Ehhhmmmmmmmmm....

Test av iPhone-blogg

2012-01-02T14:26:00.002+01:00

Test test

Long time, no see

2011-12-05T11:17:00.000+01:00

Tittade in här på bloggen och insåg att det nästan hunnit gå ett år sedan mitt senaste blogginlägg. Jag har funderat fram och tillbaka på om jag skulle börja blogga igen, om jag skulle göra det öppet eller lösenordsskyddat, eller om jag kanske skulle lägga ner bloggandet helt. Jag har ännu inte bestämt mig... :)

Jag antar att jag har tappat de flesta av mina gamla läsare eftersom jag inte skrivit på så länge, men kanske har någon tapper själ hängt sig kvar i hopp om att få höra ett livstecken från mig! I annat fall får jag väl skriva - om jag nu bestämmer mig för att göra det - för min egen skull! :)

Jag har ägnat en stor del av förmiddagen åt att gå igenom gamla inlägg på bloggen. Jag kan konstatera att både jag själv och mitt liv är väldigt annorlunda nu. Mycket har hänt under det senaste året. Så mycket att jag inte orkar skriva och förklara allt i en bloggpost. Ni som står mig nära vet redan. Jag lämnar det bakom mig och fokuserar på vad som är nu istället!

I tre veckor...

2011-02-20T12:54:00.000+01:00

...har jag gått på LCHF nu. Och jag fullkomligt älskar det! Har visserligen gått upp de kilon jag gick ner första veckan, men jag gör ju inte detta för att gå ner i vikt utan för att må bättre och bli av med sötsuget. Det har verkligen fungerat - igår var jag på fest där det bjöds på kladdkaka till efterrätt och jag var inte det minsta sugen utan kunde hoppa över den utan att gråta en endaste tår! :) Det bästa med denna "diet" är att jag slipper gå hungrig. Man är skönt mätt hela tiden och när man kommer hem från jobbet är det ingen panik att få i sig middag som det var innan LCHF, när blodsockret hade hunnit bli lågt.

Träningsmässigt har det också börjat hända grejer. Jag har ju medvetet tagit det lugnt de senaste veckorna för att låta kroppen vänja sig, men nu är det dags att trappa upp träningsdosen igen. Min kondition borde inte vara särskilt bra just nu, men igår när jag sprang en runda på 7,5 km kändes det riktigt bra, och döm om min förvåning när jag kom hem och upptäckte att jag hade hållit 4.49-tempo i snitt - något som jag inte borde klara av när jag är så pass otränad som jag är just nu. Så, jag är med andra ord ganska lyrisk... ;-)

I morse experimenterade jag fram ett LCHF-formbröd som blev riktigt bra. Skriver ner receptet här för framtida referens :-)

LCHF-formbröd

50 gram smält smör
6 ägg
1 dl turkisk yoghurt (10%)
1/2 dl vispgrädde
1 1/2 dl riven ost
50 gram skalade sesamfrön
200 gram krossade linfrön
100 gram nötter (t.ex. paranötter, mandel, hasselnötter)
50 gram fiberhusk
2 tsk bakpulver
2 msk brödkryddor eller annan smaksättning

1. Blanda ihop smör, ägg, yoghurt och grädde i en stor skål. Rör ner osten.
2. Mixa alla torra ingredienser till ett grovt mjöl i en matberedare.
3. Rör ner "mjölet" i ägg-yoghurt-blandningen (blandningen blir ganska kompakt).
4. Lägg smeten i en bakpappersklädd brödform. Sätt in i ugnen på 175 grader i ca en timme.

@mobilblogg: Linas Matkasse goes LCHF

2011-02-11T12:06:00.001+01:00

Får modda recepten lite... Igår blev det parmesanpanerad kyckling, ostgremolata och smörstekt squash... Mm-mm-mmmmmm! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Första veckan avklarad...

2011-02-07T09:51:00.002+01:00

...på den nya LCHF-dieten. Eller "diet" är väl fel ord, LCHF är snarare en livsstil. Hur som helst så har jag mått förvånansvärt bra. Jag som är en riktig socker-junkie trodde att jag skulle få enorma omställningsproblem och vara sötsugen hela tiden men sötsuget försvann tämligen omgående. Har faktiskt inte saknat kolhydrater alls på hela veckan, inte ens när jag gått förbi hyllorna med nybakat bröd i affären. Tränade några korta löp- och roddpass under veckan och även det gick bra. Jag har varit pigg och framförallt skönt mätt! Det enda negativa jag har upplevt är att jag har haft huvudvärk vid några tillfällen men det är fullt normalt under den här perioden och inget som har hindrat mig från att jobba eller så.

Det bästa med LCHF är att man får äta så god mat, och så mycket! Och så står man sig så länge på maten. Jag är inte längre akut hungrig när jag kommer hem från jobbet och vid lunchtid får jag titta på klockan eller bli påmind av kollegorna att det är dags att äta för magkurret talar inte längre om det för mig.

Och så får man äta mörk choklaaaaad.... :-)

@mobilblogg: LCHF dag 2

2011-02-01T08:36:00.001+01:00

Första dagen på LCHF gick superbra! Stod mig länge på frukosten och fick sen en mättande LCHF-pizza till lunch. Var inte så där akut hungrig när jag kom hem utan höll mig utan att behöva småäta fram till middagen, som bestod av melanzane alla parmigiana och fetaost-färsbiffar. Mycket gott!

Idag började jag morgonen med en löptur som kändes förvånansvärt bra med tanke på hur lite energi i form av kolhydrater jag stoppat i mig de senaste dagarna (började minska redan innan helgen). Efter det väntade frukost i form av äggröra med MASSOR av ost och tomat/mozzarella-sallad. Jag älskar denna "diet"!! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

@mobilblogg: Nytt liv

2011-01-31T09:10:00.001+01:00

Är lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta blogga för det tar ju en del energi att hålla igång en blogg och göra den intressant för de olika läsare jag har. Det händer väldigt mycket saker runt omkring mig just nu - jag vill inte gå in på detaljer här - men jag måste lägga allt mitt fokus på det som är viktigt.

Hur som helst - jag har insett att jag behöver göra något åt min kosthållning. Vissa veckor är jag superduktigt - äter bra och tränar bra - för att sedan under resten av tiden moffa i mig onyttigheter som om det var mitt livs sista måltid vilket resulterar i att jag mår kasst och blir äcklad av mig själv. Jag behöver bli av med mitt enorma sötsug en gång för alla. Därför har jag bestämt mig för att prova LCHF (Low carb, high fat). När jag först hörde talas om LCHF fnyste jag åt den men ju mer jag läser och hör om den, desto mer självklar och logisk känns den. Har också ett flertal vänner som är mycket intelligenta och som jag litar mycket på som går på och mår bra av LCHF så jag känner mig inte orolig. Det här ska bli spännande!

Började dagen med bröd bakat på Po-fiber och te med grädde i. Supergott!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Årskrönika 2010

2011-01-02T11:53:00.001+01:00

Tar en paus från bloggpausen och upprepar förra årets succé - årskrönika över det gångna året!

Årskrönika 2010:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gjorde En Svensk Klassiker

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Japp, jag gjorde Klassikern :)

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, många av dem! Och moster blev jag också! :D

4. Dog någon som stod dig nära?
Nja, några vänners föräldrar.

5. Vilka länder besökte du?
Malta, Danmark (och så en ofrivillig övernattning i Belgien eftersom vi missade anslutningsflyget från Malta...)

6. Vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
26/3, när vi blev varslade från gamla jobbet. 21/9, när jag blev moster. Och 25/9, när jag gick i mål i Lidingöloppet och hade gjort färdigt Klassikern!

7. Vad var din största framgång 2010?
Idrottsligt: jag klarade Klassikern (om jag inte redan nämnt det! ;D)
Jobbmässigt: fick ett nytt jobb som jag trivs väldigt bra med och där jag redan får ta mycket ansvar
Personligt: En klyscha, men jag har lärt mig mycket om mig själv detta år - såväl hur mycket jag faktiskt klarar av, som mina begränsningar.

8. Största misstaget?
Att jag blev av med jobbet, men det var väl egentligen inte ett misstag jag själv gjorde. Mitt största misstag rent personligen var väl att jag lade för mycket hopp i olika saker som inte blev av. Idrottsmässigt var det mitt katastrofala Göteborgsvarv där jag hade som mål att gå in på under 2 timmar men där jag fick värmeslag, spydde och fick kramper, och till slut hamnade på 2.18.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara småsaker, men allt hände just in time för Lidingöloppet... Cyklade omkull, tappade ett tungt skåp på tån, fick en inflammerad knäsena och blev förkyld! :D

10. Bästa köpet?
Min racercykel.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Idrottsutrustning och resor till olika idrottsevenemang...

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Som alltid - Torres! Att jag blev moster. Och att jag klarade Klassikern.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Swedish House Mafia - One

14. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, umgåtts med vänner. Åkt hem och hälsat på nytillskottet i familjen.

15. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis och skräpmat.

16. Var tillbringade du julen?
Hos familjen i Örebro

17. Favoritprogram på TV?
Har inte följt något program i år, faktiskt. Men komediserier som Scrubs och 2 1/2 Men är ju aldrig fel...

18. Bästa boken du läste i år?
Det har inte blivit så mycket skönlitterärt i år, i alla fall ingen bok jag verkligen fastnat för. Men jag har läst mycket populärvetenskaplig litteratur. Jag gillade "Den Tekniske Kocken" (Per Olof Hegg och Rikard Nilsson) och "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk" (Mikael Parkvall).

19. Största musikaliska upptäckten?
Försöker vidga min musikaliska vyer :D och har börjat lyssna mer på musik som t ex Ratatat och Explosions In The Sky. Melissa Horn, Dinosaur Jr och Audioslave är inte nya men har gått varma i Spotify under hösten.

20. Något du önskade dig och fick?
Ett nytt jobb, en racercykel.

21. Något du önskade dig men inte fick?
En Garmin 405 :)

22. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Åkte runt på Matrundan på Österlen. Avslutade dagen med ett gäng goda vänner på restaurang Stäket.

23. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag inte hade behövt vara arbetslös. Om min syster hade tagit med sig bäbisen och flyttat ner till Lund... :)

24. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Bekväm och vardaglig. Jeans och skjorta eller linne och kofta.

25. Vad fick dig att må bra?
Hunden, familjen, vännerna, träningen.

26. De bästa nya människorna du träffade?
Arbetskamraterna på nya jobbet.

27. Planer inför 2011?
KOMMA I FORM
Springa Göteborgsvarvet under två timmar
Genomföra Halvvättern och Sövde Triathlon
Springa Berlin Marathon om vädret i vinter tillåter löpträning
Hitta nytt boende
Sluta äta så mycket godis och skräpmat

Paus

2010-11-19T15:17:00.000+01:00

Det är lite glest mellan blogginläggen för tillfället, och kommer så vara ett tag. Det beror på att det är rätt mycket som händer runt omkring mig, och jag måste prioritera annat just nu. Ni behöver dock inte oroa er för mig, jag mår bra och är nog tillbaka på banan snart igen!

@mobilblogg: Malta

2010-11-08T17:00:00.001+01:00

Har nog aldrig bott på ett lyxigare hotell. Vräkigt är bara förnamnet... Mitt rum här är lika stort som min lägenhet hemma, med två stora dubbelsängar, och det bor jag själv i. Så om någon av er skulle vilja komma ner hit och hålla mig sällskap så finns det gott om plats! :-D

Published with Blogger-droid v1.6.4

@mobilblogg: Deutschland über Alles!

2010-11-04T21:47:00.001+01:00

I högtalarna sjunger Die Prinzen om sauerkraut, jag bakar supersalta pretzels och J tillverkar fejk-lederhosen. Klosterbieren ligger på kylning och bratwurst-beställningen ska hämtas upp imorgon. Här pågår förberedelserna för fullt inför J:s något försenade Oktoberfest på lördag. Den som inte jag kan vara med på. Men, men - jag ska ju åka utomlands och bo på femstjärnig resort så jag ska väl inte klaga... :-D

Published with Blogger-droid v1.6.4

Jag hör röster!

2010-11-04T09:44:00.000+01:00

Strax efter klockan 6 i morse var jag ute och gick med hunden. Vid den här tiden brukar det inte vara så mycket folk ute förutom några tidiga morgonpendlarcyklister och en och annan stackars hundägare. Jag gick helt ensam längs Kävlingevägen när jag helt plötsligt hör en kvinnoröst som tycks prata med mig. Jag vänder mig om och ser ingen. Torres verkar inte reagera inte så jag tänker att jag måste ha inbillat mig. Jag fortsätter en bit till och hör samma kvinnoröst igen. Jag kan inte riktigt utröna vad rösten säger, men jag är ganska säker på att den pratar engelska. Jag vänder mig om igen, men det är ingen där nu heller. Rösten har hörts tillräckligt starkt för att personen den tillhör måste befinna sig inom ett par meter från mig. Jag säger försiktigt "Hellooo..?". Inget svar. Jag provar en gång till, lite högre denna gång, men får fortfarande inget svar. Det finns helt enkelt ingen annan där. Nu börjar jag tro att jag är knäpp på riktigt.

Jag börjar gå riktigt snabbt och hjärtat rusar. Inte nog med att jag inte vet var rösten kommer ifrån - den förföljer mig dessutom. Men Torres reagerar inte. Är det här på riktigt eller drömmer jag? Finns det spöken? Eller är det någon som spelar mig ett spratt?

Jag tar upp min telefon ur jackfickan för att ha den nära till hands om någon skulle hoppa på mig. Då hör jag telefonen tala till mig, med en kvinnoröst på engelska. Efter att jag uppdaterade min telefon till Android 2.1 fick jag nämligen installera om alla icke förinstallerade appar, bland dem Endomondo (en GPS-tracking-applikation som jag använder när jag är ute och går eller springer). Och den här nya versionen av Endomondo pratar tydligen med mig lite då och då...

De filmade målgången i Yddingeloppet...

2010-11-01T21:47:00.000+01:00

...och lade ut filmen på nätet. Så nu har jag fått det bekräftat att jag ser ut som en älg när jag springer. Tack så mycket. Nu måste jag försöka hitta en annan hobby där jag ser snygg ut...

@mobilblogg: Bilkö p.g.a. broreparation

2010-11-01T16:38:00.001+01:00

Jag tror jag jobbar sent idag...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Idag sprang jag...

2010-10-31T17:51:00.000+01:00

...Yddingeloppet. 12 km terräng - som en avslutning på säsongen. Gick OK, det var trångt och lerigt och backigt, men jag kom i mål på 1.08. Och för att väga upp att jag varit så nyttig sitter jag just nu med två pizzor, två glassar och ett kilo godis framför mig....

Facebook

2010-10-30T14:07:00.000+02:00

Fick bilden nedan skickad till mig och insåg till mitt samtidiga nöje och fasa att jag för varje "karaktär" kan komma på minst en facebook-vän som skulle motsvara denna i verkligheten... Men vem av dem är jag..?

Tror att jag kanske är "Personen som desperat vill få sitt liv att framstå som lite mer intressant"

@mobilblogg: För andra gången denna vecka...

2010-10-29T06:58:00.001+02:00

...masar jag mig upp klockan 05.50, drar på mig reflexjackan, och ger mig ut och springer. Fy f-n vad duktig jag känner mig *klappar mig själv på huvudet*!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagens Hanna

2010-10-25T21:43:00.000+02:00

Vi har några icke svensktalande på jobbet, så vi håller oss ofta till engelska. Idag vid lunchen satt vi och pratade om olika engelska brytningar och vad vi tyckte var svårt att uttala på engelska. Jag har alltid tyckt att ord med många R i, som error, är speciellt svåra att uttala. Inte hjälpte det att jag flyttade till Bostonområdet, där dialekten helt utesluter R (t ex cah istället för car). Jag bidrog därför till konversationen med detta lilla inlägg:

"Well, I have a problem with my R's...".

En pinsam tystnad spred sig runt bordet. Till slut böjde sig en kollega fram och frågade på svenska

"Du menade dina 'R' va?".

Då insåg jag vad det jag sade hade låtit som.

Well, det gäller att göra ett bra intryck på den nya arbetsplatsen....

Helgmys

2010-10-25T14:19:00.000+02:00

När jag var arbetslös flöt alla dagar till slut ihop och det var ingen skillnad på vardag och helg, förutom det att J var hemma på helgerna så att jag slapp vara ensam. Nu har jag jobbat min första vecka, och nu känner jag verkligen hur mycket jag uppskattar helgen igen! Förra veckan var helt kaotisk. Nytt jobb med allt vad det innebär - få in nya rutiner, lära mig en massa nya saker, träffa nytt folk, använda hjärnan för första gången på tre månader, gå upp tidigt, lämna och hämta hunden på dagis och pendla till Malmö. Ovanpå det hade jag dubbla hundkurser och löpträningspass. Jag hann knappt vara hemma och ta det lugnt alls. På fredagskvällen var jag så slut att jag nästan somnade gåendes under kvällspromenaden med hunden. Helgen fick således gå i slapphetens tecken.

Jag och J åkte ganska mycket bil under sommaren och hösten och likt alla andra par som har varit tillsammans för länge och inte längre har något att prata om så skaffade vi ett par ljudböcker för att lyssna på under bilfärderna. Vi har hittills lyssnat igenom Stieg Larssons sista bok i trilogin (en tegelsten som passade utmärkt till en bilresa fram och tillbaka till Lappland) samt ett par deckare. Häromveckan åkte vi till Göteborg och på vägen hem satte vi på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Säga vad man vill om Browns stilistiska förmåga eller historiens trovärdighet men spännande var boken i alla fall. Så spännande att vi inte kunde sluta lyssna. Brown avslutar alla sina kapitel med meningar av typen "När hon tittade in genom fönstret fick hon se den mest fruktansvärda syn hon kunde tänka sig", och då måste man ju bara lyssna vidare för att få reda på vad det egentligen var hon såg i det där fönstret...

Vi kunde ju inte gärna sitta och köra runt med bilen bara för att få lyssna på ljudbok, så vi såg ingen annan råd än att rucka på våra principer och låta ljudboken få följa med oss hem till lägenheten. Hela helgen satt vi sedan hemma i soffan i mörkret och lyssnade färdigt på de 133 kapitlen, med hundpromenader som de enda avbrotten (på lördagseftermiddagen gick vi till och med ut och sprang med hunden bara för att få hans motionsbehov avklarat så snabbt som möjligt så att vi kunde fortsätta lyssna).

Och j-ar vad mysigt det var - det här blir det definitivt repris på!

Superwoman!

2010-10-24T19:04:00.000+02:00

Jag skulle egentligen ha bloggat om mitt nya jobb, men det får bli en annan gång. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt än och jag har information overload i min hjärna så jag ska inte ens tänka på jobbet nu i helgen.

Istället tänkte jag skriva om att jag lyckades byta glödlampan i strålkastaren på min bil! Nu blev ni väl jätteimponerade, va??! Men faktum är att det var mycket svårare än det låter...

Jag strävar alltid efter att jag ska klara mig själv och inte vara beroende av någon annan (läs: en man) för att fixa saker åt mig. Redan när jag var liten fick jag vara med pappa och laga punkteringar på cykeln och byta däck på bilen. Det har varit jättenyttigt att veta hur man gör när olyckan varit framme och man har fått punktering mitt ute på en öde landsväg, och ingen riddare på en vit springare har funnits i närheten att spela the-damsel-in-distress-card för. I början på veckan slutade den ena strålkastaren att lysa. Jag hade aldrig bytt en lampa på en bil förut, och jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att lära mig just den färdigheten. Jag svängde in på Shell och fick hjälp av tjejen i kassan att välja rätt glödlampa, men när jag bad om råd om hur man skulle göra för att byta blev hon tyst en liten stund och sa sedan "Nä, det är väl jättelätt, det står ju i instruktionsboken...". Jag tågade ut ur butiken, rotade fram instruktionsboken och öppnade motorhuven och insåg att man inte såg någonting alls där man skulle byta lampa eftersom det satt en stor svart låda i vägen. Jag försökte känna mig fram men just den här kvällen öste snöblandat regn ner och mina händer blev snabbt obrukbara i kylan. Snälla S som satt med i bilen lät mig köra in i deras garage men där var det för dålig belysning för att jag skulle kunna se vad jag gjorde. Det var bara att ge upp och åka hem.

Dagen efter skulle J hjälpa mig. Nu var det dagsljus och uppehåll så nu hade vi inget att skylla på. Jo, det skulle vara att Toyota visst har byggt bilar för småväxta japanska bilister med pyttesmå händer, för J kom inte ens ner till lampan med sina lite mer välväxta fingrar. Nu kändes det som att det enda alternativet som återstod var att köra till verkstaden med bilen, men hur pinsamt skulle inte det vara (speciellt med tanke på att "byta-glödlampa"-stycket var en av få saker som stod under "saker-du-kan-reparera-själv"-kapitlet)? Så, jag plockade fram min inre superwoman, klämde och kände och tryckte och drog i lite saker och till slut fick jag loss lampan. Efter ännu mer fixande och trixande lyckades jag även trycka fast den nya! Hurra!

Jag blev så j-a stolt över mig själv - framförallt eftersom jag klarade någonting som en man inte klarade! :-D

@mobilblogg: Test

2010-10-21T14:31:00.001+02:00

Hmmm, testade att skicka förra bilden via Picsay, men den blev så liten. Blir den större nu, tro..?

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Nya utsikter!

2010-10-21T14:26:00.001+02:00

Den här trevliga utsikten har jag från kontoret på mitt nya jobb (berättar mer om det senare). Sitter i World Trade Center :-O i Västra Hamnen i Malmö. Har havet rakt framför mig, om jag tittar till höger tornar Turning Torso upp sig, och närmaste granne åt andra hållet är Kockum Fritid! SWEET!! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

@mobilblogg: Aj då!

2010-10-21T08:51:00.001+02:00

Min kaffemugg får inte plats i mugghållaren! Vad ska jag göra???

Published with Blogger-droid v1.6.3

Helg i Götet

2010-10-18T20:55:00.000+02:00

I fredags kväll åkte vi upp mot Göteborg för att hälsa på Je och Jo och nytillskottet T. Det började inte så bra för oss. Av olika anledningar kom vi iväg nästan en timme senare än vi tänkt. Väl på väg kom vi på att ingen av oss hade kommit ihåg att ta med kameran trots att vi hade lagt den väl synligt på köksbordet. Resan upp gick bra (fattas bara annat när det var jag som körde) men när vi väl var i Göteborg blev det problem. Det är lite krångligt att köra till Je och Jo. För att komma till dem ska man köra på en avfart mitt i Götatunneln. GPS:en får aldrig någon signal i tunneln men eftersom vi har kört den vägen några gånger innan vet vi vilken avfart det är. När vi kom ut ur tunneln hade GPS:en dock ännu inte hunnit fatta var vi var, utan ledde mig att köra en helt galen väg. Vi snurrade runt i Göteborg i tio minuter innan vi ens började komma in i rätt stadsdel igen...

Eftersom vi visste att parkeringen vid Je och Jo endast accepterade bensinkort (som vi inte har något) som betalningsmedel ringde vi Jo och frågade var vi skulle parkera och han föreslog ett parkeringshus en bit ifrån dem. Vi körde ditåt men såg aldrig någon P-skylt och körde därför för långt. När vi väl kommit runt (här var fullt av enkelriktade gator och spårvagnsfiler) skulle vi svänga in på deras väg igen men missförstod en skylt, körde fel väg och hamnade i tunneln igen. Suck! Här stängde vi av GPS:en och körde på kvinnlig intuition istället, hittade snabbt rätt (såklart!), och parkerade i parkeringshuset. Medan J packade ur bilen gick jag för att betala parkeringsavgiften. Då upptäckte jag att man även här bara kunde betala med bensinkort. Eftersom parkeringshuset skulle låsas kl 22 och vi nu var farligt nära det klockslaget var det panikrush tillbaka till bilen, panikipackning, och panikivägkörning. Vi hittade till en obevakad utomhusparkering vid kanalen, för att även där upptäcka att bensinkort var enda betalningsmedlet, förutom mynt - vilket vi som tur var kunde skrapa ihop tillräckligt av för att i alla fall klara oss över natten.

Är bensinkortsinnehav ett krav för Göteborgskt medborgarskap???

På lördagsmorgon var det - med mina arbetslösa ögons mått - tidig uppstigning som gällde. Lille T skulle nämligen döpas. Jag känner mig ju inte helt bekväm i kyrkan, jag har svårt för det där med böner och psalmer och predikan och sånt, men det var intressant att se hur ett dop går till och lille T var så söt när han charmade prästen med sitt leende! Efter dopet fick vi smörgåstårta, chokladkaka och marängtårta, vilket ju var den största anledningen till att jag gick på dopet! ;-)

J har kidnappat T

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos Je och Jo där vi kollade film och tjötade tills ögonen ramlade ihop av trötthet. Det var som vanligt jättekul att träffa dem, det blir ju alldeles för sällan nuförtiden.

Det var KAAAALLT i Göteborg!

På söndagsmorgonen blev vi utkörda tidigt eftersom Je och Jo skulle åka bort (påstod de i alla fall). J och jag styrde istället kosan ner mot Mellbystrand där vi bara skulle hämta Torres hos svärmor samt några verktyg vi lämnat kvar veckan innan. Men eftersom vädret var så fint och vi ändå var där kunde vi inte låta bli att först ta en härlig strandpromenad och sedan bygga vidare på trädäcket och jobba lite i trädgården. Nu är det faktiskt inte så mycket jobb kvar, lite småpill som att fila till några kanter samt att bygga om planket vid sidan. Glömde ju som sagt kameran hemma men får visa en bild på hur det såg ut förra helgen:

Före. Ser kanske inte så skabbigt ut på bild men trät under var genomruttet. Hur lyckas Torres alltid komma med på mina bilder, förresten???

Här är själva grunddäcket färdigbyggt, ca 10 kvm större än det förra. Efter att detta kort var taget har vi byggt på trappsteg upp till dörrarna, finsnickrat lite vid kanterna och lagt kantsten. Har klippt hortensian till ett bonsaiträd här också :-)

@mobilblogg: Tänkte laga kvällsmat, men...

2010-10-14T21:11:00.001+02:00

...någon somnade så sött i mitt knä och nu kan jag inte flytta på mig...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Det är helt okej att han är gay...

2010-10-13T12:02:00.000+02:00

...men det här var mer än jag ville veta:

(Från Expressens sida "Leva & bo")

Agility!

2010-10-12T22:57:00.000+02:00

I flera år, innan jag ens hade hund själv, har jag varit intresserad av agility. Det ser så roligt ut för både hussar/mattar och hundar, man får röra på sig och det är viktigare med fart och glädje än med perfektion. En av de största anledningarna till att jag skaffade Torres, förutom att jag ville ha sällskap på kvällslöprundorna, var att jag ville få prova på agility själv. Sen satte olika saker käppar i hjulet. Först fick jag vänta tills Torres var över ett år gammal så att han skulle ha växt färdigt och inte skada sina leder. Sedan hittade jag ingen hundskola som hade agilitykurser för nybörjare. Sedan passade kurstiden inte in i mitt schema, eller så blev den inställd p g a för få anmälda. Men nu har vi äntligen fått plats på en kurs och idag var det dags för första omgången!

Jag har absolut ingen tävlingsambition utan vill bara ha agilityn som en rolig aktivering och utmaning för både mig och Torres. Han är ju ganska ängslig så mitt mål är att öka på hans självförtroende genom att han får klara av saker som han är rädd för. Idag fick han prova på tunneln. Han var till en början livrädd för den - precis som han alltid har varit - och jag trodde aldrig att det skulle gå. Men med hjälp av lock och pock och massor av tålamod och köttbullar tog han sig till slut igenom den! Och när han väl kommit på att tunneln inte var så farlig ville han inte sluta springa fram och tillbaka genom den. :-) Som jag njöt! Att han klarade att vända något läskigt till något roligt kändes så otroligt skönt, och även om han skulle suga fullkomligt på agility kan jag ta med mig detta och se det som en seger ändå.

Det här ska bli så roligt! Älskade, älskade hund!!!

@mobilblogg: Suck och stön

2010-10-11T00:23:00.001+02:00

För andra helgen i rad åkte vi - ett gäng grabbar och jag - ut till stugan i Mellbystrand för att bygga nytt trädäck (före-och-efter-bilder kommer). Som könsrollsföreskrifterna påbjuder så snickrade grabbarna medan jag hade marktjänst, vilket innebar att serva killarna med mat, dryck och fika, diska, städa, och ta hand om hunden (halva förra helgen fick jag också hjälp och sällskap av snälla Lina). Stugan är av en lite äldre modell - köket är nog original från 60-talet, och att laga mat i det brukar innebära diverse överraskningar, som att proppen går mitt i matlagningen eller att maten plötsligt blir vidbränd. Förra helgen skulle jag göra bruschetta (av överblivna korvbröd, jag kände mig riktigt påhittig). Jag satte in dem i ugnen, tog ut dem max fem minuter senare och kunde konstatera att de möjligtvis kunde användas som grillkol.

