... är inte längre mittpunkten i mitt eget liv. Nu när vi har Torres kan jag inte längre göra spontana grejer, som att sticka ner på stan en sväng efter jobbet eller ta en after work med vännerna. Nu kräver mitt liv planering, planering och åter planering. Jag behöver köpa nya skor eftersom alla mina skor alltid har en tendens att tappa sulorna. I två veckor har jag försökt få en stund över för att ta en tripp till Nova. Men nej, det finns ingen tid. Så jag är en av de somliga som går i trasiga skor. Att komma iväg och träna utan att ha planerat det minst tre dagar i förväg är inte heller att tänka på. Eller att handla mat. Eller attt skriva färdigt min rapport. Eller att klippa mig. Eller att...
Men vet ni vad? Det där gör mig absolut ingenting! Jag skulle inte byta bort lilla Torres för all tid i världen! Han gör mig så lycklig hela tiden! Jag vet att det låter flummigt men det är faktiskt sant. Så fort jag är stressad eller ledsen eller så så tittar jag på min lilla vovve och alla bekymmer bara rinner av mig! Jag ääääääääääääääääälskar honom!!!
Du får skaffa superlim från närbutiken istället och laga skorna :). Kelso har lärt sig att öppna dörrar, så vi måste börja låsa dörrarna i lägenheten för att han inte ska trasha den fullkommligt när vi inte är hemma.
SvaraRaderaMen man kan bara älskar honom, hur mkt han än förstör :).