Superwoman!

Jag skulle egentligen ha bloggat om mitt nya jobb, men det får bli en annan gång. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt än och jag har information overload i min hjärna så jag ska inte ens tänka på jobbet nu i helgen.

Istället tänkte jag skriva om att jag lyckades byta glödlampan i strålkastaren på min bil! Nu blev ni väl jätteimponerade, va??! Men faktum är att det var mycket svårare än det låter...

Jag strävar alltid efter att jag ska klara mig själv och inte vara beroende av någon annan (läs: en man) för att fixa saker åt mig. Redan när jag var liten fick jag vara med pappa och laga punkteringar på cykeln och byta däck på bilen. Det har varit jättenyttigt att veta hur man gör när olyckan varit framme och man har fått punktering mitt ute på en öde landsväg, och ingen riddare på en vit springare har funnits i närheten att spela the-damsel-in-distress-card för. I början på veckan slutade den ena strålkastaren att lysa. Jag hade aldrig bytt en lampa på en bil förut, och jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att lära mig just den färdigheten. Jag svängde in på Shell och fick hjälp av tjejen i kassan att välja rätt glödlampa, men när jag bad om råd om hur man skulle göra för att byta blev hon tyst en liten stund och sa sedan "Nä, det är väl jättelätt, det står ju i instruktionsboken...". Jag tågade ut ur butiken, rotade fram instruktionsboken och öppnade motorhuven och insåg att man inte såg någonting alls där man skulle byta lampa eftersom det satt en stor svart låda i vägen. Jag försökte känna mig fram men just den här kvällen öste snöblandat regn ner och mina händer blev snabbt obrukbara i kylan. Snälla S som satt med i bilen lät mig köra in i deras garage men där var det för dålig belysning för att jag skulle kunna se vad jag gjorde. Det var bara att ge upp och åka hem.

Dagen efter skulle J hjälpa mig. Nu var det dagsljus och uppehåll så nu hade vi inget att skylla på. Jo, det skulle vara att Toyota visst har byggt bilar för småväxta japanska bilister med pyttesmå händer, för J kom inte ens ner till lampan med sina lite mer välväxta fingrar. Nu kändes det som att det enda alternativet som återstod var att köra till verkstaden med bilen, men hur pinsamt skulle inte det vara (speciellt med tanke på att "byta-glödlampa"-stycket var en av få saker som stod under "saker-du-kan-reparera-själv"-kapitlet)? Så, jag plockade fram min inre superwoman, klämde och kände och tryckte och drog i lite saker och till slut fick jag loss lampan. Efter ännu mer fixande och trixande lyckades jag även trycka fast den nya! Hurra!

Jag blev så j-a stolt över mig själv - framförallt eftersom jag klarade någonting som en man inte klarade! :-D