Long time, no see

Tittade in här på bloggen och insåg att det nästan hunnit gå ett år sedan mitt senaste blogginlägg. Jag har funderat fram och tillbaka på om jag skulle börja blogga igen, om jag skulle göra det öppet eller lösenordsskyddat, eller om jag kanske skulle lägga ner bloggandet helt. Jag har ännu inte bestämt mig... :)

Jag antar att jag har tappat de flesta av mina gamla läsare eftersom jag inte skrivit på så länge, men kanske har någon tapper själ hängt sig kvar i hopp om att få höra ett livstecken från mig! I annat fall får jag väl skriva - om jag nu bestämmer mig för att göra det - för min egen skull! :)


Jag har ägnat en stor del av förmiddagen åt att gå igenom gamla inlägg på bloggen. Jag kan konstatera att både jag själv och mitt liv är väldigt annorlunda nu. Mycket har hänt under det senaste året. Så mycket att jag inte orkar skriva och förklara allt i en bloggpost. Ni som står mig nära vet redan. Jag lämnar det bakom mig och fokuserar på vad som är nu istället!

Årskrönika 2010

Tar en paus från bloggpausen och upprepar förra årets succé - årskrönika över det gångna året!

Årskrönika 2010:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gjorde En Svensk Klassiker

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Japp, jag gjorde Klassikern :)

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, många av dem! Och moster blev jag också! :D

4. Dog någon som stod dig nära?
Nja, några vänners föräldrar.

5. Vilka länder besökte du?
Malta, Danmark (och så en ofrivillig övernattning i Belgien eftersom vi missade anslutningsflyget från Malta...)

6. Vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
26/3, när vi blev varslade från gamla jobbet. 21/9, när jag blev moster. Och 25/9, när jag gick i mål i Lidingöloppet och hade gjort färdigt Klassikern!

7. Vad var din största framgång 2010?
Idrottsligt: jag klarade Klassikern (om jag inte redan nämnt det! ;D)
Jobbmässigt: fick ett nytt jobb som jag trivs väldigt bra med och där jag redan får ta mycket ansvar
Personligt: En klyscha, men jag har lärt mig mycket om mig själv detta år - såväl hur mycket jag faktiskt klarar av, som mina begränsningar.

8. Största misstaget?
Att jag blev av med jobbet, men det var väl egentligen inte ett misstag jag själv gjorde. Mitt största misstag rent personligen var väl att jag lade för mycket hopp i olika saker som inte blev av. Idrottsmässigt var det mitt katastrofala Göteborgsvarv där jag hade som mål att gå in på under 2 timmar men där jag fick värmeslag, spydde och fick kramper, och till slut hamnade på 2.18.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara småsaker, men allt hände just in time för Lidingöloppet... Cyklade omkull, tappade ett tungt skåp på tån, fick en inflammerad knäsena och blev förkyld! :D

10. Bästa köpet?
Min racercykel.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Idrottsutrustning och resor till olika idrottsevenemang...

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Som alltid - Torres! Att jag blev moster. Och att jag klarade Klassikern.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Swedish House Mafia - One

14. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, umgåtts med vänner. Åkt hem och hälsat på nytillskottet i familjen.

15. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis och skräpmat.

16. Var tillbringade du julen?
Hos familjen i Örebro

17. Favoritprogram på TV?
Har inte följt något program i år, faktiskt. Men komediserier som Scrubs och 2 1/2 Men är ju aldrig fel...

18. Bästa boken du läste i år?
Det har inte blivit så mycket skönlitterärt i år, i alla fall ingen bok jag verkligen fastnat för. Men jag har läst mycket populärvetenskaplig litteratur. Jag gillade "Den Tekniske Kocken" (Per Olof Hegg och Rikard Nilsson) och "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk" (Mikael Parkvall).

19. Största musikaliska upptäckten?
Försöker vidga min musikaliska vyer :D och har börjat lyssna mer på musik som t ex Ratatat och Explosions In The Sky. Melissa Horn, Dinosaur Jr och Audioslave är inte nya men har gått varma i Spotify under hösten.

20. Något du önskade dig och fick?
Ett nytt jobb, en racercykel.

21. Något du önskade dig men inte fick?
En Garmin 405 :)

22. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Åkte runt på Matrundan på Österlen. Avslutade dagen med ett gäng goda vänner på restaurang Stäket.

23. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag inte hade behövt vara arbetslös. Om min syster hade tagit med sig bäbisen och flyttat ner till Lund... :)

24. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Bekväm och vardaglig. Jeans och skjorta eller linne och kofta.

25. Vad fick dig att må bra?
Hunden, familjen, vännerna, träningen.

26. De bästa nya människorna du träffade?
Arbetskamraterna på nya jobbet.

27. Planer inför 2011?
KOMMA I FORM
Springa Göteborgsvarvet under två timmar
Genomföra Halvvättern och Sövde Triathlon
Springa Berlin Marathon om vädret i vinter tillåter löpträning
Hitta nytt boende
Sluta äta så mycket godis och skräpmat

Jag hör röster!

Strax efter klockan 6 i morse var jag ute och gick med hunden. Vid den här tiden brukar det inte vara så mycket folk ute förutom några tidiga morgonpendlarcyklister och en och annan stackars hundägare. Jag gick helt ensam längs Kävlingevägen när jag helt plötsligt hör en kvinnoröst som tycks prata med mig. Jag vänder mig om och ser ingen. Torres verkar inte reagera inte så jag tänker att jag måste ha inbillat mig. Jag fortsätter en bit till och hör samma kvinnoröst igen. Jag kan inte riktigt utröna vad rösten säger, men jag är ganska säker på att den pratar engelska. Jag vänder mig om igen, men det är ingen där nu heller. Rösten har hörts tillräckligt starkt för att personen den tillhör måste befinna sig inom ett par meter från mig. Jag säger försiktigt "Hellooo..?". Inget svar. Jag provar en gång till, lite högre denna gång, men får fortfarande inget svar. Det finns helt enkelt ingen annan där. Nu börjar jag tro att jag är knäpp på riktigt.

Jag börjar gå riktigt snabbt och hjärtat rusar. Inte nog med att jag inte vet var rösten kommer ifrån - den förföljer mig dessutom. Men Torres reagerar inte. Är det här på riktigt eller drömmer jag? Finns det spöken? Eller är det någon som spelar mig ett spratt?

Jag tar upp min telefon ur jackfickan för att ha den nära till hands om någon skulle hoppa på mig. Då hör jag telefonen tala till mig, med en kvinnoröst på engelska. Efter att jag  uppdaterade min telefon till Android 2.1 fick jag nämligen installera om alla icke förinstallerade appar, bland dem Endomondo (en GPS-tracking-applikation som jag använder när jag är ute och går eller springer). Och den här nya versionen av Endomondo pratar tydligen med mig lite då och då... 

Facebook

Fick bilden nedan skickad till mig och insåg till mitt samtidiga nöje och fasa att jag för varje "karaktär" kan komma på minst en facebook-vän som skulle motsvara denna i verkligheten... Men vem av dem är jag..?

Tror att jag kanske är "Personen som desperat vill få sitt liv att framstå som lite mer intressant"

Helgmys

När jag var arbetslös flöt alla dagar till slut ihop och det var ingen skillnad på vardag och helg, förutom det att J var hemma på helgerna så att jag slapp vara ensam. Nu har jag jobbat min första vecka, och nu känner jag verkligen hur mycket jag uppskattar helgen igen! Förra veckan var helt kaotisk. Nytt jobb med allt vad det innebär - få in nya rutiner, lära mig en massa nya saker, träffa nytt folk, använda hjärnan för första gången på tre månader, gå upp tidigt, lämna och hämta hunden på dagis och pendla till Malmö. Ovanpå det hade jag dubbla hundkurser och löpträningspass. Jag hann knappt vara hemma och ta det lugnt alls. På fredagskvällen var jag så slut att jag nästan somnade gåendes under kvällspromenaden med hunden. Helgen fick således gå i slapphetens tecken.

