Koppla av!

Om det är något man får lära sig när man har en liten hundvalp så är det att ha tålamod. Man går ut för att rasta honom och när minuterna börjar ticka iväg utan att det har "hänt något" kommer tankarna på att "oj vad klockan är mycket och jag som måste göra det och det och Ugly Betty börjar klockan då och HJÄLP vad köket är smutsigt" komma smygande. Men det där skiter hunden fullständigt i. Han bara går där och luktar på blommorna och tuggar på kaninbajset och ser allmänt lycklig ut. Och det enda jag kan göra är att gilla läget. Jag kan inte tvinga honom att utföra sina behov utan det måste få ta den tid det tar. Jag kan inte påverka något utan får helt enkelt acceptera att just nu är det bara han och jag som gäller och världen utanför får vänta till sen. Och när man väl har kommit till den insikten så är det en ganska befriande känsla och man känner sig glad och lugn och njuter av att få vara ute och promenera och att få umgås med världens finaste hund! So what om man blir 10 minuter senare till jobbet eller om man inte hinner städa köket idag heller, världen går inte under för det!

Jag vet att minst tre personer som läser det här inlägget kommer skratta högt och säga "Jamen, Hanna, du KAN ju inte bli stressad!". Men joooo, även om jag är en sjuk tidsoptimist så kan jag få riktig stressångest och bli en hemsk människa att umgås med. Fråga J! När jag blir stressad är det ett av de få tillfällen jag pratar närkingska! Så hör du att jag börjar gnälla på i:en, spring all världens väg!!!