@mobilblogg: Malta

Har nog aldrig bott på ett lyxigare hotell. Vräkigt är bara förnamnet... Mitt rum här är lika stort som min lägenhet hemma, med två stora dubbelsängar, och det bor jag själv i. Så om någon av er skulle vilja komma ner hit och hålla mig sällskap så finns det gott om plats! :-D

Published with Blogger-droid v1.6.4

@mobilblogg: Nya utsikter!

Den här trevliga utsikten har jag från kontoret på mitt nya jobb (berättar mer om det senare). Sitter i World Trade Center :-O i Västra Hamnen i Malmö. Har havet rakt framför mig, om jag tittar till höger tornar Turning Torso upp sig, och närmaste granne åt andra hållet är Kockum Fritid! SWEET!! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Lite upp och lite ner och så lite upp igen

Jag har fått ganska många kommentarer IRL om att mitt humör, baserat på mina blogginlägg, verkar åka berg- och dalbana. Och det stämmer väl till viss del. Igår hade jag en sån pissdag. Det började med att jag vaknade på morgonen och kände mig lite låg efter att ha drömt konstiga drömmar. J skulle iväg till jobbet och då kom den där känslan åter - att jag inte har något jobb att gå till, att det inte finns nån riktig mening med att gå upp ur sängen.

Jag tänkte på att jag, om allt hade gått som planerat, egentligen skulle ha bott i Göteborg nu. Göteborg - med klippor och hav och skogar. Jag skulle ha ett spännande, välavlönat jobb att gå till med ett hunddagis precis bredvid kontoret, och en nybyggd lägenhet i Eriksberg som väntade på mig i december. Istället sitter jag här i min lilla lägenhet i Skåne. Arbetslös och osäker på vad som väntar i framtiden. Och den här månaden får jag hela 1490 kronor i a-kassa (nej, jag missade inte en nolla). Jippie!

Jag försöker finna någon slags tröst i att jag faktiskt har gjort något för någon annans skull - att jag gav upp min "dröm" för att någon annan skulle få vara lycklig. Men jag är lite för egoistisk för det. Jag kan inte låta bli att vara lite ledsen ändå ibland.

Men det lustiga var att igår, när jag var nere på morgonen, så var det flera vänner som helt out of the blue hörde av sig och frågade hur det var med mig. Jag blev jätteglad. Sen ringde min gamla kollega N och frågade om jag ville äta lunch med henne och det nappade jag såklart på. Jag hann knappt komma hem från lunchen innan jag fick SMS från en annan kollega, A, som föreslog en promenad med hundarna, så vi var ute och gick och pratade skit i över två timmar.

Det var precis vad jag behövde. Jag fick ny energi och inspiration och idag är jag mycket gladare! Vänner is the shit!

Uppdatering

De senaste veckorna har jag verkligen flytt från civilisationen. Först i Lappland och sen nu senast i Mellbystrand. Mailboxen har fått vara ogenomgången och mobilen har fått stanna hemma största delen av tiden. Och det har varit sååå skönt..! Jag har verkligen behövt koppla bort allting ett tag. Det har varit alldeles för många negativa händelser på en gång den senaste tiden.

Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...

Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:

Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.

Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.

Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...

Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!

Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)

Vi går vidare...

Så där, nu har både J och jag fått våra kontraktsförslag från företagen i Göteborg. Samtidigt har jag fått flera samtal och mail från företag här nere som undrar om jag är intresserad av att jobba hos dem. Så nu är frågan: Vågar vi skriva under???

Jag är så kluven just nu. Jag ser fram emot spänningen och utmaningen som den här nya möjligheten ger, men jag inser samtidigt att jag lämnar mycket som jag kommer att sakna här i Lund. Jag har gjort otaliga plus- och minuslistor i mitt huvud:

Anledningar till att flytta: Naturen, nya karriärmöjligheter, närmare till min familj, nya utmaningar - en "nystart", dialekten (och så Jojo, Jennie och Joakim förstås ;-))...

Anledningar till att stanna: Vännerna, min lägenhet, en "lagom stor" stad...

Men jag vet ändå att jag är en person som i slutändan alltid går mer på känsla än förnuft. Problemet är ju att jag inte ensam i det här beslutet, det ska ju kännas bra för J också. Han velar mycket mer än vad jag gör. Tänk om någon kunde bestämma åt oss, så skönt det hade varit...

Besked

Äntligen har vi fått reda på något! Äntligen har man något att förhålla sig till! Nu har vi fått veta att vi blir arbetsbefriade efter nästa vecka, så nu hoppas vi en lång och skön sommar med vackert väder. Så här långt sommarlov som jag får nu har jag inte haft sedan jag var typ 13 år. Herregud så skönt!

