En av rasen Golden Retrievers samtidigt största fördelar och nackdelar är att den är social och naiv. Den tror helt enkelt gott om, och är snäll mot, allt och alla. Fördelen med det är att jag kan låta Torres träffa vilken människa eller hund - hona som hane - som helst utan att jag någonsin är orolig för att han ska bli aggressiv eller göra något dumt. Står det en kamptränad pitbull med mord i blicken och tuggar fradga så tänker jag naturligtvis två gånger innan jag låter Torres springa dit och leka men jag är aldrig orolig för att Torres ska göra någon annan hund någonting.
Men samtidigt finns det såklart nackdelar med deras snällhet och naivitet. Förutom den mest uppenbara - att de är urusla vakt- och skyddshundar och troligtvis snarast skulle skydda mig genom att slicka ihjäl inbrottstjuven eller vifta ihjäl honom med svansen - så är det största problemet att han ska fram och hälsa på precis alla hundar vi möter. Man får ju liksom inte gå miste om en endaste lekkamrat! Om den andra hunden morrar eller skäller eller reser ragg eller på annat sätt med all önskvärd tydlighet visar att den vill bli lämnad ifred så har det ingen betydelse, den är troligtvis vänligt sinnad innerst inne och om man viftar på svansen och ler lite så ska man nog kunna blidka den... Vem vill inte leka med en stilig golden-kille liksom??!
Det här med att han springer fram till andra hundar är den största anledningen till att jag inte har honom lös oftare. Min största dröm är att jag ska kunna gå eller springa med lös hund och inte behöva bekymra mig för vad eller vem som väntar runt hörnet hela tiden, men dit är det låååångt kvar. Det går hyfsat när jag har Torres i koppel, då kan jag få kontakt med honom och belöna om han väljer att vända sig mot mig istället för mot den andra hunden. Men så fort han är lös och upptäcker hunden innan jag gör det så är det kört. Då hjälper inga klickers, köttbullar eller pipleksaker i världen.
Men nu har jag fått nytt hopp om livet. Igår när jag googlade runt hittade jag nämligen en sida om skvallerträning. Det verkar riktigt lovande, för det är en mjuk metod som handlar om att hunden, när den är "färdigtränad", ska ta kontakt med mig och "skvallra" när den ser en annan hund (eller kanin, eller cyklist, eller...) istället för att i första hand springa fram till hunden eller sätta efter kaninen. Det verkar nästan för bra för att vara sant, men det är verkligen värt att prova.
I vanliga fall, när hunden får syn på den andra hunden innan man själv har gjort det, börjar han springa mot den andra hunden och då försöker man få stopp på honom genom att kalla in den eller ropa sitt stanna-kommando. Vare sig inkallningen lyckas eller inte så är det en "åtgärdande" handling, d v s att hunden redan har påbörjat ett felaktigt beteende och att man försöker åtgärda detta. Det behöver ju naturligtvis inte vara något fel med det, men ännu bättre är ju att man förebygger det felaktiga beteendet och ger hunden ett alternativ att göra rätt direkt istället.
Vid skvallerträning belönar man hunden redan när denne upptäcker den andra hunden. Så fort man märker att ens hund har fått syn på den andra hunden klickar man, och om hunden är klickertränad så vet den att den nu har gjort något rätt och att belöning (godis, boll, kel...) väntar. Förhoppningsvis ska hunden då välja att vända sig mot mig för att ta emot belöningen istället för att dra mot den andra hunden. Snart lär sig hunden förhoppningsvis att man kan förvänta sig belöning när man upptäcker en mötande hund OM man väljer att stanna hos matte. I förlängningen ska hunden, även om den är lös, själv välja att ta kontakt med mig och skvallra om att den har upptäckt en annan hund eftersom det lönar sig. Som grädde på moset kan man få leka med den andra hunden som belöning!
Det bästa med den här metoden, förutom att den är mjuk, skonsam, och "frivillig" för hunden, är att man kan träna den varje gång man är ute på promenad och möter en annan hund eller ser en kanin. Det gäller bara att hela tiden vara uppmärksam på vad hunden ser, och då vara beredd med klicker och godis.
Jag har investerat i en sån här trevlig liten väska, med spänne som man fäster i byxlinningen, gott om utrymme för köttbullar, och en ficka för klickern på framsidan.
Jag läste om metoden så sent som igår och bestämde mig för att prova den med detsamma. Och jag tycker att det faktiskt redan har gett lite resultat. Jag har lyckats bryta Torres "förtrollning" (när han ser en annan hund, speciellt en av någon storvuxen ras, blir han i vanliga fall helt förtrollad och nästan okontaktbar) några gånger och han har valt att komma till mig och få godis. Det ska bli spännande att se om det här kommer att fungera - då kommer jag att bli världens lyckligaste golden-matte!
Den duktiga studenten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar