@mobilblogg: Tänkte laga kvällsmat, men...

...någon somnade så sött i mitt knä och nu kan jag inte flytta på mig...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Agility!

I flera år, innan jag ens hade hund själv, har jag varit intresserad av agility. Det ser så roligt ut för både hussar/mattar och hundar, man får röra på sig och det är viktigare med fart och glädje än med perfektion. En av de största anledningarna till att jag skaffade Torres, förutom att jag ville ha sällskap på kvällslöprundorna, var att jag ville få prova på agility själv. Sen satte olika saker käppar i hjulet. Först fick jag vänta tills Torres var över ett år gammal så att han skulle ha växt färdigt och inte skada sina leder. Sedan hittade jag ingen hundskola som hade agilitykurser för nybörjare. Sedan passade kurstiden inte in i mitt schema, eller så blev den inställd p g a för få anmälda. Men nu har vi äntligen fått plats på en kurs och idag var det dags för första omgången!

Jag har absolut ingen tävlingsambition utan vill bara ha agilityn som en rolig aktivering och utmaning för både mig och Torres. Han är ju ganska ängslig så mitt mål är att öka på hans självförtroende genom att han får klara av saker som han är rädd för. Idag fick han prova på tunneln. Han var till en början livrädd för den - precis som han alltid har varit - och jag trodde aldrig att det skulle gå. Men med hjälp av lock och pock och massor av tålamod och köttbullar tog han sig till slut igenom den! Och när han väl kommit på att tunneln inte var så farlig ville han inte sluta springa fram och tillbaka genom den. :-) Som jag njöt! Att han klarade att vända något läskigt till något roligt kändes så otroligt skönt, och även om han skulle suga fullkomligt på agility kan jag ta med mig detta och se det som en seger ändå.

Det här ska bli så roligt! Älskade, älskade hund!!!

@mobilblogg: På tåget till Örebro...

...med 32 kg hund som tycker det är läskigt att åka tåg och väldigt gärna vill sitta i mitt knä och fisa lite...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Kräftskiva

I lördags ställde jag till med kräftskiva hemma hos mig. Hela fredagen hade jag handlat och burit saker och bakat pajer och bröd och städat fram till efter midnatt. Under natten fick jag inte sova så mycket eftersom lånehunden började [STEPH-VARNING] kräkas [/STEPH-VARNING] igen. Denna gång tog hon sig dock ut på klinkergolvet så det var enkelt att städa bort. Eftersom jag skulle springa med Lotta på förmiddagen och hinna äta frukost i god tid innan det (min mage kräver att jag väntar minst tre timmar med att springa efter att jag har ätit) så hade jag satt klockan på 07.45. Då gick jag upp, åt frukost, gick ut med hundarna, diskade, och åkte sen och sprang 16 km i Skrylle. Efter att jag kom hem blev det en snabbdusch, sen ut till Citygross och Systemet för att handla det sista, hem och fixa lunch, städa mer, tvätta träningskläder, möblera om så att vi skulle få plats med alla, duka, och fixa den sista maten. Efter att gästerna hade börjat droppa in sprang jag omkring och försökte få allt på plats innan vi kunde börja äta. När jag väl hade satt mig ner och andats ut och kunde umgås med de andra slog tröttheten till som en påk i skallen. Så typiskt att det alltid blir så! Det blev till att pimpla kaffe och cola....

Vi fick plats med 14 personer och tre hundar i vårt lilla vardagsrum!

På söndagen skulle jag och Lotta vandra en sväng på Romeleåsen. Jag hade sagt till Lotta att jag skulle höra av mig vid 11. Jag skulle ju med all säkerhet vara uppe då eftersom hundarna brukar väcka mig vid niotiden. Döm om min förvåning när jag vaknar av mig själv och tittar på klockan och den visar halv tolv. Så länge har jag inte fått sova sen jag vet inte när! Jag hann dessutom gå upp, duscha, göra frukost (fattiga riddare av allt överblivet franskbröd sedan gårdagen) och äta innan hundarna visade några livstecken. Festen tog visst hårt på dem också!

Däckad hund

@mobilblogg: Ta ett djupt andetag och räkna till tio...

...och upprepa sedan mantrat "jag älskar fortfarande min hund, jag älskar fortfarande min hund"...

Published with Blogger-droid v1.5.9

På banan igen

Idag var det dags för shapingkurs igen. Efter förra veckans kursomgång var förtroendet både för mig själv som hundtränare och -ägare och för Torres koncentrationsförmåga kört i botten och det var så sent som en timme innan kursen skulle börja som jag bestämde mig för att gå. Jag tänkte att jag skulle gå dit och ta det för vad det var. Jag skulle inte ha några förväntningar på Torres idag. Om det gick så gick det - annars skulle jag köra lite passivitetsträning eller dra med mig bocken bort till agilitybanan istället.

