Varje sommar är det samma visa. Jag spelar fotbollsmatch, slänger mig med knäna först på marken enligt min egenuppfunna glidtacklingsteknik (fråga mig inte varför jag gör så, det är rent instinktivt) och skrapar upp knäna och smalbenen. Så även i år. Trots att jag egentligen har slutat spela fotboll men okej då, jag kan väl hoppa in i en match. Resultatet är att jag har hunnit samla på mig ett antal souvenirer från mina fotbollsmatcher i form av ärr på knäna. Dessa har sedan skaffat sig kompisar från mina andra sporter, främst inlinesåkning och cykling.
Jag tycker inte att mina knän är så vackra så oftast brukar jag täcka dem med leggings eller piratbyxor även när det är riktigt varmt ute. Förra sommaren var jag på ett bröllop där jag skulle ha en kort klänning på mig. Jag tycker att det inte blir lika fint när man måste ha leggings till festklänningen och jag beklagade mig över detta faktum till J. Han sa att det är bara du som tänker på dina ärr så jag tog mod till mig och klädde av mig mina leggings och gick till festtältet där folk stod och minglade i väntan på brudparet. Det första som händer är att en tjej som jag aldrig träffat förut utropar Men GUUUUD, vad har du gjort på dina knän????.
Jag tog på mig mina leggings igen.
Men i år har jag tänkt sluta skämmas för mina knän. Jag tänker gå i shorts eller kjolar om det är varmt. I år vill jag bli solbränd på låren också! Folk får väl stirra eller fråga om de vill. So be it. Och hittills har varenda människa jag känner frågat när de sett mig. Jaja, mina ärr är en del av mig - love em or leave em.
Du är modig du!!
SvaraRadera