Ska man skratta eller gråta?

Det blir visst ingen tjejklassiker för mig i år. Nej, jag har inte ångrat mig. Och nej, jag har inte skadat mig. Jag är bara fruktansvärt klantig. Jag tog fel på lopp och noterade datumet på det riktiga Lidingöloppet i min kalender, och beställde flygbiljetter till USA samma dag som det är Lidingö tjejlopp (den 27/9). Tyvärr är det så dumma regler att jag inte kan springa riktiga Lidingöloppet heller. Man får nämligen inte räkna med originalloppen i Tjejklassikern, trots att de är längre och att det inte skulle vara till någon fördel att byta ut dem. Jag får helt enkelt stå mitt kast.

Klanteriet för dock med sig några bra saker:

1.) Nu finns det ingen anledning att simma det där fåniga Tjejsimmet (köra 70 mil till Vansbro för att simma 1 km och sedan köra hem 70 mil igen - vansinne) i år. Jag får då en ledig helg i juni! :-)

2.) Jag har funderat på att göra halvklassikern nästa år. Och har man gjort halvklassikern så känns Tjejklassikern ändå inget värd ;-)

3.) Jag slipper stressa upp till Stockholm på lördagen (då jag trodde att tjejloppet skulle gå), springa loppet, och sedan stressa hem igen på kvällen för att stressa med packning och sånt innan flyget går tidigt på söndagen. Istället kan jag packa i lugn och ro och faktiskt ha semester en dag!

Det är tur att man kan se det positiva i tillvaron!

Annars har jag köpt en begagnad hybrid-racer-cykel så imorgon ska jag cykla till jobbet (ja, mamma, jag har köpt hjälm också). Vi har fått balkongen inglasad idag så sommaren är räddad (det blåser en hel del här uppe på 7:e våningen). Och sist men inte minst så har jag sökt ett nytt jobb (inom samma företag).

[mobilblogg] My new darling

Idag kom nya bilen. Vi har diskuterat namn fram och tillbaka, och till slut bestämde jag i sann demokratisk ordning att bilen skulle få det namn som hade namnsdag den dagen bilen kom. Och så klart - vem har namnsdag idag om inte självaste Engelbrekt...

Karma

Idag hade jag en riktig turdag. Först upptäckte jag att någon hittills okänd välgörare hade givit mig ett sent påskägg på bankkontot. När jag kom hem hittade jag månadens Cancerfonden-lott i posten och vann 200 kr på den. När jag sedan stoppade ner vinstlotten i plånboken upptäckte jag en sedan länge bortglömd hundralapp som hade gömt sig mellan några kvitton.

Jag blev såklart väldigt förvånad och undrade vad jag hade gjort för goda gärningar för att förtjäna sådan tur, men så fort jag yttrade de orden förstod Karma-guden att han nog tagit fel på person och måste åtgärda sitt misstag. I samma stund drog jag sönder snörhålen(!) på mina grusfotbollsskor. Sedan läckte vattenflaskan i påsen så att alla kläder som låg där i (med mobiltelefonen i jackfickan) blev dyblöta. Kvällen avslutades med att jag halkade i badkaret och slog i knät.

Så nu är ordningen i universum återställd.

På rätt väg

Förra veckan insåg jag att jag ska springa en halvmara om en och en halv månad. Gulp! Det finns ju som bekant inga genvägar till det perfekta ljudet så det var bara att bita i det sura äpplet och bege mig ut ensam i kvällsmörkret för att jogga. Förra veckan blev det två pass, ett på fyra km och ett på sex km. Igår hade jag tänkt springa 6 km igen men jag kom in i den berömda "zonen" och bara fortsatte och fortsatte att springa på bästa Forrest Gump-manér. Jag hade nog kunnat fortsätta ända till Malmö om det inte hade varit för att klockan blev mycket och J ringde och var orolig och undrade varför jag inte kommit hem än. Så jag vände hem och mätte upp sträckan jag hade sprungit på Funbeat (som är en jättebra träningssida) och det visade sig vara en mil. Och  jag var inte ens andfådd! Så nu är jag jättenöjd - jag har gått från noll till en mil på tre joggingpass. Plötsligt känns halvmaran inte helt omöjlig längre *peppar, peppar*...

Igår skulle vi göra en soppa på potatis och kålrabbi. Jag skulle ju ut och springa så J skulle laga maten. "Har du en sån där manual över hur man lagar den där soppan?" frågade han. Vadå datanörd?