Lite upp och lite ner och så lite upp igen

Jag har fått ganska många kommentarer IRL om att mitt humör, baserat på mina blogginlägg, verkar åka berg- och dalbana. Och det stämmer väl till viss del. Igår hade jag en sån pissdag. Det började med att jag vaknade på morgonen och kände mig lite låg efter att ha drömt konstiga drömmar. J skulle iväg till jobbet och då kom den där känslan åter - att jag inte har något jobb att gå till, att det inte finns nån riktig mening med att gå upp ur sängen.

Jag tänkte på att jag, om allt hade gått som planerat, egentligen skulle ha bott i Göteborg nu. Göteborg - med klippor och hav och skogar. Jag skulle ha ett spännande, välavlönat jobb att gå till med ett hunddagis precis bredvid kontoret, och en nybyggd lägenhet i Eriksberg som väntade på mig i december. Istället sitter jag här i min lilla lägenhet i Skåne. Arbetslös och osäker på vad som väntar i framtiden. Och den här månaden får jag hela 1490 kronor i a-kassa (nej, jag missade inte en nolla). Jippie!

Jag försöker finna någon slags tröst i att jag faktiskt har gjort något för någon annans skull - att jag gav upp min "dröm" för att någon annan skulle få vara lycklig. Men jag är lite för egoistisk för det. Jag kan inte låta bli att vara lite ledsen ändå ibland.

Men det lustiga var att igår, när jag var nere på morgonen, så var det flera vänner som helt out of the blue hörde av sig och frågade hur det var med mig. Jag blev jätteglad. Sen ringde min gamla kollega N och frågade om jag ville äta lunch med henne och det nappade jag såklart på. Jag hann knappt komma hem från lunchen innan jag fick SMS från en annan kollega, A, som föreslog en promenad med hundarna, så vi var ute och gick och pratade skit i över två timmar.

Det var precis vad jag behövde. Jag fick ny energi och inspiration och idag är jag mycket gladare! Vänner is the shit!