Men när jag kom dit fick jag i alla fall en glad nyhet. Den tiken som var i höglöp förra veckan hade slutat löpa helt (hon luktade naturligtvis fortfarande väldigt gott, men det var mer acceptabelt flörtande som ägde rum än utfall, rullande ögon och två meter långa dregelsträngar). Den andra löptiken hade fått stanna hemma, så det var bara den tredje löptiken som deltog idag. Det var en enorm skillnad mot förra veckan! Kanske berodde det också på att jag förra veckan hotade med att det skulle bli att få lägga sig under snipp-snipp-kniven annars...

Fortfarande var inte koncentrationen hundraprocentig och det blev ett par avstickare till de andra hundarna och naturligtvis till löptiken, men han var till största delen väldigt träningsvillig och han klarade faktiskt alla moment vi tränade (förutom när instruktören kom för att titta, men så är det ju alltid...). I vanliga fall hade jag klassat den här omgången som en ganska dålig träningsomgång, men med tanke på förutsättningarna (och med tanke på att vi knappt tränar något alls hemma nu när vi har lånehunden) så är jag supernöjd med dagen och jättestolt över Torres, och jag har fått tillbaka suget och inspirationen för att träna igen!

Frustration

Idag började jag på en ny kurs igen. Torres är inte riktigt sig själv nu när Alba är här så det är guld att ha en kurs att gå på då jag bara kan ägna mig åt honom. Men det har inte varit lätt de senaste gångerna. Det har varit fullt av störningsmoment. Vid det första kurstillfället på kantarellsökkursen var vi i en av banorna på Storegård som var full av tistlar. Hundar brukar kunna tåla de flesta underlag, men inte tistlar. De trippade som på tå kring dem, och det var inte lätt att koncentrera sig på det de skulle göra samtidigt som de skulle ha koll på var de satte tassarna.

Inför nästa gång flyttade vi ut till parkeringen istället. Här pågick det weight pulling. Det innebär att hundarna (ofta pitbull eller andra hundar av kamptyp) tränar upp sin styrka genom att dra tunga kedjor, vagnar el dyl. Det låter mycket när man drar kedjor över en grusväg, och självklart blev kurshundarna intresserade av detta. Dessutom ställde sig en person med en häst precis bredvid där vi höll på. Som om det inte räckte med det så går det två getter lösa på Storegård. De får gå runt som de vill och självklart måste de då gå dit där vi höll till. Inte så lätt för hundarna att koncentrera sig då...

Den tredje gången var det en tik på kursen som gick samtidigt som vår som hade börjat löpa. Som tur var höll den kursen till inomhus medan vi var utomhus, men det märktes ändå att Torres blev påverkad. Dessutom var getterna återigen väldigt intresserade av oss, och dessutom kom både katter och igelkottar och hälsade på.

Eftersom kantarellsökkursen nu är slut hoppade jag som sagt in på shapingkursen igen. Jag var ganska glad eftersom den skulle hålla till inomhus, och då skulle ju flera av störningsmomenten upphöra. Men jag hade visst ropat hej för tidigt. Inte mindre än tre(!) av tikarna på kursen löpte, varav en var i höglöp... Det gick verkligen inte att träna idag. Det fanns inte en gnutta koncentration eller träningsvilja i Torres - det var bara tjejer, tjejer, tjejer som gällde. Han skällde och gnydde och drog i kopplet så jag höll på att fara omkull flera gånger. Av kursens en och en halv timme lyckades vi nog träna effektivt i max 1o minuter. Jag fick gå back to basics - belöna om han ens tittade på mig.


Hade ansträngt mig med att ugnstorka både blodpudding och falukorv för att motivera Torres, men det hade jag inte mycket för...

Nu känner jag mig nästan nödd att hoppa av kursen. Det kommer ju att löpas i flera veckor och vi kan verkligen inte ha det så här. Jag blev både frustrerad, stressad och arg idag och så vill jag inte att det ska vara när jag går på kurs. Torres mår ju inte heller bra av det, han blir ju också väldigt frustrerad. Och jag tror ju knappast att jag kommer att kunna träna bort det här beteendet innan nästa veckas kursomgång.