Idag skulle jag bjuda grabbarna på något gott, och eftersom det råkade falla sig så att det var en stor högtidsdag (min och John Lennons födelsedag) så tänkte jag baka en sån där härligt god mandelmarängtårta. Vis av erfarenheten från förra helgens misslyckade brödrostning satte jag nu plåten längst ner i ugnen. Nu var ugnen dock på överraskningshumör och bestämde sig för att strunta i att grädda halva tårtan medan den andra halvan blev grillad till oigenkännlighet. Det var bara att slänga, erkänna sig besegrad i omgången, och masa sig ner till närbutiken för att köpa såna där färdiga tårtbottnar som smakar luft och konserveringsmedel.

Som lunch tänkte jag servera hemgjord pizza. Jag tänkte att jag nu skulle överlista ugnen genom att ta ut plåten efter halva tiden och vända på den (nej, inte upp och ner - så dum är jag inte...) så att den kunde bli jämnt tillagad. När jag sen tog ut pizzan såg den riktigt fin ut, perfekt gräddad, så nu skulle killarna bli glada. Men nä, nu hade ugnen bytt taktik! Istället för att grädda ojämnt i sidled så gräddade den nu ojämnt i höjdled, så när killarna skar i pizzabottnen så fick de bara upp en degig massa...

Men tro inte att jag tänker ge upp. Nästa gång ska jag lyckas, ugnsj-l...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Firar fölsedan...

2010-10-09T13:01:00.001+02:00

...med höstutflykt till Österlen (här är vi vid äppeltavlan i Kivik). Underbart väder, precis som jag hade önskat mig!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Ny lägenhet?

2010-10-08T10:21:00.001+02:00

Det här hade varit nåt: 57 - 111 rok. Måste ju vara i paritet med Stockholms slott. Och priset var inte så högt för den storleken på lägenhet heller. Måste köpa!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Trattisar!

2010-10-06T19:49:00.001+02:00

Gillar inte ens svamp, men hittar man så måste man ju plocka. Och så kan man ju passa på att göra J - som inte följde med till Örebro - avundsjuk. Mohahahaha...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Sniffar bebbe!

2010-10-05T20:45:00.001+02:00

Två veckor gammal systerson. Har precis bytt honom mot ett stycke hund! Hoppas inte J blir arg...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Prisad hund?

2010-10-05T18:10:00.001+02:00

Igår frågade en kvinna mig om Torres hade vunnit en utställning. Jag tänkte att hon frågade för att Torres är så otroligt vacker och för att han självklart skulle vinna om han ställde upp i en utställning. Anledningen till att hon frågade, sa hon dock, var att hon trodde att den rosa bajspåsen jag hade knutit om kopplet var en prisrosett...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: På tåget till Örebro...

2010-10-04T15:07:00.001+02:00

...med 32 kg hund som tycker det är läskigt att åka tåg och väldigt gärna vill sitta i mitt knä och fisa lite...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Årets skörd

2010-10-01T20:45:00.001+02:00

Jag älskar växter, trädgårdsarbete och att odla. Jag brukar ha en ganska prunkande grön balkong. I våras satte jag som vanligt en massa frön - i år skulle det bli tomat, basilika, oregano och ruccola. Sen blev det bestämt att vi skulle flytta och för att slippa böket med att bära en massa tunga krukor så planterade jag aldrig om mina plantor. I juli kom sedan beskedet att vi trots allt inte skulle flytta så då fick plantorna äntligen flytta ut i stora krukor i solskenet på balkongen. Tyvärr verkade det vara för sent att plantera ut. Inte en enda tomat fick jag. Så för ett par veckor sedan tänkte jag att det fick vara nog med vattning och skötsel till ingen nytta, så jag lämnade tomatplantorna till sitt öde. Det är ju trots allt lättare att forsla bort och slänga dem om de har fått vissna ner först.

Det är snart dags att olja in trätrallen på balkongen så för att underlätta det arbetet tänkte jag idag rensa bort krukorna. Och vad skådar då mitt norra öga? Tomater trivs tydligen med att bli misskötta: Inte bara har plantorna mitt i allt det vissna skjutit nya skott, det har också kommit en sådan här liten goding:

Den här lilla godsaken ska jag skydda med mitt liv. Den ska få så mycket kärlek, och jag ska spara den för att avnjuta vid något riktigt speciellt tillfälle. Eller kanske bjuda in släkt och vänner på skördefest..?

(Går)dagens Hanna

2010-10-01T13:44:00.000+02:00

Igår tänkte jag vara riktigt huslig. Jag åkte och köpte prima högrev och ställde mig och kokade dillkött, som skulle räcka till såväl middag som flera matlådor. Flera timmar senare (det tar tiiiid att göra dillkött) var maten äntligen färdig och jag lät matlådorna svalna på diskbänken medan vi åt middag.

På morgonen när jag gick upp upptäckte jag att jag hade glömt ställa in matlådorna i kylen. Det var bara att kasta skiten. Suck.

Dillkött och potatis ser inte lika aptitligt ut när det ligger i papperskorgen...

Nya mål..?

2010-09-30T16:56:00.000+02:00

Nu har jag haft några dagar ledigt från all form av träning (förutom lätta promenader med hunden förstås). I första hand eftersom jag behöver återhämta mig efter Lidingöloppet och förkylning, men jag har också lite brist på motivation eftersom jag inte har något mål med min träning längre. Nu är Klassikern gjord och det har varit en både fantastisk och tuff upplevelse. Jag har lärt mig massor om mig själv och min kropp och hur den fungerar vid långvarig ansträngning, om kost och träningsupplägg och hur man förbereder sig både fysiskt och mentalt inför långa lopp. Jag har upptäckt hur underbart roligt det är att cykla (på en racer, förstås) och att jag faktiskt inte är helt kass på längdskidåkning. Jag har insett att jag faktiskt kan klara av mer än vad jag vågade tro för bara något år sedan.

Men nu känns det faktiskt lite tomt. Klassikern har varit mitt fokus så längre nu - något att jobba för, att se fram emot, och ett tydligt mål med min träning. Nu är frågan: Vad ska jag nu hitta på med mitt liv?

Mina "klassikervänner" ska göra om Klassikern nästa år. Det hade visserligen varit roligt att kunna putsa på tiderna - jag har ju knappast gått på max under loppen och skulle nog kunna kapa ett par timmar sammanlagt. Kanske vore det ett realistiskt mål att komma under 24 timmar totalt (detta år blev det 28)? Det jobbiga med Klassikern är (förutom böket med att träna längdskidåkning när man bor i Skåne) dock allt runt omkring. Det ska fixas resor och boende och logistiken ska fungera. Det är också ganska stora kostnader inblandade. Men den allra största anledningen till att jag inte vill göra om Klassikern är att jag inte vill simma i det där panikframkallande mörka Vansbrovattnet igen! :-)

Men vad ska jag göra istället? Jag måste hitta ett mål för 2011! Har ju i och för sig anmält mig (OCH J!!!) till Göteborgsvarvet nästa år, men det har jag ju sprungit förut. Jag behöver något större! Springa ett marathon? Lära mig ett nytt språk? Skaffa en till hund??? Okej, den sista idén är ännu inte riktigt förankrad hos min bättre hälft, men jag jobbar på det... ;-)

@mobilblogg: J har shoppat...

2010-09-28T09:24:00.001+02:00

...ett par "byggarbyxor", som han kallar dem. Nu måste vi bara köpa ett hus som passar till byggarbyxorna...

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Lidingöloppet

2010-09-26T11:09:00.001+02:00

Jaha, så var då Klassikern avklarad. Nu känns det konstigt, och lite tomt på något sätt. Vad ska jag nu hitta på??? :-)

Det var dock inte alls säkert att jag skulle springa igår. Är ju som sagt förkyld. Igår morse hade jag ingen feber och halsen kändes mycket bättre. Men jag blev andfådd bara av att ta en morgondusch. Fick inte i mig så mycket frukost heller eftersom jag inte hade nån aptit. Hade inte det här varit den sista klassikergrenen så hade jag nog inte sprungit. Men nu när det var det absolut sista jag behövde göra och jag hade tagit mig hela vägen till Stockholm så kunde jag ju bara inte låta bli! :-)

Det gick hyfsat att springa. Jag tog det extremt lugnt, för trots att jag bara joggade långsamt så hade jag ändå mellan 185 och 195 i puls, vilket annars är en normal puls för mig när jag springer intervaller... Ett ganska bra tecken på att kroppen inte mådde så bra alltså, och eftersom jag hört skräckhistorier om folk som har sprungit med förkylningar och dragit på sig hjärtmuskelinflammationer så vågade jag inte öka tempot. Fokus fick vara på att ta mig runt utan att dö istället för att springa på en viss tid. Jag tog mig i mål på 3.41. En käring-tid, jag vet, men ändå...

Med tanke på förutsättningarna är jag extremt nöjd och stolt. Jag sprang hela tiden förutom i de värsta uppförsbackarna och jag kände, trots att jag aldrig sprungit så långt tidigare, att distansen faktiskt inte var något problem. Hade det inte varit för alla backar och hade jag varit helt frisk så hade jag nog kunnat springa mycket längre. Så brorsan och jag har faktiskt börjat smida planer för ett (platt asfalts-) marathon nästa år... :-)

Idag har jag ont i bröstet, men det är ju p g a förkylningen. Annars känns det oförtjänt bra i kroppen. Lite stel i låren och ryggen, men förutom det känns det ingenting. Härligt!!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: En pizza och en öl...

2010-09-25T20:16:00.001+02:00

...smakar aldrig godare än när man har gjort en rejäl ansträngning!

Published with Blogger-droid v1.5.9

@mobilblogg: Så, det var det!

2010-09-25T18:32:00.001+02:00

Ett stycke Lidingölopp och därmed ett stycke Svensk Klassiker - check!

Published with Blogger-droid v1.5.9

Precis vad jag INTE behövde...

2010-09-24T12:00:00.000+02:00

Det verkar som att någon där uppe inte vill att jag ska springa Lidingöloppet. Det började för någon månad sen när jag tappade ett skåp på min tå så att jag inte kunde gå och ännu mindre kunde få in foten i en löparsko och träna. För tre veckor sedan ramlade jag sedan av cykeln på väg hem från en fest (okej, jag var onykter men det var faktiskt inte mitt fel - jag blev påcyklad!) och fick ett sårigt, svullet, oböjbart vänsterknä som följd. Hence, ingen löpträning.

Lagom tills att svullnaden gått ner och såret börjat läka åker jag på cykelsemester till Bornholm. Dagen efter att jag kommit hem blev det ett spinningpass. Det verkade bli lite för mycket ansträngning på en gång för baksidan av det högra knät som svarade med att bli inflammerat. Det blev en veckas vila och zon-gel-kur. I lördags hann jag med ett välbehövligt långlöppass på 16 km. Sen gick det två dagar och så blev jag förkyld...

Och nu sitter jag här - en dag innan årets kanske största utmaning, 3 mil kuperad terränglöpning och Le Grande Finale i Klassikern - och nyser och snörvlar. Det känns sådär kul just nu. Tyvärr har man för lite tid på sig att gå runt, så det är inget alternativ. Jag åker upp till Stockholm i alla fall och tar ett beslut när jag är på plats.

Blir det så att jag startar så får ni gärna hålla en och annan tumme för mig! :-)

GIANT missförstånd!!

2010-09-22T10:32:00.000+02:00

Jag blev just väldigt varse (genom kryptiska SMS) om att mitt tidigare inlägg kan missförstås å det grövsta, så för att klargöra saken och undvika ryktesspridning:

JAG ÄR INTE MED BARN!

Det är en annan familjemedlem som fick barn igår! Jag förutsatte att de av er som läser här och känner mig i verkligheten visste vad som var på gång, och personen i fråga har valt att inte annonsera på internet att den skulle ha barn och då har jag respekterat detta och inte skrivit om det i bloggen heller! Jag är fortfarande lite kryptisk eftersom jag väntar på att personen i fråga själv ska få komma med nyheten innan jag gör det! Jag är hemskt ledsen över att det blev ett missförstånd och jag ber om ursäkt om jag nu gör er besvikna!!

Jag är verkligen inte gravid! ETT: Det hade varit väldigt otaktiskt av mig att bli på tjocken samma år som jag gör klassikern, TVÅ: Om jag hade varit gravid hade jag nog underrättat familj och vänner och framförallt barnets far innan jag blurtade ut det här på bloggen, och TRE: jag hade definitivt inte firat nyheten med ett glas vin som jag gjorde på bilden nedan..!

Så, nu har vi rett ut det! Men jag får väl ändå tacka för alla grattis ni skickade! :-D

Gläds i min ensamhet...

2010-09-21T22:20:00.000+02:00

...för idag firar vi tillökning i familjen!! :-)

Som jag skrev innan...

2010-09-20T23:27:00.000+02:00

...så avskyr jag att vara ensam. Det är ju inget roligt att laga middag när jag inte har någon att äta den tillsammans med, så kvällsmålet - kl 23.30 - består av detta:

Ett glas vitt och en chokladkaka

Jag kanske lyxar till det med en majskolv till efterrätt.

Award!

2010-09-20T17:05:00.004+02:00

Sofie har skickat en liten "utmaning" till mig och då kan jag ju inte vara sämre än att jag antar den! Uppgiften är att skriva sju sanningar om mig själv. Nu råkar det vara så att jag vet att mina föräldrar läser min blogg, så SÅ smaskigt kommer det inte att bli! ;-)

Men, here we go: Jag...

...älskar att sjunga, men gör det bara när jag är ensam hemma eller när jag är full! :-) En av mina drömmar är att få sjunga i kör men eftersom jag inte har någon talang alls så får det förbli en dröm!
...har jämt dåligt samvete för något...
...är fruktansvärt dålig på att ta emot kritik, såväl positiv som negativ.
...avskyr att vara ensam. Hade jag inte haft hundarna hade jag blivit helt knäckt av att vara hemma och arbetslös.
...är extremt snål mot mig själv. Jag handlar i princip bara kläder som är på rea eller är väldigt billiga. Det enda jag alltid handlar till fullpris är träningsskor.
...är målinriktad. Jag måste alltid ha ett mål att sikta på för att jag ska kunna motivera mig själv till något. Jag skulle t ex aldrig kunna träna hårt bara för tränandets skull, utan måste ha en tävling el dyl som mål för träningen.
...har extrem åldersnoja och bävar inför att fylla 30 nästa år. 30, liksom... det är ju så gammalt!

Och så ska jag visst utmana några personer också. Det är väl inte så många av mina vänner som har bloggar, men ni som känner för det kan ju hoppa på! Ni som är utmanade är:

Jennie - som inte har uppdaterat så mycket på senaste tiden men som skriver om sin vardag och sitt liv som gift, särbo och nybliven mamma.
Malin - vars blogg mest handlar om träning.
Joakim - som är gift med Jennie och som inte heller har uppdaterat så mycket på sistone. Förstår inte vad det är som tar upp så mycket tid nuförtiden! ;-)
Elin - som jag inte ens vet om hon bloggar längre (men om du inte gör det så tycker jag att du ska börja igen! :-)).
Jojo - som är väldigt duktig på att skriva och som jag gärna skulle vilja läsa mer av. Jag tror att hon har en ny blogg någonstans men jag hittar inte adressen....