Och helt plötsligt har det börjat ramla in erbjudanden och förfrågningar. Nu har jag ett par olika grejer på gång, förhoppningsvis ska väl ett par av dem leda till något mer konkret inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag är hoppfull i alla fall. Dock lutar det just nu fortfarande mest åt Göteborg. J har fått ett konkret erbjudande därifrån och nu är det bara ett kontrakt som ska skrivas under innan det är klart för hans del.

Nu letar vi bostad med ljus och lykta. Jag har hittat några drömobjekt, men det är inte helt oväntat hård konkurrens om bostäderna i Göteborg. Och det är svårt att sitta här nere i Skåne och bestämma vilka områden i Göteborg vi kan tänka oss att bo i. Tanken just nu är därför att hitta en hyreslägenhet eller en billigare bostadsrätt så länge, och sedan få tid att leta efter "drömhuset" när vi väl bor där uppe.

Nu ska jag sluta gräma mig över Göteborgsvarvsfiaskot och fokusera på framtiden istället!

Hårfager

I vårt projekt arbetar vi enligt Scrum-metodiken. I Scrum delar man upp projektet i tidsenheter som kallas sprintar och som i vårt fall är två veckor långa. I slutet av varje sprint har man en retrospective, ett möte där man blickar tillbaka på sprinten för att se vad som varit bra eller dåligt och vad som kan förbättras. Vi har en whiteboard med tre fält för kategorierna Good, Bad, och To improve. Vi skriver olika punkter på post-it-lappar som vi sedan sätter på den kategori där det passar in. Ofta hamnar lappar som "team-känsla" och "progress" under Good, medan "komma i tid till möten" är en typisk To improve-lapp.

Hur som helst, jag klippte mig i torsdags. Jag gav frisören i princip fria händer. Det skulle jag inte ha gjort. Hon gav mig nån slags 70-tals-Staffan-Götestam-film-look. Nu ser jag ut som en blandning mellan min mamma på gamla bilder (inget illa ment, mamma) och Skorpan i Bröderna Lejonhjärta (inget illa ment, Skorpan). Jag fick paniksticka ut till Nova och panikköpa hårfärg och paniklägga i lite mörkblont i underhåret så att det skulle se lite mindre ut som en mössa.

Mina kära kollegor vet om att jag inte är riktigt nöjd med frisyren. Jag gick nämligen runt och beklagade mig under hela dagen igår. De försökte uppmuntra mig, men jag vågade inte riktigt tro på deras komplimanger. Men under gårdagens retrospective satte min kollega J upp en väldigt söt lapp på Good:

Hannas nya frisyr

Det gjorde min dag.

Sen att han sa att han hade tänkt sätta upp lappen "Hannas frisyr" på To improve under vår förra retrospective spelar mindre roll.

Vi har fem dagar på oss...

...att bestämma oss. Om vi vill flytta till Göteborg alltså. J var ju på intervju igår och var eld och lågor när han kom hem. Det lät verkligen som ett superspännande jobb. På måndag ska han svara på om han är intresserad av att flytta till Götet, och om han svarar ja kommer de att sätta igång en säkerhetsscreening av honom och därefter blir han med stor sannolikhet erbjuden jobbet.

Om fem dagar ska vi ha tagit ett "livsavgörande" beslut. Hjälp!!!

Kluven

Just nu lutar det mer och mer åt Göteborg för oss. Där finns spännande utmaningar och karriärmöjligheter för både J och mig, och löneläget är bättre än i den här regionen. Det skulle vara spännande med en nytändning, och jag skulle också få närmare hem till min familj och till mina vänner i Örebro. Men samtidigt har jag bott i Lund så pass länge nu att jag har hunnit bygga upp ett liv här. Jag har äntligen börjat känna mig hemma, jag förstår äntligen vad folk säger :-), och framförallt har jag träffat så otroligt härliga människor som jag bara kommit närmare och närmare de senaste åren, och som jag har så många gemensamma intressen med.

Att flytta till en ny stad betyder ju att man måste börja om igen. Hitta nya hundvänner till Torres. Lära sig en ny stad. Lära känna nya människor. Jag vet inte om jag orkar det. När jag flyttade till Lund var det ju för att plugga, och då träffade man ju nytt folk hela tiden. Men nu börjar jag ju närma mig 30 - hur hittar man nya vänner när man är i min ålder???

Hur fasen ska jag veta vad jag ska göra???

Kontorshumor

På vårt kontor har man namngett mötesrummen efter vilken våning de befinner sig på. Något snille kom på ett rummen på våning fyra skulle döpas efter fyrar (Pater Noster, Kullen, ...), medan de på våning tre skulle få namn på träd (Björken, Eken,...). Idag upptäckte jag att även en toalett på våning "trä " hade fått ett namn. Fyndigt va???

