Dåliga nyheter

Jaha, så har man blivit varslad...

Det var ju inte helt oväntat - VD:n varnade ju redan för flera veckor sedan för att styrelsen kanske skulle bli tvungna att varsla. Jag har med andra ord haft ganska gott om tid att förbereda mig, så nu när det väl hände var det mer en "jaha"-suck än att jag sprang hem och grät floder. Att det skulle bli ett så stort varsel förvånade dock alla. Förhoppningsvis ska inte alla varsel behöva verkställas, men eftersom jag är den näst sist anställde utvecklaren (och J sjätte sista) så hyser vi inte något större hopp om att få behålla våra jobb.

Jag är inte så orolig. Det finns jobb (speciellt om man är beredd att flytta på sig), och skulle vi inte hitta något direkt så är vi inte ställda på bar backe eftersom vi båda har inkomstförsäkring. Men man vågar ju inte riktigt planera något för de närmaste månaderna. Semestern får förläggas helt till sommarstugan. Och drömmarna om hus är ju bara att glömma nu.

Flytta på sig, ja... Jag har sett annonser om ett idealt jobb för mig i Göteborg (det första jag gjorde efter varselmötet var att kolla efter lägenheter och hunddagis där) och J har hittat ett drömjobb i Berlin. Man kan ju se det här positivt - man får chansen att prova på nåt nytt. Nu när man har två års erfarenhet i bagaget så vet man ju lite mer om vad man är bra på och vad man vill göra.

En sak som förvånat mig är vilka personer som har hört av sig till mig efter att de fått höra om varslen. Flera av dem har jag inte pratat med på jättelänge. Det känns jätteskönt att veta att man har kvar gamla vänner och att de bryr sig så mycket om en! Tack till er! :-)