Ska man skratta eller gråta?

Det blir visst ingen tjejklassiker för mig i år. Nej, jag har inte ångrat mig. Och nej, jag har inte skadat mig. Jag är bara fruktansvärt klantig. Jag tog fel på lopp och noterade datumet på det riktiga Lidingöloppet i min kalender, och beställde flygbiljetter till USA samma dag som det är Lidingö tjejlopp (den 27/9). Tyvärr är det så dumma regler att jag inte kan springa riktiga Lidingöloppet heller. Man får nämligen inte räkna med originalloppen i Tjejklassikern, trots att de är längre och att det inte skulle vara till någon fördel att byta ut dem. Jag får helt enkelt stå mitt kast.

Klanteriet för dock med sig några bra saker:

1.) Nu finns det ingen anledning att simma det där fåniga Tjejsimmet (köra 70 mil till Vansbro för att simma 1 km och sedan köra hem 70 mil igen - vansinne) i år. Jag får då en ledig helg i juni! :-)

2.) Jag har funderat på att göra halvklassikern nästa år. Och har man gjort halvklassikern så känns Tjejklassikern ändå inget värd ;-)

3.) Jag slipper stressa upp till Stockholm på lördagen (då jag trodde att tjejloppet skulle gå), springa loppet, och sedan stressa hem igen på kvällen för att stressa med packning och sånt innan flyget går tidigt på söndagen. Istället kan jag packa i lugn och ro och faktiskt ha semester en dag!

Det är tur att man kan se det positiva i tillvaron!

Annars har jag köpt en begagnad hybrid-racer-cykel så imorgon ska jag cykla till jobbet (ja, mamma, jag har köpt hjälm också). Vi har fått balkongen inglasad idag så sommaren är räddad (det blåser en hel del här uppe på 7:e våningen). Och sist men inte minst så har jag sökt ett nytt jobb (inom samma företag).