Precis vad jag INTE behövde...

Det verkar som att någon där uppe inte vill att jag ska springa Lidingöloppet. Det började för någon månad sen när jag tappade ett skåp på min tå så att jag inte kunde gå och ännu mindre kunde få in foten i en löparsko och träna. För tre veckor sedan ramlade jag sedan av cykeln på väg hem från en fest (okej, jag var onykter men det var faktiskt inte mitt fel - jag blev påcyklad!) och fick ett sårigt, svullet, oböjbart vänsterknä som följd. Hence, ingen löpträning.

Lagom tills att svullnaden gått ner och såret börjat läka åker jag på cykelsemester till Bornholm. Dagen efter att jag kommit hem blev det ett spinningpass. Det verkade bli lite för mycket ansträngning på en gång för baksidan av det högra knät som svarade med att bli inflammerat. Det blev en veckas vila och zon-gel-kur. I lördags  hann jag med ett välbehövligt långlöppass på 16 km. Sen gick det två dagar och så blev jag förkyld...

Och nu sitter jag här - en dag innan årets kanske största utmaning, 3 mil kuperad terränglöpning och Le Grande Finale i Klassikern - och nyser och snörvlar. Det känns sådär kul just nu. Tyvärr har man för lite tid på sig att gå runt, så det är inget alternativ. Jag åker upp till Stockholm i alla fall och tar ett beslut när jag är på plats.

Blir det så att jag startar så får ni gärna hålla en och annan tumme för mig! :-)