Kräftskiva

2010-09-20T14:46:00.001+02:00

I lördags ställde jag till med kräftskiva hemma hos mig. Hela fredagen hade jag handlat och burit saker och bakat pajer och bröd och städat fram till efter midnatt. Under natten fick jag inte sova så mycket eftersom lånehunden började [STEPH-VARNING] kräkas [/STEPH-VARNING] igen. Denna gång tog hon sig dock ut på klinkergolvet så det var enkelt att städa bort. Eftersom jag skulle springa med Lotta på förmiddagen och hinna äta frukost i god tid innan det (min mage kräver att jag väntar minst tre timmar med att springa efter att jag har ätit) så hade jag satt klockan på 07.45. Då gick jag upp, åt frukost, gick ut med hundarna, diskade, och åkte sen och sprang 16 km i Skrylle. Efter att jag kom hem blev det en snabbdusch, sen ut till Citygross och Systemet för att handla det sista, hem och fixa lunch, städa mer, tvätta träningskläder, möblera om så att vi skulle få plats med alla, duka, och fixa den sista maten. Efter att gästerna hade börjat droppa in sprang jag omkring och försökte få allt på plats innan vi kunde börja äta. När jag väl hade satt mig ner och andats ut och kunde umgås med de andra slog tröttheten till som en påk i skallen. Så typiskt att det alltid blir så! Det blev till att pimpla kaffe och cola....

Vi fick plats med 14 personer och tre hundar i vårt lilla vardagsrum!

På söndagen skulle jag och Lotta vandra en sväng på Romeleåsen. Jag hade sagt till Lotta att jag skulle höra av mig vid 11. Jag skulle ju med all säkerhet vara uppe då eftersom hundarna brukar väcka mig vid niotiden. Döm om min förvåning när jag vaknar av mig själv och tittar på klockan och den visar halv tolv. Så länge har jag inte fått sova sen jag vet inte när! Jag hann dessutom gå upp, duscha, göra frukost (fattiga riddare av allt överblivet franskbröd sedan gårdagen) och äta innan hundarna visade några livstecken. Festen tog visst hårt på dem också!

Däckad hund

@mobilblogg: Ta ett djupt andetag och räkna till tio...

2010-09-20T01:06:00.001+02:00

...och upprepa sedan mantrat "jag älskar fortfarande min hund, jag älskar fortfarande min hund"...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Klockan 4.44 i natt...

2010-09-17T12:11:00.000+02:00

...fick jag gå upp för att städa upp hundspyor. Det finns roligare sätt att vakna på.

Jag vaknade av att lånehunden satt på mina ben i sängen och ulkade. Trots det bryska uppvaknandet och den arla timmen hade jag sinnesnärvaro nog att skjutsa ner henne från sängen och försöka putta bort henne till hallen där vi har klinkergolv. Dock hann hon inte ända fram utan trevligheten hamnade precis på kanten till min ullmatta som är så stor att det är preciiiiis att den inte går in i tvättmaskinen. Jag fick ställa mig och skura golv och tvätta matta för hand mitt i natten. Jippie...

Och min första tanke när hunden mådde så dåligt var "Åh nej! Vi som ska ha en massa gäster på lördag! Tänk om det kommer att lukta!".

Det är skillnad på folk och folk...

2010-09-16T22:32:00.000+02:00

Jag vet inte om danskarna är rasister eller homofober, men på Bornholm fick tyska bögar i alla fall ta en egen väg:

Är jag krävande?

2010-09-16T12:30:00.000+02:00

Jag tycker själv att jag är en ganska snäll och diplomatisk människa. Jag brukar anpassa mig till de flesta situationer. Jag anser mig kunna samarbeta med de allra flesta, jag är hyfsat prestigelös och jag brukar inte vilja vara den som bestämmer. Jag är ganska generös med såväl min tid och mina saker/pengar utan att vilja ha något i gengäld. Jag tror också att jag är en tillitsfull och tolerant flickvän som tillåter min karl att göra det han vill (inom rimliga gränser, förstås).

Jag vet samtidigt att jag kan bli ganska gnällig om saker går emot mig och jag blir stressad. Om jag är hungrig eller frusen kan jag bli väldigt sur, och då är det bäst att jag får mat eller varma kläder så snabbt som möjligt. Jag vill att det ska vara jämlikt och rättvist och blir inte glad om vissa får dra hela lasset medan andra sitter på ändan och tittar på.

Men krävande? Stämmer den beskrivningen in på mig?

Anledningen till att jag måste få veta är att jag undrar om jag kan använda den här duschcremen jag köpte utan att läsa på baksidan först:

På banan igen

2010-09-14T23:56:00.000+02:00

Idag var det dags för shapingkurs igen. Efter förra veckans kursomgång var förtroendet både för mig själv som hundtränare och -ägare och för Torres koncentrationsförmåga kört i botten och det var så sent som en timme innan kursen skulle börja som jag bestämde mig för att gå. Jag tänkte att jag skulle gå dit och ta det för vad det var. Jag skulle inte ha några förväntningar på Torres idag. Om det gick så gick det - annars skulle jag köra lite passivitetsträning eller dra med mig bocken bort till agilitybanan istället.

Men när jag kom dit fick jag i alla fall en glad nyhet. Den tiken som var i höglöp förra veckan hade slutat löpa helt (hon luktade naturligtvis fortfarande väldigt gott, men det var mer acceptabelt flörtande som ägde rum än utfall, rullande ögon och två meter långa dregelsträngar). Den andra löptiken hade fått stanna hemma, så det var bara den tredje löptiken som deltog idag. Det var en enorm skillnad mot förra veckan! Kanske berodde det också på att jag förra veckan hotade med att det skulle bli att få lägga sig under snipp-snipp-kniven annars...

Fortfarande var inte koncentrationen hundraprocentig och det blev ett par avstickare till de andra hundarna och naturligtvis till löptiken, men han var till största delen väldigt träningsvillig och han klarade faktiskt alla moment vi tränade (förutom när instruktören kom för att titta, men så är det ju alltid...). I vanliga fall hade jag klassat den här omgången som en ganska dålig träningsomgång, men med tanke på förutsättningarna (och med tanke på att vi knappt tränar något alls hemma nu när vi har lånehunden) så är jag supernöjd med dagen och jättestolt över Torres, och jag har fått tillbaka suget och inspirationen för att träna igen!

Så gör man!

2010-09-13T16:00:00.003+02:00

När jag ändå är inne på att lägga upp instruktioner med bildserier så kan jag bjuda på en till. Jag har förstått - efter att ha pratat med flera väninnor - att det jag kommer att visa nedan är väldigt svårt och att det är vanligt att våra manliga motsvarigheter har stora problem med detta. Mina medsystrar och jag har efter bästa förmåga försökt att ge muntliga instruktioner men utan resultat. Därför ska ni här få en illustrerad steg-för-steg-instruktion. Nästa gång man står inför problemet och tänker "hur var det man gjorde nu igen?", så kan man kika in på denna sida och få en utförlig beskrivning. Det går också bra att skriva ut sidan med bilder och sätta upp den på väggen så att den finns nära till hands vid behov.

Hur man byter toalettpappersrulle:

1. Oh no! En smal, grå papprulle betyder att papperet på rullen är slut! Nu måste vi byta!

2. Vi börjar med att fälla upp locket på hållaren. Sedan för vi den grå tomma papprullen åt höger, så att den så att säga lossnar från hållaren:

3. Den grå tomma papprullen knycklar vi ihop och slänger. Vi ställer den alltså inte på golvet eller på handfatet:

4. Sedan tar vi en ny rulle. Oftast hittar vi en ny rulle i badrumsskåpet, men ibland har den nya rullen på något mystiskt sätt hamnat på toalettstolen. Kanske försökte den ta sig till hållaren, men orkade inte ända fram:

5. Vi trär på rullen på hållaren åt motsatt håll mot när vi tog av den grå tomma rullen - alltså från höger till vänster:

6. När rullen sitter på hållaren fäller vi ner locket igen:

Färdigt!!

Bornholm!

2010-09-13T13:09:00.001+02:00

I helgen åkte vi med "gänget" på en minicykelsemester på Bornholm. Jag hade aldrig varit där innan och jag hade föreställt mig att det skulle vara en liten, liten ö med små pittoreska fiskebyar men det var faktiskt stort och med "riktiga" städer. Fint och mysigt var det i vilket fall och vi hade ofattbar tur med vädret.

Tyvärr började inte resan på fredagen så bra. Jag hade missförstått ett mail och trodde att vi skulle åka med tåget en viss tid, men denna tid gällde tåget från Malmö. Tåget från Lund skulle avgå en halvtimme tidigare. J visste inte heller detta eftersom han inte ens läst mailen utan litade på att jag hade koll på läget. Som tur var tittade jag igenom informationen en gång till och insåg att jag hade sett fel, men det blev väldigt, väldigt stressigt eftersom jag skulle hinna åka och lämna hundarna hos två olika hundvakter. Vi cyklade snabbt som f-n till stationen och hann med tåget med en minuts marginal...

Vi bytte tåg i Malmö och det tåget vi gick på var knökfullt med folk, barnvagnar och väskor. Det var knappt att vi fick plats med våra cyklar. Jag fick stå upp och hålla i min cykel och blev så fruktansvärt åksjuk att jag nästan fick panik. Där var ingen som erbjöd mig sin sittplats trots att det syntes hur dåligt jag mådde. Jag hade inte tagit någon tablett heller eftersom jag inte trott att jag skulle behöva använda den förrän till båtresan. Båtresan var inte heller särskilt angenäm för det krängde och gungade som f-n.

När vi väl kom fram till Bornholm och fick gå av båten så blev det genast mycket bättre. Vi började direkt cykla de 3,5 milen mot Snogebaek där vi skulle bo och väl framme fick vi en välförtjänt dusch och en god middag. Kvällen avslutades med lite spikislagningstävlingar och ganska mycket alkohol (jag tyckte att jag hade fått så att det räckte, men det tyckte tydligen inte de andra, som alla skulle vara lika generösa och envisas med att bjuda på varsin runda...) på värdshuset.

Dagen därpå vaknade vi upp till en härlig frukostbuffé. Det märktes att vi inte var i Sverige för det fanns fler sorter alkohol än flingor till frukosten. Börjar inte alla sin dag med en Gammeldansk? Ett litet glas champagne med jordgubbar fick räcka för min del, dock... :-)

På väg mot Nexö

Vi cyklade längs stranden på vägen tillbaka. Superfint! :-)

Efter frukosten cyklade vi fem kilometer mot Nexö - den närmaste större byn. Medan de andra bakfulla latmaskarna skyllde på värkande bakdelar och knän och därför skulle stanna kvar i byn valde L och jag att ta en liten längre cykeltur på ca tre mil genom några jättefina skogsområden. Vi cyklade sedan längs stranden tillbaka mot hotellet där vi spelade lite mölkky (ett kubbliknande spel) innan middagen. Efter att vi hade ätit var det dags för värdshuset igen. Eftersom det var sista kvällen för året de hade öppet var det bartömning, och priserna var därefter. 10 kr stycket för shots... Livsfarligt!

Mums! Middag!

Det var ALLDELES för billigt i baren...

På söndagen var det dags att cykla tillbaka mot färjan igen. Nu började det kännas i rumpan (jag hade dumt nog lämnat blöjbyxorna hemma) så det var inte med sorg som jag klev av cykeln i Rönne. Jag passade på att knarka lite (mixa tre olika sorters åksjuketabletter) och det visade sig vara ett genidrag för jag klarade av hemresan betydligt bättre än ditresan.

Väl hemma i Lund var det underbart att få hämta hundarna och mysa med dem igen! Och även att ta ett långt bad och få sova ordentligt...

Tack alla för en supertrevlig helg och tack snälla underbara Sofie för att du tog dig an lånehunden med kort varsel!

En liten ändring, bara...

2010-09-10T11:22:00.000+02:00

Jag har fått höra att det inte har varit så lätt att kommentera mina inlägg. Dels för att jag har använt ordverifiering som visats som en bild och som inte har kunnat ses av alla. Dels för att vissa, företrädelsevis ur den äldre generationen (host, host), helt enkelt inte har förstått hur man gör. Så nu har jag ändrat lite. Jag har tagit bort ordverifieringen och dessutom lagt kommentarerna under inlägget istället för på en egen sida. Om detta innebär att jag kommer att få en massa spam så ändrar jag tillbaka, men vi provar så länge.

Ni som är inte är födda på 1800-talet kan sluta läsa här. För er andra (host, host) kommer här en liten instruktion på hur man kommenterar:

1. Under inlägget hittar ni den här länken:

2. Man klickar där det står "X kommentarer" och då öppnas den här trevliga saken:

3. Man skriver en liten kommentar i det stora textfältet. Helst en trevlig sådan:

4. Sedan klickar man på den här saken och väljer vem man vill kommentera som:

Om man inte har ett Google/Blogger-konto kan man istället välja Namn/webbadress (man behöver inte fylla i någon adress, det räcker med namn):

och så kan man fylla i sitt namn. "Kalle", t ex, om man nu skulle råka heta det. Eller så kan man klicka på "Anonymt" om man är en fegis.

5. Sen är det bara att klicka på den här knappen:

Klart! Svårare än så är det inte! Lycka till.....

Snygg röv!

2010-09-09T17:42:00.003+02:00

Hade du frågat mig för några år sedan så hade jag sagt att jag aldrig ens skulle komma på tanken att klämma in min mindre nätta bakdel i ett par tights. Nä, de klädesplaggen var förbehållna 40 kilo lätta och trådsmala marathonlöpare. Men förra året fick jag prova ett par löpartights och j-ar i min lilla låda så sköna de var att springa i! Jag lade min moraliska övertygelse och fåfänga åt sidan och köpte ett par. Sen blev det ett par till och ett par till och ett par till (och förresten mamma, så önskar jag mig ett par vintertights när jag fyller år om en månad)... Mitt allra skönaste par fyndade jag för 149 riksdaler på ett Craft-outlet i Kosta i våras. Jag har sprungit i dem sisådär två-tre gånger i veckan i snitt efter det.

Det enda jobbiga med löpartights är att det är jättesvårt att veta vad jag ska ha för trosor under. Antingen är trosorna för klumpiga med sömmar och kanter som bildar veck som syns genom tightsen, eller så är de för obekväma att springa i. Det brukar sluta med att det blir sköna, fula trosor.