Sedan känns det som om jag har två alternativ inför framtiden: antingen får jag kastrera Torres eller så får jag byta hundskola. Kastreringen har jag varit tveksam till eftersom man inte kan veta hur det påverkar hunden psykiskt. Dessutom är J negativ till det. Men jag vill ju inte byta hundskola heller eftersom jag trivs så bra där. De andra hundskolorna jag har tittat på har dock haft fördelen att de har regler om att en tik som löper antingen ska hållas hemma eller i alla fall avskilt från de andra hundarna på kursen.

Vilket val det än blir så blir det väldigt tråkigt...

Skogspromenad

Idag blev till en till hunddag. Jag och hundarna fick med oss S och Levis ut till Skrylle. Där skulle vi gå milspåret åt motsatt håll mot vad man brukar springa. Problemet var bara att spåret inte är skyltat åt det hållet, vilket resulterade i att vi gick lite vilse och hamnade ute i Hällestad. Det blev alltså en lite längre promenad än vad vi hade tänkt... Men det var faktiskt ett riktigt trevligt område och vi "genade" tillbaka på lite häststigar där det faktiskt var mycket mysigare att gå än i milspåret. Se, så bra det kan bli ibland när man hamnar fel! :-)

Men åååååååhhhhhh, vad jag vill flytta och bo närmare skogen...


Vid varje parkbänk vi passerade stannade hundarna. De tyckte nog att vi skulle stanna en stund och fika. Men dumma matte hade glömt kaffetermosen hemma...

Tre timmar senare ramlade vi in på Skryllegården, där vi fick vårt efterlängtade kaffe. Summa summarum en riktigt härlig dag: Underbart väder, trevligt sällskap och hundar som börjar kunna gå fint tillsammans i koppel emellanåt....

Nu ligger en nybadad och en nyborstad hund helt däckade här hemma, och de lär nog sova fram till kvällen!

Det grymmaste jag har sett!

Jag har inte kommit på några nya tricks att lära Torres på länge. Nu kan han alla tricks jag har i mina hundböcker och några till som jag har kommit på själv, men nu har inspirationen tagit slut. Vilken tur då att snälla P skickade videon nedan till mig! Tror det här är det grymmaste och roligaste "tricket" jag har sett en hund göra. Nu har jag definitivt nåt att bita i!



Vilken sjukt vältränad hund det här måste vara, han sätter ju inte ner frambenen en enda gång. Hoppas det inte sliter för mycket på höfterna bara...

Jag tar förresten gärna emot tips på tricks jag kan lära Torres. Om ni ser eller tänker ut något kul så säg gärna till!

Hunddagis

Jag har några gånger sagt att om jag någon gång skulle bli arbetslös eller ha mycket ork kvar när jag blir pensionär så skulle jag öppna hunddagis. Och nu har jag nästan förverkligat den drömmen - tre hundar samsas nämligen om utrymmet i lägenheten just nu. Först så har jag ju kvar lånehunden i några veckor till, och idag ringde S och frågade om jag kunde ta hand om schnauzern Levis, som inte ville vara ensam hemma medan matte jobbade. Hon är så snäll och lättskött så det gör jag mer än gärna. Har man redan en hund hemma så är man ju redan "låst" så då kan man ju ta hand om en till och har man ändå två hundar så gör ju ännu en ingen större skillnad... :-)

När vi får nya hundar eller människor på besök blir Torres alltid exalterad och vill leka och på senaste tiden har han också börjat skälla. Levis är tydligen väldigt söt och luktar gott för han blev väldigt kär i henne idag och ville INTE lämna henne i fred utan sprang runt henne som en skållad råtta. Lånehunden Alba visste inte heller var hon skulle ta vägen när det var så mycket uppståndelse så för säkerhets skull började hon yla. Men så fort jag öppnade skafferiet, där jag förvarar hundgodiset, satte sig alla tre som små ljus! Hundar är väldigt enkla att ha att göra med ibland! :-)

Skvaller!

Nu väntar ni er säkert nåt juicy gossip men då kommer jag tyvärr att göra er besvikna. Det här inlägget kommer att handla om hundträning. Så om du inte är lika begeistrad över de fyrfota vännernas läraktighet som jag är så kan du sluta läsa redan här!

En av rasen Golden Retrievers samtidigt största fördelar och nackdelar är att den är social och naiv. Den tror helt enkelt gott om, och är snäll mot, allt och alla. Fördelen med det är att jag kan låta Torres träffa vilken människa eller hund - hona som hane - som helst utan att jag någonsin är orolig för att han ska bli aggressiv eller göra något dumt. Står det en kamptränad pitbull med mord i blicken och tuggar fradga så tänker jag naturligtvis två gånger innan jag låter Torres springa dit och leka men jag är aldrig orolig för att Torres ska göra någon annan hund någonting.