Jag och J åkte ganska mycket bil under sommaren och hösten och likt alla andra par som har varit tillsammans för länge och inte längre har något att prata om så skaffade vi ett par ljudböcker för att lyssna på under bilfärderna. Vi har hittills lyssnat igenom Stieg Larssons sista bok i trilogin (en tegelsten som passade utmärkt till en bilresa fram och tillbaka till Lappland) samt ett par deckare. Häromveckan åkte vi till Göteborg och på vägen hem satte vi på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Säga vad man vill om Browns stilistiska förmåga eller historiens trovärdighet men spännande var boken i alla fall. Så spännande att vi inte kunde sluta lyssna. Brown avslutar alla sina kapitel med meningar av typen "När hon tittade in genom fönstret fick hon se den mest fruktansvärda syn hon kunde tänka sig", och då måste man ju bara lyssna vidare för att få reda på vad det egentligen var hon såg i det där fönstret...

Vi kunde ju inte gärna sitta och köra runt med bilen bara för att få lyssna på ljudbok, så vi såg ingen annan råd än att rucka på våra principer och låta ljudboken få följa med oss hem till lägenheten. Hela helgen satt vi sedan hemma i soffan i mörkret och lyssnade färdigt på de 133 kapitlen, med hundpromenader som de enda avbrotten (på lördagseftermiddagen gick vi till och med ut och sprang med hunden bara för att få hans motionsbehov avklarat så snabbt som möjligt så att vi kunde fortsätta lyssna).

Och j-ar vad mysigt det var - det här blir det definitivt repris på!

Superwoman!

Jag skulle egentligen ha bloggat om mitt nya jobb, men det får bli en annan gång. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt än och jag har information overload i min hjärna så jag ska inte ens tänka på jobbet nu i helgen.

Istället tänkte jag skriva om att jag lyckades byta glödlampan i strålkastaren på min bil! Nu blev ni väl jätteimponerade, va??! Men faktum är att det var mycket svårare än det låter...

Jag strävar alltid efter att jag ska klara mig själv och inte vara beroende av någon annan (läs: en man) för att fixa saker åt mig. Redan när jag var liten fick jag vara med pappa och laga punkteringar på cykeln och byta däck på bilen. Det har varit jättenyttigt att veta hur man gör när olyckan varit framme och man har fått punktering mitt ute på en öde landsväg, och ingen riddare på en vit springare har funnits i närheten att spela the-damsel-in-distress-card för. I början på veckan slutade den ena strålkastaren att lysa. Jag hade aldrig bytt en lampa på en bil förut, och jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att lära mig just den färdigheten. Jag svängde in på Shell och fick hjälp av tjejen i kassan att välja rätt glödlampa, men när jag bad om råd om hur man skulle göra för att byta blev hon tyst en liten stund och sa sedan "Nä, det är väl jättelätt, det står ju i instruktionsboken...". Jag tågade ut ur butiken, rotade fram instruktionsboken och öppnade motorhuven och insåg att man inte såg någonting alls där man skulle byta lampa eftersom det satt en stor svart låda i vägen. Jag försökte känna mig fram men just den här kvällen öste snöblandat regn ner och mina händer blev snabbt obrukbara i kylan. Snälla S som satt med i bilen lät mig köra in i deras garage men där var det för dålig belysning för att jag skulle kunna se vad jag gjorde. Det var bara att ge upp och åka hem.

Dagen efter skulle J hjälpa mig. Nu var det dagsljus och uppehåll så nu hade vi inget att skylla på. Jo, det skulle vara att Toyota visst har byggt bilar för småväxta japanska bilister med pyttesmå händer, för J kom inte ens ner till lampan med sina lite mer välväxta fingrar. Nu kändes det som att det enda alternativet som återstod var att köra till verkstaden med bilen, men hur pinsamt skulle inte det vara (speciellt med tanke på att "byta-glödlampa"-stycket var en av få saker som stod under "saker-du-kan-reparera-själv"-kapitlet)? Så, jag plockade fram min inre superwoman, klämde och kände och tryckte och drog i lite saker och till slut fick jag loss lampan. Efter ännu mer fixande och trixande lyckades jag även trycka fast den nya! Hurra!

Jag blev så j-a stolt över mig själv - framförallt eftersom jag klarade någonting som en man inte klarade! :-D

@mobilblogg: Aj då!

Min kaffemugg får inte plats i mugghållaren! Vad ska jag göra???