Vi har inte haft någon helfigursspegel här hemma sedan vår förra gick sönder i flytten för två och ett halvt år sedan. Jag har fått förlita mig på badrumsspegeln där jag kan se ner till midjan ungefär. När vi var på IKEA för någon vecka sedan passade jag på att köpa ett skoskåp, där hela dörren var en stor spegel, till hallen. Det var spännande - nu fick jag se hur jag egentligen ser ut. Det var ingen rolig upptäckt, kan jag lova. Speciellt när jag satte på mig mina ovan nämnda Craft-tights innan löprundan. Jag skulle bara titta så att trosorna inte hade bildat veck under tightsen där bak, och döm om min förvåning när jag fick se detta:

Mitt på baken fanns ett helt genomskinligt mesh-parti på en kvadratdecimeter. Glöm att man såg vecken från trosorna - här såg man hela baletten. Och en liten bit av myntinkastet också. Det här har jag alltså märkt först nu. Förutom alla träningsrundor så har jag sprungit i dessa tights på Göteborgsvarvet och IForm-loppet framför en sexsiffrig publik. Det känns sådär bra.

Note to self: Handla stora, svarta boxertrosor med hög midja.

Frustration

2010-09-07T21:39:00.002+02:00

Idag började jag på en ny kurs igen. Torres är inte riktigt sig själv nu när Alba är här så det är guld att ha en kurs att gå på då jag bara kan ägna mig åt honom. Men det har inte varit lätt de senaste gångerna. Det har varit fullt av störningsmoment. Vid det första kurstillfället på kantarellsökkursen var vi i en av banorna på Storegård som var full av tistlar. Hundar brukar kunna tåla de flesta underlag, men inte tistlar. De trippade som på tå kring dem, och det var inte lätt att koncentrera sig på det de skulle göra samtidigt som de skulle ha koll på var de satte tassarna.

Inför nästa gång flyttade vi ut till parkeringen istället. Här pågick det weight pulling. Det innebär att hundarna (ofta pitbull eller andra hundar av kamptyp) tränar upp sin styrka genom att dra tunga kedjor, vagnar el dyl. Det låter mycket när man drar kedjor över en grusväg, och självklart blev kurshundarna intresserade av detta. Dessutom ställde sig en person med en häst precis bredvid där vi höll på. Som om det inte räckte med det så går det två getter lösa på Storegård. De får gå runt som de vill och självklart måste de då gå dit där vi höll till. Inte så lätt för hundarna att koncentrera sig då...

Den tredje gången var det en tik på kursen som gick samtidigt som vår som hade börjat löpa. Som tur var höll den kursen till inomhus medan vi var utomhus, men det märktes ändå att Torres blev påverkad. Dessutom var getterna återigen väldigt intresserade av oss, och dessutom kom både katter och igelkottar och hälsade på.

Eftersom kantarellsökkursen nu är slut hoppade jag som sagt in på shapingkursen igen. Jag var ganska glad eftersom den skulle hålla till inomhus, och då skulle ju flera av störningsmomenten upphöra. Men jag hade visst ropat hej för tidigt. Inte mindre än tre(!) av tikarna på kursen löpte, varav en var i höglöp... Det gick verkligen inte att träna idag. Det fanns inte en gnutta koncentration eller träningsvilja i Torres - det var bara tjejer, tjejer, tjejer som gällde. Han skällde och gnydde och drog i kopplet så jag höll på att fara omkull flera gånger. Av kursens en och en halv timme lyckades vi nog träna effektivt i max 1o minuter. Jag fick gå back to basics - belöna om han ens tittade på mig.

Hade ansträngt mig med att ugnstorka både blodpudding och falukorv för att motivera Torres, men det hade jag inte mycket för...

Nu känner jag mig nästan nödd att hoppa av kursen. Det kommer ju att löpas i flera veckor och vi kan verkligen inte ha det så här. Jag blev både frustrerad, stressad och arg idag och så vill jag inte att det ska vara när jag går på kurs. Torres mår ju inte heller bra av det, han blir ju också väldigt frustrerad. Och jag tror ju knappast att jag kommer att kunna träna bort det här beteendet innan nästa veckas kursomgång.

Sedan känns det som om jag har två alternativ inför framtiden: antingen får jag kastrera Torres eller så får jag byta hundskola. Kastreringen har jag varit tveksam till eftersom man inte kan veta hur det påverkar hunden psykiskt. Dessutom är J negativ till det. Men jag vill ju inte byta hundskola heller eftersom jag trivs så bra där. De andra hundskolorna jag har tittat på har dock haft fördelen att de har regler om att en tik som löper antingen ska hållas hemma eller i alla fall avskilt från de andra hundarna på kursen.

Vilket val det än blir så blir det väldigt tråkigt...

Snart är det val...

2010-09-07T11:43:00.002+02:00

...och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag ska rösta på! Jag känner mig så ambivalent. De flesta vet ju i alla fall vilket håll de ska rösta åt även om de inte bestämt sig för ett visst parti, men jag kan inte ens smalna av antalet alternativ på det sättet. I vissa frågor är jag vänster, i andra frågor höger. Jag har helt enkelt aldrig hittat ett parti som jag känner är helt rätt för mig.

Jag tänkte därför att jag skulle ta hjälp av ett sånt där test där man svarar i hur stor utsträckning man håller med om ett antal påståenden (t ex "vi bör införa licensjakt på varg") och så får man reda på vilket parti som man har gemensamt med. Jag började med att göra Aftonbladets test. Här fick jag veta att jag hade mest gemensamt med Piratpartiet. Sedan gjorde jag ett snarlikt test på Svenska Dagbladet. Där hade jag minst gemensamt med Piratpartiet (nej, jag hade inte tänkt rösta på PP ändå). Det säger väl en hel del om tillförlitligheten i sådana här tester... Min kompis berättade något skrämmande: I samband med förra valet gjordes det en vallokalsundersökning där folk tillfrågades om de hade låtit dylika test påverka deras val, och hela 19% sa att de hade det. Det är väldigt mycket...

I vilket fall tänker jag gå och rösta, även om jag inte känner 100% för något specifikt parti. Varje röst som läggs på något av de etablerade partierna, vare sig de är vänster eller höger, är ju en röst mindre för partier som Sverigedemokraterna eller Skånepartiet...

Han vet precis rätt sak att säga...

2010-09-05T15:58:00.002+02:00

Igår åkte vi ut till Nova eftersom jag var på jakt efter en vanlig, enkel svart kavaj inför kvällens begivenheter. Just nu verkar trenden för kavajer vara enorma axelvaddar och det passar inte riktigt på mig eftersom jag redan är ganska bredaxlad. Jag beklagade mig för J över detta faktum, och fick svaret Ja, men det är ju jättebra för dig, du kan ju ta en vanlig kavaj utan axelvaddar och då ser det ändå ut som att du har axelvaddar och då blir du ju jättetrendig!

Tack för den, liksom...

@mobilblogg: Tjattis 30-årsfest. Redo?

2010-09-04T22:12:00.001+02:00

Snaps: check. Vin: check. Öl: check. Trevligt sällskap: Oh, ja! Vad gör vi? Nu kör vi!

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Jag blir så ledsen...

2010-09-04T11:37:00.003+02:00

...över folk som "misshandlar" sina hundar. Jag har några gånger mött en kvinna som har varit ute med en tollarhanne. Jag tror inte att den är så gammal. Den är väldigt nyfiken och vill gärna leka med Torres. När vi har mött dem brukar hunden gnälla lite eftersom den så gärna vill hälsa på Torres. Det är ett vänligt lek-gnäll, man ser på hela hundens kroppsspråk att den är vänlig och nyfiken och bara vill hälsa och leka. Den går mot Torres men drar inte i kopplet. Vad gör kvinnan då? Jo, hon rycker till hårt i strypkopplet (helt utan förvarning) och skäller ut hunden efter noter. Sedan brottar hon ner hunden och tar ett "fingerbett" (ni som har sett Cesar Millan - the dog whisperer - vet vad jag menar) på strupen. Jag blir helt förbluffad! Hunden var absolut inte aggressiv utan bara nyfiken och leksugen! Vad tror hon att hon ska få för resultat när hon behandlar hunden så? Jag kan tänka mig två utgångar: I bästa fall blir hunden "bara" rädd när den ser andra hundar och kommer att hålla sig undan dem i framtiden (=en osocial hund som inte kommer att lära sig hundspråket). I värsta fall kommer mattes beteende visa att andra hundar är farliga, och hot som man måste skydda sig själv och sin matte emot (=en aggressiv hund som kommer att göra utfall och attackera andra hundar).

När jag ser folk behandla sina hundar så känner jag mig tvungen att visa att man faktiskt kan få hunden att lyda utan att ta till våld eller dra i kopplet. Jag tar fram godis och klicker och min allra mjukaste, lenaste röst och berömmer Torres nästan överdrivet mycket när han gör det jag ber honom om. Nu när jag mötte tollaren med matte idag såg jag direkt hur hon ryckte i kopplet när hunden tittade på Torres och viftade på svansen. Jag bad då Torres snällt om ögonkontakt (vilket tar en stund, Torres är ju lika intresserad av den andra hunden som den är av honom) och när jag fick det berömde jag jättemycket, gav godis och klappade om, och sedan gick Torres perfekt fot, viftade på svansen och tittade på mig när vi mötte den andra hunden. Tollaren däremot, gick med stukat självförtroende och svansen mellan benen.

Jag är så glad att jag har bytt kursanordnare och upptäckt att det finns alternativ till att uppfostra hunden genom bannor och stryphalsband. När jag gick valpkurs och lydnad med Torres fick vi lära oss (Cesar Millan-style) att människa-hund-förhållandet ska bestå av 90% disciplin och 10% kärlek. Om inte hunden satte sig perfekt vid min sida eller om den reste sig upp under platsliggningen så skulle man genast gå dit och bestraffa genom att dra i kopplet eller ta tag i nackskinnet och morra "NEJ". Jag tyckte att det kändes fel från början. Torres är en väldigt mjuk hund och lite ängslig och behövde snarare uppmuntras än bestraffas. Men, jag var nybörjare på hundträning och kursanordnarna var experter, så jag gjorde som de sa. Resultatet var att jag fick en hund som inte tyckte att det var roligt att gå på kurs, utan höll ner huvudet när vi gick in på planen.

Nu vet jag som tur är bättre. Jag har fått lära mig att nyckeln till att lyckas med hundträningen är att hunden tycker att det är roligt att träna, att den får självförtroende genom att den får uppmuntran för saker den gör som är bra (istället för bannor för det som är dåligt), och att den får aktiveras och tänka själv. Då får man en hund som inte bara är lydig, utan framförallt samarbetsvillig. Man får en hund som vill lära sig, som vågar prova och misslyckas, och då blir det oändligt mycket roligare att träna den också!

Många av de "fel" hunden gör beror på att den inte riktigt förstår vad den ska göra. Den förstår ju faktiskt inte mänskligt språk. Jag tänker alltid att om Torres inte gör helt rätt när jag försöker lära honom något så beror det inte på att han är korkad och olydig, utan på att jag inte är tillräckligt tydlig när jag försöker visa honom vad han ska göra. Tänk dig om du själv skulle gå på kurs. Läraren står och berättar om ett helt nytt ämne som du inte kan något om, och använder ord du inte förstår. När läraren efter lektionen förhör dig på dess innehåll svarar du fel. Du får då en smäll på fingrarna med linjalen. Nu har du visserligen lärt dig att du inte får svara fel, men du har ju fortfarande inte förstått det du skulle lära dig på lektionen.

Tänk dig istället att läraren på kursen ger dig en kort introduktion i ämnet. Sedan får du experimentera och prova dig fram och ställa frågor. Läraren vägleder dig men du får själv ta in kursmomenten i din takt och efter din förmåga. Varje gång du har förstått någonting får du beröm av läraren, så ditt självförtroende ökar. Du börjar så smått förstå ämnet och vill lära dig mer. När läraren bedömer att du kan ämnet har han ett förhör med dig. Du klarar några av frågorna och får massor av beröm för detta. Det du inte har förstått tar läraren om igen så att du får chansen att lära dig.

Även om exemplen ovan är lite överdrivna så illustrerar de ändå skillnaden mellan den klassiska träningen med disciplin som viktigaste ingrediens, och operant träning (fortsättning här).

Vilken kurs skulle du vilja gå på? Och i vilken kurs skulle du vilja vara lärare?

Ursäkta röran - jag bygger om!

2010-09-04T09:25:00.003+02:00

Ni ser kanske att bloggen ser lite annorlunda ut idag. Inte nödvändigtvis snyggare eller bättre, utan bara annorlunda... Jag har nämligen bestämt mig för att en gång för alla få kläm på det här med webbprogrammering, och vad börjar man då inte bäst med om inte sin egen blogg? Tanken är att jag ska få till något som skulle kunna liknas vid ett utseende på bloggen, och sen har jag tänkt bygga egna widgets istället för att använda Bloggers färdiga. Jag har så smått börjat ge mig in i CSS-djungeln och Javascript-skogen. Det kommer nog att ta lite tid och se ut som f-n under tiden, men ni får ha tålamod med mig!

Jag har redan tjuvstartat lite med att göra den där menyrad-widgeten under headern. Jätteimponerande, va??! :-D

Skogspromenad

2010-09-03T17:17:00.004+02:00

Idag blev till en till hunddag. Jag och hundarna fick med oss S och Levis ut till Skrylle. Där skulle vi gå milspåret åt motsatt håll mot vad man brukar springa. Problemet var bara att spåret inte är skyltat åt det hållet, vilket resulterade i att vi gick lite vilse och hamnade ute i Hällestad. Det blev alltså en lite längre promenad än vad vi hade tänkt... Men det var faktiskt ett riktigt trevligt område och vi "genade" tillbaka på lite häststigar där det faktiskt var mycket mysigare att gå än i milspåret. Se, så bra det kan bli ibland när man hamnar fel! :-)

Men åååååååhhhhhh, vad jag vill flytta och bo närmare skogen...

Vid varje parkbänk vi passerade stannade hundarna. De tyckte nog att vi skulle stanna en stund och fika. Men dumma matte hade glömt kaffetermosen hemma...

Tre timmar senare ramlade vi in på Skryllegården, där vi fick vårt efterlängtade kaffe. Summa summarum en riktigt härlig dag: Underbart väder, trevligt sällskap och hundar som börjar kunna gå fint tillsammans i koppel emellanåt....

Nu ligger en nybadad och en nyborstad hund helt däckade här hemma, och de lär nog sova fram till kvällen!

Det grymmaste jag har sett!

2010-09-03T09:10:00.002+02:00

Jag har inte kommit på några nya tricks att lära Torres på länge. Nu kan han alla tricks jag har i mina hundböcker och några till som jag har kommit på själv, men nu har inspirationen tagit slut. Vilken tur då att snälla P skickade videon nedan till mig! Tror det här är det grymmaste och roligaste "tricket" jag har sett en hund göra. Nu har jag definitivt nåt att bita i!

Vilken sjukt vältränad hund det här måste vara, han sätter ju inte ner frambenen en enda gång. Hoppas det inte sliter för mycket på höfterna bara...

Jag tar förresten gärna emot tips på tricks jag kan lära Torres. Om ni ser eller tänker ut något kul så säg gärna till!

På väg tillbaka!

2010-09-02T22:26:00.006+02:00

Äntligen har jag börjat komma i form igen! Det är så underbart att äntligen kunna känna så när det har gått så trögt så länge. Jag har inte haft någon större lust att springa sedan Göteborgsvarvs-fiaskot, eftersom det blev ett sådant antiklimax. Och konditionen försvinner snabbt om man inte underhåller den. För bara ett par veckor sedan var jag i så dålig form att jag tyckte att det var jobbigt att ens springa sex kilometer, och det har krävts enormt mycket viljestyrka för att dra på mig löparskorna och ta mig ut, men nu under den senaste veckan har löpningen börjat ordna upp sig och benen känns lättare igen. Som jag har längtat efter den där underbara runners high-känslan! I tisdags var det IForm-loppet (10 km), och det sprang jag på 52.48. Det är inte någon imponerande tid, men med tanke på hur löpningen har känts de sista veckorna så är det mycket bättre än jag förväntade mig. Och det bästa av allt var att det kändes så lätt - nästan som att jag sprang på moln!

Idag följde jag och L med M till ett intervallträningspass med Björnstorps IF. När vi kom dit blev vi uppdelade i grupper efter vilken tid man springer milen på. I den "sämsta" gruppen samlades de som springer milen på 47 minuter. Långt över min förmåga alltså... Men vi hängde på ändå och körde alla intervaller (6 * 800 meter plus 6 * 400 meter) och det kändes riktigt bra! Jag kunde till och med spurta sista varvet! Uuuuuunderbar känsla!! Det roliga med intervaller är att man springer på utan att tänka på hur långt man springer. När vi var klara gissade jag på att vi hade sprungit 4-5 kilometer, men när vi räknade på det kom vi på att det - inklusive uppvärmning och nedvarvning - blev över en mil.

Men det är ändå låååångt kvar till tre-mil-i-kuperad-terräng-formen som jag måste befinna mig i om bara tre veckor. Jag har insett att mitt mål med Lidingöloppet bara får lov att vara att ens ta mig runt, sen får det gå så långsamt det vill. Jag har fyra timmar på mig att ta mig till 25-kilometerskontrollen innan de drar repet och det borde jag väl hinna även om jag får gå vissa bitar av banan... Att slå min brorsa kan jag ju också glömma, men tack vare att jag redan leder över honom med 2-1 i klassikergrenarna så kan det ju inte bli sämre än oavgjort mellan oss i totalställningen! :-D

Lite ego-bilder: Efter målgången i Vätternrundan (hej hjälmfrilla!), vid målgången i Vasaloppet, och spurt mot målet i Göteborgsvarvet 2009.

Hunddagis

2010-09-02T12:52:00.006+02:00

Jag har några gånger sagt att om jag någon gång skulle bli arbetslös eller ha mycket ork kvar när jag blir pensionär så skulle jag öppna hunddagis. Och nu har jag nästan förverkligat den drömmen - tre hundar samsas nämligen om utrymmet i lägenheten just nu. Först så har jag ju kvar lånehunden i några veckor till, och idag ringde S och frågade om jag kunde ta hand om schnauzern Levis, som inte ville vara ensam hemma medan matte jobbade. Hon är så snäll och lättskött så det gör jag mer än gärna. Har man redan en hund hemma så är man ju redan "låst" så då kan man ju ta hand om en till och har man ändå två hundar så gör ju ännu en ingen större skillnad... :-)

När vi får nya hundar eller människor på besök blir Torres alltid exalterad och vill leka och på senaste tiden har han också börjat skälla. Levis är tydligen väldigt söt och luktar gott för han blev väldigt kär i henne idag och ville INTE lämna henne i fred utan sprang runt henne som en skållad råtta. Lånehunden Alba visste inte heller var hon skulle ta vägen när det var så mycket uppståndelse så för säkerhets skull började hon yla. Men så fort jag öppnade skafferiet, där jag förvarar hundgodiset, satte sig alla tre som små ljus! Hundar är väldigt enkla att ha att göra med ibland! :-)

Skvaller!

2010-09-01T12:04:00.005+02:00

Nu väntar ni er säkert nåt juicy gossip men då kommer jag tyvärr att göra er besvikna. Det här inlägget kommer att handla om hundträning. Så om du inte är lika begeistrad över de fyrfota vännernas läraktighet som jag är så kan du sluta läsa redan här!

En av rasen Golden Retrievers samtidigt största fördelar och nackdelar är att den är social och naiv. Den tror helt enkelt gott om, och är snäll mot, allt och alla. Fördelen med det är att jag kan låta Torres träffa vilken människa eller hund - hona som hane - som helst utan att jag någonsin är orolig för att han ska bli aggressiv eller göra något dumt. Står det en kamptränad pitbull med mord i blicken och tuggar fradga så tänker jag naturligtvis två gånger innan jag låter Torres springa dit och leka men jag är aldrig orolig för att Torres ska göra någon annan hund någonting.

Men samtidigt finns det såklart nackdelar med deras snällhet och naivitet. Förutom den mest uppenbara - att de är urusla vakt- och skyddshundar och troligtvis snarast skulle skydda mig genom att slicka ihjäl inbrottstjuven eller vifta ihjäl honom med svansen - så är det största problemet att han ska fram och hälsa på precis alla hundar vi möter. Man får ju liksom inte gå miste om en endaste lekkamrat! Om den andra hunden morrar eller skäller eller reser ragg eller på annat sätt med all önskvärd tydlighet visar att den vill bli lämnad ifred så har det ingen betydelse, den är troligtvis vänligt sinnad innerst inne och om man viftar på svansen och ler lite så ska man nog kunna blidka den... Vem vill inte leka med en stilig golden-kille liksom??!

Det här med att han springer fram till andra hundar är den största anledningen till att jag inte har honom lös oftare. Min största dröm är att jag ska kunna gå eller springa med lös hund och inte behöva bekymra mig för vad eller vem som väntar runt hörnet hela tiden, men dit är det låååångt kvar. Det går hyfsat när jag har Torres i koppel, då kan jag få kontakt med honom och belöna om han väljer att vända sig mot mig istället för mot den andra hunden. Men så fort han är lös och upptäcker hunden innan jag gör det så är det kört. Då hjälper inga klickers, köttbullar eller pipleksaker i världen.

Men nu har jag fått nytt hopp om livet. Igår när jag googlade runt hittade jag nämligen en sida om skvallerträning. Det verkar riktigt lovande, för det är en mjuk metod som handlar om att hunden, när den är "färdigtränad", ska ta kontakt med mig och "skvallra" när den ser en annan hund (eller kanin, eller cyklist, eller...) istället för att i första hand springa fram till hunden eller sätta efter kaninen. Det verkar nästan för bra för att vara sant, men det är verkligen värt att prova.

I vanliga fall, när hunden får syn på den andra hunden innan man själv har gjort det, börjar han springa mot den andra hunden och då försöker man få stopp på honom genom att kalla in den eller ropa sitt stanna-kommando. Vare sig inkallningen lyckas eller inte så är det en "åtgärdande" handling, d v s att hunden redan har påbörjat ett felaktigt beteende och att man försöker åtgärda detta. Det behöver ju naturligtvis inte vara något fel med det, men ännu bättre är ju att man förebygger det felaktiga beteendet och ger hunden ett alternativ att göra rätt direkt istället.

Vid skvallerträning belönar man hunden redan när denne upptäcker den andra hunden. Så fort man märker att ens hund har fått syn på den andra hunden klickar man, och om hunden är klickertränad så vet den att den nu har gjort något rätt och att belöning (godis, boll, kel...) väntar. Förhoppningsvis ska hunden då välja att vända sig mot mig för att ta emot belöningen istället för att dra mot den andra hunden. Snart lär sig hunden förhoppningsvis att man kan förvänta sig belöning när man upptäcker en mötande hund OM man väljer att stanna hos matte. I förlängningen ska hunden, även om den är lös, själv välja att ta kontakt med mig och skvallra om att den har upptäckt en annan hund eftersom det lönar sig. Som grädde på moset kan man få leka med den andra hunden som belöning!

Det bästa med den här metoden, förutom att den är mjuk, skonsam, och "frivillig" för hunden, är att man kan träna den varje gång man är ute på promenad och möter en annan hund eller ser en kanin. Det gäller bara att hela tiden vara uppmärksam på vad hunden ser, och då vara beredd med klicker och godis.

Jag har investerat i en sån här trevlig liten väska, med spänne som man fäster i byxlinningen, gott om utrymme för köttbullar, och en ficka för klickern på framsidan.

Jag läste om metoden så sent som igår och bestämde mig för att prova den med detsamma. Och jag tycker att det faktiskt redan har gett lite resultat. Jag har lyckats bryta Torres "förtrollning" (när han ser en annan hund, speciellt en av någon storvuxen ras, blir han i vanliga fall helt förtrollad och nästan okontaktbar) några gånger och han har valt att komma till mig och få godis. Det ska bli spännande att se om det här kommer att fungera - då kommer jag att bli världens lyckligaste golden-matte!

Den duktiga studenten

@mobilblogg: Så här vet man att man har sprungit ett lopp bara för tjejer:

2010-08-31T22:38:00.001+02:00

Goodie bagens innehåll består av disktrasor och inkontinensskydd. TACK SÅ MYCKET, IForm...

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Kors i taket!

2010-08-31T10:52:00.002+02:00

Igår morse vaknade jag av ett ljud i lägenheten. Det här var inget vanligt "knäpp i väggen", och inte var det hundarna som lät heller för de låg och sussade sött på golvet nedanför sängen. Nej, det var någon i lägenheten. Någon hade brutit sig in!!!

Jag vågade knappt andas. Det här är min största mardröm, och nu hade den besannats. Jag låg stilla och lyssnade. Jag hörde snörvlingar, så det var med hundra procents säkerhet en människa. Det verkade som att personen just nu befann sig i badrummet. Jag vände mig mot J för att väcka honom (någon måste ju skydda mig mot inbrottstjuven liksom...) men döm om min förvåning när jag puttar på täcket och det bara är luft där under! Var är J???

Ja, ni har säkert gissat rätt. Det var J som befann sig i badrummet. Ni förstår att det har nog aldrig förut hänt att han har vaknat och gått upp före mig på morgonen. Inte ens nu när han jobbar och jag är hemma och kan sova så länge jag vill. Därför fanns det inte ens i min fantasivärld att ljuden skulle komma från honom - att han skulle vara uppe innan jag vaknat. Det var mer logiskt att en inbrottstjuv satt och lurade i badrummet...

Någon som har sett några flygande grisar de senaste dagarna???

@mobilblogg: Full fart i bagarstugan!

2010-08-30T18:27:00.001+02:00

Jag kan helt enkelt inte sluta baka! Jag har blivit beroende! Finns det nån terapigrupp för såna som mig??

Idag fick det bli bananfullkornsbröd och rågbagels.

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

@mobilblogg: Mums!

2010-08-30T12:59:00.001+02:00

Handlar lite snacks inför kvällen...

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

"Man tager vad man haver"-bröd

2010-08-29T18:45:00.006+02:00

Det här receptet kom till en dag då jag var enormt sugen på att baka matbröd men varken hade jäst eller vetemjöl hemma. Jag blandade då på måfå ihop några slattar av olika sorters mjöl och kli och annat smått och gott som jag hittade i skafferiet. Resultatet blev faktiskt väldigt bra! Efter det har jag bakat det här brödet många gånger med olika sorters mjöl och gryn varje gång.

Det som är så bra med det här brödet är att det är så otroligt enkelt att göra. Man bara blandar ihop alla ingredienser på fem minuter, skjutsar in smeten i ugnen, och sen en knapp timme senare är det bara att njuta av nybakat bröd! Jag bakar ofta det här på helgerna. Det är nämligen perfekt när man har hund - brödet blir klart lagom till man kommer tillbaka från morgonpromenaden! :-)

Tänk på att mängden mjöl och gryn som behövs varierar med vilken sort man använder eftersom olika sorter absorberar olika mycket vätska. Ju grövre mjöl och ju mer gryn och frön man använder, desto mer smular brödet. Bröd som är bakat av bikarbonat är bäst att äta samma dag som det bakats, annars går det bra att frysa.

"Man tager vad man haver"-bröd (1 limpa)

8-10 dl mjöl/gryn: Blanda gärna flera olika sorter, ca 1-2 dl av varje sort
1 msk brödkryddor
2 tsk bikarbonat
valfri smaksättning (t ex 1 dl russin, 1 dl hackade torkade aprikoser, 3 msk linfrön)
1/2 dl brödsirap eller flytande honung
5 dl naturell yoghurt eller filmjölk

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda ihop alla torra ingredienser (börja med den mindre mängden mjöl) samt smaksättningen i en bunke.
3. I en annan bunke, blanda yoghurt/fil och sirap/honung.
4. Blanda ner de torra ingredienserna i de blöta. Blandningen ska vara lite kladdig men inte rinnande. Blanda i mer mjöl om det behövs.

Så här ska smeten se ut

5. Häll ner smeten i en smord brödform och sätt in i ugnen i ca 55 minuter.
6. Låt svalna i formen en stund innan du stjälper upp brödet. Smaklig måltid!

Färdigt! Till just det här brödet har jag använt 2 dl grahamsmjöl, 2 dl dinkelmjöl fullkorn, 1 dl kruskakli, 1 dl rågkross, 1 dl grovt rågmjöl, 1 dl dinkelgryn, och smaksatt med russin, linfrön och kanel.

Förresten: Ni som har sagt att ni har provat/ska prova recepten jag lägger upp här - berätta gärna hur det blev! Jag tar gärna emot tips på förbättringar av recepten också! :-)

En härlig hunddag!

2010-08-29T15:03:00.004+02:00

Jag har försummat Torres träning och mentala aktivering lite grann de senaste veckorna. Till största delen är det för att jag inte har samvete nog att lämna Alba (lånehunden) ensam hemma och bara gå ut och träna med Torres, och det är stört omöjligt att träna med båda hundarna samtidigt. Idag bestämde vi oss därför för att ägna dagen åt hundarna. Beväpnade med kaffetermos och köttbullar blev det en tur till Skrylle där vi lade två spår, tog en långpromenad och körde lite personsök. Det var ett år sedan vi spårade med Torres sist, och Alba har vad jag vet aldrig spårat "organiserat", så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag lade därför två relativt enkla och korta spår med bara en vinkel. Men oj, vad jag underskattade hundarna! Båda var jätteivriga och jag behövde inte ens ge kommando innan de var igång. Jag hade tänkt att vi skulle filma och ta kort och lägga upp men jag hann inte för det gick undan som tusan! Torres hade inga problem att komma ihåg vad han skulle göra och Alba verkar vara född till spårhund för hon visste precis vad som gällde. Max en halv minut tog det innan de hittade målet. Och oj, så roligt de tyckte att det var! Det är vid såna här tillfällen det är extra underbart att ha hund - när man kan jobba tillsammans och det går bra och både hund och förare tycker att det är superroligt. Jag blev jättepeppad att komma ut och spåra snart igen!

