På väg tillbaka!

Äntligen har jag börjat komma i form igen! Det är så underbart att äntligen kunna känna så när det har gått så trögt så länge. Jag har inte haft någon större lust att springa sedan Göteborgsvarvs-fiaskot, eftersom det blev ett sådant antiklimax. Och konditionen försvinner snabbt om man inte underhåller den. För bara ett par veckor sedan var jag i så dålig form att jag tyckte att det var jobbigt att ens springa sex kilometer, och det har krävts enormt mycket viljestyrka för att dra på mig löparskorna och ta mig ut, men nu under den senaste veckan har löpningen börjat ordna upp sig och benen känns lättare igen. Som jag har längtat efter den där underbara runners high-känslan! I tisdags var det IForm-loppet (10 km), och det sprang jag på 52.48. Det är inte någon imponerande tid, men med tanke på hur löpningen har känts de sista veckorna så är det mycket bättre än jag förväntade mig. Och det bästa av allt var att det kändes så lätt - nästan som att jag sprang på moln!

Idag följde jag och L med M till ett intervallträningspass med Björnstorps IF. När vi kom dit blev vi uppdelade i grupper efter vilken tid man springer milen på. I den "sämsta" gruppen samlades de som springer milen på 47 minuter. Långt över min förmåga alltså... Men vi hängde på ändå och körde alla intervaller (6 * 800 meter plus 6 * 400 meter) och det kändes riktigt bra! Jag kunde till och med spurta sista varvet! Uuuuuunderbar känsla!! Det roliga med intervaller är att man springer på utan att tänka på hur långt man springer. När vi var klara gissade jag på att vi hade sprungit 4-5 kilometer, men när vi räknade på det kom vi på att det - inklusive uppvärmning och nedvarvning - blev över en mil.

Men det är ändå låååångt kvar till tre-mil-i-kuperad-terräng-formen som jag måste befinna mig i om bara tre veckor. Jag har insett att mitt mål med Lidingöloppet bara får lov att vara att ens ta mig runt, sen får det gå så långsamt det vill. Jag har fyra timmar på mig att ta mig till 25-kilometerskontrollen innan de drar repet och det borde jag väl hinna även om jag får gå vissa bitar av banan... Att slå min brorsa kan jag ju också glömma, men tack vare att jag redan leder över honom med 2-1 i klassikergrenarna så kan det ju inte bli sämre än oavgjort mellan oss i totalställningen! :-D


Lite ego-bilder: Efter målgången i Vätternrundan (hej hjälmfrilla!), vid målgången i Vasaloppet, och spurt mot målet i Göteborgsvarvet 2009.