Men samtidigt finns det såklart nackdelar med deras snällhet och naivitet. Förutom den mest uppenbara - att de är urusla vakt- och skyddshundar och troligtvis snarast skulle skydda mig genom att slicka ihjäl inbrottstjuven eller vifta ihjäl honom med svansen - så är det största problemet att han ska fram och hälsa på precis alla hundar vi möter. Man får ju liksom inte gå miste om en endaste lekkamrat! Om den andra hunden morrar eller skäller eller reser ragg eller på annat sätt med all önskvärd tydlighet visar att den vill bli lämnad ifred så har det ingen betydelse, den är troligtvis vänligt sinnad innerst inne och om man viftar på svansen och ler lite så ska man nog kunna blidka den... Vem vill inte leka med en stilig golden-kille liksom??!

Det här med att han springer fram till andra hundar är den största anledningen till att jag inte har honom lös oftare. Min största dröm är att jag ska kunna gå eller springa med lös hund och inte behöva bekymra mig för vad eller vem som väntar runt hörnet hela tiden, men dit är det låååångt kvar. Det går hyfsat när jag har Torres i koppel, då kan jag få kontakt med honom och belöna om han väljer att vända sig mot mig istället för mot den andra hunden. Men så fort han är lös och upptäcker hunden innan jag gör det så är det kört. Då hjälper inga klickers, köttbullar eller pipleksaker i världen.

Men nu har jag fått nytt hopp om livet. Igår när jag googlade runt hittade jag nämligen en sida om skvallerträning. Det verkar riktigt lovande, för det är en mjuk metod som handlar om att hunden, när den är "färdigtränad", ska ta kontakt med mig och "skvallra" när den ser en annan hund (eller kanin, eller cyklist, eller...) istället för att i första hand springa fram till hunden eller sätta efter kaninen. Det verkar nästan för bra för att vara sant, men det är verkligen värt att prova.

I vanliga fall, när hunden får syn på den andra hunden innan man själv har gjort det, börjar han springa mot den andra hunden och då försöker man få stopp på honom genom att kalla in den eller ropa sitt stanna-kommando. Vare sig inkallningen lyckas eller inte så är det en "åtgärdande" handling, d v s att hunden redan har påbörjat ett felaktigt beteende och att man försöker åtgärda detta. Det behöver ju naturligtvis inte vara något fel med det, men ännu bättre är ju att man förebygger det felaktiga beteendet och ger hunden ett alternativ att göra rätt direkt istället.

Vid skvallerträning belönar man hunden redan när denne upptäcker den andra hunden. Så fort man märker att ens hund har fått syn på den andra hunden klickar man, och om hunden är klickertränad så vet den att den nu har gjort något rätt och att belöning (godis, boll, kel...) väntar. Förhoppningsvis ska hunden då välja att vända sig mot mig för att ta emot belöningen istället för att dra mot den andra hunden. Snart lär sig hunden förhoppningsvis att man kan förvänta sig belöning när man upptäcker en mötande hund OM man väljer att stanna hos matte. I förlängningen ska hunden, även om den är lös, själv välja att ta kontakt med mig och skvallra om att den har upptäckt en annan hund eftersom det lönar sig. Som grädde på moset kan man få leka med den andra hunden som belöning!

Det bästa med den här metoden, förutom att den är mjuk, skonsam, och "frivillig" för hunden, är att man kan träna den varje gång man är ute på promenad och möter en annan hund eller ser en kanin. Det gäller bara att hela tiden vara uppmärksam på vad hunden ser, och då vara beredd med klicker och godis.


Jag har investerat i en sån här trevlig liten väska, med spänne som man fäster i byxlinningen, gott om utrymme för köttbullar, och en ficka för klickern på framsidan.

Jag läste om metoden så sent som igår och bestämde mig för att prova den med detsamma. Och jag tycker att det faktiskt redan har gett lite resultat. Jag har lyckats bryta Torres "förtrollning" (när han ser en annan hund, speciellt en av någon storvuxen ras, blir han i vanliga fall helt förtrollad och nästan okontaktbar) några gånger och han har valt att komma till mig och få godis. Det ska bli spännande att se om det här kommer att fungera - då kommer jag att bli världens lyckligaste golden-matte!



Den duktiga studenten

En härlig hunddag!