Published with Blogger-droid v1.6.3

Helg i Götet

I fredags kväll åkte vi upp mot Göteborg för att hälsa på Je och Jo och nytillskottet T. Det började inte så bra för oss. Av olika anledningar kom vi iväg nästan en timme senare än vi tänkt. Väl på väg kom vi på att ingen av oss hade kommit ihåg att ta med kameran trots att vi hade lagt den väl synligt på köksbordet. Resan upp gick bra (fattas bara annat när det var jag som körde) men när vi väl var i Göteborg blev det problem. Det är lite krångligt att köra till Je och Jo. För att komma till dem ska man köra på en avfart mitt i Götatunneln. GPS:en får aldrig någon signal i tunneln men eftersom vi har kört den vägen några gånger innan vet vi vilken avfart det är. När vi kom ut ur tunneln hade GPS:en dock ännu inte hunnit fatta var vi var, utan ledde mig att köra en helt galen väg. Vi snurrade runt i Göteborg i tio minuter innan vi ens började komma in i rätt stadsdel igen...

Eftersom vi visste att parkeringen vid Je och Jo endast accepterade bensinkort (som vi inte har något) som betalningsmedel ringde vi Jo och frågade var vi skulle parkera och han föreslog ett parkeringshus en bit ifrån dem. Vi körde ditåt men såg aldrig någon P-skylt och körde därför för långt. När vi väl kommit runt (här var fullt av enkelriktade gator och spårvagnsfiler) skulle vi svänga in på deras väg igen men missförstod en skylt, körde fel väg och hamnade i tunneln igen. Suck! Här stängde vi av GPS:en och körde på kvinnlig intuition istället, hittade snabbt rätt (såklart!), och parkerade i parkeringshuset. Medan J packade ur bilen gick jag för att betala parkeringsavgiften. Då upptäckte jag att man även här bara kunde betala med bensinkort. Eftersom parkeringshuset skulle låsas kl 22 och vi nu var farligt nära det klockslaget var det panikrush tillbaka till bilen, panikipackning, och panikivägkörning. Vi hittade till en obevakad utomhusparkering vid kanalen, för att även där upptäcka att bensinkort var enda betalningsmedlet, förutom mynt - vilket vi som tur var kunde skrapa ihop tillräckligt av för att i alla fall klara oss över natten.

Är bensinkortsinnehav ett krav för Göteborgskt medborgarskap???

På lördagsmorgon var det - med mina arbetslösa ögons mått - tidig uppstigning som gällde. Lille T skulle nämligen döpas. Jag känner mig ju inte helt bekväm i kyrkan, jag har svårt för det där med böner och psalmer och predikan och sånt, men det var intressant att se hur ett dop går till och lille T var så söt när han charmade prästen med sitt leende! Efter dopet fick vi smörgåstårta, chokladkaka och marängtårta, vilket ju var den största anledningen till att jag gick på dopet! ;-)

J har kidnappat T

 Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos Je och Jo där vi kollade film och tjötade tills ögonen ramlade ihop av trötthet. Det var som vanligt jättekul att träffa dem, det blir ju alldeles för sällan nuförtiden.

Det var KAAAALLT i Göteborg!

På söndagsmorgonen blev vi utkörda tidigt eftersom Je och Jo skulle åka bort (påstod de i alla fall). J och jag styrde istället kosan ner mot Mellbystrand där vi bara skulle hämta Torres hos svärmor samt några verktyg vi lämnat kvar veckan innan. Men eftersom vädret var så fint och vi ändå var där kunde vi inte låta bli att först ta en härlig strandpromenad och sedan bygga vidare på trädäcket och jobba lite i trädgården. Nu är det faktiskt inte så mycket jobb kvar, lite småpill som att fila till några kanter samt att bygga om planket vid sidan. Glömde ju som sagt kameran hemma men får visa en bild på hur det såg ut förra helgen:

Före. Ser kanske inte så skabbigt ut på bild men trät under var genomruttet. Hur lyckas Torres alltid komma med på mina bilder, förresten???

Här är själva grunddäcket färdigbyggt, ca 10 kvm större än det förra. Efter att detta kort var taget har vi byggt på trappsteg upp till dörrarna, finsnickrat lite vid kanterna och lagt kantsten. Har klippt hortensian till ett bonsaiträd här också :-)

Det är helt okej att han är gay...

...men det här var mer än jag ville veta:

(Från Expressens sida "Leva & bo")

Årets skörd

Jag älskar växter, trädgårdsarbete och att odla. Jag brukar ha en ganska prunkande grön balkong. I våras satte jag som vanligt en massa frön - i år skulle det bli tomat, basilika, oregano och ruccola. Sen blev det bestämt att vi skulle flytta och för att slippa böket med att bära en massa tunga krukor så planterade jag aldrig om mina plantor. I juli kom sedan beskedet att vi trots allt inte skulle flytta så då fick plantorna äntligen flytta ut i stora krukor i solskenet på balkongen. Tyvärr verkade det vara för sent att plantera ut. Inte en enda tomat fick jag. Så för ett par veckor sedan tänkte jag att det fick vara nog med vattning och skötsel till ingen nytta, så jag lämnade tomatplantorna till sitt öde. Det är ju trots allt lättare att forsla bort och slänga dem om de har fått vissna ner först.

Det är snart dags att olja in trätrallen på balkongen så för att underlätta det arbetet tänkte jag idag rensa bort krukorna. Och vad skådar då mitt norra öga? Tomater trivs tydligen med att bli misskötta: Inte bara har plantorna mitt i allt det vissna skjutit nya skott, det har också kommit en sådan här liten goding:

Den här lilla godsaken ska jag skydda med mitt liv. Den ska få så mycket kärlek, och jag ska spara den för att avnjuta vid något riktigt speciellt tillfälle. Eller kanske bjuda in släkt och vänner på skördefest..?

Nya mål..?

Nu har jag haft några dagar ledigt från all form av träning (förutom lätta promenader med hunden förstås). I första hand eftersom jag behöver återhämta mig efter Lidingöloppet och förkylning, men jag har också lite brist på motivation eftersom jag inte har något mål med min träning längre. Nu är Klassikern gjord och det har varit en både fantastisk och tuff upplevelse. Jag har lärt mig massor om mig själv och min kropp och hur den fungerar vid långvarig ansträngning, om kost och träningsupplägg och hur man förbereder sig både fysiskt och mentalt inför långa lopp. Jag har upptäckt hur underbart roligt det är att cykla (på en racer, förstås) och att jag faktiskt inte är helt kass på längdskidåkning. Jag har insett att jag faktiskt kan klara av mer än vad jag vågade tro för bara något år sedan.

Men nu känns det faktiskt lite tomt. Klassikern har varit mitt fokus så längre nu - något att jobba för, att se fram emot, och ett tydligt mål med min träning. Nu är frågan: Vad ska jag nu hitta på med mitt liv?

Mina "klassikervänner" ska göra om Klassikern nästa år. Det hade visserligen varit roligt att kunna putsa på tiderna - jag har ju knappast gått på max under loppen och skulle nog kunna kapa ett par timmar sammanlagt. Kanske vore det ett realistiskt mål att komma under 24 timmar totalt (detta år blev det 28)? Det jobbiga med Klassikern är (förutom böket med att träna längdskidåkning när man bor i Skåne) dock allt runt omkring. Det ska fixas resor och boende och logistiken ska fungera. Det är också ganska stora kostnader inblandade. Men den allra största anledningen till att jag inte vill göra om Klassikern är att jag inte vill simma i det där panikframkallande mörka Vansbrovattnet igen! :-)

Men vad ska jag göra istället? Jag måste hitta ett mål för 2011! Har ju i och för sig anmält mig (OCH J!!!) till Göteborgsvarvet nästa år, men det har jag ju sprungit förut. Jag behöver något större! Springa ett marathon? Lära mig ett nytt språk? Skaffa en till hund??? Okej, den sista idén är ännu inte riktigt förankrad hos min bättre hälft, men jag jobbar på det... ;-)

@mobilblogg: J har shoppat...

...ett par "byggarbyxor", som han kallar dem. Nu måste vi bara köpa ett hus som passar till byggarbyxorna...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Award!

 Sofie har skickat en liten "utmaning" till mig och då kan jag ju inte vara sämre än att jag antar den! Uppgiften är att skriva sju sanningar om mig själv. Nu råkar det vara så att jag vet att mina föräldrar läser min blogg, så SÅ smaskigt kommer det inte att bli! ;-)

Men, here we go: Jag...

1. ...älskar att sjunga, men gör det bara när jag är ensam hemma eller när jag är full! :-) En av mina drömmar är att få sjunga i kör men eftersom jag inte har någon talang alls så får det förbli en dröm!
2. ...har jämt dåligt samvete för något...
3. ...är fruktansvärt dålig på att ta emot kritik, såväl positiv som negativ.
4. ...avskyr att vara ensam. Hade jag inte haft hundarna hade jag blivit helt knäckt av att vara hemma och arbetslös.
5. ...är extremt snål mot mig själv. Jag handlar i princip bara kläder som är på rea eller är väldigt billiga. Det enda jag alltid handlar till fullpris är träningsskor.
6. ...är målinriktad. Jag måste alltid ha ett mål att sikta på för att jag ska kunna motivera mig själv till något. Jag skulle t ex aldrig kunna träna hårt bara för tränandets skull, utan måste ha en tävling el dyl som mål för träningen.
7. ...har extrem åldersnoja och bävar inför att fylla 30 nästa år. 30, liksom... det är ju så gammalt!

Och så ska jag visst utmana några personer också. Det är väl inte så många av mina vänner som har bloggar, men ni som känner för det kan ju hoppa på! Ni som är utmanade är:

Jennie - som inte har uppdaterat så mycket på senaste tiden men som skriver om sin vardag och sitt liv som gift, särbo och nybliven mamma.
Malin - vars blogg mest handlar om träning.
Joakim - som är gift med Jennie och som inte heller har uppdaterat så mycket på sistone. Förstår inte vad det är som tar upp så mycket tid nuförtiden! ;-)
Elin - som jag inte ens vet om hon bloggar längre (men om du inte gör det så tycker jag att du ska börja igen! :-)).
Jojo - som är väldigt duktig på att skriva och som jag gärna skulle vilja läsa mer av. Jag tror att hon har en ny blogg någonstans men jag hittar inte adressen....

Det är skillnad på folk och folk...

Jag vet inte om danskarna är rasister eller homofober, men på Bornholm fick tyska bögar i alla fall ta en egen väg:

Är jag krävande?

Jag tycker själv att jag är en ganska snäll och diplomatisk människa. Jag brukar anpassa mig till de flesta situationer. Jag anser mig kunna samarbeta med de allra flesta, jag är hyfsat prestigelös och jag brukar inte vilja vara den som bestämmer. Jag är ganska generös med såväl min tid och mina saker/pengar utan att vilja ha något i gengäld. Jag tror också att jag är en tillitsfull och tolerant flickvän som tillåter min karl att göra det han vill (inom rimliga gränser, förstås).

Jag vet samtidigt att jag kan bli ganska gnällig om saker går emot mig och jag blir stressad. Om jag är hungrig eller frusen kan jag bli väldigt sur, och då är det bäst att jag får mat eller varma kläder så snabbt som möjligt. Jag vill att det ska vara jämlikt och rättvist och blir inte glad om vissa får dra hela lasset medan andra sitter på ändan och tittar på.

Men krävande? Stämmer den beskrivningen in på mig?

Anledningen till att jag måste få veta är att jag undrar om jag kan använda den här duschcremen jag köpte utan att läsa på baksidan först:

 

Snygg röv!

Hade du frågat mig för några år sedan så hade jag sagt att jag aldrig ens skulle komma på tanken att klämma in min mindre nätta bakdel i ett par tights. Nä, de klädesplaggen var förbehållna 40 kilo lätta och trådsmala marathonlöpare. Men förra året fick jag prova ett par löpartights och j-ar i min lilla låda så sköna de var att springa i! Jag lade min moraliska övertygelse och fåfänga åt sidan och köpte ett par. Sen blev det ett par till och ett par till och ett par till (och förresten mamma, så önskar jag mig ett par vintertights när jag fyller år om en månad)... Mitt allra skönaste par fyndade jag för 149 riksdaler på ett Craft-outlet i Kosta i våras. Jag har sprungit i dem sisådär två-tre gånger i veckan i snitt efter det.

Det enda jobbiga med löpartights är att det är jättesvårt att veta vad jag ska ha för trosor under. Antingen är trosorna för klumpiga med sömmar och kanter som bildar veck som syns genom tightsen, eller så är de för obekväma att springa i. Det brukar sluta med att det blir sköna, fula trosor.