Hann inte ens säga kommandot innan Torres var igång och spårade

Två duktiga hundar får köttbullar efter väl utfört uppdrag

@mobilblogg: Snygga brillor!

2010-08-29T00:18:00.001+02:00

Vi spelar MotorStorm i 3D...

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

@mobilblogg: Present

2010-08-27T14:27:00.001+02:00

Varje gång någon kommer innanför dörren går Torres och hämtar någon sak och ger den till den personen. Det brukar vara antingen en tennisboll eller en pipleksak. Varför han gör det vet jag inte, det är ingenting vi har lärt honom eller ens belönat när han har gjort det. Sött är det i alla fall!

Nyss när jag kom hem från gymmet och öppnade dörren blev Torres själaglad och började genast leta efter sin boll för att ge den till mig. När han varken hittade den eller någon pipleksak kom han tillbaka till mig tomhänt (eller heter det tommunnad när det gäller hundar..?). Jag sa då lite besviket "Va, får jag ingen present idag?". Genast sprang han iväg och hämtade ett tuggben och gav det till mig. "Vad ska jag med ett tuggben till?" frågade jag. Då lade han sig besviket ner och tittade på mig med förebrående ögon som om han försökte säga "otacksamma matte". Ibland är han ganska rolig, min voffsing...

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

@mobilblogg: Middag

2010-08-26T20:03:00.001+02:00

Det är faktiskt LAMMJÄRPAR och potatissallad. Vadå, vad trodde ni???

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

Lite upp och lite ner och så lite upp igen

2010-08-26T10:57:00.002+02:00

Jag har fått ganska många kommentarer IRL om att mitt humör, baserat på mina blogginlägg, verkar åka berg- och dalbana. Och det stämmer väl till viss del. Igår hade jag en sån pissdag. Det började med att jag vaknade på morgonen och kände mig lite låg efter att ha drömt konstiga drömmar. J skulle iväg till jobbet och då kom den där känslan åter - att jag inte har något jobb att gå till, att det inte finns nån riktig mening med att gå upp ur sängen.

Jag tänkte på att jag, om allt hade gått som planerat, egentligen skulle ha bott i Göteborg nu. Göteborg - med klippor och hav och skogar. Jag skulle ha ett spännande, välavlönat jobb att gå till med ett hunddagis precis bredvid kontoret, och en nybyggd lägenhet i Eriksberg som väntade på mig i december. Istället sitter jag här i min lilla lägenhet i Skåne. Arbetslös och osäker på vad som väntar i framtiden. Och den här månaden får jag hela 1490 kronor i a-kassa (nej, jag missade inte en nolla). Jippie!

Jag försöker finna någon slags tröst i att jag faktiskt har gjort något för någon annans skull - att jag gav upp min "dröm" för att någon annan skulle få vara lycklig. Men jag är lite för egoistisk för det. Jag kan inte låta bli att vara lite ledsen ändå ibland.

Men det lustiga var att igår, när jag var nere på morgonen, så var det flera vänner som helt out of the blue hörde av sig och frågade hur det var med mig. Jag blev jätteglad. Sen ringde min gamla kollega N och frågade om jag ville äta lunch med henne och det nappade jag såklart på. Jag hann knappt komma hem från lunchen innan jag fick SMS från en annan kollega, A, som föreslog en promenad med hundarna, så vi var ute och gick och pratade skit i över två timmar.

Det var precis vad jag behövde. Jag fick ny energi och inspiration och idag är jag mycket gladare! Vänner is the shit!

@mobilblogg: Den perfekta accessoaren...

2010-08-20T18:52:00.001+02:00

J har en bok som handlar om stil för män och som innehåller alla dos and donts för mäns formella klädslar. Boken är väldigt konservativ och oftast finns det enligt den bara ett rätt sätt att klä sig. J ska på smokingmiddag ikväll och vi tittade i boken för att se vilken typ av skjorta han skulle ha och döm om vår förvåning när vi hittande stycket på bilden under kapitlet "Accessoarer"! :-)

(Nej, J får inte ta med sig Torres på middagen. Jag vill ju inte att han ska bli en brudmagnet...)

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

@mobilblogg: Dubbel lycka

2010-08-19T15:19:00.001+02:00

Den här veckan har vi återtagit lånehunden. Vi ska ha henne tills jag får ett jobb, eller tills J:s syster flyttar till sin nya lägenhet om en månad och kan ta med sig den andra hunden dit.

Ni som haft hund vet hur underbart det är att komma hem och bli mött i dörren av en superglad hund som överöser en med kärlek och tycker att man är världens bästa? Jag kan avslöja att det är dubbelt så härligt att bli överöst av kärlek från två hundar som tycker att man är världens bästa!

Sen att det blir dubbelt så mycket indragen skit som ska städas upp och dubbelt så mycket fälld päls överallt behöver vi inte låtsas om!

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

Paprikasoppa

2010-08-18T11:21:00.003+02:00

När jag var på skidresa i Frankrike för några år sedan fick vi en paprikasoppa till förrätt en av middagarna. Tusan, tänkte jag, för jag är inte särskilt förtjust i paprika - den är bara till för att dekorera med eller ge lite häftig färg i salladen. Men jag blev väldigt positivt överraskad - soppan var en av de godaste jag har ätit. Så när jag kom hem försökte jag återskapa soppan och letade recept och hittade till slut fram till något som var hyfsat nära den franska soppan. Den fick till och med klart godkänt av min pappa, som är väldigt tveksam till soppor. Dessutom är den väldigt billig och enkel att göra, så jag tänkte att det kunde få bli dagens recepttips!

I den franska varianten ingick massor av grädde. Nu när jag går på en lite mer kalorisnål diet så skippar jag grädden, och soppan blir väldigt god ändå. Utan grädde innehåller soppan bara 142 kcal/portion. Med matlagningsgrädde 182 kcal/portion och med vispgrädde 234 kcal. Sedan tillkommer ju förstås bröd.

Paprikasoppa (4 portioner):
6 röda paprikor
2 klyftor vitlök
1 lök
3 mogna tomater
2 buljongtärningar (jag föredrar kycklingbuljong)
8 dl vatten
cayennepeppar, salt, svartpeppar
(1 dl grädde)

Sätt på grillen på ugnen (ca 250 grader). Skär paprikorna i halvor, ta bort kärnor och skaft. Lägg paprikorna med skalet uppåt i en oljad ugnsform. Sätt in paprikorna i ugnen och ta ut dem när skalet är svart och "bubbligt" (tar ca 15-20 minuter). Lägg paprikorna i en plastpåse och förslut den. Låt dem svalna en stund. Dra sedan bort skalet från dem.

Hacka lök och vitlök (det behöver inte vara finhackat, soppan ska ändå mixas sen) och fräs i lite olja i en kastrull. Hacka tomaterna (och ta gärna bort "mittsträngen" på tomaten eftersom den lätt blir trådig i soppan) och de skalade paprikorna och låt fräsa med någon minut.

Häll på vatten och buljongtärningar, koka upp, och låt koka på svag värme tills grönsakerna är mjuka (5-10 minuter). Ta kastrullen från värmen och mixa soppan slät med en mixerstav eller i en matberedare. Smaka av med salt, peppar och cayennepeppar, och häll ev. i grädde. Klart!

Servera gärna med vitlöksbröd. Smaklig måltid!

Comeback

2010-08-17T18:11:00.004+02:00

Jag skrev ju häromdagen att jag skulle lägga om mitt liv och träna bättre, sluta småäta skräp hela tiden och istället äta nyttigare måltider och mellanmål. Jag har faktiskt hållit det löftet i hela fyra dagar nu (rekord för mig)! Har till och med gått ner ett kilo på köpet! :-)

Idag fick jag också äntligen tummen ur. Jag gjorde comeback på gymmet efter 2 1/2 månads uppehåll! Jag har bett folk tjata på mig och idag blev jag uppmanad av tre olika personer att dra min lata bakdel till gymmet. Då vågar jag ju inte annat än att lyda.

Det märks verkligen att styrka är en färskvara. Det var ju skitjobbigt att träna! Det var som att börja om från början igen. Jag fick sänka ALLA VIKTER UTOM EN (lårmaskinen - tror att fjällvandring och löpning har hjälpt benen att hålla sig i form). Vissa vikter fick jag sänka med nästan 20%... Värst var bröstpressen och axelpressen som jag fick sänka till 45 kilo. Jag blev helt knäckt... Efter passet var jag dessutom helt trött och mör i kroppen, jag som brukar bli uppiggad och adrenalinstinn efter ett pass.

Men samtidigt tänker jag att då har ju faktiskt styrketräningen fungerat! Jag har ju bevisligen varit mycket starkare än jag är nu och det är ju för att jag har ett träningsprogram som fungerar! Så kan jag bara se till att få tillbaka rutinen på gymmandet så ska jag kunna ta mina muskler tillbaka till forna dagars glans! :-)

Och ni får gärna tjata på mig så att jag håller det här nu! :-)

@mobilblogg: Och här kommer bilden också!

2010-08-15T23:00:00.001+02:00

Den ville visst inte följa med förra inlägget. Får se om det går bättre nu...

Published with Blogger-droid v1.5.2

@mobilblogg: Min alldeles EGNA lilla täppa...

2010-08-15T22:58:00.002+02:00

J:s mamma har två tomter i Mellbystrand. Den ena tomten med medföljande hus köpte de endast för att ha som atelje. J och jag gillar dock huset så bra att det är där vi brukar bo när vi är i Mellby och det är också där vi brukar stuva in hela stora gänget när det är dags för midsommarfirande. Eftersom huset bara tjänar som atelje och eftersom de redan har en annan tomt att ta hand om (plus tomten i Lund) så har de inte gjort särskilt mycket åt denna tomt, mer än att klippa gräset. Det har länge kliat i mina gröna fingrar så förra gången vi var här tog jag mod till mig och frågade om man kanske liksom skulle kunna få typ rensa lite sådär på tomten..? Och förstår ni vilken lycka jag kände när hon svarade "Du får fria händer, gör vad du vill!". Så nu har jag rensat och klippt och jobbat så att svetten har runnit (och blodet också, det finns gott om taggiga björnbärsbuskar på tomten) i flera dagar. Jag älskar det!

Av det ni ser på bilden har jag klippt ner rosbusken och buxbommen och trädet och rivit upp gräset över plattorna och ogräset längs huskanten och lockat fram rhododendron-buskarna som varit helt övervuxna. Det kanske inte ser så jätteimponerande ut, men om jag säger att J:s reaktion när han såg mitt verk var "Va, har vi stenplattor där?" och att jag själv inte visste att där fanns så mycket rhododendron så kanske ni kan tänka er hur det såg ut innan... Bara idag har jag kört 10 fulla skottkärror med trädgårdsavfall. Och det finns HUUUR mycket som helst kvar att göra! :-)

Idag när jag stod och klippte grenar som bäst frågade J mig "Om du skulle få välja mellan att åka till Liseberg en dag eller att åka hit och rensa ogräs i trädgården, vad skulle du säga då?". När jag inte kunde svara på frågan fortsatte han "Vi måste verkligen köpa ett hus med trädgård till dig, va..?".

Ett hus... Min högsta dröm...

Published with Blogger-droid v1.5.2

Eviction notice.

2010-08-13T16:10:00.005+02:00

Jag trodde att mitt Klassiker-äventyr automatiskt skulle innebära att jag skulle få en superslimmad vältränad kropp, men sanningen är att det är precis tvärtom. All träning har gjort att jag bara fått större aptit och äter mer istället (jag är en så kallad non-responder). Fettet sitter kvar där det alltid har suttit och behagar INTE flytta därifrån trots att jag pinat det med styrketräning, intervallöpning och långdistanscykling. Men nu är det j-ar i mig dags - nu ska träningen börja ge resultat. Nu ska fett-fan vräkas. Idag har jag skrivit in mig igen på Viktklubb.se och den här gången SKA jag hålla mina löften och INTE slarva. Nu ska jag ner till den magiska 60-kilosgränsen igen (som jag inte varit under en enda gång sen jag åkte till USA). Och träningen ska jag kick up a notch. Inte längre ligga och lata mig i soffan. Upp tidigt varje morgon och dra ut hunden på en långpromenad. Minst en mil om dagen ska jag gå. Få tummen ur och masa bort kroppen till gymmet igen. Och löpträningen - så fort tån är bra ska det bli löpning varannan dag, minst tre mil i veckan. Så det så.

Ska bara äta eeeeen sista chokladbit först...

Dagens Hanna

2010-08-12T15:53:00.003+02:00

Under de senaste dagarna har jag röjt och städat varenda vrå i lägenheten, inklusive garderoben. Jag har provat igenom alla plagg jag inte använt på länge och slängt fem kassar med kläder. Ändå känns det inte som om antalet klädesplagg i garderoben har minskat alls. Konstigt det där... I vilket fall hittade jag flera par gamla jeans längst bak i garderoben. Speciellt ett av paren var jättesköna och jag kunde för mitt liv inte komma på varför jag gömt undan dem. De fick bli en del av dagens outfit.

