Vi hade ingen mjölk hemma, så när jag ändå var på väg ut för att rasta hunden bestämde jag mig för att springa in i jourbutiken tvärs över gatan innan de stängde klockan 20. Jag hann precis in och fick tag i min mjölk och gick ut för att lossa hunden vars koppel jag hade knutit fast i cykelstället. Jag hade knutit ganska hårt så det tog ett tag för mig att få upp knuten, och under tiden hann jag reagera på en kille som verkade försöka gömma sig bakom en elbod. När jag hade fått upp knuten och började gå därifrån kom han fram från sitt gömställe och jag kände genast obehag. Han hade mörka kläder och en stor luva som dolde det mesta av ansiktet och så höll han händerna i fickorna som om han gömde någonting. Han verkade riktigt skum och jag kände att allt inte stod rätt till, så jag blev faktiskt rädd och tog en stor omväg för att slippa möta honom. När jag kom tillbaka från hundpromenaden stod det en polisbil och en ambulans utanför jourbutiken, och nyss läste jag
detta. Det måste ju ha varit samma kille. Läskigt. Jag kunde ju lika gärna ha varit kvar i affären, och ännu värre - han hade ju kunnat göra illa Torres!
Och stackars, stackars greken (affärsinnehavaren) som är världens trevligaste människa. Jag hoppas verkligen att han mår bra efter omständigheterna...
------
Nu har jag fått bekräftat att det var samma kille, och att jag hade omnämnts som "kvinna med hund" i några vittnesmål. JAG omnämnd i vittnesmål, känns konstigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar