Adjö!

Igår fick vi säga hejdå till Zlatan. Han har varit sjuk en längre tid men ändå varit pigg och glad men den senaste veckan har han haft allt svårare att andas och har knappt ätit eller rört sig. Igår bestämde vi därför att det mest humana skulle vara att låta honom somna in, så vi åkte in till djursjukhuset på kvällen. Usch, vad otäckt det är att man har sådan makt över en annan varelses liv eller död. Men samtidigt som det är hemskt att behöva ta ett sådant beslut, så är det ju underbart att man har möjligheten att låta honom slippa lidandet. Tänk om man hade den möjligheten med människor också; att låta dem få somna in utan smärta när de är obotligt sjuka.

Men det här ska inte bli vare sig ett sorgligt blogginlägg eller en debatt om dödshjälp, så jag avslutar on a lighter note: Jag bestämde mig idag för att det behövdes lite uppfräschning av mitt hår. Mitt hår brukar vanligtvis få naturliga solkyssta slingor på sommaren men då antalet soltimmar varit lätträknade detta år så har mitt hår istället antagit en minst sagt ful grå-råttblond nyans. Jag hittade en gammal färgkartong i byrålådan, perfekt för detta ändamål.

Vi har ju som ni vet en liten valp som i stort sett är rumsren men det händer ju olyckor då och då. Vi har därför noja när det gäller ljud som låter som skvalande kiss eller lukter som skvallrar om att brott nummer 2 har begåtts.

Under tiden färgen utförde mirakel i håret passade jag på att slänga ihop lite lunch. Just när riset kokar som bäst utbrister J: "Det luktar bajs!". Han vänder sig om och ser mig stående vid spisen. "Jaha", säger han, "det är du som lagar mat...". Som att min mat skulle lukta bajs! Och dessutom, som att han är van vid att min mat luktar bajs, och inte ens låter förvånad! Misstag nummer ett.

Jag är inte sen att påtala att hans uttalande kanske inte var så lämpligt, och när han förstår att hans replik sårat mig försöker han sig på nån slags bortförklaring och reser sig och kommer bort till mig för att ge mig en kram. När han kommer närmare börjar han sniffa i luften och hans känsliga näsa leder honom till mitt hår. "Jaha", säger han, "det är ditt hår som luktar bajs!". Denna gången med ännu mindre förvåning i rösten. Misstag nummer två.

Bussigt!

---------

Rättelse:

J läste just mitt inlägg och påpekade att jag utelämnat vissa fakta och att det inte aaaaaaalls var så han menade. J vill nu att jag tillägger att han efter att ha sagt att mitt hår luktar bajs också lämnade en förklaring till sitt uttalande: "Det är KOMBINATIONEN av din mat och ditt hår som luktar bajs!". Okej, nu känns det ju mycket bättre...

Misstag nummer tre.