[mobilblogg] Sagan om tomten

Förra året fick min snälla syster en enligt henne utmärkt idé - att jag skulle börja samla på trädgårdstomtar. Så, jag fick en sådan i födelsedagspresent. Under det gångna året har tomten levt en något undanskymd tillvaro bakom en hink. Men idag efter att J hade julpyntat på balkongen tittade jag ut och fick se tomten mitt i blickfånget. Ser du nu E, vi uppskattar dina presenter!

[mobilblogg] Så fort man vänder ryggen till...

...så kommer någon annan och tar ens plats här i världen.

Snuskiga kommentarer undanbedes...

...men efter att jag drog ut min visdomstand för snart två veckor sedan så kan jag bara öppna munnen så pass mycket att jag kan få in en mindre banan. Det gör inte så ont, men det är som att käften har låst sig och jag måste bända upp den med fingrarna för att kunna gapa större. Är det normalt???

[mobilblogg] Efter stormen

Ser ni trädet som ligger där? Och ser ni bilen som står där till vänster? Den är min. Vilken tur att det blåste åt DET hållet... Och det bästa av allt: nu kommer vi slippa fågelskit på bilen från fåglarna i trädet i framtiden!

Sluta tjata!

Har fått en massa påtryckningar om att skriva om USA-resan. Och, ja, jag har tänkt att jag ska göra det, men jag vill vänta tills jag har lite schyssta bilder därifrån att visa upp. Och jag har en sisådär 3000 bilder att gå igenom (och ingen tid att göra det på), så det kommer att dröja ett tag....

:-)

[mobilblogg] Lidingöloppet 15k, check!

Har ju känt mig krasslig i veckan, så jag var inte säker på att jag skulle kunna springa. Jag avvaktade in i det sista och tog beslutet att springa idag. Och det kändes helt ok, men det gick långsamt. Det var fruktansvärt trångt (stigen var bara en meter bred på sina ställen) så jag kunde inte springa i den takt jag ville, och det var också väldigt backigt. Hade siktat på 1.30 men kom in på 1.32. Nåja, jag sprang hela vägen i alla fall! :)

Allt på en gång

Jag har lyckats pricka in tre stressmoment under en och samma helg. Imorgon fredag sticker jag till Stockholm direkt efter jobbet. På lördag ska jag springa Lidingöloppet 15K. Skyndar till centralen och åker hem till Lund direkt efter loppet. Kommer hem vid halv nio på kvällen. Då väntar C vid stationen. Hon ska nämligen bo i min lägenhet i några dagar medan hon går på kurs i Hässleholm. På söndag morgon blir det att gå upp tidigt och hoppa på tåget till Kastrup för att ta flyget till USA.

Ikväll ska jag alltså:

* Packa till Stockholmsresan
* Förbereda mig för ett tufft, kuperat, femton kilometer långt terränglopp med allt vad det innebär av kolhydratuppladdning och dylikt.
* Tvätta de sista kläderna inför USA-resan
* Packa inför femton dagars USA-resa
* Städa innan C kommer
* Förbereda lägenheten för att vi ska vara borta i drygt två veckor
* Köpa hundmat och fixa allt inför Torres pensionatsvistelse
* Köpa presenter till familjen i USA

Undrar ni varför jag är ute i sista minuten? Jo, därför att mitt i allt detta börjar min kropp att strejka och göra ont och inte vilja göra någonting alls. Orkar knappt ens gå på promenad med hunden. Så de senaste kvällarna har jag bara degat och sovit och tyckt synd om mig själv.

Stressad? Jag? Nä då, inte alls...