Jag har försummat Torres träning och mentala aktivering lite grann de senaste veckorna. Till största delen är det för att jag inte har samvete nog att lämna Alba (lånehunden) ensam hemma och bara gå ut och träna med Torres, och det är stört omöjligt att träna med båda hundarna samtidigt. Idag bestämde vi oss därför för att ägna dagen åt hundarna. Beväpnade med kaffetermos och köttbullar blev det en tur till Skrylle där vi lade två spår, tog en långpromenad och körde lite personsök. Det var ett år sedan vi spårade med Torres sist, och Alba har vad jag vet aldrig spårat "organiserat", så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag lade därför två relativt enkla och korta spår med bara en vinkel. Men oj, vad jag underskattade hundarna! Båda var jätteivriga och jag behövde inte ens ge kommando innan de var igång. Jag hade tänkt att vi skulle filma och ta kort och lägga upp men jag hann inte för det gick undan som tusan! Torres hade inga problem att komma ihåg vad han skulle göra och Alba verkar vara född till spårhund för hon visste precis vad som gällde. Max en halv minut tog det innan de hittade målet. Och oj, så roligt de tyckte att det var! Det är vid såna här tillfällen det är extra underbart att ha hund - när man kan jobba tillsammans och det går bra och både hund och förare tycker att det är superroligt. Jag blev jättepeppad att komma ut och spåra snart igen!



Hann inte ens säga kommandot innan Torres var igång och spårade


Två duktiga hundar får köttbullar efter väl utfört uppdrag

@mobilblogg: Present

Varje gång någon kommer innanför dörren går Torres och hämtar någon sak och ger den till den personen. Det brukar vara antingen en tennisboll eller en pipleksak. Varför han gör det vet jag inte, det är ingenting vi har lärt honom eller ens belönat när han har gjort det. Sött är det i alla fall!

Nyss när jag kom hem från gymmet och öppnade dörren blev Torres själaglad och började genast leta efter sin boll för att ge den till mig. När han varken hittade den eller någon pipleksak kom han tillbaka till mig tomhänt (eller heter det tommunnad när det gäller hundar..?). Jag sa då lite besviket "Va, får jag ingen present idag?". Genast sprang han iväg och hämtade ett tuggben och gav det till mig. "Vad ska jag med ett tuggben till?" frågade jag. Då lade han sig besviket ner och tittade på mig med förebrående ögon som om han försökte säga "otacksamma matte". Ibland är han ganska rolig, min voffsing...

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

@mobilblogg: Dubbel lycka

Den här veckan har vi återtagit lånehunden. Vi ska ha henne tills jag får ett jobb, eller tills J:s syster flyttar till sin nya lägenhet om en månad och kan ta med sig den andra hunden dit.

Ni som haft hund vet hur underbart det är att komma hem och bli mött i dörren av en superglad hund som överöser en med kärlek och tycker att man är världens bästa? Jag kan avslöja att det är dubbelt så härligt att bli överöst av kärlek från två hundar som tycker att man är världens bästa!

Sen att det blir dubbelt så mycket indragen skit som ska städas upp och dubbelt så mycket fälld päls överallt behöver vi inte låtsas om!

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

Uppdatering

De senaste veckorna har jag verkligen flytt från civilisationen. Först i Lappland och sen nu senast i Mellbystrand. Mailboxen har fått vara ogenomgången och mobilen har fått stanna hemma största delen av tiden. Och det har varit sååå skönt..! Jag har verkligen behövt koppla bort allting ett tag. Det har varit alldeles för många negativa händelser på en gång den senaste tiden.

Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...

Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:

Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.

Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.

Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...

Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!

Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)

@mobilblogg: Åskrädd hund

Det är tur att det finns stora filtar att gömma sig under.

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Här ligger en hund begraven...

...bokstavligt talat. När jag var liten hade vi en boxer som hette Zita. Liksom Torres älskade hon att springa fritt uppe i fjällen, så när hon dog var det ett ganska självklart val att hon skulle få sin sista vila här uppe. Vi strödde ut hennes aska på Pojken, en bitopp på Satsfjället. Idag har vi gått för att hälsa på Zita. Jag berättade för Torres att hans moster finns här någonstans, och nu springer han omkring och nosar och gräver och verkar leta efter henne! :-)

Published with Blogger-droid v1.4.8

En maskrosäng...

... och en ljus hund är inte riktigt någon bra kombination. Tror ni det här går bort i tvätten?

Glajorna på!

Nu drar vi ut i solen!

Längtar...

Satt och rensade ur gamla bilder ur min telefon och hittade denna. Fick en riktig nostalgikick och nu längtar jag verkligen upp till fjällen igen. Torres håller nog med mig. Har aldrig sett en så lycklig hund som när han fick springa fritt i fjällen. Vi hade knappt koppel på på hela veckan. Och framförallt så fanns det vattendrag att bada i var femtionde meter eller så...

Jag hoppas verkligen att det ordnar sig med jobb och så nu (vare sig jag blir uppsagd eller inte) så att jag får möjlighet att åka på semester! :-)