Porrbild!

Den här bäbisen håller jag på att spara pengar till. Det ska få bli min present till mig själv om jag klarar Vasan (om inte någon annan skulle ha lust att köpa den till mig i typ försenad examenspresent eller 28-årspresent *host,host, nudge, nudge, know what I mean?*)

Bild ärligt snodd från cykelcity.se

13

Japp, nu känner jag 13 personer som väntar barn. Helt sjukt. Häromdagen kom J hem och sa "Vill du veta något?". Jag frågade direkt "Ja, vem är det nu som ska ha barn?", och mycket riktigt så är det dags för ytterligare ett kompispar att bli föräldrar. Jag undrar om det är nåt som smittar genom luften? Bäst jag håller andan from now on.

Happy Valentine's!

Hoppas att ni hade en trevlig Alla Hjärtans Dag igår. Min dag gick verkligen i romantikens tecken. Jag och J gick om varandra hela dagen och hann träffas i ungefär 20 minuter innan han skulle iväg och spela fotboll. Under den korta tiden hann vi äta en romantisk Valentine's-middag bestående av blodpudding. Jag gav även J hans present som jag hade köpt på Statoil - en ask med Aladdin-hjärtan och ett exemplar av Illustrerad Vetenskap . Själv fick jag ingen present (buh-huh). Dagen slutade med att jag stöp i säng kl 20.30, trött som jag var efter fyra mil på skidor.

Och folk säger att jag inte är en romantiker???

Bortskämd hund (igen)

Jag har tillsammans med två kollegor ingått en deal som innebär att vi måste begränsa vårt intag av sötsaker (såsom godis, bakverk och efterrätter) till ett tillfälle i veckan. Eftersom jag är med i en torsdags-kak-klubb på jobbet så fylls veckans kvot redan då. Jag vågar inte fuska (om ni hade träffat min kollega A så skulle ni också bli rädda! ;-)) Det här kan låta hårt, men det är det enda sättet för mig att bli av med mitt sockerberoende...

Jag har faktiskt lyckats hålla mig till att glufsa i mig godsaker en gång i veckan sedan vi började för en månad sedan. Visst är det lite tråkigt, men man kommer ganska långt med frysta bär och färsk ananas. Det allra tråkigaste är att jag inte längre får utlopp för min baklust. Jag ÄLSKAR att baka och att göra olika sorters efterrätter. Men jag kan ju inte baka bara för bakandets skull, eftersom jag inte kan stå ut med att inte få prova att smaka när doften av nybakat sprider sig genom lägenheten. Då är det tur att jag har en hund att experimentera på! Jag har ju sedan två månader lagat egen hundmat till honom - idag provade jag att baka hundkex. Med filmjölk och kalvbuljong. Och de gick gladeligen ner i den kräsna hundstrupen, vilket gladde en baksugen matte. Och fina blev de också! :-)

Och bäst av allt är att OM jag verkligen skulle bli sugen är kexen fullkomligt ätliga även för människor... ;-)

Mot nya rekord

Jag köpte en chin up bar till J i julklapp. Det var delvis för att vara snäll mot honom men självklart främst för att jag själv skulle kunna utnyttja den. Min tanke var att jag skulle göra 10 chin-ups varje morgon. But who was I kidding? Har ni tjejer provat detta redskap någon gång? Det hade inte jag gjort. Det är sjuuukt svårt. Första gången jag provade klarade jag inte ens att lyfta mig själv en decimeter. Nu när jag har styrketränat i snart två månader klarar jag hela 1 och 3/4 chin ups. Så jag har reviderat mitt mål till att klara rekordet två hela i sommar. Jag sätter ribban högt.

Klavertramp

Jag har räknat ut att jag känner tolv personer som väntar barn just nu. Själv har jag övergivit alla sådana tankar tack vare Jennies inlägg om hur underbart det är att vara gravid... Hundar och dammråttor får räcka för mig! Jennie (som ska ha barn i sommar) och jag satt och diskuterade barnnamn häromveckan. Jag och en annan kompis har precis samma smak vad gäller barnnamn, så vi bestämde för länge sedan att den som fick barn först skulle få välja namn från "vår lista" fritt. Enda anledningen till att jag gick med på den dealen var självklart att jag var bombsäker på att jag skulle yngla av mig först, men då gick hon naturligtvis och blev på tjocken nu. Ännu en anledning för mig att inte skaffa barn.

Hur som helst, vår diskussion påminde mig om något som hände när jag precis hade börjat jobba i ett projekt med kollegor jag inte kände. Vi satt vid lunchbordet och diskuterade barnnamn. Medelåldern bland mina kollegor är runt 30 och det är bara några stycken som har barn. Vi pratade om vilka namn vi tycker är fina eller fula och jag slängde ur mig:

"Det fulaste jag vet är namn som t.ex. XX YYY."

[ Nä, självklart sa jag inte "XX YYY", men jag tänker inte skriva vad jag egentligen sa eftersom jag inte vet vem som läser min blogg... :-) XX är ett namn som dök upp för några år sedan och YYY är ett vanligt svenskt efternamn. ]

"Dels för att jag tycker att XX är ett fult namn, men också för att jag tycker det är fånigt att ha ett så väldigt utländskt namn till ett så ursvenskt efternamn."

Det blev helt tyst kring bordet. Några kastade menande blickar mot mig. Efter ett tag viskar en kille:

"Du vet väl att ZZ's barn heter XX YYY???"

En sekund senare klampar ZZ in i köket. Jag och min stora käft ville bara sjunka genom jorden. Jag har ingen aning om ZZ hörde något av det jag sade, men risken är ganska stor. Vad f-n är det för odds på att ungen skulle heta just XX YYY???