Dåliga nyheter

Jaha, så har man blivit varslad...

Det var ju inte helt oväntat - VD:n varnade ju redan för flera veckor sedan för att styrelsen kanske skulle bli tvungna att varsla. Jag har med andra ord haft ganska gott om tid att förbereda mig, så nu när det väl hände var det mer en "jaha"-suck än att jag sprang hem och grät floder. Att det skulle bli ett så stort varsel förvånade dock alla. Förhoppningsvis ska inte alla varsel behöva verkställas, men eftersom jag är den näst sist anställde utvecklaren (och J sjätte sista) så hyser vi inte något större hopp om att få behålla våra jobb.

Jag är inte så orolig. Det finns jobb (speciellt om man är beredd att flytta på sig), och skulle vi inte hitta något direkt så är vi inte ställda på bar backe eftersom vi båda har inkomstförsäkring. Men man vågar ju inte riktigt planera något för de närmaste månaderna. Semestern får förläggas helt till sommarstugan. Och drömmarna om hus är ju bara att glömma nu.

Flytta på sig, ja... Jag har sett annonser om ett idealt jobb för mig i Göteborg (det första jag gjorde efter varselmötet var att kolla efter lägenheter och hunddagis där) och J har hittat ett drömjobb i Berlin. Man kan ju se det här positivt - man får chansen att prova på nåt nytt. Nu när man har två års erfarenhet i bagaget så vet man ju lite mer om vad man är bra på och vad man vill göra.

En sak som förvånat mig är vilka personer som har hört av sig till mig efter att de fått höra om varslen. Flera av dem har jag inte pratat med på jättelänge. Det känns jätteskönt att veta att man har kvar gamla vänner och att de bryr sig så mycket om en! Tack till er! :-)

Personlighetstest

Jag gjorde ett personlighetstest på en karriärssajt. Det här blev resultatet:

"Din personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra."

"Karriärer som skulle kunna passa dig: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare." 

Jaha.... har testet fel eller har jag valt helt fel väg i livet..?

Problem på jobbet

Dumma MSN Messenger låter mig inte logga in idag. Och jag som måste kommunicera med testarna på andra sidan kontoret... Gaah, jag måste ju använda mail - såååååååå 2001!!

Tankarna vandrar

Jag är på kurs på kontoret i Lund och nu har jag satt mig i J:s gamla tomma rum för att göra mina kursuppgifter. Jag har lite svårt att koncentrera mig - de flesta andra jobbar som bäst när de sitter ensamma i ett tyst rum, men jag är tvärtom. Jag har faktiskt lättare att koncentrera mig när det är människor och sorl runt omkring mig. Det bästa stället för mig att läsa är på t ex ett café eller på tåget. När det är för tyst så hör jag alla andra ljud så mycket bättre - ventilationen, datorfläkten, o.s.v. och det tycker jag är mycket jobbigare än människor som pratar. Jag känner mig tryggare och lugnare med människor runt omkring mig.

Så istället för att göra mina viktiga uppgifter så stirrar jag ut genom fönstret. Det är rätt intressant. Skåne är ju som bekant ett väldigt platt landskap. Men just i Lund är det rätt stor höjdskillnad inom staden. Inte som i Göteborg, där det är kullar och klippor, utan hela staden är en enda lång uppförsbacke, där vårt kontor ligger högst upp. Detta i kombination med det platta landskapet gör att jag har milsvid utsikt, även om jag nu bara sitter på fjärde våningen i huset. Härifrån kan jag se min egen balkong, Barsebäcksverket, havet, och till och med Danmark om jag anstränger mig. Ganska trevligt.

Detta var nog det mest meningslösa inlägget hittills. Jag har som sagt svårt att koncentrera mig. Nu måste jag samla ihop mig och sätta mig in i uppgiften. Men först ska jag bara kolla om det har hänt nånting på Aftonbladet....

En purjolök för 18 kronor

I väntan på att det blir klart med uppdraget jag skrev om tidigare har jag blivit förflyttad som akutresurs till ett projekt i Malmö i några veckor. Istället för löneförhöjningen på ett par sköna gröna tusenlappar har jag i praktiken istället fått en lönesänkning på 690 kr netto denna månad eftersom jag nu blev tvungen att köpa pendlarkort. Dessutom förlorar jag 45 minuter av min dag i extra pendlingstid. Nåja, uppdraget verkar roligt och utmanande så det kan det få vara värt.

Imorse när jag stod på stationen och väntade på tåget kom en kille fram till mig och sa "Du har en prislapp på dig!". Först gick ju tankarna till nån taskig maffiafilm "-You've got a price on your head", men snart insåg jag att jag faktiskt hade en prislapp som satt mitt på rumpan på kappan. En sån där klisterlapp man får ut när man själv väger grönsakerna på ICA. Undrar hur länge jag hade haft den där... Det var en purjolök för 18 kronor i alla fall.

Ambivalens

Jag står vid ett karriärmässigt vägskäl just nu. Jag har blivit tillfrågad om jag är intresserad av ett uppdrag som skulle innebära några sköna tusenlappar mer i månaden, och vara en bra merit i karriären, men som också skulle innebära att jag kommer att behöva sitta som outsourcad konsult på ett annat företag med allt vad det innebär. Jag vet inte vad jag vill. Jag trivs så himla bra där jag sitter. Och pengar är väl inte allt???

Jag HATAR att behöva välja. Jag kan stå och fundera en kvart på morgonen innan jag bestämmer vilket pålägg jag ska ha på frukostmackan. Det ska tydligen vara typiskt för mitt stjärntecken (vågen) om man nu tror på sånt.

Förresten så drömde jag i natt att jag och L vann 10 miljoner kronor på ett lotteri, och jag ville inte berätta nåt för J, för jag var rädd att jag skulle behöva dela med mig av pengarna då. Haha, så snål är jag!

Surf's up!

Telias 3G-nät är kaputt igen. Jag kan inte jobba. I väntan på att de fixar surfar jag istället. Problemet är bara att jag har surfat till alla platser jag kan komma på. Jag har till och med sjunkit så lågt att jag läser Blondinbellas blogg. Hjälp!

Nån som har några bättre surftips?

Det är kört...

På tal om nördiga inlägg:

Vi utvecklare "lånar" gärna friskt kodsnuttar som andra utvecklare har skrivit. Det är på sätt och vis förutsättningen för att vi ska kunna arbeta - hade man varit tvungen att skriva kod från början hela tiden hade vi aldrig kommit någonstans. I de flesta fall kommer kodsnuttarna med något slags aber - oftast är det i stil med att "the software must not be used for commercial purposes without a license". Jag brukar inte bry mig så mycket om det där - jag låter de kunniga hantera allt sånt där legal mumbo-jumbo. Men i den parser-koden jag ville använda nu heter det "this software shall be used for good - not evil".

Aj då...

Igår beslöt jag mig för att det fick vara nog med tre veckors hostningar och nysningar och ligga-hemma-i-soffan-och-tycka-synd-om-mig-själv-och-glo-på-tv-och-äta-kakor. Jag hoppade därför i träningskläderna och gjorde come-back i korp-innebandyn. Det skulle jag nog inte gjort. Jag orsakade samtliga baklängesmål och åstadkom inga framlängesmål. Som tur var vann vi ändå tack vare mina duktiga lagkamrater. Men som straff för att jag var så dålig (och för att jag knappt rört mig på tre veckor) så har jag världens träningsvärk i ryggen idag. Så nu sitter jag här på jobbet insvept i en stor filt och dricker kaffe och tycker synd om mig själv istället.

Datanörd

Idag känner jag mig som en riktig datanörd. Jag sitter kvar på jobbet efter kl 18 när det är mörkt ute, lyssnar på musik i gigantiska hörlurar, dricker Cola (visserligen inte Jolt, men ändå) och PROGRAMMERAR. Det går utför med mig...

LAN-party, nån?

-----

Och vet ni var jag gör??? Jag synkroniserar trådar!! Hur nördigt som helst!

Rise and shine

Imorse var jag på jobbet innan klockan sju. Ja, ni läste rätt: Hanna Elisabet Färnstrand. På jobbet. INNAN klockan sju. Men innan ni börjar blåsa i trumpeterna, kontrollera temperaturförändringarna i helvetet eller titta ut genom fönstret efter de flygande grisarna så kanske det är på sin plats att jag avslöjar att det snarare beror på dumhet än på vilja och ambition. Jag ställde nämligen om alla mina klockor till vintertid UTOM mobilen, som jag också använder som väckarklocka, vilket resulterade i att jag gick upp 05.20 imorse. Nåja, en missad sovmorgon får väl vägas upp av att jag äntligen kan ta igen ett par minuter av de 18 miljoner timmar jag ligger back på flexen! Hurra!!

Angående mitt förra inlägg, där jag beskrev en situation som jag legat sömnlös över de senaste nätterna, så upptäckte jag en sak idag när jag körde till jobbet. För att BMW:n skulle kunna vara skymd på det sättet han var, så måste han ha legat i fel fil, d.v.s. svängfilen till höger. Haha! Det var hans fel! Jag har fått upprättelse!!