I flera år, innan jag ens hade hund själv, har jag varit intresserad av agility. Det ser så roligt ut för både hussar/mattar och hundar, man får röra på sig och det är viktigare med fart och glädje än med perfektion. En av de största anledningarna till att jag skaffade Torres, förutom att jag ville ha sällskap på kvällslöprundorna, var att jag ville få prova på agility själv. Sen satte olika saker käppar i hjulet. Först fick jag vänta tills Torres var över ett år gammal så att han skulle ha växt färdigt och inte skada sina leder. Sedan hittade jag ingen hundskola som hade agilitykurser för nybörjare. Sedan passade kurstiden inte in i mitt schema, eller så blev den inställd p g a för få anmälda. Men nu har vi äntligen fått plats på en kurs och idag var det dags för första omgången!
Jag har absolut ingen tävlingsambition utan vill bara ha agilityn som en rolig aktivering och utmaning för både mig och Torres. Han är ju ganska ängslig så mitt mål är att öka på hans självförtroende genom att han får klara av saker som han är rädd för. Idag fick han prova på tunneln. Han var till en början livrädd för den - precis som han alltid har varit - och jag trodde aldrig att det skulle gå. Men med hjälp av lock och pock och massor av tålamod och köttbullar tog han sig till slut igenom den! Och när han väl kommit på att tunneln inte var så farlig ville han inte sluta springa fram och tillbaka genom den. :-) Som jag njöt! Att han klarade att vända något läskigt till något roligt kändes så otroligt skönt, och även om han skulle suga fullkomligt på agility kan jag ta med mig detta och se det som en seger ändå.
Det här ska bli så roligt! Älskade, älskade hund!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar