Det enda jobbiga med löpartights är att det är jättesvårt att veta vad jag ska ha för trosor under. Antingen är trosorna för klumpiga med sömmar och kanter som bildar veck som syns genom tightsen, eller så är de för obekväma att springa i. Det brukar sluta med att det blir sköna, fula trosor.
Vi har inte haft någon helfigursspegel här hemma sedan vår förra gick sönder i flytten för två och ett halvt år sedan. Jag har fått förlita mig på badrumsspegeln där jag kan se ner till midjan ungefär. När vi var på IKEA för någon vecka sedan passade jag på att köpa ett skoskåp, där hela dörren var en stor spegel, till hallen. Det var spännande - nu fick jag se hur jag egentligen ser ut. Det var ingen rolig upptäckt, kan jag lova. Speciellt när jag satte på mig mina ovan nämnda Craft-tights innan löprundan. Jag skulle bara titta så att trosorna inte hade bildat veck under tightsen där bak, och döm om min förvåning när jag fick se detta:
Mitt på baken fanns ett helt genomskinligt mesh-parti på en kvadratdecimeter. Glöm att man såg vecken från trosorna - här såg man hela baletten. Och en liten bit av myntinkastet också. Det här har jag alltså märkt först nu. Förutom alla träningsrundor så har jag sprungit i dessa tights på Göteborgsvarvet och IForm-loppet framför en sexsiffrig publik. Det känns sådär bra.
Note to self: Handla stora, svarta boxertrosor med hög midja.
Haha! Hanna dåh!
SvaraRadera