När jag var arbetslös flöt alla dagar till slut ihop och det var ingen skillnad på vardag och helg, förutom det att J var hemma på helgerna så att jag slapp vara ensam. Nu har jag jobbat min första vecka, och nu känner jag verkligen hur mycket jag uppskattar helgen igen! Förra veckan var helt kaotisk. Nytt jobb med allt vad det innebär - få in nya rutiner, lära mig en massa nya saker, träffa nytt folk, använda hjärnan för första gången på tre månader, gå upp tidigt, lämna och hämta hunden på dagis och pendla till Malmö. Ovanpå det hade jag dubbla hundkurser och löpträningspass. Jag hann knappt vara hemma och ta det lugnt alls. På fredagskvällen var jag så slut att jag nästan somnade gåendes under kvällspromenaden med hunden. Helgen fick således gå i slapphetens tecken.
Jag och J åkte ganska mycket bil under sommaren och hösten och likt alla andra par som har varit tillsammans för länge och inte längre har något att prata om så skaffade vi ett par ljudböcker för att lyssna på under bilfärderna. Vi har hittills lyssnat igenom Stieg Larssons sista bok i trilogin (en tegelsten som passade utmärkt till en bilresa fram och tillbaka till Lappland) samt ett par deckare. Häromveckan åkte vi till Göteborg och på vägen hem satte vi på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Säga vad man vill om Browns stilistiska förmåga eller historiens trovärdighet men spännande var boken i alla fall. Så spännande att vi inte kunde sluta lyssna. Brown avslutar alla sina kapitel med meningar av typen "När hon tittade in genom fönstret fick hon se den mest fruktansvärda syn hon kunde tänka sig", och då måste man ju bara lyssna vidare för att få reda på vad det egentligen var hon såg i det där fönstret...
Vi kunde ju inte gärna sitta och köra runt med bilen bara för att få lyssna på ljudbok, så vi såg ingen annan råd än att rucka på våra principer och låta ljudboken få följa med oss hem till lägenheten. Hela helgen satt vi sedan hemma i soffan i mörkret och lyssnade färdigt på de 133 kapitlen, med hundpromenader som de enda avbrotten (på lördagseftermiddagen gick vi till och med ut och sprang med hunden bara för att få hans motionsbehov avklarat så snabbt som möjligt så att vi kunde fortsätta lyssna).
Och j-ar vad mysigt det var - det här blir det definitivt repris på!
Jag lyssnade på den första boken av Brown, men den som läste den läste så himla dåligt så egentligen kom jag att avsky hela boken. Hon pratade bla om Korggossar, vad f-n detta nu är. Uttalade alla utländska namn fel mm. Kanske den bok ni läste var bättre inläst?
SvaraRadera