Självömkan

Jag har blivit lite krasslig. Täppt i näsan och sånt där tjafs. Jag hostar och nyser och tycker synd om mig själv och beklagar mig inför J hela tiden men han har fullt upp med att ha ont i halsen själv så han har inte tid för nån medkänsla för mig. Tills för en stund sedan. Då fick jag upprättelse. Jag orkade nämligen inte äta upp min glass. -Oj stackare, du är verkligen sjuk!, sa han.