byggt på trappsteg upp till dörrarna, finsnickrat lite vid kanterna och lagt kantsten. Har klippt hortensian till ett bonsaiträd här också :-)

torsdag 14 oktober 2010

@mobilblogg: Tänkte laga kvällsmat, men...

...någon somnade så sött i mitt knä och nu kan jag inte flytta på mig...

Published with Blogger-droid v1.6.3

onsdag 13 oktober 2010

Det är helt okej att han är gay...

...men det här var mer än jag ville veta:

(Från Expressens sida "Leva & bo")

tisdag 12 oktober 2010

Agility!

I flera år, innan jag ens hade hund själv, har jag varit intresserad av agility. Det ser så roligt ut för både hussar/mattar och hundar, man får röra på sig och det är viktigare med fart och glädje än med perfektion. En av de största anledningarna till att jag skaffade Torres, förutom att jag ville ha sällskap på kvällslöprundorna, var att jag ville få prova på agility själv. Sen satte olika saker käppar i hjulet. Först fick jag vänta tills Torres var över ett år gammal så att han skulle ha växt färdigt och inte skada sina leder. Sedan hittade jag ingen hundskola som hade agilitykurser för nybörjare. Sedan passade kurstiden inte in i mitt schema, eller så blev den inställd p g a för få anmälda. Men nu har vi äntligen fått plats på en kurs och idag var det dags för första omgången!

Jag har absolut ingen tävlingsambition utan vill bara ha agilityn som en rolig aktivering och utmaning för både mig och Torres. Han är ju ganska ängslig så mitt mål är att öka på hans självförtroende genom att han får klara av saker som han är rädd för. Idag fick han prova på tunneln. Han var till en början livrädd för den - precis som han alltid har varit - och jag trodde aldrig att det skulle gå. Men med hjälp av lock och pock och massor av tålamod och köttbullar tog han sig till slut igenom den! Och när han väl kommit på att tunneln inte var så farlig ville han inte sluta springa fram och tillbaka genom den. :-) Som jag njöt! Att han klarade att vända något läskigt till något roligt kändes så otroligt skönt, och även om han skulle suga fullkomligt på agility kan jag ta med mig detta och se det som en seger ändå.

Det här ska bli så roligt! Älskade, älskade hund!!!

måndag 11 oktober 2010

@mobilblogg: Suck och stön

För andra helgen i rad åkte vi - ett gäng grabbar och jag - ut till stugan i Mellbystrand för att bygga nytt trädäck (före-och-efter-bilder kommer). Som könsrollsföreskrifterna påbjuder så snickrade grabbarna medan jag hade marktjänst, vilket innebar att serva killarna med mat, dryck och fika, diska, städa, och ta hand om hunden (halva förra helgen fick jag också hjälp och sällskap av snälla Lina). Stugan är av en lite äldre modell - köket är nog original från 60-talet, och att laga mat i det brukar innebära diverse överraskningar, som att proppen går mitt i matlagningen eller att maten plötsligt blir vidbränd. Förra helgen skulle jag göra bruschetta (av överblivna korvbröd, jag kände mig riktigt påhittig). Jag satte in dem i ugnen, tog ut dem max fem minuter senare och kunde konstatera att de möjligtvis kunde användas som grillkol.

Idag skulle jag bjuda grabbarna på något gott, och eftersom det råkade falla sig så att det var en stor högtidsdag (min och John Lennons födelsedag) så tänkte jag baka en sån där härligt god mandelmarängtårta. Vis av erfarenheten från förra helgens misslyckade brödrostning satte jag nu plåten längst ner i ugnen. Nu var ugnen dock på överraskningshumör och bestämde sig för att strunta i att grädda halva tårtan medan den andra halvan blev grillad till oigenkännlighet. Det var bara att slänga, erkänna sig besegrad i omgången, och masa sig ner till närbutiken för att köpa såna där färdiga tårtbottnar som smakar luft och konserveringsmedel.

Som lunch tänkte jag servera hemgjord pizza. Jag tänkte att jag nu skulle överlista ugnen genom att ta ut plåten efter halva tiden och vända på den (nej, inte upp och ner - så dum är jag inte...) så att den kunde bli jämnt tillagad. När jag sen tog ut pizzan såg den riktigt fin ut, perfekt gräddad, så nu skulle killarna bli glada. Men nä, nu hade ugnen bytt taktik! Istället för att grädda ojämnt i sidled så gräddade den nu ojämnt i höjdled, så när killarna skar i pizzabottnen så fick de bara upp en degig massa...

Men tro inte att jag tänker ge upp. Nästa gång ska jag lyckas, ugnsj-l...