Vi har inte haft någon helfigursspegel här hemma sedan vår förra gick sönder i flytten för två och ett halvt år sedan. Jag har fått förlita mig på badrumsspegeln där jag kan se ner till midjan ungefär. När vi var på IKEA för någon vecka sedan passade jag på att köpa ett skoskåp, där hela dörren var en stor spegel, till hallen. Det var spännande - nu fick jag se hur jag egentligen ser ut. Det var ingen rolig upptäckt, kan jag lova. Speciellt när jag satte på mig mina ovan nämnda Craft-tights innan löprundan. Jag skulle bara titta så att trosorna inte hade bildat veck under tightsen där bak, och döm om min förvåning när jag fick se detta:



Mitt på baken fanns ett helt genomskinligt mesh-parti på en kvadratdecimeter. Glöm att man såg vecken från trosorna - här såg man hela baletten. Och en liten bit av myntinkastet också. Det här har jag alltså märkt först nu. Förutom alla träningsrundor så har jag sprungit i dessa tights på Göteborgsvarvet och IForm-loppet framför en sexsiffrig publik. Det känns sådär bra.

Note to self: Handla stora, svarta boxertrosor med hög midja.

Lyxkonsumtion

Vad gör man när man precis har börjat gå på a-kassa och inte vet vilka inkomster man kommer ha i framtiden? Jo, man går och beställer en big-ass TV för alldeles för mycket pengar!

Jag har möblerat om i vardagsrummet så nu har soffan hamnat längre bort från TV:n. Det gör att vår lilla 32-tummare inte gör sig lika bra där längre. Vi har pratat ganska länge om att skaffa en större TV (dessutom är TV:n i sovrummet sönder, så tanken var att vi skulle byta ut den mot den i vardagsrummet), och jag hade väl tänkt att en sisådär 42-47 tum skulle vara lagom.

J har länge velat köpa en bra projektor och har sparat undan pengar just för detta ändamål. Jag har inte varit lika positiv till projektorköp - dels är själva projektorn ful och måste skruvas upp i taket, dels måste man dra en massa (fula) sladdar, ha en stor (ful) projektorduk och stora (fula) mörkläggningsgardiner. Så istället för att köpa en 47-tums-TV och en (ful) projektor så kom J på den geniala idén att kompromissa genom att köpa en jätte-TV för projektorbudgeten. Och när man ändå håller på att köpa ny TV, så kan man väl lika gärna slänga in cool teknik i den också. Idag har vi således beställt en 63-tums 3D-TV. Den kommer att ta upp halva väggen här hemma. Men j-ar vad det kommer bli kul att kolla på film! :-)

Nej, jag tänker inte berätta vad den kostade. Personligen tycker jag att det är lite pinsamt att lägga så mycket pengar på en TV. Men å andra sidan är det här ett av J:s största intressen, och han har ju lagt undan pengar till det ett tag nu. Man får väl unna sig lite lyx ibland...

Uppdatering

De senaste veckorna har jag verkligen flytt från civilisationen. Först i Lappland och sen nu senast i Mellbystrand. Mailboxen har fått vara ogenomgången och mobilen har fått stanna hemma största delen av tiden. Och det har varit sååå skönt..! Jag har verkligen behövt koppla bort allting ett tag. Det har varit alldeles för många negativa händelser på en gång den senaste tiden.

Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...

Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:

Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.

Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.

Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...

Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!

Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)

@mobilblogg: It's a disaster!

Jag har levt på Nespresso Pain d'epices de senaste veckorna. Det är helt seriöst det godaste kaffe jag någonsin druckit. Lagom starkt med en hint av min favoritkrydda kanel och apelsin. Men nu har jag bara fem kapslar kvar. Och ännu värre: det går inte att beställa fler eftersom det var en "christmas edition"! Jag vet inte vart jag ska ta vägen... Detta är truly ett katastrofläge!!!

Published with Blogger-droid v1.3.9

Midsommar

Lite random bilder från midsommar. Var lite dålig med kameran - jag hade fullt upp med att dricka snaps! :D


Musikquiz - tjejerna mot killarna


D och M


Midsommarstången blir bara bättre och snyggare från år till år


BBQ-master J och T


Ballongleken


Go tjejerna!


Underbart midsommarväder!


Söta L


MAAAT! Och snaps...