...bokstavligt talat. När jag var liten hade vi en boxer som hette Zita. Liksom Torres älskade hon att springa fritt uppe i fjällen, så när hon dog var det ett ganska självklart val att hon skulle få sin sista vila här uppe. Vi strödde ut hennes aska på Pojken, en bitopp på Satsfjället. Idag har vi gått för att hälsa på Zita. Jag berättade för Torres att hans moster finns här någonstans, och nu springer han omkring och nosar och gräver och verkar leta efter henne! :-)
Published with Blogger-droid v1.4.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar