Så kan det gå!

Jag gick ut genom dörren förut för att gå med hunden till fårhagarna. Jag kom in genom samma dörr nyss som nybliven bilägare (jag skriver "nybliven bilägare" eftersom Kent-Åke inte klassas som bil, utan snarare som... ja, vrak). Det var väl inte riktigt det som var planen, men så blir det ibland. Man måste få vara lite spontan.

En Toyota Yaris blev det. Liten och söt och miljöbilsklassad. Registreringsnumret började med NRD (nerd), vilket vi tog som ett tecken. Den kommer i början av maj så tills dess får vi hålla tillgodo med Kent-Åke.

Kent-Åke, ja. Han för en tynande tillvaro. Han har varit en trogen vän och familjemedlem genom åren, men jag hoppas att han förlåter mig för att jag vill byta upp mig till en yngre modell. Jag hoppas att någon galen entusiast vill förbarma sig över honom, så att han ännu inte behöver face the inevitable - bilskrotens obarmhärtiga käftar. I alla fall inte innan de inför skrotningspremien igen.

(Bild från Toyota)

Dagens Hanna

Jag hade tänkt ha en bloggkategori som skulle heta Dagens Hanna. Den skulle naturligtvis vara fylld med diverse klantigheter som jag åstadkommer on a daily basis. Och jag har sedan dess med råge åstadkommit klantigheter nog att fylla både en och fjorton bloggar. Problemet är bara att jag aldrig har kameran tillgänglig när jag utför mina bravader. Och utan bildbevis blir det ju inget skoj.

Men, ändå:

Jag har, som jag skrev i mitt förra inlägg, fått värk i hela kroppen. Därför åkte jag Kent-Åke till jobbet idag. När jag kom ut i morse var alla rutor igenisade till den grad att de inte ens gick att skrapa. Jag fick då en snilleblixt och tog en dunk med spolarvätska och hällde över rutorna. Det gick jättebra, förutom när jag skulle ställa ner spolarvätskedunken på motorhuven. Huven var ju isbeklädd och därmed hal och dunken börjar därför glida iväg. Orörliga tanten Hanna försöker få tag i dunken men ryggen säger nej så istället far eländet ner i backen och kluckar ut över hela motorhuven och hela gatan. Ett tiotal människor står och betraktar mig. Jag knixar långsamt ner knäna och kan till slut böja mig nog för att få tag i dunken. Men då har ju redan halva innehållet runnit ut. Till råga på allt doppar jag mina nytvättade lammullsvantar i pölen så nu ligger de här bredvid mig på kontoret och luktar mums.

Och så skrattar mina kollegor åt mig för att jag rör mig som en 90-årig kärring. Hallå??? Medkänsla, tack!!

Rise and shine

Imorse var jag på jobbet innan klockan sju. Ja, ni läste rätt: Hanna Elisabet Färnstrand. På jobbet. INNAN klockan sju. Men innan ni börjar blåsa i trumpeterna, kontrollera temperaturförändringarna i helvetet eller titta ut genom fönstret efter de flygande grisarna så kanske det är på sin plats att jag avslöjar att det snarare beror på dumhet än på vilja och ambition. Jag ställde nämligen om alla mina klockor till vintertid UTOM mobilen, som jag också använder som väckarklocka, vilket resulterade i att jag gick upp 05.20 imorse. Nåja, en missad sovmorgon får väl vägas upp av att jag äntligen kan ta igen ett par minuter av de 18 miljoner timmar jag ligger back på flexen! Hurra!!

Angående mitt förra inlägg, där jag beskrev en situation som jag legat sömnlös över de senaste nätterna, så upptäckte jag en sak idag när jag körde till jobbet. För att BMW:n skulle kunna vara skymd på det sättet han var, så måste han ha legat i fel fil, d.v.s. svängfilen till höger. Haha! Det var hans fel! Jag har fått upprättelse!!

Varning för dåre i trafiken!

I morse höll jag på att krocka. Det var RIKTIGT nära. Och allt var mitt fel. Eller kommunens fel. De sätter ju upp konstiga staket mitt framför en rondell så att sikten skyms helt. Jag körde ut i rondellen glatt övertygad om att jag ägde gatan. Plötsligt tutas det argt bakom mig. En ny, DYR, snygg silvermetallic BMW befinner sig rakt i rumpan på mig. Hjärtat i halsgropen! Jag såg honom verkligen inte alls innan jag körde ut! Sicken tur att han hann bromsa... Matchen mellan den lyxiga BMW:n och min knakiga Kent-Åke hade nog slutat med överlägsen seger för motståndarlaget.

Jag har mått dåligt hela dagen nu för jag tänker mig hur han går och tänker att jag är en j-a idiot som inte borde få ha körkort. Och det borde jag nog inte heller! Tanter och bilar hör helt enkelt inte ihop!

Sagan om Kent-Åke är inte slut!

Min gamla trotjänare och vän Kent-Åke, som gått i arv i min familj i generationer, kommer att få rulla några mil till. Jag är lycklig! Min plastiga, knakiga, icke servo-styrda, hydrauliska, 18-åriga Citroën bevisade idag på besiktningen att han ännu inte är redo för ättestupan. Och jag som höll på att sälja honom för ynka 50 kronor igår!

Helt godkänd blev han. Och allra bäst betyg fick han i ordning och uppförande. Han var tyst och still trots att besiktningsmannen klämde och kände på hans allra mest intima delar. Dock framkom det att fastsättningen av skyddsbälgen över den yttre högra drivaxelknuten var lös. Jag ska bara översätta det till svenska och sen ska jag åtgärda det!

Men trots Kent-Åkes trogna vänskap vill jag inskaffa en bil av något nyare modell. Dock är inte min sambo, som jag hoppas ska vara med och dela på det ekonomiska ansvaret för ett sådant inköp, helt med på noterna. Men jag har inlett operation övertalning. Jag har försökt med alla argument jag kan frambringa, och jag tror faktiskt att han börjar mjukna så smått:

H: - Jag skulle vilja ha en bil som är pålitlig, så att jag kan köra längre sträckor, hem till Örebro till exempel.
J: - Nja, då kan du ta tåget.

H: - Jag skulle vilja ha en miljöbil, så att jag kan köra med gott samvete.
J: - Nja, då får vi vänta några år tills elbilarna är bättre och billigare.

H: - Jag skulle vilja ha en bil som känns säker att köra, jag har ju dyrbar last nu när vi har Torres.
J: - Nja, det är inget fel på Kent-Åke. Han gick ju igenom besiktningen.

H: - Jag skulle vilja ha en bil som är bekväm att köra, så att jag inte får ont i ryggen.
J: - Nja, du får väl stoppa en kudde bakom ryggen istället.

H: - Men tänk dig att ha en snygg bil som du kan flasha med för polarna, istället för en 18 år gammal knakig Citroën.
J: - Ja, där har du en poäng.