Nu på eftermiddagen var jag ute och promenerade med Torres. Borta vid LTH mötte jag en tjej som på halvknagglig engelska frågade mig om vägen till Lunds centrum. Jag visade henne mot sjukhuset och sa att hon skulle svänga vänster när hon kom till Getingevägen (okej, jag vet att den vägen kanske inte är kortast, men den är rakast och enklast att förklara), så hon började gå däråt. Jag skulle ju åt samma håll men fick gå betydligt långsammare eftersom jag fortfarande har ont i tån. När tjejen kom fram till korsningen vid Getingevägen hade hennes försprång hunnit bli något hundratal meter, men jag hade henne fortfarande inom synhåll. Istället för att svänga vänster såg jag att hon fortsatte rakt fram mot Sofiagrillen. Jag insåg att jag kanske inte hade givit tillräckligt klara instruktioner så jag försökte ropa till henne men just då körde några bussar förbi så hon hörde mig inte. Det enda sättet att rätta till mitt misstag var alltså att springa efter henne. Det är dock inte så lätt att springa med en öm tå och trånga sneakers, utan jag fick snarare hoppa fram på ett ben. Dessutom kom jag nu på varför jag slutade använda de sköna jeansen. De töjer nämligen ut sig redan första dagen man använder dem. Och denna lilla brist gjorde sig ännu mer påmind när jag försökte springa med dem. Så hoppandes på ett ben, med ena handen hållande uppe jeansen och den andra handen hållande ett koppel med en hund (som tyckte det var JÄTTEROLIGT att matte började springa och tyckte vi kunde öka farten ännu mer och höll på att dra omkull mig flera gånger) gjorde jag mitt bästa för att snabbt komma ikapp tjejen samtidigt som jag försökte att inte snubbla på byxbenen. Det var väldigt kvavt ute idag och hoppandes på ett ben iklädd jeans blev man snabbt ganska andfådd och svettig. Jag kan bara föreställa mig vilken syn jag bjöd bilister och bussresenärer på. Jag kom ikapp tjejen utanför Sofiagrillen och förklarade samtidigt som jag pustade ut att jag nog hade förklarat vägen lite för otydligt och att hon skulle svänga ner på den gatan hon just korsat. Då fick jag svaret "Yeah, I know, I saw the sign. I was just gonna go in here and buy something to drink."

Där får man för att man försöker vara snäll och hjälpsam...

@mobilblogg: Och efter...

2010-08-12T11:30:00.001+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

@mobilblogg: Väntar på vår nya bäbis!

2010-08-12T10:00:00.001+02:00

En före-bild...

Published with Blogger-droid v1.5.1

Lyxkonsumtion

2010-08-11T11:32:00.003+02:00

Vad gör man när man precis har börjat gå på a-kassa och inte vet vilka inkomster man kommer ha i framtiden? Jo, man går och beställer en big-ass TV för alldeles för mycket pengar!

Jag har möblerat om i vardagsrummet så nu har soffan hamnat längre bort från TV:n. Det gör att vår lilla 32-tummare inte gör sig lika bra där längre. Vi har pratat ganska länge om att skaffa en större TV (dessutom är TV:n i sovrummet sönder, så tanken var att vi skulle byta ut den mot den i vardagsrummet), och jag hade väl tänkt att en sisådär 42-47 tum skulle vara lagom.

J har länge velat köpa en bra projektor och har sparat undan pengar just för detta ändamål. Jag har inte varit lika positiv till projektorköp - dels är själva projektorn ful och måste skruvas upp i taket, dels måste man dra en massa (fula) sladdar, ha en stor (ful) projektorduk och stora (fula) mörkläggningsgardiner. Så istället för att köpa en 47-tums-TV och en (ful) projektor så kom J på den geniala idén att kompromissa genom att köpa en jätte-TV för projektorbudgeten. Och när man ändå håller på att köpa ny TV, så kan man väl lika gärna slänga in cool teknik i den också. Idag har vi således beställt en 63-tums 3D-TV. Den kommer att ta upp halva väggen här hemma. Men j-ar vad det kommer bli kul att kolla på film! :-)

Nej, jag tänker inte berätta vad den kostade. Personligen tycker jag att det är lite pinsamt att lägga så mycket pengar på en TV. Men å andra sidan är det här ett av J:s största intressen, och han har ju lagt undan pengar till det ett tag nu. Man får väl unna sig lite lyx ibland...

Äntligen!

2010-08-09T10:08:00.002+02:00

Nej, tyvärr syftar inte rubriken på att jag har fått jobb eller nåt sådant, utan på att jag äntligen har kommit på det perfekta receptet på amerikanska pannkakor! Det går väldigt sällan att översätta amerikanska recept direkt till svenska eftersom ingredienserna faktiskt är lite annorlunda. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vari skillnaden ligger, men det blir aldrig riktigt samma resultat som det blev med amerikanska ingredienser. I sju år har jag experimenterat med olika ingredienser och olika förhållanden mellan dem men aldrig riktigt lyckats. Tills nu! Nu fick jag till dem så där perfekta och fluffiga! Så nu har jag ätit pannkakor till frukost fyra dagar i rad! :-D

Jag älskar ju att laga mat och brukar ganska ofta experimentera mig fram. Antingen utgår jag från ett grundrecept och modifierar enligt my liking eller så slänger jag ihop lite saker helt på måfå. Ibland blir det jättebra, och ibland lite mindre lyckat. J agerar tålmodigt försökskanin. Han är för snäll för att riktigt säga sanningen om mina matalster men ofta kan jag bedöma smakligheten efter antalet portioner han tar. Tre portioner är maxbetyg. Om han låter hunden äta resterna på tallriken redan efter första portionen lagar jag aldrig rätten igen...

I vilket fall är problemet att jag aldrig skriver ner recepten på rätterna jag lagar, så nästa gång jag vill laga rätten så måste jag experimentera fram den igen eftersom jag aldrig lyckas komma ihåg vad och hur mycket av det jag hade i. Jag har helt enkelt inget bra ställe att spara recepten. Då kom jag på tanken att jag skulle kunna lägga upp recepten här på bloggen, dels för att kunna hitta fram dem själv igen, men även för att kanske kunna inspirera andra. Och varför inte börja med receptet på amerikanska pannkakor??? :-)

Amerikanska pannkakor (ca 15-20 st):
2 dl mjölk
2 dl filmjölk
1 ägg
25 g margarin
1 msk honung eller sirap
4 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
smaksättning (t.ex. vaniljsocker, kanel, hackade valnötter, blåbär...)

Smält margarin och sirap/honung i mikron. Blanda mjölk, fil, ägg och det smälta margarinet i en skål. I en annan skål, blanda mjöl, bakpulver, salt och smaksättningen. Häll ner de torra ingredienserna i de blöta. Rör tills klumparna försvunnit men inte längre. Låt smeten vila i rumstemperatur i ca 30 minuter.

Grädda tre pannkakor åt gången: Häll tre högar med smet, ca 1/2 dl var, i en varm stekpanna. Vänd pannkakorna när smeten har stelnat och det har bildats små bubblor på ovansidan. Stek på andra sidan tills den har fått färg.

Avnjut tillsammans med t. ex. sylt, smör och lönnsirap, äppelmos, honung eller farinsocker. Smaklig måltid!

Uppdatering

2010-08-07T23:45:00.002+02:00

De senaste veckorna har jag verkligen flytt från civilisationen. Först i Lappland och sen nu senast i Mellbystrand. Mailboxen har fått vara ogenomgången och mobilen har fått stanna hemma största delen av tiden. Och det har varit sååå skönt..! Jag har verkligen behövt koppla bort allting ett tag. Det har varit alldeles för många negativa händelser på en gång den senaste tiden.

Jag har haft ett enormt behov av att skriva av mig också. Jag har gått och formulerat blogginlägg i huvudet varje dag, men sedan har jag stoppat mig själv från att faktiskt skriva ner och publicera dem. Jag har varit ganska bitter, och vissa av de saker jag hade velat skriva hade antagligen gjort vissa personer oroliga och andra personer sårade, så de fick förbli bara tankar...

Men men, det får bli en enkel uppdatering istället:

Jobbfronten: Det här är första veckan som jag är officiellt arbetslös. Det är en ganska konstig känsla. En stor del av ens identitet är ju ändå det man jobbar med (i alla fall när man gått en lång utbildning för att lyckas få det jobb man vill ha) så nu känns det lite tomt. I vilket fall är jag nu anmäld till a-kassan och ska börja stämpla nästa vecka. Då är det väl dags att sätta sig in i Platsbanken också.

Jag är just nu i kontakt med två företag som har visat intresse för mig. Det ena var jag i ärlighetens namn måttligt intresserad av i början, men jag gav dem en chans och fick ett jättebra intryck av dem. Där hoppas jag verkligen på att det händer nåt. Det andra företaget är mer en backup, med uppdrag av mer tillfällig natur - tills man hittar något annat.

Hundfronten: Torres har blivit väldigt "hanhundig" de senaste dagarna. Han nosar och slickar överallt samtidigt som han går och dreglar, och när han ser andra hanhundar reser han ragg och håller svansen rakt upp. Han har aldrig morrat eller visat aggressivt beteende mot någon annan hund, men när han ställer sig i den här positionen blir jag lite orolig. Han har också fått in ovanan att vilja rida på vissa människor (inte så ofta, tack och lov, men det är ytterst pinsamt när det händer). Ett annat nytt beteende är att han har börjat sprätta i gräset efter att han kissat. Jag tror att det är en del löptikar i området just nu, men jag vet inte om det bara är det det beror på...

Jag har anmält mig till två hundkurser som börjar nästa vecka - kantarellsök och fortsättningskurs i shaping. Det ska bli jättekul att komma igång med träningen igen!

Träningsfronten: Jag är INTE träningsmotiverad nu. Gymmet har jag inte varit på på två månader. Med en och en halv månad kvar till Lidingöloppet borde jag vara ute och springa långrundor varje dag, men det händer inte. Det har varit för varmt och kvavt de senaste veckorna. Idag klantade jag mig dessutom rejält. Jag har i min sysslolöshet fått för mig att göra om här hemma så jag har möblerat om i vardagsrummet och köpt ny TV-bänk. Den är i vit högglans som ni säkert vet är väldigt tungt. Tror ni inte att det första som händer är att jag tappar en av skåpsluckorna på stortån??! Det gjorde hemskt ont, och jag var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma av smärtan. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt som det alltid gör när man slår i tån, men nu när det gått över sex timmar gör det fortfarande lika ont. Det bultar och dunkar oavbrutet. Och varje gång jag tar ett steg gör det så ont att det känns som att jag ska kräkas. Stackars hund som fick gå en väääldigt kort och långsam kvällspromenad med en haltande matte. Och stackars mig som inte hittar en endaste värktablett i hela lägenheten. Ska det fortsätta göra så här ont kan jag ju glömma allt vad löpträning heter. Men jag amputerar hellre stortån än skippar Lidingöloppet och tvingas göra om klassikern! ;-)

@mobilblogg: Åskrädd hund

2010-08-06T13:08:00.001+02:00

Det är tur att det finns stora filtar att gömma sig under.

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Helsingborgsfestivalen

2010-07-31T10:54:00.001+02:00

M:s band spelar, vi stöttar genom att tjoa och vissla.

Published with Blogger-droid v1.4.8

Sorg

2010-07-29T23:53:00.003+02:00

Den senaste tiden har jag mer och mer känt att jag är på fel plats. Jag har länge haft en gnagande känsla om att någonting är fel och jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är, men så fort jag rest uppåt landet så har det känts bättre. Det var inte så svårt att förstå vad det handlar om - jag saknar naturen. Jag saknar skogar, sjöar, berg. Jag saknar vildmark.

Det blir ännu mer påtagligt när jag reser upp till Lappland. Det är så otroligt vackert där uppe att det inte går att beskriva. Jag känner någon slags frid i själen när jag är där uppe. Jag vet att det låter fånigt, men det är faktiskt precis så det är.

Det är ju ganska lätt att må bra när man sitter på en fjälltopp och njuter av den milsvida utsikten. Lika lätt är det att njuta av livet när man sitter i båten mitt på sjön med fjällen som bakgrund. Solen lyser från en klarblå himmel och det enda ljud som hörs är vågornas kluckande mot båten. Snart ska man lägga till vid sandstranden på en öde ö och grilla sina pinnbröd över elden.

Men under vandringsturen då kvicksilvret knappt orkar sig över 10-gradersstrecket på termometern, strumpor och skor är genomblöta och luktar död och förruttnelse efter att ha plurrat i ett kärr, knottbetten kliar och luvan på vindjackan är ordentligt åtsnörad runt ansiktet för att hålla myggen ute, och man kämpar frenetiskt för att hålla elden vid liv i vinden så att man kan få grilla sin korv - även då känner man att det inte finns någon annan plats i hela världen man hellre vill vara på just nu.

Det är något magiskt med Lappland.

Så kommer man tillbaka hit. Man kör in i Skåne och tittar ut genom fönstret och varenda kvadratmeter man ser är åker, industrier eller bebyggelse. Och känslan jag känner är - i brist på ett bättre ord - sorg. Jag har känt mig nere ända sedan vi kom hem i måndags. Det känns som att en bit av mig försvunnit. Jag behöver något vackert att titta på. Jag behöver naturen. Men jag bor i helt fel ände av landet...

@mobilblogg: Hemslöjd

2010-07-27T20:53:00.001+02:00

Fick ett infall i Lappland och köpte på mig en massa renskinnsbitar, renhornsknappar och tenntråd så nu när det var en mulen dag och jag var trött så passade jag på att sy lite armband. Ett till J och ett till mig själv. Måste ju bejaka mitt samiska arv...

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Last day in paradise

2010-07-24T13:54:00.001+02:00

Kommer sakna att ha den här utsikten när man tittar ut genom fönstret. Nu ska vi ut med båten och håva in de sista stackars rödingarna som gömmer sig i sjön!

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Ändrade planer

2010-07-24T00:49:00.001+02:00

Vi skulle egentligen ha åkt hem i onsdags men vi har det så bra här uppe och vill inte åka hem så vi bestämde oss för att stanna ytterligare några dagar. Just nu är planen att vi åker hem på söndag morgon. Jag vill verkligen inte åka härifrån... Jag önskar att fler människor fick uppleva hur vackert det är här. Det är nästan fler utländska turister (främst tyskar, fransmän, holländare, italienare och belgare) än svenska här. Det är synd, tycker jag.

Jag hoppas att vi har lyckats ta några bra bilder med den "riktiga" kameran så att jag kan lägga upp dem på bloggen när jag kommer hem. Min mobilkamera räcker inte riktigt till här...

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Här ligger en hund begraven...

2010-07-23T14:03:00.001+02:00

...bokstavligt talat. När jag var liten hade vi en boxer som hette Zita. Liksom Torres älskade hon att springa fritt uppe i fjällen, så när hon dog var det ett ganska självklart val att hon skulle få sin sista vila här uppe. Vi strödde ut hennes aska på Pojken, en bitopp på Satsfjället. Idag har vi gått för att hälsa på Zita. Jag berättade för Torres att hans moster finns här någonstans, och nu springer han omkring och nosar och gräver och verkar leta efter henne! :-)

Published with Blogger-droid v1.4.8

@mobilblogg: Semester dag 6 - Vandring och flugfiske

2010-07-17T17:04:00.001+02:00

Stekenjokk nära norska gränsen. Fisken visar sig inte, men myggen är desto fler...

Published with Blogger-droid v1.4.7

@mobilblogg: Dagens fångst

2010-07-16T20:34:00.001+02:00

Fyra fina rödingar och en öring!

Published with Blogger-droid v1.4.7

@mobilblogg: Snö!

2010-07-15T21:44:00.001+02:00

Det är en speciell känsla att springa omkring mitt i juli månad iklädd shorts och kasta snöboll!

Published with Blogger-droid v1.4.5